Nybakt bröd och vackra dikter i Vadstena

För precis två år sedan kom vi resande till Vadstena. Det var en ljummen ljuvlig sommarkväll där eftermiddagssolen omvandlade alla husknutar till guld. Vi parkerade bilen utanför STF:s vandrarhem och gav oss ut på stan. Alla de små pittoreska trähusen med klängrosor ramade in oss där vi promenerade i våra Augustaklänningar. Vi hade tidigare på dagen besökt Ekeby där Augusta tillbringade sina första år. Nu var vi i Vadstena, den trakt som hennes blivande make Adolf Nordwall kom ifrån. Hans pappa var kyrkoherde i Örberga ett stenkast väster om Vadstena (om man kan kasta långt, vilket varken Sara eller jag kan).

De gamla delarna av Vadstena ser säkert likadana ut som på 1840-talet. Vi promenerade runt slottet och förundrade oss över hur intressanta speglingar det blev av tinnar och torn i den spegelblanka vallgraven.

Som vanligt när vi gör våra utflykter, frågar folk vi möter vilka vi är. En man frågade  om vi ville segla med på hans båt ut på Vättern. Vilket raggningsförsök! Det kunde liknat farbror Blå som tar tant Brun och tant Grön på roddtur! Vilken syn! Vi skrattade och tackade nej. Visst kan vi segla, det lärde vi oss som barn, men inte i långklänning och hatt. Vi håller oss till ångbåtarna, och kanske någon gång ska vi ro en liten eka. Som Augusta gjorde i Strömstad.

Vi vandrade vidare upp genom staden och beundrade alla fasader då en kvinna på cykel stannade och uttryckte sin beundran över vår klädsel.

– Ni måste komma hem till mig, jag har alldeles nyss bakat bröd, sa hon.

Vi vred lite på oss. Vi hade ju inte hunnit äta middag ännu. Men ett sådant erbjudande kan man ju inte tacka nej till. Hon propsade på att vi skulle komma hem och träffa hennes man också. Det här var mer ofarligt än mannen med segelbåten.

Damen hette Ingegerd och bodde i övervåningen i ett äldre trähus i centrala delarna av staden. En fantastisk trädgård och ett underbart hus. Vackra möbler och en enorm samling damhattar. Det visade sig att Ingegerd brukade engagera sig i Vadstenas kulturella aktiviteter, deklamerade dikter och iklädde sig ibland historiska kvinnoskepnader i olika sammanhang. Vi tillbringade en stund i det trevliga hemmet tillsammans med Ingegerd och hennes make. Ingegerd läste dikter för oss.

Så fick vi med oss en påse nybakt bröd och några dikter. Men innan vi skulle gå ville Ingegerd att vi skulle fotografera oss på balkongen. Sagt och gjort.

Vi skrattade när vi gick hemåt till vårt vandrarhemsrum. Sånt här händer bara när vi är på Augustaresor. Vi tänkte på kvinnan som bjöd hem oss till sitt 1600-talshus i Lübeck, också ett oväntat besök. Jag skulle kunna vända på Gevalias reklam och säga, när du vill göra ett oväntat besök, klä dig i 1840-talskläder!

Idag två år efteråt undrade jag hur det stod till med paret i Vadstena. Jag googlade hennes namn. På skärmen kommer en artikel från Aftonbladet från maj i år, mitt under Coronapandemin. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/OpV94O/har-laser-ingegerd-76-dikter-till-sin-make-utanfor-hans-balkongVarje dag läser Ingegerd Lindaräng dikter under sin make Ingemars balkong på Vätterngården i Vadstena.Ingegerd som deklamerar dikter under sin mans balkong på äldreboendet, dit han tydligen flyttade strax efter vårt besök. Jag blir alldeles förstummad.

Så fint, hon läser fortfarande dikter och ger inte upp för en pandemi. Hoppas hon bakar bröd fortfarande.

 

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *