En kvinnas sorg på 1800-talet – i Mina Schuberts fotspår

 

Bild på Fullerstad
Fullerstad i mitten av 1800-talet

Under två dagar har Sara och jag följt Augustas vänner och släktingars spår i Östergötland. Vi har sett gårdarna där ungdomarna festade, kyrkorna där man var på bröllop och till sist övervuxna kalla stenhällar på kyrkogårdar.

Lambohov
Lambohov

Augustas väninna Mina Testorf var 17 år när hon och Albert Schubert satt och kysstes under deras nöjesresa till Linköping.

”Wi reste Hanna Sparre, Mina Tesdorf och jag den 20 Junii till Linköping för att se Hans Majestäts mottagning på Malmen. Resan ner till Linköping var mycket treflig; Wi hade vackert väder, voro muntra till sinnes och sluppo vänta på hästar vid Gästgifvargårdarna. Om afton sedan vi anlänt till ort och ställe gingo vi på besök till Faster Scarin, som jag tror är sju gånger jämmerligare än hon förr varit, och derefter togo vi oss en sexa på Stadshuset. Sent på afton kom Erik och Albert in till oss, och då blef der ett kyssande som var mindre roligt för tredje person och som varade till tu på morgonen.Andra dagen voro vi af Albert och Erik bjudna på en magnefik middag på Stadshuset och på eftermiddagen klädde vi oss i svart siden och foro på visite till Baron Sparres på Lambohof.”

Hösten efteråt blev det bröllop på för Albert och Mina i Skönberga utanför Söderköping. Bröllopsfesten hölls på Alberts fädernegård Fullerstad där paret bosatte sig. En nybyggd herrgård i italiensk renässansstil.

Fullerstad 2017, ser annorlunda ut än 1850, men pelarna till balkongen är desamma,

 

 

 

 

 

 

 

Sedan börjar den sorgliga historien, som nog inte var alltför ovanlig vid den tiden. Nej Mina dog inte i barnsäng som många andra olyckssystrar, men på kyrkogården såg vi namnen på de 6 barn som inte blev mer än ett par år…

1854 föddes Jacob som dog 2 år gammal
1857 föddes Maria som dog 2 år gammal
1859 föddes Ellen som dog 2 år gammal
1862 föddes Bertha, 1863 föddes Birger, 1865 föddes Robert. Alla tre dog 1866, och de var yngre än 4 år. Förmodligen dog de av kolera i Sveriges sista stora koleraepidemi.

Att ständigt vara gravid och samtidigt begrava sina små, måste varit ett hemskt öde. Men visst, hon fick glädjas åt att 5 barn i alla fall uppnådde vuxen ålder.

Augusta är kritisk till äktenskap och att förlora sin frihet. Det beskriver hon i sin dagbok.

”Hu! Äktenskapet är ändock ett hazardspel, det man vanligen förlorar, ett lotteri, der olyckan blandar lotterna; Men oaktadt vi alla veta detta låta vi ändock narra oss att sträcka ut handen efter en lott, som oftast kommer oss att ett helt lif igenom ångra ögonblickets obetänksamhet. Men ångren är då för sen, och vi få släpa på vårt sjelfvalda öde, som galerslafven på sin boja, utan hopp att se ett slut på eländet förr än i grafven.”

Alberts och Minas grav på Skönberga kyrkogård

Kanske var det helt enkelt så att hon såg sina systrar och väninnor dö i barnsäng eller gråta över sina begravda småttingar. Hon ville kanske inte utsätta sig för risken. Men ändå gifte hon sig och fick EN dotter som överlevde, även om hon själv knappt gjorde det.

Jag tänker idag på Hans Rosling och hans bekräftande av hur mycket bättre vi har det idag. Vi behöver inte föda 11 barn för att ett par stycken ska överleva. Sjukdomar som härjade på 1800-talet kan vi vaccinera oss mot, vi har friskt vatten och bra bostäder. Det är något att glädjas åt!

Sara och jag gläds också åt att har fått möjligheten att  forska i dessa 1800-talskvinnors historia. Intrycken från våra dagar här i trakten gör att Augustas historia blir så mycket verkligare. Som Sara sa idag i hotellbaren med utsikt över torget:

– Tänk att vi sitter här i Norrköping på samma ställe som Augusta! (Vi tog dock ingen sexa, utan en IPA)

Våra bloggar ger oss nya roliga kontakter

Hattask med hatt som ska med på vår resa
Hattasken som behövde komma ut och resa!

Under några månader har nu Sara och jag forskat om Augustas 1850-talsvärld. Det blir många timmar framför datorn eller med näsan i böcker. Ibland blir det lite ensamt. Förra veckan kom Sara till Sverige och då blir det så mycket roligare när man kan diskutera över köksbordet och skratta tillsammans åt lustiga sammanträffanden och fantastiska upptäckter. Även om Skype och epost fungerar bra för att dela information, finns det inget som går upp emot att träffa folk ”på riktigt”. Och vårt projekt går nu in i en sådan fas.

Senaste tiden har vårt bloggande medfört många roliga möten, en del helt nya kontakter men även goda vänner och släktingar har hört av sig. Det var så vi tänkte när vi började blogga, att om vi delar med oss av det vi hittar i vårt sökande efter Augustas värld, så kanske andra också tycker det är kul att dela med sig av vad de kan och vet. Och det visade sig inte bara vara information, folk delar med sig saker också!

Min nya hattask är ett fynd från en god vän som tyckte att ”hennes hattask behövde komma ut och resa”. Visst är det underbart!

Och erbjudandena fortsätter från andra: Behöver vi spetsar till något? Kan vi ha glädje av gamla fina lakan? Nattskjortor?

Självklart kan vi inte åka kanalbåt utan nattskjortor, när vi ska tassa upp på däck mitt i natten för att se stränderna passera i månsken.

Nu är almanackorna fullklottrade en månad framöver med möten med släktingar och vänner som alla har pusselbitar till vårt Augustapussel. Just nu är vi i Visby, nästa vecka i Norrköping och Åtvidaberg, veckan därpå i Sörmland, sedan Västerås.

Och Götakanalresan den 30 maj blir en rolig upplevelse. Fler och fler talar om att de kommer hälsa på oss på vägen under kanalfärden!

Reseplanering 170 år senare – vår Europaresa börjar ta form

Vår ursprungliga idé med Augustas resa var att hösten 2017 göra samma Tysklandsresa som Augusta gjorde 1847. Nu börjar det bli dags att detaljplanera vår resa inför hösten.

Berlin-Potsdamer Bahn 1847 – Adolph Menzel

Mycket har hänt i Europa sedan 1847. Krig och revolutioner sätter sina spår. Gränser har ändrats, länder har bildats och försvunnit. Och murar har byggts och rivits.

Och sorgligt nog har flera av de städer vi ska besöka förstörts under Andra världskriget. Det blir en av våra utmaningar, att hitta resterna av det som Augusta beskrivit. I flera städer, bland annat i Dresden, har man återuppbyggt många av de historiska byggnaderna. Så på ytan kan vi faktiskt få se liknande byggnader som Augusta besökte.

Jag slogs häromdagen av hur annorlunda man planerar en resa idag jämfört med bara ett tiotal år sedan. Då kan man ju tänka sig hur annorlunda det var 1847. Jag antar att berättelserna från andras resor var det som låg till grund för reseplaneringen, även om Baedeker gjort de första trevande försöken med reseguider i bokformat, hade de nog inte nått Stockholm vid denna tid.

Hotel de l’Europe, Hamburg

De stora dragplåstren var förmodligen att åka med den nya ”Jerntrainen” men även Preussens huvudstad och Saxiska Schweiz lockade. ”Alla” skulle till Bad Schandau för att uppleva den fantastiska naturen och bada hälsobad. Och så var det till sist Hamburg, som brunnit fem år tidigare.

”Der passerade vi en vecka och logerade i Hotel de l’Europe, det största och luxurieusaste hôtel jag ännu sett, innehållande en rad af 200 eleganta rum. Hamburg med sina folkrika gator och ståtliga byggnader är en både vacker och treflig stad och som jag hade obeskrifligt roligt under mitt 8 dagars långa vistande derstädes var jag, vid min afresa färdig att utropa: ”Ja! Hamburg säger jag till slut, är det bästa Gud har skapat”

Jag hade svårt att somna en kväll och tog då fram mobilen och appen Tripadvisor. Från Augustas numera digitaliserade dagbok från 1847, plockade jag ort för ort ut Augustas resa och markerade i Tripadvisor under ”Mina resor”. Sedan gick jag in på detaljer. Alla kyrkor, slott, museer, operahus, hotell och parker ­­söktes upp i Tripadvisor. Men sevärdheter 1847 är inte alltid sökbart som resmål och sevärdhet 2017. Och namnen har ibland ändrats och byggnader kan som sagt ha försvunnit. Det blev ett litet detektivarbete för att hitta igen platser Augusta beskrivit.

Bild på Dresden 1850
Dresden 1850

Till slut hade jag i alla fall en översiktlig resplan i Tripadvisor. Men med vilka färdmedel vi ska resa återstår att diskutera. Tåg är en självklarhet! Och hjulångare på Elbe kan man också åka, men diligens?

Så här ser den översiktliga reseplanen ut:

  • Stockholm
  • Kalmar
  • Ystad
  • Travemünde
  • Lübeck
  • Schwarzenbeck
  • Berlin
  • Dresden
  • Schandau
  • Prag
  • Leipzig
  • Hamburg, Altona, Blankenese
  • Travemunde
  • Kalmar
  • Stockholm

Varje dag får jag nu nya tips från Tripadvisor, innehållande vad som är populära sevärdheter 2017 längs vår resa i Tyskland. Det blir en spännande resa!

Samma ljud som 1847

I torsdags gjorde jag en utflykt i det vackra vårvädret. Jag har länge funderat över en specifik fråga och svaret kunde jag bara få genom att vara där på plats, på Riddarholmen.

Mitt mål var västra Riddarholmskajen. Jag har varit där många gånger, men inte sedan vi började vårt sökande i Augustas fotspår.

I mitt inlägg Det var på Riddarholmskajen resan började har jag beskrivit Ångbåtshamnen på Riddarholmen på 1800-talet, men idag ville jag känna in platsen i nutid och lyssna på ljuden från staden.

Augustas dagbok börjar så här:

Thorsdagen den 17 juni 1847 var en kall och regnig dag en verklig Tycho Brahe dag , som insvepte vår vackra svenska hufvudstad i en slöja af dunkel och otrefnad.

Åtföljd af några vänner, geck jag, ej i det bästa homour, klockan tu ombord på Svithiod för att medfölja detsamma till Travemünde.

Och min fråga var, hur visste hon att klockan var ”tu”? Vilken kyrkklocka slog två så att det hördes i sorlet bland resenärer, bärare, barn och vagnsgnissel? Riddarholmskyrkans klocka var det inte, för tornet hade brunnit och man höll nu som bäst på att bygga ett nytt. Var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan?

Kvart i två satte jag mig på trappavsatsen mot Riddarfjärden med en tunnbrödrulle och en dricka. Den stensatta terassen är lite trist, speciellt så här års i mars innan de fåtaliga träden slagit ut. Några grupper med asiatiska turister flanerade runt med kameror i högsta hugg för att ta kort på de gamla byggnaderna.

Bruset från Centralbron hörs tack och lov inte lika tydlig här bakom Svea Hovrätt, men visst måste stadsljuden ha låtit helt annorlunda 1847. Idag hör man tågen rassla förbi, och de fanns ju inte heller där då. Det enda jag kunde finna när jag slöt ögonen och lyssnade var röster och en smattrande flagglina i blåsten. Och så kyrkklockorna! Klockan slog ”tu”.

Och inte var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan, nej starkast var Stadshusets klockor, och de fanns ju inte heller 1847. Men så hörde jag en tydlig kyrkklocka. Maria Magdalena, som inte syntes från min plats, men som inte alls är långt borta fågelvägen.

Med ett leende gick jag tillbaka till Gamla Stan. Jag hade hört samma klockklang som Augusta måste ha hört när hon startade sin anmärkningsvärda resa till kontinenten.

 

Vill man läsa mer om ljudhistoria, kan jag rekommendera Peter Englunds Essäsamling Tystnadens historia 

 

Varje tidsålder har sina behov – min nya datorväska

Jag har tidigare skrivit om väskor på 1800-talet, och om mina planer på att sy en kappsäck till vår tågresa i höst.

Nu är den klar, min ”Carpet bag”, som kommer användas redan på Göta Kanalfärden 30 maj. Och materialet till väskan kommer som vanligt från IKEA.
Jag köpte två fåtöljöverdrag på rea i höstas, men fick bara plats med en fåtölj, så när jag letade i hyllorna efter ett passande tyg, låg det överblivna överdraget bara där och väntade i sin plastpåse!

Kappsäckar och Carpet Bags

Carpet bags kom med järnvägen. Först var det hoprullade Brysselmattor som användes för att värma sig med i de kalla tågvagnarna. Så småningom sydde man kappsäckar av de knutna mattorna. Men allt detta hände långt efter Augustas tid, när man börjat anpassa sitt pick och pack efter det nya sättet att resa. Men vi har ingen möjlighet att ta med koffertar i 1840-talsstil på vår resa, så det får bli en liten avvikelse när det gäller vårt bagage.

Kappsäck Örebro läns museum

När jag nu ändå gjort våld på vår tidstypiska utrustning, är det lika bra att fortsätta. Så min kappsäck är en blandning av Muminmammans väska och väskorna i Harry Potterböckerna där man kunde komma in i en annan värld. Här finns allt jag behöver i form av Mac, kamera, objektiv och externa hårddiskar. Men jag har även plats för en handbunden dagbok, stålpenna och kritor. Och plåster för skavsår. Väskan är nästan så stor så att man kan krypa in i den. Det tycker i alla fall katterna att man kan.

 

Material som jag använde

(om det är någon som får för sig att sy en likadan)
• Blommig canvas (från IKEA)
• Grått linnetyg till foder
• Stålbågar till bygel – jag använde smala spikband och klädde in dem med plast. Satte ihop dem med små bultar i yttersta spikhålet. Det är säkert lättare att köpa färdigt!
• Skumgummi att lägga i botten av väskan och vadd att fordra sidorna med, mellan yttertyg och foder (jag vill ha en mjuk botten för att inte elektronikprylarna ska skadas.
• Skinn att sy handtag av samt canvasband att lägga inuti handtagen.

I fotspåren på vår farmors mormor

Translate »