Alla inlägg av Kerstin Melin

Anna ”den plockade blomman”

Historien om två unga mammor i mitten av 1800-talet.

Målning av Leon Emile Caille

Det gick inte längre.  Augusta var helt slut av vaknätter. Hon hade fött en frisk och stark liten dotter i augusti 1854. Men själv var hon märkt av sin lungsot. Inte blev det bättre av att lilla Gerda aldrig sov, varken nätter eller dagar. Och så var det amman, en madam som hade eksem och bröstböld. Lilla Gerda måste bara få en ny amma. 

Amman Anna flyttar in

Man städslade en ny piga från prästgården i Kjula. Hon hette Anna Stina Sundelius och var född 1826 i Sundby, dotter till en skräddare. Anna hade med sig sin dotter, 4 månader gammal när hon kom till familjen Nordwall i Strängnäs. Det enda som låg henne i fatet var att hennes dotter var ”oäkta” det vill säga att ingen fader tagit på sig faderskapet. I husförhörslängden i Strängnäs hade prästen noterat i marginalen deflorata, att någon hade ”plockat Annas blomma”, ett allvarligt brott enligt kyrkans regler vid denna tid. Den som plockade blomman gick fri. Men det viktigaste var nu i alla fall att Augustas lilla Gerda fick en amma.

I Augustas kassabok läser jag alla Augustas utgifter under 1854. Till madamen för Gerda 3 shilling vilket måste avse den tidigare amman. 1855 hittar jag utgiftsposten En klänning åt Anna 6,24. Augusta ville säkert att lilla Gerdas amma såg anständig ut. I kassaboken finns även andra utgifter som visar att Augusta nog var en hyfsat bra husmor: Marknadsgåfvor åt pigorna 3,12 och tidigare Pigornas lustresa.

Augustas första tid som mor

”I början hade det lilla välsignade kräket så när tagit lifvet av mig, ty jag trodde hon skulle dö hvar gång hon skrek, och jag visste ej något bättre råd än att sätta mig ned och gråta jag med. Detta repeterades minst 30 gången om dagen, ty Gerda har aldrig brukat sofva som andra små barn, utan hon är till det mesta vaken både natt och dag.

Nu har jag likväl tranquiliserat mig och sedan jag blifvit utaf med en af dumhet fartgalen, och med skrofler och spenböld utrustad amma, och fått en bra menniska i stället, så må både Gerda och jag väl. Mycken oro och mycket nattvak har mitt lilla ”dockhufvud” kostat mig, ehuru alla påstå, att det är ett ovanligt tyst och snällt barn” (ur brev från Augusta Nordwall till Aurore Ljungström 14 februari 1855)

Lillgatan i Strängnäs

Fem månader senare är Augusta död, likaså Annas lilla dotter. Augusta dog i Varberg dit hon rest för att kurera sig för sin Tuberkulos. Annas lilla dotter dog i Sundby, förmodligen hos sin mormor som fått ta hand om henne.

Sorgen sänker sitt svarta flor över den lilla bostaden på Lillgatan i Strängnäs. Adolf, änkling efter sin älskade 28-åriga Augusta, behåller amman Anna som piga och barnsköterska. Anna sörjer sin lilla dotter. Lilla moderslösa Gerda, 11 månader, tyr sig nog till sin amma. Alla får trösta varandra.

Fyra år senare flyttar Adolf och dottern Gerda till Stockholm. De tar med sig sina pigor, Malla Kullerstrand, Anna Sundelius och Anna Charlotta Widell. Det måste varit väldigt annorlunda för pigorna att komma till Stockholm. I storstaden händer det så mycket nytt och spännande. Kanske fick de se invigningen av nya järnvägen söderut 1860. Under de åtta åren i Stockholm flyttar de flera gånger till nya adresser i Adolf Fredriks  och Katarina församlingar fram till 1865, då flyttlasset går tillbaka till Strängnäs. 

Schiringe, Mellösa socken

Under Stockholmstiden, år 1863, köper Adolf Nordwall Schiringe i Mellösa, samt ytterligare två gårdar för lilla Gerdas räkning. Till Schiringe flyttar 1863 Augustas mamma Anna Catharina som bott ett tag i Stockholm med familjen Nordwall. Samtidigt får pigan Anna flytta dit från Stockholm. 

Vid denna tid är Petter Carlsson rättare på Schiringe. Han bor med sin familj på torpet Hagalund i Talja. Familjen består av hustru och fem söner, varav två tvillingpar. Anna träffar nu en av tvillingarna, Per Gustaf Pehrsson och de gifter sig 22 oktober 1864. Anna är 38 år och Per Gustaf 22. Ett halvår sedan föder hon sitt andra barn, en liten gosse. De bor kvar på Hagalund.

Och äntligen är hon, enligt dåtidens moral, en respektabel gift kvinna med ett barn avlat i den äkta sängen. 

1874 gifter sig hennes skyddsling Gerda, som hon en gång ammat och tröstat,  med löjtnanten Pontus Svinhufvud i Strängnäs. De flyttar in på Schiringe. Nu flyttar även Anna och hennes make till Schiringe där han blir statdräng. 

Arbetarbostad på Schiringe

På Schiringe föds nu i familjen Svinhufvud tre små barn, Ingeborg, Pontus och Lennart. Kanhända fick Anna vara med och sköta dem, Gerdas barn.

1878 dör Annas 36-årige make i lungsot.

1880 flyttar Gerdas lilla familj över till Stocktorp som är lite modernare än Schiringe. Anna och hennes son blir kvar på Schiringe. Sonen Erik Gustaf har nu fått arbete vid järnvägen såsom ”bromsare”. 1886 flyttar han hemifrån, till järnvägsstationen i Skebokvarn. Han byter namn till Eklöf och blir stationskarl.

Nytorp, Schiringe

1891 hittar vi Anna på Nytorp, Schiringe. Hon är nu 65 år och befriad från arbete.

Talja, Schiringe
Taljastugan flyttades till Flen och återfinns idag på hembygdsgården.

1900 finns hon på gården Talja och där är hon skriven ända fram till sin död. Talja var vid denna tid ett boende äldre och för inhyseshjon. 

Interiör från Taljastugan 2022. 1932 flyttades stugan från Taljaområdet till hembygdsgården i Flen.

Men Anna dog inte på Talja.

Hon dog i Stigtomta 1917, 91 år gammal. Vad hon gjorde där finns inte antecknat men hon dog av åldersaftyning, så förmodligen hade hon flyttats till någon typ av åldringshem. 

Hennes bouppteckning är kort. Säng, soffa, bord, stolar, sänglinne och gångkläder. Summa tillgångar 42:50.
Sonen Erik Gustaf Eklöf, som nu är stationskarl vid Kilsmo järnvägsstation i Asker socken, har undertecknat bouppteckningen.  

”Lilla” Gerda, som med tiden blev ganska omfångsrik, bodde kvar på Stocktorp hela livet och dog 1933, 78 år gammal.

Kusin Matilda flyttade ihop med harpisten Pratté

Mamsell Mathilda Björkdahls musikintresse var inget någon tog notis om. Eller var det så att hon inte fick tillfälle eller ekonomi att utveckla sin talang? Att hennes kusin Augusta var en sångfågel som ombads sjunga på släktens kalas, det är omtalat. Men Mathildas liv var som en berg- och dalbana där inte musiksalongerna riktigt fick plats.

Familjen Björkdahl var välbärgad, ja inte förmögen, men hennes far Fältväbeln Svante Björkdahl köpte ut släkten ur släktgården Tomta där Mathilda föddes. Vad är en fältväbel? Ja, en titt i Wikipedia ger svaret att det är den högsta underofficersgraden. 

Augusta Mathilda Björkdahl född 1816, var yngsta dottern i familjen Björkdahl. Hennes mamma Charlotta (Augusta faster Lotta) hade fött fem barn. Två dog i späd ålder, den ena av koppor. Lilla sladdbarnet Mathilda var nog en gudagåva till föräldrarna. Hennes första nio år levde hon ett gott liv på den vackra gården Tomta. Hennes fars släkt hade bott i Ledberg i generationer. En del var kvarnägare.

Tomta, Ledbergs socken

Men vad det var som fick Svante Björkdahl att sälja Tomta och köpa säteriet Leddamålen i Torpa istället? Kanske den ”förmånliga trädgården” . De hann dock inte bo där så länge.

1831 är Mathilda 15 år. Då dör hennes pappa i vattusot. Och nu börjar det gå utför…

Man kan ju tro att familjen fick kapital om de sålde Leddamålen. Men gården var belånad upp till skorstenarna och den lilla summa som Faster Lotta och hennes barn fick dela var inget att leva på.  Mathilda flyttade nu med sin mamma till Skänninge. Och några år senare börjar hennes flyttande runt, från den ena släktingen till den andra. Hon bor hos kusiner och fastrar och får arbeta som jungfru. 

1841 flyttar hon in hos sin faster Brita Maria på Uggletorp. Jag gissar att den vistelsen var ganska bra. Faster Brita Maria tog hand om många kvinnor i släkten. Och på ålderns höst behövde hon nog själv hjälp. När Brita Maria går bort 1846 får Mathilda vara med och dela arvet tillsammans med sin mamma och sin moster.

Och det är under tiden på Uggletorp som vi första gången får kännedom om Augustas musik- och lyrikintresse. I ett brev 1845 berättar Augustas mamma om ett förlovningskalas där hon lovordar Mathildas kompositioner.

”På den 9e var en stor mängd folk bjudna på the, derefter gafs spektakel en gammal löjlig pjes Tanddoktorn, der uti synnerligast utmerkta sig Mathilda som Grefvinna och Blidberg som elev av Sir Guffar de Brun osalige tanddoktor. Oppkomna i salen draks i Champagne de förlovades skål var vid afsjöngs versar som Matilda componerat derefter Fru Schuberts med versar av Matilda som voro mycket bra, der äfter en skål för de nya slägtingarna som alla namngafs var uti nämndes mamsell Båt och hennes föräldrar.

Under många år arbetade Mathilda hos sin kusin Carolina Schubert i Norrköping, vilket inte alltid var så bra. Jag gissar att man som släkting inte hade lätt att få den lön man förtjänade. I brev januari 1853 beklagar Augustas mamma situationen för Augusta:

”Mathilda skulle säga ifrån att om hon ej får nogon lön kan hon ej bli qvar, hon sliter af sig alt vad hon har. Hon fick 1 Rdr av Erik av Carolin får hon, men otillräckligt. Erik var skyldig August 9 Rdr dem skängte han Mathilda som får ta ut dem.

Mathilda har också sin alltmer alkoholiserade mamma att ta hand om. 1851 bor hon hos mamma Lotta, förmodligen för att mamman är sjuk. Det vet vi genom det tackbrev Mathilda skrev till Augusta i maj 1851. Brevet innehåller flera sidor fyllda med utbroderade lovord av tacksamhet mot Augusta som skickat både pengar och förnödenheter till Lotta och Mathilda. Lotta har tydligen skadat sitt ben och hade inte kunnat betala hyra eller mat för dagen och både mor och dotter har legat sjuka under flera månader.

Och det blir bara värre.

Brev från Augustas mamma 1852

”Jag har idag haft ett för ömkligt  bref ifrån gumman Lotta. Hon är alldeles tröstlös och utarmad fattig. Hon riktigt tigger som eljest ej är hennes vana.”

1853

”Gumman Lotta är aldeles försupen. Det kom ett bref till Mathilda ifrån Öster. Nöden är stor och brefvet har gått ikring till slägten.”

1855 dör mamma Lotta och jag antar att det var en befrielse för Mathilda som nu ”bara” behöver ta hand om sig själv. 

Under dessa svåra år kan man undra varför inte Mathildas syster hörs av. Svaret är nog ganska enkelt. Hon hade 10 barn i livet, och ytterligare ett på väg. Just vintern 1853 hade hon skrivit till Augusta och bett om kläder. Så den familjen hade det också svårt.

Men nu vänder det uppåt på Mathildas berg- och dalbana. 1863 flyttar hon tillbaka till Ledberg, Övre Bossgården.

I Östergötland vistades sedan många år en välkänd harpist. Antoine Edouard Pratté kom från Böhmen och hade turnerat runt i Europa med sin far innan han rymde och stannade i Sverige.

Han hade också tillbringat tid i Stockholm med konserter med hovkapellet och utbildat flera välkända musiker och tonsättare. Han var själv kompositör och blev 1850 medlem av Musikaliska akademin. Under många år hade han även varit aktiv både i Linköpings och Norrköpings musikliv och rest runt i Östergötland, bott och musicerat på herrgårdar, bland annat på Godegård där akvarellen målades. Det antas att det är han själv som målat den 1844. Det finns en uppsats om akvarellen och Pratté ”Den högst äfventyrliga Promenaden vid Rian i maj 1844” skriven av Mårten Persson.

Ljuv musik

1866 dyker Edvard upp i kyrkböckerna såsom inneboende hos Mathilda!

Hur gick det till? Var träffades de? Frågor vi inte har svaret på.  Var det efter att han ”abröt” benet i Kristianstad som han var tvungen att vila?

Mathilda var 50 år och Edvard Pratté 70 år.  Jag kan tänka mig hur Mathilda levde upp igen, att få musiken in i sitt hem och  flytta ihop med en fantastisk musiker och kompositör. Undrar om han lärde henne spela harpa?

Pratté fortsätter sina konsertturnéer men kanske inte lika frekvent som tidigare. Han är ingen ungdom längre.

Sex år senare skriver paret ett inbördes testamente och året efter flyttar de till gården Odensnäs ett stenkast bort, i Vreta kloster socken.

I juli 1874 ger han konsert i Norrköping, kanske var det en av hans sista.

23 maj 1875, när försommaren är som vackrast i vid Svartån, dör Mathildas harpist. Han begravs på Ledbergs kyrkogård i graven bredvid hennes mamma, Charlotta Söderholm. Mathilda ärver enligt testamentet hans tillgångar. Det innebar att hon blev ägare till inte mindre än 4 harpor varav två är bristfälliga, samt en fiol! Dessutom får hon en dubbelbössa, två pistoler och en värja.

En av harporna ”ett mycket vackert instrument, förvaras sedan 1906 i Musikhistoriska muséet”  men om den finns kvar idag på Scenkonstmuseet vet jag inte.

Nu flyttar Mathilda till Söderköping. Här är hon hyresgäst både hos kusiner och kusinbarn och flyttar även med dem till Tåby i Mem under ett par år.

1895 dör hon i Söderköping i lunginfammation. 

Dödsbodelägarna bestod av hennes syskonbarn och syskonbarnbarn, närmare 20 personer, en del i Amerika. Bouppteckningen är som vanligt ett mycket intressant tidsdokument. I Mathildas fall kan man utläsa att hennes ”berg- och dalbana” slutade på ett berg. Hon var åter välbärgad med möbler, tavlor, fina kläder, porslin, glas och smycken. Sist i förteckningen står det ”värja” och det måste ju varit Prattés. Däremot hade hon inga harpor kvar. Drygt 4000 Rdr värderades hennes kvarlåtenskap till. Men det fanns även här ett testamente. 

”Att läsas efter min död.

Ett är visst och det är menniskan dö skall – och som jag hunnit ett godt stycke in på det lutande planet, vill jag medan ännu tid är nedskrifva min oåterkalleliga önskan. Utom tvenne minnen, skänkta af en döende vän (bestående uti ett guld-ankarur med vidhängande lång kedja, samt en fingerring med infattade rosenstenar), – skola mina bror- och systerbarn dela sinsemellan min lilla qvarlåtenskap (med som jag hoppas vid min död oskingra 2000, 500 kronor). Ofvannämnde minnen Klockan och Ringen deremot, böra försäljas af en sakkunnig Person, jag vill tro de böra gå till omkring 500 kr. Dessa penningar böra insättas i Ledbergs Kyrkokassa och Räntan tillfalla Kyrkovaktaren för vård och puttsning af Fyra Grafvar på Ledbergs Kyrkogård, nämligen Professor A. E. Prattès, Undertecknads inom betald plats, med planterad Häck, min moders Anna Charlotta Björkdahls samt Fanjunkaren J. P. Bergs Graf. – Desse båda sednare nämnda Grafvar, lefver nog alltid någon gammal vän eller annan opartisk Person som kan upplysa hvar de befinnes. Wid min transport till det inköpta hvilorummet, bör Pastor i Församlingen vänligen anmodas att när summan af Klockan och Ringen erhålles emottaga och plassera den tjenligt, samt när Räntan utfaller godhetsfullt öfverlemna de till Kyrkovaktaren och se till för Kyrkogårdens prydnad, att Arbetet blir ordentligt utfört. Alltid i Guds hand, – ske hans vilja när min sista stund är inne.

Mathilda Björkdahl ” 

Vi har alltså ytterligare en kyrkogård att besöka till sommaren och vi måste vara med på nästa harpfestival.

Under tiden kan vi glädja oss åt att lyssna på Prattés vackra variationer på en svensk folkvisa:

https://open.spotify.com/track/26rCIkiiiumIhvOM13efLS?si=b4cbd514257840a7

———————-

För ett par veckor sedan hade jag ingen aning om vem Pratté var och att han var sambo med Mathilda. Visst har jag läst kyrkböckerna och följt henne runt i socknarna. Men jag hade missat att det stod ett namn under Mathildas och hur detta namn kom att förändra hennes liv! 

Tack Bengt Eriksson för din noggranna forskning om Mathilda och Pratté! Hade jag inte landat på din hemsida hade jag aldrig stött på denna solskenshistoria.  

———————–

Är du intresserad av att veta mer om Pratté, som nyupptäcktes 2020, finns Pratté Society 

Faster Fredrika flyttade

Fredrika Söderholm är en av de kvinnor i släkten Söderholm som ständigt verkar ha flyttat runt och bott hos andra släktingar. När jag letat efter andra personer i släkten Söderholm i olika socknar, nog har även Fredrika stått med på någon rad.  Och så var det ryktet jag hört,  att hon skilde sig. Det var ovanligt på denna tid, men var det verkligen riktigt, att hon skilde sig? Jag var tvungen att följa henne från vaggan till graven, genom alla kyrkböcker och bouppteckningar för att få ihop hennes liv till en egen berättelse, även om den är lite hoppig och inte säger så mycket om hennes tankar och känslor runt sittsäkert ganska olyckliga liv.

————————————————————————————-

Augustas faster Fredrika var yngst i syskonskaran. 

Den 16 november 1783 såg det lilla flickebarnet dagens ljus för första gången, även om det inte blev speciellt ljust i slutet av november. 

Barndomshemmet Stora Gålstad i Slaka

Fredrika var Pehr Söderholms och Stina Hammarstrands 8:e barn.  Den här dagen i november samlades de sex syskonen runt vaggan på militärbostället Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping . Gustaf, 13 år, var äldst och Lotta knappt 2 år var yngst.  Jag undrar vad mamma Stina tänkte om sin lilla barnaskara? Hon önskade säkert att de sju skulle få vara friska och äta sig mätta. Hennes förstfödda dotter hade dött endast två månader gammal. Men resten av barnen var friska och starka.

Pojkarna skulle så småningom tränas till officerare  och flickorna giftas bort, troligen med lämpliga officerare. Det var ju oftast så, att man höll sig till sitt eget ”skrå”. Livet som officershustru visste hon allt om. Maken Pehr var  kvartersmästare och någon av pojkarna skulle ju kunna ”ta över” efter honom. 9-årige Johan Petter skulle komma göra det, om några år.

Hos föräldrarna på Värö södergård i Kärna

Tiden gick och snart försvann Gustaf in i armen. Därefter Carl Adam som skulle bli skrivare och så till sist Johan Petter. De skulle tidigt lära sig sina yrken. Gustaf och Johan Petter gick som tänkt i faderns fotspår och Johan Petter var bara 12 år när han började sin militära bana. De två äldsta systrarna gifte sig och flyttade till nya gårdar och blev husmödrar. Några år senare flyttade Fredrika och hennes föräldrar till Värö södergård i Kärna socken, då storebror Johan Petter tog över Stora Gåhlstad. Så gifte sig även systern Christina. 

Hos systern i Uggletorp i Landeryd
Nu föll det sig så att båda föräldrarna dog inom ett halvår när Fredrika var 28 år och hon fick flytta in hos sin storasyster  Brita Maria  på Uggletorp. Det började verkligen bli dags att hitta en äkta man till Fredrika.
Hon var 32 år när hon äntligen gifte sig i mars 1816 med mönsterskrivaren Samuel Scharin. Hans släkt fanns på Kapperstad säteri i Gammalkils socken och det blev där i socknen Fredrika kom att bo under drygt tio år.
Livet som gift i Gammalkil

Som nygifta flyttar paret in på gården Påtorp. Där tar de hand om en fosterdotter, 5-åriga Anna, dotter till pigan Anna Stina Jonsdotter på Mogesta i Östra Tollstad. Hon fick efternamnet Samuelsdotter. Det var ju vanligt att faderslösa barn fick efternamn efter sin fosterfar eller husbonde.

1826 flyttar de till gården Unnerstad västergård.
Frillesbo i Nykil

Året efter, 1827, flyttar Fredrika, Samuel och fosterdottern Anna till Frillesbo i Nykils socken som arrendatorer. 1829 var fosterdottern Anna 18 år och benämndes piga i kyrkboken när hon flyttade tillbaka till Gammalkil. Nu fanns tydligen ingenting som höll Fredrika kvar i äktenskapet med Samuel.

Efter fjorton års äktenskap ger sig Fredrika av. 

Flyttar från maken till Ekeby

Hon får bo på militärbostället i Ekeby, den gård hennes bror Johan Petter skrivit kontrakt på, men ännu inte flyttat in i. Det blir Fredrikas tillflyktsort. Maken Samuel flyttar hem till mamma på Kapperstads säteri. Här insjuknar han och dör 1832.  

Han kanske redan var sjuk när Fredrika gav sig iväg. Ingen skilsmässa finns registrerad och det underliga är att i bouppteckningen efter Samuel kan man läsa att han efterlämnat sin fru Fredrika, vilka makar ej bott tillsammans på 2 1/2 års tid och är för närvarande ej känt var hon bor och vistas. Sedan räknas arvingarna upp, hans moder änkefrun, hans två systrar samt en systerdotter. Men det blev inget arv till dessa kvinnor,  bouppteckningen slutade med en skuld.

Sedan följer dock ett intressant tillägg till bouppteckningen. De fick tydligen tag i Fredrika, eller så var det hon själv som hörde talas om makens död och tog kontakt. Hon var ju fortfarande hans maka. 

Som ytterligare tillägg till denna bouppteckning får undertecknad enka tillkännagiva att jag för att öka tillgångarna ej har något att uppgiva ej mer känner jag skulder.

Fredrika Skarin undertecknade den 20 maj 1832 i Skänninge, fem dagar efter bouppteckningen.

Nu är hon i alla fall änka och inte längre en förlupen hustru. Men 1832 flyttar hennes bror Johan Petters familj in på Ekeby och nu blir det trångt. Fredrika måste hitta något nytt ställe att bo på.

Hos släkten i Loddby, Kvillinge

På Loddby hos Johan Petters svärsom Gustav Lejdenfrost tar man emot henne. Han har nyligen blivt änkling och nu flyttar hon dit med sin brorsdotter som ska komma att bli Gustav Lejdenfrosts andra hustru.  

1835 blir det fullt på Loddby också. Johan Petter Söderholm har dött och hans hustru och barn flyttar in hos Lejdenfrost. Dags för Fredrika att flytta igen. Men vart? Hon tänker sig nog att flytta till sin syster Lotta i Skänninge, men ändrar sig. Kan det bero på systerns alkoholmissbruk och att hon lever i misär?

Åter hos systern på Uggletorp

Istället flyttar hon till sin äldsta syster Brita Maria på Uggletorp igen. Det var 19 år sedan hon bodde här senast. 

I 11 år blir hon kvar på Uggletorp. Båda systrarna är barnlösa. När Brita Maria dör 1846 måste Fredrika åter hitta ett nytt boende. Denna gång blir det Linköping. Fredrika är nu 63 år. Vi hör inget av henne förrän Augusta Söderholm skriver i sin dagbok:

Linköping

Måndagen d: 28 Junii 1852

Wi reste Hanna Sparre, Mina Tesdorf och jag den 20 Junii till Linköping för att se Hans Majestäts mottagning på Malmen.

Resan ner till Linköping var mycket treflig; Wi hade vackert väder, voro muntra till sinnes och sluppo vänta på hästar vid Gästgifvargårdarna. Om afton sedan vi anlänt till ort och ställe gingo vi på besök till Faster Scarin, som jag tror är sju gånger jämmerligare än hon förr varit, och derefter togo vi oss en sexa på Stadshuset.

9 april 1861 dör Fredrika i Linköping, 77 år gammal. 

————————————————————————————-

Tack till Gammalkils hembygdsförening för en väldigt fin hemsida där jag kunde spåra Fredrika genom gårdsarkivet!

hemsidan finns mer historia om gårdarna samt bilder.

Påtorp  Här finns även en berättelse om Carl Jonas Love Almqvist som inspirerades av Påtorp.

Kapperstad

Unnerstad västergård


Bilder:
Landskapsskiss av Östergötland av Prins Eugen
Vilhelm Hammershøi, Sovekammer, 1890
Häradsekonomiska kartan öven Gammalkil, Lantmäteriet
Utdrag ur bouppteckning Samuel Scharin, Riksarkivet

5 fantastiska år med Augustas resa

Den 15 november 2016 sjösatte vi Augustas resas webbsida. Två veckor senare fanns Augusta även på Facebook och Instagram.

Idag firar vi med Augustatårta och bubbel! Vi firar också med en ny logga. Den är en silhuett av oss. Saras originalfoto av Kerstin är ursprunget till silhuetten. Att klippa silhuetter var ju så populärt i mitten av 1800-talet.I november 2016 hade vi hållit på med våra efterforskningar i tre månader. Det var dags att presentera vad  vi höll på med. Kanske kunde vi på det sättet komma i kontakt med folk som visste något om Augusta, hennes hembygd, hennes vänner och släktingar. Kanske hade någon en dagbok där Augusta fanns beskriven. Om vi hade en dagbok var det väl inte orimligt att det fanns andra dagböcker från mitten av 1800-talet.

Målet med vår digitala närvaro var att få reda på så mycket som möjligt om Augusta och hennes värld innan vi gav oss ut på Tysklandsresan i hennes fotspår sommaren 2017. Det första blogginlägget presenterade vår plan att återskapa Augustas tysklandsresa.

 



Vi planerade att publicera ett blogginlägg varje vecka, med lite olika ämnen. Vi visste ju inte vilka personer vi letade efter och vad de var intresserade av.
Vi satte därför även upp en engelsk hemsida, dels för att Sara bor i USA men även för att det kanske fanns folk utomlands som kunde tillföra kunskap till vårt Augustaprojekt. Sara gillade först inte att vi kalla det det ”projekt” eftersom det påminde henne om jobb och det här skulle ju vara något roligt vi gjorde på vår fritid.  Men det blev faktiskt ett otroligt roligt projekt. Och att hantera det som ett projekt var praktiskt eftersom vi var tvungna att styra upp allt vi gjorde och hålla reda på aktiviteter, planer, kontakter och deadlines.
Första Instagrambilden var från besök på Nordiska muséet där vi tittade på klänningar.
Vi fick träff på många kunniga och trevliga personer

Fram till vår Göta Kanalresa i maj 2017 hade vi publicerat ett 40-tal blogginlägg. Antalet följare detta första halvår var mest vänner och bekanta. Men plötsligt gav vår närvaro på nätet resultat. Som vi hade hoppats, fanns det ytterligare en dagbok. Den hade skrivits av unge Erik Hjort, granne till Augusta. Och det var Pia Oredssson Tember, teaterdirektör i Åtvidaberg, som satte oss på spåret och kunde berätta allt om familjen Hjort på Krusenhof, Augustas allra bästa vänner.

Vi träffade sedan flera personer som hade tillgång till dagböcker och reseberättelser från samma tid. Nu började Saras och min bekantskapskrets växa. Släktforskare, historiker, textilexperter sällade sig till vårt nätverk av kunnande. Personer som hade kopplingar till Augustas vänner och skolkamrater hörde av sig. Och fortfarande fem år senare får vi roliga mail både från Sverige och från utlandet, folk som har hittat oss när de sökt på nätet efter begrepp som vi behandlat och berättat om i våra bloggar.

På den svenska bloggen finns idag 143 inlägg och på den engelska 134. Från början var det korta inlägg, idag är det långa berättelser som krävt mycket research. Vi delar dem på Facebook och har sedan länge förstått att dessa långa berättelser mest läses mest av folk som är lika nördiga som vi. De flesta av våra följare gillar bättre vackra klänningar i vackra miljöer. Och det är ju roligt det med! Även där ligger många timmars arbete med mönsterkonstruktion och sömnad.

Vi kan ju fråga oss om det är värt att publicera långa historier om så få läser dem. För oss är bloggandet ett sätt att stycka upp vår forskning i intressanta smådelar. Och varje gång man trycker på ”publicera” känner man sig nöjd, att se ett resultat. Alla dessa kapitel har vi nytta och glädje av i det stora pusslet om kvinnors liv i mitten av 1800-talet.
På Instagram har vi publicerat 772 inlägg, mest kläder. Denna bild på Sara är den mest gillade av alla våra inlägg.
Vi fortsätter våra resor
Alla som följt oss ett tag vet att vi reser när vi kan. Det har ju varit dåligt med det under senaste två åren. Men så fort pandemin tillåter oss att vara på samma ställe, kommer vi åter ta på oss klänningarna och ge oss ut på resor. Det finns många platser kvar att besöka. Och vi har under dessa år lärt oss mycket nytt som medfört att vi vill se vissa platser igen.

 

Vi fortsätter att skriva

Så länge vi har följare så fortsätter vi skriva blogginlägg! Eftersom vi nu har ett omfattande material, planerar vi även att ge ut en del av materialet i bokform. Boken ”Augustas resa” kom ju ut i mars 2020 och finns fortfarande att beställa för 220 SEK + porto. Skicka ett PM till Augustas resa så skickar vi boken.

Och vi fortsätter att sy…
Sömnaden är verkligen rolig. Numera kan vi inte gå förbi en secondhandaffär utan att titta igenom deras lager av hemtextil. Två gardiner räcker precis till en klänning i 1840-talsstil. Återbruk är ju inte något nytt. Även på Augustas tid tog man tillvara all textil och återanvände. När kläderna var helt utslitna vävde man trasmattor av dem. Det har vi kvar…. Men våra klänningar är ännu inte så slitna. Det krävs många fler resor innan vi slitit ut dem.

 

Tack!
Tack för att du följer oss! Det betyder mycket att få respons på det vi gör!
(Och tack för att du läste hela inlägget!)

 

Kerstin & Sara

10-årige Sven emigrerade ensam 1876

Sven Vilhelm Berg är 9 år gammal, men ska snart fylla 10 och han tycker att han är en stor kille nu. Men det tycker inte hans mamma. Hon kramar honom ofta och gråter. Men varför är hon så ledsen?

Under de senaste månaderna har mamma Anna Sophia blivit allt tyngre om magen. Sven ska snart få ytterligare ett syskon. Han har tre äldre syskon och två yngre. Han är precis mitt i barnaskaran när det nya barnet ska födas.

Han förstod hur ledsen mamma blev när de hittade pappa Vilhelm drunknad i höstas. Men varför är hon så ledsen nu och ligger och gråter på nätterna. Han vet inte att han om ett par veckor ska krama om henne för sista gången i sitt liv. Men det vet hon. Hon har fattat det svåraste beslut en mamma kan fatta. 

Anna Sophia Johansdotter föddes 1836 i Kisa. Hennes far var bonde och nämndeman och ägde en 1/2 mantals gård, Gudmunstorp (Gummestorp)

När Anna Sophia träffar sitt livs stora kärlek är hon i 20-årsåldern. Han heter Vilhelm Bernadotte Berg och är Augustas kusinbarn: Han har studerat i Linköping och hans föräldrar har nog stora planer för sin son. Bara det att de döpt honom till Bernadotte andas lite som att de hade stora förväntningar. Ett kungligt namn passar bra på den militära bana han gett sig in på.

 Han är äldste sonen till fanjunkaren Petter Berg. Där hemma finns inte mindre än 12 syskon så det är lite kärvt med ekonomin och Vilhelms mamma Mina, skriver brev till Augusta och ber om klänningar till sina döttrar. 

Anna och Vilhelm gifter sig på juldagen 1857. De flyttar till Stora Bräng. Nu lämnar Vilhelm det militära. Vi vet inte varför, men i Stora Bräng finns både ett garveri, färgeri,  och två kvarnar. Kanske har han fått arbete där. 

 Det dröjer inte länge förrän Anna Sophia är gravid. I september 1858 föder hon sin förstfödde son Per. De blir inte kvar länge i Bräng. Nästa gång vi hör talas om familjen är när Anna Charlotta föds 1862 i Sundbo och året efteråt, 1863, föds Amanda Sofia Vilhelmina.

1865 – 1867 bor de hemma i Gummestorp (Gudmunstorp), i Kisa igen. Kanske är det för att Annas mamma Brita är så sjuk i lungsot. Där föds Sven Vilhelm, vår nioårige hjälte. Nu är det svåra nödår och folk svälter. Anna Sophias mamma dör. Gården säljs och äldste sonen flyttar till Åtvidaberg.

 Anna Sophias yngre bror har som så många andra, utvandrat till Amerika. 

1867 flyttar familjen Berg till backstugan Änglunda under gården Linnäs i Tjärstad. Här kommer mamma Anna Sophia bo ända till sin död 1928. Men det ska hända mycket innan dess…

1868 föds Eva Maria Elisabeth, 1872 Carl Otto Hjalmar. 

Det är september 1875 och Anna Sophia har just upptäckt att hon är gravid igen, som om det inte räckte att mätta åtta munnar med det lilla de får ut från sitt hårda arbete. De har klarat sig genom svältåren i slutet av 1860-talet men nu skulle alltså ytterligare ett barn ha mat för dagen.

En dag i slutet av september är pappa Vilhelm Bernadotte borta. Han hittas drunknad i sjön Åsunden. Ingen vet om det är en olycka eller om han helt enkelt inte orkade mer.

I dödboken skriver prästen:

Drunkning med eller utan uppsåt i sjön Åsunden Efterlämnad maka i största fattigdom 3 söner och 3 döttrar alla omyndiga.

Och då har inte prästen räknat in det lilla barn som ska komma att födas faderlös i mars nästa år. Anna Sophia är förtvivlad. Den fina stolte sergeanten med det kungliga namnet är borta. Kvar står hon ensam utanför backstugan Änglunda med sina 6 barn, det yngsta är 2 år, det äldsta 17.

Mamma Anna Sophia fattar nu ett svårt beslut. Hon tänker att Amerika kanske kan rädda hennes barn från svält. Hennes bror har ju lyckats etablera sig där. Kanske har de till och med erbjudit sig att ta hand om ett av barnen.

Men vilket barn ska hon välja. 17-åringen arbetar redan och klarar sig. Döttrarna 14 och 13 år kan tjäna piga på Linnäs och hon vill nog att de ska konfirmeras innan de beger sig ut i världen. Valet faller på tioårige Sven Vilhelm.  Och han ska resa ensam. 

Anna Sophia går runt i den lilla stugan och plockar ihop den enkla kappsäck som ska följa Sven på båtresan, först till Hull i England och sedan över Atlanten. Hur ska den lille grabben klara sig? Men det är många som reser nu och de kommer ta hand om honom på resan, det är hon övertygad om. Bara han inte blir sjuk! Och hur ska han klara sig när han kommer fram till New York. Sedan ska han ju resa vidare till Iowa där släktingarna bor.  31 mars föder hon lilla Emelie Bernardina.

13 maj 1876 avreser Sven Vilhelm Berg mot USA. Mamma Anna Sophia gråter. Där står hon utanför den lilla stugan och kramar sin lille son. Hon kommer aldrig mer träffa honom. Han kommer på andra sidan Atlanten heta Swan William Burg, och det kommer gå riktigt bra för honom i det nya landet. Han blev omhändertagen av sin morbror och moster i Iowa. Han gifte sig och fick barn och har idag många ättlingar i USA.

Yngsta systern Emelie Bernardina kom senare att utvandra precis som alla sina syskon. Storebror Per August Berg utvandrade 1882 och blev litograf i New York.

 

Den enda systern som blev kvar i Sverige var Anna Charlotta. Hon bodde kvar hos sin mamma till sin död 1923.

(Bilden är inte från Änglunda backstuga och föreställer inte Anna Sophia)

De sista åren var alltså mamma Anna Sophia ensam kvar. Alla barnen var långt borta. Hon fick säkert brev från dem, men det måste varit väldigt ensamt. Jag undrar vad hon tänkte om sitt liv. Ångrade hon att hon inte reste hon också? Säkert var hon nöjd ändå, att barnen fick det bra i det nya landet. Mamma Anna Sophia blev 92 år.  Backstugan i Änglunda, där hon bodde i 60 år, i utkanten av Rimforsa är sedan länge riven. Men trakten är väl värd en Augustaresa när syster Sara kommer hem från USA igen. Sara utvandrade till Nebraska på 1980-talet.

Bilder:
Alberg Edelfelt: Boys playing on the shore, 1884 (Ateneum)
Albert Edelfelt: Children at the gate, 1884 (privat)
Foto Per Berg (Ancestry)
Foto Nordiska muséet: Backstuga Linnabacken, Bälstorp, Torsås sn.