Kategoriarkiv: Brev och dagböcker

Augustas och våra ångbåtsutflykter

Under ett par veckor har Sara och jag rest runt och besökt gårdar och trakter som Augusta har anknytning till. Sista dagen innan Sara lämnade Sverige för denna gång, passade vi på att åka ångbåt på Mälaren. Vi träffade många nya trevliga bekantskaper på vår utflykt precis som Augusta gjorde i juni 1851.

”Lejdenfrost bjöd mig att Onsdagen d:11 följa med honom åt Stockholm och naturligtvis emottog jag med glädje ett dylikt förslag. Wår Ångbåtsfärd var ganska treflig. Jag träffade flera bekanta ombord; Dagen var vacker och innan jag visste ordet af landade vi vid Riddarholmen der Farbror Hjort, Ljungstedt och Erik voro oss till mötes och togo mig med sig hem till Kungsholmen. Thorsdagen på morgonen kom Lejdenfrost till oss, då vi först rumlade på Raketen  med vin och tårta och sedan följde honom till Svithiod som klockan 2 lade från land.”

Sara och jag nöjde oss med att dricka öl på vår resa med S/S Mariefred. Jag vill inte kalla det att vi ”rumlade”. Men solen lyste och vi hade väldigt trevligt medan den vackra gamla ångbåten tuffade på. Så passerade vi Helgö. Just här blev alltså Augusta hämtad från sin ångbåt med en roddbåt.

Stavsund
Stafsund ”Upplands herrgårdar” från 1881, Klingspor & Schlegel. Litografi av A Ney, Stockholms länsmuseum

”Lördagen efter min ankomst voro vi bjudna af Lallerstedt ut till hans egendom Stafsund och klockan 8 på morgonen reste vi med Ångbåten Westmanland, hvars Capitain i parenthes sagt var en hjertans hygglig kar, samt blefvo midt ute på Mälarn afhämtade i båt. Dagen var mulen, men vädret i det hela oklanderligt.

Sjelfva Corps de logiet vid Stafsund är af sten, byggt under Carl XIItes tid. Rummen, en oräknelig mängd, äro mörka och dystra och meublerade på otreflig, gammaldags façon. Omgifningarna äro obeskrifligt vackra, och erbjuda öfverallt de mest olikartade vuer öfver Mälarn. Det hela är ståtligt, och vi tillbragte en ganska angenäm dag i det gröna och blefvo undfägnade med en storståtlig middag bestående af sex rätter mat och åtskilliga sorter viner. Om afton då vi skulle återvända med ångbåt hade vi försummat oss och fingo i det stället resa i hökärra till Kungsholmstullen. Wallenberg var med och en Magister Sohlman  som är medarbetare i Bore och som var orimligt anthousiastiskt sinnad för Dannemark, der han slagits i de frivilligas leder. Dagen efter vår landtliga utfärd besökte vi en exposition af Svenska slöjdalster, som verkligen var värd att ses, och väl arrangerad. ”

Hur Augusta lärt känna denna trio av politiker och tidningsmän vet vi inte, men förmodligen var det genom André Oscar Wallenberg. Han kom ju från Linköping precis som  Augustas familj. Det måste varit fantastiskt för 24-åriga Augusta att få träffa dessa engagerade tidningsmän. Wallenberg, Lallerstedt och Sohlman drev den frisinnade tidningen Bore tillsammans. Augusta som älskade att diskutera, hade säkert jättekul. Och att åka hökärra med dem hela den långa vägen från Ekerö till Kungsholmen mitt i juninatten var säkert ett galet roligt minne. Jag önskar att hon beskrivit färden lite utförligare.

Sara och jag blev dock inte upphämtade utanför Stafsund, utan reste vidare med vår ångbåt till Mariefred. Där besökte vi Gripsholms slott istället. Vilket vackert slott det är, ljuset som faller in genom fönstren lockade oss att fotografera i det ena rummet efter det andra. Porträttsamlingen är också fantastisk. Där hängde ju porträttet på A O Wallenberg och en mängd andra 1850-talsfigurer som vi stöter på i vår research. Till skillnad från Augusta kunde vi åka tåg hem. Vi reste med Östra Sörmlands Järnväg och den lilla andraklassvagnen med resortstoppade soffor drogs med ånglok. Visst är ju detta tåg femtio år yngre än det Augusta reste med i Tyskland, men känslan med skakandet mot rälsen och ljudet av det tuffande ångloket är säkert densamma.

Augustas beskrivning av sin första tågresa i Tyskland 1847:

”Litet nyfiken om resan i de så mycket beprisade ångvagnarna skulle behaga mig, väntade jag med största otålighet i trainen, som ock snart anlände. Första entrén i vagnen behagade mig oändligen. Man blef af Monsieur le Conducteur inlåst i ett litet förtjusande cabinett, med lampa i taket och fyra resortstoppade soffor, två och två mot hvarandra. Man satte i gång och jag tyckte mig flyga genom luften. ”

När Sara åkte vidare till Bryssel, passade jag på att göra en utflykt på egen hand. Målet var Hjo med ytterligare en ångbåtsutflykt, denna gång med S/S Trafik från 1893. Och visst är det lustigt, men i Hjo pågick en stor ”exposition av Svenska slöjdalster”. Historien upprepar sig.

 

Vi startar vår sommarsejour – Glad midsommar!

Midsommar 1845 tillbringade Augusta och hennes mamma vid Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla.  Jag skrev om mamma Annas förberedelser i förra veckans blogg. Gustafsberg benämns som Sveriges äldsta badort. Som brunnsort har den en ännu äldre historia.

På 1780-talet hade man som en del av behandlingen börjat komplettera brunnsdrickandet med salta bad och Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Kurorten blev populär 1804, när Gustav IV Adolf sänt sin sjuklige 4-årige kronprins till Gustafsberg för behandling. Bland andra Lars Johan HiertaFredrika BremerEsaias Tegnér och August Blanche besökte badet. Barnhusdirektionen lät år 1814 uppföra två varmbadhus, ett med sju rum och ett med sex. I det senare tilläts även de fattiga ta sig ett gratisbad. Båda badhusen finns kvar, idag konverterade till vandrarhem. (Wikipedia)

Säkert hade man ett fint midsommarfirande här 1845. Midsommarstång och lövade verandor prydde säkert den lilla badorten. Och säkert spelade brunnsorkestern och gästerna var finklädda. Men jag tror att man fokuserade på att dricka vatten från de två surbrunnarna. Inte som idag när vi dricker helt andra drycker till midsommar. Men just 1845 framfördes faktiskt ”Helan går” för första gången, inte just i Gustafsberg, men den ingick i operetten Modehandlerskan av Franz Berwald! Man kan kanske tänka sig att den typen av romantiska operetter turnerade runt på de svenska bad- och brunnsorterna vid denna tid. Under somrarna stängde konsertlokalerna i städerna och musikerna fick jobb just på brunnsorterna.

Sara och jag börjar vår sommarsejour i Augustas spår veckan efter midsommar. Det blir besök på slott, gårdar, kyrkor och brunnsorter i Östergötland, Västergötland och Södermanland. Sedan deltar vi i 1800-talsveckan på Torekällberget i Södertälje under tre dagar och berättar om Augusta och hennes värld. Kom gärna dit 29 juni-1 juli!

Vi avslutar sommarsejouren med en ångbåtsutflykt till Mariefred 4 juli.

Den blomstertid nu kommer

Denna vecka börjar sommarlovet för många skolbarn. Mina egna har sedan länge slutat skolan, men fortfarande finns det något fantastiskt med denna tid när sommaren och sommarlovet känns oändligt. Sara skrev i veckan om att hon äntligen hittat Augustas lärare och skola. Jag vet hur många timmar hon lagt ner på att försöka hitta den och även jag gläds verkligen över att vi nu vet hur Augustas första tre skolår i Stockholm såg ut.

Våren 1845 studerade Augusta fortfarande i Stockholm. Vi vet inte var, men hon brevväxlade med mamma Anna hemma på Loddby.  Anna planerade för en brunnsvistelse i Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla under sommaren. I ett brev från april 1845 skriver hon:

”Jag har grufligt brått beständigt, jemte 1000 utgifter för denna kostsamma resa, vi måste vara nere till midsommar afton och måste nödvändigt vara her åter en 8tta  dagar för Lejdenfrosts hemkomst, så att en 8ta dagar får vi väl med af andra therminen, det är mycket rum tagna redan till den första så jag tror ej att det blir så litet fara. ”

Hon skriver också om att Augusta borde se över sin svarta sidenklänning, kanske komplettera med svarta spetsar.

”det är nödvändigt på ett sådant plagg, du kan ej jemt vid brunn springa i din lilla blå”

”Nu låter jag putsa upp din halmhatt att ha i vardagslag, jag skall sända den ner han blir färdig. Jag har ej råd att köpa mer än en som får lof bli nogorlunda vacker.”

Sommarsejouren vid Gustafsberg var viktig. Hela tiden handlade det om att träffa de rätta människorna och underförstått den rätta blivande maken för Augusta.

Och medan Augustas mamma bokar rum för midsommar och veckorna efter, gör jag detsamma för Sara och mig. Vi ska ut och åka lite veckan efter midsommar och titta på de gårdar vi inte hunnit med tidigare. Och så ska vi övernatta på Hjulångaren Eric Nordewall II, som är en replika av den båt Augusta åkte med 1850 till Göteborg. Just nu är jag färdig med min nya sommarklänning i 1840-talsstil. (Jag kan ju inte jemt springa runt i min gamla Ikeaklänning, så nu har jag sytt en ny av gamla IKEA-gardiner 😉

Som en liten sommarhälsning kommer här den vackraste sommarvisan av dem alla. Ja, den heter faktiskt  ”en sommarvisa” i 1695 års utgåva av psalmboken.

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor:
Nu nalkas liufwe sommar
Då gräs och örter gror;
Den blida sol upwärmer
Alt hwad har warit dödt;
Då hon oß skrider närmer
Blir det på nyo födt.

I. Kolmodin

  

Minnesböcker – Vi borde plockat löv i Saxiska Schweiz!

Augustas poesibok

I flera dagböcker vi läst, skrivna av kvinnor under mitten av 1800-talet, nämner de sina minnesböcker. Jag blev lite nyfiken. Bland Augustas kvarlämnade dokument fanns inget som hon kallade minnesbok. Däremot rubricerar hon första delen av sin dagbok ”Resejournal i Tyskland”. Man skulle kunna tycka att det är en form av minnesbok, även om den endast innehåller texter, både hennes egna och dikter hon citerar. I arkivet finns även en poesibok, men den vill jag inte kalla minnesbok heller, även om den är vacker.

Jag läser mer om minnesböcker på nätet för att få en uppfattning om hur desåg ut. Flickorna berättar i dagböckerna hur de visar upp sina minnesböcker efter sina resor. Vad kan det vara i dem som är så intressant att visa för andra? Men det är klart, det fanns inget Instagram på den tiden. Jag googlar på minnesböcker och hittar inga digitala bilder varken i arkiven eller på museerna. Men på auktionssajter hittar jag några vackra exemplar, små böcker med personligt skapat innehåll, dikter, pressade blad och hårlockar.

Minnesböcker verkar vara benämningen på alla typer av böcker där man skapat något själv. Man antecknar, ritar, målar, klistrar in tryckta bilder i dem. Det vi idag kallar Scrapbooking. Och de kallades de faktiskt redan på 1820-talet! Denna typ av klippböcker  är något vi hållit på med i flera hundra år lär jag mig på sajter om Scrapbooking.Fast en del av dem skulle vi kanske kalla skissböcker, anteckningsböcker, journaler, album… Ja just album blir populära i och med att fotografierna börjar bli populära i mitten av 1800-talet. Fotoalbumen med små fickor för kreditkortsstora porträtten. Jag skrev om dem tidigare. 

Men vi återgår till de böcker som folk skapade själva för sina minnen. De kan ibland till och med vara som en liten låda formad med bokrygg. I lådan kunde man lägga teckningar, biljetter, hårlockar och andra minnen. Man tecknade, målade, skrev dikter och klippte silhuetter. Allt samlades i minnesböckerna.

I mina lådor hemma börjar det samlas en massa saker från våra Augustaresor.En liten biljett för den handdrivna färjan över Elbe vid Raten, spårvagnsbiljetter, inträdesbiljetter till museum.

Ja, och så en massa kvitton förstås. Och en pappersfaktura från hotellet i Lübeck (deras kortläsare funkade inte så vi fick en faktura i handen)  Mycket av det här skulle jag glatt kastat i pappersåtervinningen. Men nej, hur många år är det kvar tills allt sker digitalt? Vi skrockar åt Augustas tid när de hade pass stora som ett A3 ark och bar med sig pengar.

Om 50 år kommer något barnbarn att bläddra bland mina kvitton och tycka att det är ”rena 1900-talet”. Framtidens minnesböcker kommer bli digitala. Och hur många klistrar in bilder i fotoalbum numera. Möjligtvis beställer man fotoböcker av sina digitala bilder.

Jag har alltid fascinerats av vackra antecknings- och skissböcker. För några år sedan gick jag en kurs i bokbinderi för att lära mig att göra vackra skissböcker. Jag lärde mig endast den tekniken man använder för att binda på band. Den krävs för att man ska kunna lägga upp ett bokuppslag helt plant utan att skada bokryggen.

 

Ett måste om man ska kunna måla i boken. Men böckerna jag gjorde blev alldeles för fina och tog alldeles för lång tid att skapa för att sedan göra mer eller mindre dåliga skisser i. Istället blev de gästböcker.

När jag skypade med Sara häromdagen talade vi om minnesböckerna. Och äntligen ser jag en användning för mina kunskaper i bokbindning. Vi ska göra våra egna minnesböcker, där vi samlar alla små biljetter från våra Augustaresor. Skisser och nedskrivna betraktelser ska in där också. Och så måste jag få tag i ett bokmärke med änglarna på Rafaelmålningen i Dresden!

Det är ju typiskt att vi inte plockade några boklöv i Sachsiska Schweiz! Vi får måla istället!