Snörliv - de första dagarna i mitt nya "liv"

Hur ser ett snörliv från 1840 ut?

Jag vet, det verkar lite omständigt att sy ett eget snörliv. Jag menar, Augusta sydde knappast något själv, det var fru Brandt eller ”Brandtan” som kom hem till Loddby och sydde. Jag hittar inte ens en notering om att hon broderade, vilket jag tror att man säkert gjorde som ung kvinna. Kanske var det bara brudutstyrseln med märkning av X antal handdukar och servetter.

Men vi lever i en tid där man inte har råd att ha en fru Brandt och dessutom tycker jag det är väldigt kul att sy. Men var hittar man mönster till ett snörliv. En av vår tids fördelar är Internet. Efter lite googlande upptäckte jag att det fanns massor av information på nätet. I USA verkar intresset för Civil War vara enormt, även om den tidsperioden ligger lite senare än Augustas tid. Men även i Sverige finns ett stort intresse för kläder från 1800-talet.

Så småningom lärde jag mig att man ska söka på Viktorianska kläder om man letar efter Augustas tid. Jag började samla på modeller av både klänningar och korsetter på Pinterest. Till slut blev jag riktigt duktig på att skilja årtionden på 1800-talet åt.

Jag hittade ett bra mönster i storlek 34 (länge sedan det var min storlek) och så tog jag fram mina gamla tillskärarakademikunskaper. Efter lite uträkningar och anpassningar blev det en första mönsterversion som provsyddes i lakansväv. Sedan gjorde jag om alltihop i ett tätvävt tyg som inte kan töja sig. En korsett ska ju sitta som gjuten.

Jag kan tala om att det blir många sömmar innan man är klar! 13 meter bomullsband och 26 ”valben” fast i plast, sitter nu i kanaler mellan yttertyget och fodret. En planschett fram som består av plåt med knappar och hyskor, öljetter bak där snörningen sitter.

Jag läste sedan en intressant nyskriven beskrivning om hur man ska ta på sig en korsett (och även ta av sig) utan att svimma. Det lät hemskt!

Äntligen efter 3 dagar var min korsett så klar, så att jag kunde provsnöra den. Nu kommer jag inte kunna andas, trodde jag.

Så var det inte alls, jag kunde andas riktigt djupt, på ett helt nytt sätt! Min stela kota i bröstryggen som jag alltid haft problem med fick nu stöd. Och jag kunde andas mycket djupare!