Förra veckan var vi i Uppsala för att leta spår efter Augustas man Adolf Nordvall. Det var en fantastisk vårdag, solen lyste och parkerna fylldes av studenter. En del låg i gräset och solade, andra firade en födelsedag med sång och tårta och några satt fördjupade i sina böcker. Kanhända såg det likadant ut på vårarna under 1840-talet då Adolf studerade där.

Ja, inte riktigt. Vi bestämde oss, som alltid när vi gör våra Agusta-utflykter, att skala bort allt som inte fanns i mitten av 1800-talet. Bort med alla moderna hus, alla bilar och cyklar och folk som stirrar i sina mobiltelefoner.

Vad återstår då? Alla de gamla byggnaderna, Universitetet, Slottet, Domkyrkan (men med kortare kyrktorn) och gatorna runtomkring.  samt några gator runt ån och bort mot Svartbäcksgatan och Linneträdgården. Helt andra ljud. Forsens brus utanför museet. Människors samtal. Slamret av porslin och glas på Domtrappkällaren. Men hästarnas hovklapper saknade vi. Och vi saknar de uppklädda studenterna i frack och höga hattar.

Vi började våra efterforskningar på biblioteket, Carolina Rediviva. I den allra innersta läsesalen fick vi hjälp att ta fram matriklar över studenter på 1800-talet. Men inget napp, mer än Adolfs avhandling från 1851, Om Kants deduction af de rena förståndsbegreppen. Men den har vi sett förr. Efter sin doktorspromovering 1851 blev Adolf docent i etik men flyttade sedan 1853 till Strängnäs och blev lektor, när han gift sig med Augusta.

Vi var inte ute efter hans filosofiska arbeten, utan vi ville veta hur hans liv i Uppsala såg ut, var han bodde och hur hans studentliv var. Vi hittade ingenting. Inte heller på museet. Sista försöket var Universitetets arkiv. Men de stängde tidigt. Det var ju så vackert väder 😉

Vi har ju läst Adolfs brev till Augusta. Där berättar han ingenting om sitt studentliv, bara hur mycket han längtar efter henne och hur han oroar sig för hennes hälsa och hur han hämtar och lämnar brev på postkontoret. Vi bestämde oss för att göra en liten rundvandring i de gamla kvarteren. Då skulle vi i alla fall kunna se hur husen såg ut. Uppsala var ju inte så stort på i mitten av 1800-talet. På många av husen finns plaketter som beskriver vilka som bott där och vad husen används till. Vi hittade flera hus som använts till studentrum, så möjligen var det så han bodde. Vi sökte efter Östgöta Nation och upptäckte då att nationen i mitten av 1800-talet låg i Linnéträdgårdens orangeri!

Sångarprinsen och vårsångerna

Vi avslutade vår stadsvandring vid statyn av Prins Gustaf, sångarprinsen. Imorgon är det Valborgsmässoafton och traditionen bjuder att vi sjunger vårsånger, och många av dem är skrivna av just prins Gustaf. Lustigt nog kommer nästan alla de traditionella vårsångerna samma tid, mitten av 1800-talet.

Prins Gustaf föddes 1827, samma år som Augusta, och studerade i Uppsala samtidigt som Adolf. Det var han som skrev Studentsången och Glad såsom fågeln och många andra sånger. Kanske sjöng Adolf dem för Augusta, eller så fick hon noterna av honom när han hälsade på i Stockholm. Det var ju hon som var sångfågeln.

En annan kompositör och sångare var Gunnar Wennerberg, som också studerade och undervisade i Uppsala under 1840-talet. Hans sångsamling Gluntarne som kom ut 1847-1850 och skildrar studentlivet i Uppsala. Här är gudagott att vara… är en av dem. Lustigt nog blev Gunnar Wennerberg expeditionssekreterare på Ecklesiastikdepartementet i början av 1860-talet. Då arbetade även Adolf Nordvall där som expeditionssekreterare. Jag undrar om de talade om studenttiden i Uppsala på fikarasterna?

Till sist måste jag även nämna min egen favorit-vårsång från samma tid,  Under hägg och syrén   (Blommande gröna dalar…) skriven av Zacharias Topelius. Nej, han studerade inte i Uppsala utan i Helsingfors. Denna finstämda sång skrev Zacharias på sin vackra lilla gård Kuddnäs i Nykarleby, där han gick under de blommande syrenerna vid Nykarlebyån. Den publicerades 21 juni 1855, ett par veckor innan Augusta dog i Varberg, så den fick hon aldrig höra.

Glad Valborgsmäss! 

(Översta bilden:  Ågatorna med Nybron. Litografi av Alexander Nay (1870).) Notera domkyrkans korta torn på den tiden!

27 juli 1847 föddes Augusta Söderholm på Stora Gålstad i Slaka församling i utkanten av Linköping. Endast en anteckning om födelsedagsfirande finns i hennes dagbok. Det är 1851. Augusta firar födelsedagen med att gå till nattvarden.  Kanske ansågs födelsedagsfirande fortfarande lite syndigt,  ”att fira den dag då man fötts till det av arvsynd belastade jordelivet”. (Intressant att detta citat använts flitigt på nätet, men ingen kan ange en källa!)

Namnsdagar var däremot helt acceptabelt att fira. Det var ju en hyllning till de helgon och martyrer, vilkas namn fanns i den gamla kalendern. 27 juli, Sjusovaredagen, var faktiskt tillägnad sju martyrer som sov i 100 år enligt legenden. Jag återkommer till  namnsdagsfirandet den 9 september, Augustadagen, enligt kalendern 1847.

Födelsedagskalas – en illusion

Men om vi nu roar oss med att måla upp ett kaffekalas i den vackra matsalen på Loddby, med utsikt över trädgården. Augusta var romantisk och hade säkert uppskattat att vi firade henne även profant.

Manglat linne på det långa bordet, en stor urna med renässansrosor från trädgården, plockade av husan på morgonen. Skira kaffekoppar kanske av Meissenporslin som Augusta inköpt under sin Tysklandsresa och slipade kristallglas. Karaffer med sött vin och lemonad för att svalka gästerna i den varma julidagen. Solstrålarna som letar sig in genom de öppna dörrarna mot trädgården. Mitt på bordet en födelsedagstårta.

Och se där, där har vi Leijdenfrost i ny rutig väst, och mamma Anna i grått siden. Nyss har droskan från Fullersta anlänt med Albert och Mina Schubert. Och här kommer nu dagens födelsedagsbarn, Augusta, klädd i ljusrosa sidenklänning in från det angränsande rummet, det med taffeln. Hon har precis sjungit och spelat O, ljuva sommarfläkt av Adolf Fredrik Lindblad, bygdens store tonsättare.

Tårta

Vilka tårtor åt man i mitten av 1800-talet? Det finns en berömd Runebergstårta som  Johan Ludvig Runeberg ska ha ätit varje dag. Enligt de 1800-talsböcker jag läser talar man mer om att äta kakor, både småkakor såsom ingefärskakor och mjuka kakor. Ingefära och kardemumma verkar vara en vanlig kryddning. Annars är Mazarinkaka en gammal goding med rötterna i 1700-talet. Macaronger är också ett arv från samma tid. Vi kanske ska fylla kaffebordet med flera olika sorter, kanske sju.

Lyrik?

En liten dikt kanske Augusta skulle uppskattat att vi deklamerat. Jag väljer en vers ut Tegners Frithiof och Ingeborg.

”Den första blomma, våren födt,

det första smultron, som blef rödt,

det första ax, hvars guld blef moget,

dem bjöd han henne gladt och troget.”

Tegnér är Augustas favorit för tillfället.

”Jag har köpt mig Tegnérs samlade skrifter och jag har ett par dagar så svärmat med Frithiof o Ingeborg, med Axel och hans Ryska brud att jag fruktar jag till slut blir mjeltsjuk af att läsa ”om allt det sköna som ej finnes här. Med Tegnér lyftes man på fantasiens vingar upp i en bättre och skönare verld än denna, man andas der uppe på höjderna en renare luft, man lefver der med idel höga, ädla och ljusa gestalter som tala det skönaste mest klingande språk, man svärmar med honom så att man glömmer jorden.”

Men nu tog hon väl ändå i.  Loddby som är så skönt och vackert och havsluften så frisk som sveper in från Bråviken.

Födelsedagspresenter var nog inte så vanliga än, men kanske hade någon av gästerna med sig en ny diktbok till Augusta, det skulle jag haft om jag bara varit med!