The Illumination of Stockholm 9 February 1853

Stockholm, 9 February 1853    

My Dear Adolf:

It is evening and on top of all it is the large and remarkable illumination evening. For the last three days, I have missed my Adolf and in vain waited for you at the usual time; in vain longed, in vain complained, but this evening, yes this evening, there are no limits to my sense of loss and my disappointment. Tonight I am all alone in the house, completely alone with myself, my memories, and a large number of lit candles. Their clear flames do not harmonize with my mood at the moment….

Wood engraving by Edward Gurden Dalziel 1862

I have with resentful glances viewed the artificial sea of light that surrounds me from all directions, been ready to blow out every candle, and sit in the dark….

The family just got home from their outing around town, frozen and frightened by the commotion and crowds. A great many of the displays had failed and they had not managed to see some of the most beautiful illuminations like the Bourse.

Adieu for today, my Adolf, more another time.

Augusta

 

 

During the summer of 1852, King Oscar I was ill. For that reason, the King and the Queen spent time at a spa in Bavaria. Two of their children, Eugenie (age 22) and Gustaf (age 25), visited them. On the family’s return trip to Sweden, Prince Gustaf died from typhoid fever and the King had also contracted the disease. Swedes worried that the King might not survive. When in February the King started to recover, the elders of Stockholm decided to arrange a public celebration in the form of an “illumination”. During this event, voluntary contributions to various charities were also encouraged.

The illumination evening on the 9th of February 1853 started at 6:30 pm with a monumental firework display to the music of Svea Artillery’s Band. Small torches had already been lit to illuminate public buildings and places around town. Many private residences were also illuminated. The most elaborate display was the Bourse while another fascinating display was a pyramid made of 80 stacked barrels of tar. The display attracted a huge crowd of spectators when lit. The illumination displays ended at 10 pm at which time many social banquets started.

But Augusta missed it all. She was seriously ill with tuberculosis and couldn’t go out and see the amazing illumination with the family Hjort.

We are just grateful that she mentioned the illumination in her letter, and that our family kept those letters for future generations. A piece of forgotten history rediscovered.

 

The Bourse

 

 

 

 

 

 

Hattask med japanskt tryck

 

Jag fortsätter att fundera över vad Augusta hade med sig när hon reste. Säkert en stor koffert med klänningar, underkjolar och särkar. Och förmodligen hade hon en hattask.

Jag googlar på nätet efter hattaskens historia. Det verkar som om hattasken har fått en svensk renässans, Åhléns, Granit och andra affärer säljer hattaskar. Men jag är ute efter 1800-talsdesign.

Det är magert med information om hattaskens historia på svenska sidor men på engelska finns en del. Och bilder! När jag väl hittat de rätta engelska begreppen öppnar sig en värld av vackra gamla askar. Askar i papp klädda med tapeter ”bandboxes” från 1800-talet är helt gudomliga.

Shelburne Museum and Farm. Foto: Margaret Evans Porter

Men det är likadant som med koffertarna, hattaskarna behövde i mitten av seklet anpassas för det ”moderna” resandet med tåg och ångbåt. De får en stryktåligare design och i skinn, inte lika vackra. Men jag stannar gärna vid de färgglada pappaskarna en stund.

I min ateljé i Spånga har jag en uppsjö av vackra pappersark som jag köpt när jag ramlat över dem i pappersbutiker både i Sverige och USA. Pappren är tänkta att ha till bokbinderi, att klä skissböcker, dagböcker och gästböcker. Men jag tycker alltid att de är för fina för att sätta saxen i dem. Bland annat har jag vackra japanska handtryckta rispapper. Nu är det dags, de ska få bli min ”bandbox”, hattask, wallpaper box eller det vackra franska uttrycket: boîte à chapeaux. Jag måste ju ha något att lägga Augustas bonnett i.

 

Stommen hittade jag i IKEA:s fyndhörna, Käresta, set om 3 rosa presentaskar. Den största är perfekt som hattask. Jag målade den med vit grundfärg för att den illrosa färgen inte skulle lysa igenom rispappret. Botten målades i svart för att den skulle bli lite tåligare. Sen var det bara att skära till mina vackra papper och limma med bokbinderilim. Kanten på locket måste skyddas, så jag skar till en remsa ”klot” (ett ord som bara boknördar vet vad det är;) en tunn väv på papper som man använder till bokryggar.

Så återstod bara en rem så att man kan bära asken. Ett gammalt älsklingsskärp som inte längre passar min midja slaktades och nitades fast.

Nu är ytterligare en pusselbit klar inför Augustas resa. Nästa gång berättar jag om hur man gör ett vackert spetsparasoll av ett gammalt trasigt IKEA-paraply!

 

Handväskan som kom med järnvägen

Hade Augusta en handväska? Och vad hade hon i den, undrar jag. Kanske lite mynt att åka droska för och säkert en näsduk att vinka med.

”Påföljande dagen klockan 6 lade Freja åter från land och på däck stodo August och jag och hviftade med våra näsdukar farväl åt herrar Cassel, Jern, Lallerstedt samt Lieutnant Anström, hvilka alla varit så artiga och följt oss ned. (ur Augustas dagbok 1850)”

I början av 1800-talet hade kvinnor Retikyler, små påsar med band som kunde dras åt. Man kunde fästa dem i linningen på kjolen eller ha dem i fickor insydda i kjolen.  Ett annat vackert ord är portmonnä (porte monnais). Med lite skolfranskakunskaper kan man förstå att man bar sina mynt i den.

När det modernare sättet att resa med järnväg kom i mitten av 1800-talet behövde resenärerna kunna bära på sin packning. Stora koffertar var inget att ta med sig i tågkupeerna. Ett nytt behov av praktiska ”reseeffekter” hade skapats.  Jag tycker begreppet ”effekter” är precis vad det handlar om.  Och man skulle kunna bära dem i handen. Och då är vi framme vid handväskans födelse, väskan man bär i handen.

Jag bläddrar i min tjocka inbundna samling av La Môde illustrée, från 1879. En bibel för alla 1870-talsdamer som ville hålla sig ajour med allt från att göra senaste hårflätningen, broderimönster, huvudbonader och till hur man gör vackra tofsar på sin broderade fotpall. 1870-talets YouTube!

Men inte hittar jag särskilt många bilder på handväskor. Jag letar vidare på nätet och hittar många små pärlbroderade viktorianska väskor. Men inte särskilt utstuderat mode, verkar som om väskor inte var något som ändrade stil särskilt ofta. Men jag började i alla fall brodera med indianpärlor på en bit sammet.

Som konvalescent denna vecka passade det bra att hålla mig lugn och ägna mig åt broderi. Det blev en liten väska för att kunna ta med mig de små viktiga ting när vi ska ut och resa i Augustas fotspår. Väskan ska rymma en näsduk, glasögon och mobiltelefon. Resten; kamera, objektiv, dator, laddare, skissbok, pennor… Jag får nog sy en kappsäck också. En sån där i orientaliskt tyg, som de sydde av mattor på 1800-talet.

Förresten ska jag nog göra ett snyggt mobilskal också.

Princess Lovisa arrives in Stockholm 15 June 1850

 

“In February 1850, I returned to Stockholm in the company of Mother and Lejdenfrost.

 I was forbidden to dance, and when I did not spend my evenings with Ekström or the Bohemans, which was often the case, one could be sure to find me at some concert at de la Croix Salon or in a lodge at the Grand Opera House.

In the spring, the Bohemans came down to the Kirsteinska Garden in the afternoons with their work. I was usually the lecturer, but often we were interrupted during our lectures by the Royal Secretaries Seippel and Strokirk, nicknamed The Inseparables. We then passed the evenings quite merrily in conversation and laughter.

 After having been completely drenched at Biskopsudden on the 15th of June and viewed all the finery at the engagement ceremonies, I accompanied the Bohemans and Hildegard to the steamer Linköping on a chilly, rainy morning on which they departed for Anneberg. I took a sad farewell of them and, afterwards, prepared myself for my own departure from the capital.”

 

The engagement and subsequent marriage of Crown Prince Charles (the future King Charles XV) and Princess Louise (Lovisa) of the Netherlands must have been the social event of the year. Princess Louise and her family arrived at Biskopsudden in Stockholm by the steamship Gefle on 15 June 1850. The major newspaper, Post- och Inrikes Tidningar, reported that even before noon, a large number of Stockholm’s inhabitants had gone to the landing site and to other areas through which the royal highness would pass on her way to Haga Palace.

And among those was Augusta. Yet, in the diary, there is only one sentence about the occasion, and it only describes how she got drenched and no other details. There is not even a mention of the 12-carriage cortège making its way to Haga. Nothing about the sounds of canons and of people cheering. How did she get to Biskopsudden, who accompanied her, and how was she dressed for the occasion?

Fortunately, there were 3 lithographs made of the occasion: the arrival of the princess (the feature picture above), the cortège with the prince riding next to the carriage with the princess, and the arrival of the princess at the royal palace in Stockholm for the wedding on 19 June 1850 (all by A. Weidel).

The Royal Family’s cortège from Biskopsudden to Haga the 15th of June 1850 (Lithograph by A. Weidel)
Karl XV and Lovisa’s arrival at the Royal Palace the 19th of June 1850 (Lithograph by A. Weidel)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Footnotes and Sources
Ekström and Bohemans:
Carl Henrik Boheman (1796-1868) was a Swedish professor of entomology. He had five children (age in 1850): Hildegard (24), Hildur Linnea (21), Carl Hjalmar (16), Ernst Henrik Georg (14), and Carl Rudolf Helmer (3). The family resided in Adolf Fredrik’s parish but also had an estate, Anneberg, located in Gränna community and on the northeast shore of Lake Ören. The estate is still in the family.

In 1850, Hildegard Boheman was already married to Carl Henrik Rudolf Ekström who later became a province governor. By the time of this diary entry, they had 3 children: Carl Henric Hjalmar (b. 12 Oct 1847), Anna Karolina Amelie (b. 16 Oct 1848), and Hildegard Sofia Christina (b. 14 Dec 1849).

Kirsteinska Garden (Kirsteinska Trädgården):
The garden was located in front of what is now the Central Train Station in Stockholm. It was popular among young people and provided outdoor concerts and other events.

Seippel and Strokirk:
Augusta misspelled Seippel as Zeipel in her diaries. In published records, Seipel (with one p) is also used although the correct spelling was Seippel. Otto Wilhelm Seippel (1820-1899) was 29 years old at time of the diary entry. He later had the title of ”kansliråd” and married Christina Maria Svensson. One son, Otto Bernhard Seippel (born 04 June 1854) , is listed in the taxation records.

Wilhelm Theodor Strokirk (1823-1895) was 27 years old in 1850. He appears in several places in Augusta’s diary as does his future father-in-law.