100 år före IKEA

För en månad sedan läste jag bouppteckningen efter Augustas pappa, Johan Petter Söderholm. Här fanns detaljerade beskrivningar av alla rum och hur de var möblerade. I detalj kunde jag till exempel läsa vad som fanns i Stora förmaket 1835.
Vad gjorde Augustas mamma med alla möblerna när de lämnade Ekeby och flyttade in hos fabrikör Leijdenfrost? På Loddby, dit de flyttade, fanns ju redan ett möblerat hem. Kanske tog de med sig några möbler, så mycket som fick plats på en vagn.  Resten såldes förmodligen på auktion, dåtidens sätt att köpa möbler och husgeråd om man inte kunde tillverka dem själv eller beställa nytt från hantverkare. På auktionerna samlades alla, oavsett samhällsklass, när det gällde att köpa något man behövde. Och med industrialismens intåg i början av 1800-talet fick nya samhällsklasser råd att börja konsumera.
Det fanns ju inget IKEA att köra iväg till med häst o vagn för att köpa ett matbord, en visp eller en matta (eller ett nytt kök;)

Ärvda möbler

Självklart ärvde de flesta sitt bohag från föräldrarna. Och så har även Sara och jag gjort, i alla fall en del möbler. En tacksamhetens tanke går till vår pappa Pontus som på ärvda möblers baksida fäste lappar med möblernas historia.
Sara har ett spelbord som tillhörde Augustas man Adolf Nordwall när han studerade i Uppsala. Jag kan se honom framför mig, hur han spelar brädspel och dricker punsch med sina studiekamrater. När kvällen blir sen tar han fram papper, penna och bläckhorn och skriver till Augusta som sitter och väntar vid sitt fönster på Hantverkargatan. Spelbordet sålde han på auktion när han flyttade från Uppsala till sin nya bostad i Strängnäs på 1850-talet. Där flyttade sedan Augusta in när de var nygifta. Vår farfar lyckades 50 år senare köpa tillbaka spelbordet som då hamnat i Visby.

Möbler som hörde till gården

När vi besökte Loddby för ett par veckor sedan fick vi även titta in i flygeln där tiden stått stilla i decennier, ja kanske till och med 150 år. Förmodligen var det originalfärgen som syntes på stockväggarna. Där stod även gamla möbler som enligt vår trevliga värdinna Sanna, ”hör till gården”. Undrar just om de följt med gården från Leijdenfrosts tid?

Dagens självklarheter, morgondagens historia

Idag på väg till min nya arbetsplats på IKEA, undrar jag hur historien om 2000-talets möbler kommer se ut. Jag ska åtminstone sätta lappar på våra möbler när jag kommer hem. De ärvda har ju redan lappar, men de ”vanliga” IKEA-möblerna kommer säkert att betraktas som tidstypiska för 2010-talet om 150 år.
PS.
Det finns en auktionsfirma på nätet som heter Augusta Auctions. Den har ingenting med vår Augusta att göra, men där har jag hämtat mycket inspiration till våra 1850-talskläder. Det är Nordamerikas största auktionsfirma för historiska kläder! DS.

Resa i 1850-talskläder

Hur gick det då att resa och leva i våra Augustakläder?

Första riktiga testen blev faktiskt på Göta kanalresan. I fyra dagar i sträck var vi enbart klädda i 1850-talskläder. När vi kom hem fortsatte vi av bara farten med evenemang i Stockholm och Linköping, iklädda våra Augustakläder.

Det gick mycket bättre än förväntat! Jag snubblade inte på kjolarna en enda gång och trasslade inte in mig, inte ens i den kjol som innehåller 5 kvadratmeter tyg. Mest förvånad är jag över hur snabbt jag vande mig vid dessa kläder och hur mycket lättare det var att iklä sig rollen som 1850-tals dam om man är klädd som en sådan. Man blir faktiskt en annan person och rör sig på ett annat sätt. Snörlivet hade jag på mig alla dagar utan problem. Det var som att ha slalompjäxor; trångt när man sätter på sig, sedan tänker man inte på dem förrän man tar av sig och allt blev väldigt lätt igen.

Ja, lite problem var det ju när jag fick blåsa i en poliskontroll på hemvägen från Linköping och inte kunde ta tillräckligt djupa andetag.

Regn

Regn var det största problemet. Man kan hålla sig torr upptill med paraply, men kjolen blir blöt och tung i nederkanten. Det innebär också att den blir längre! Och då är det lätt att snubbla på fållen!
Underkjolarna klarade sig bra, lite solkiga i kanten bara. För att inte tala om de vita strumporna som inte blev rena ens efter en vittvätt! Men underkjolarna tappade lite av sin stärkning efter ett par dagar och även då blir kjolen längre!
Nu hade vi ju tur att det inte var så varmt. Det fick vi däremot känna av på vårt besök i Gamla Linköping helgen efter. Så solfjädern kommer att behövas i sommar.

Bonetter och hättor

Våra bonetter behöver få en bättre fastsättning på håret. De guppar fram och tillbaka och sitter sällan på riktigt snyggt, speciellt inte om man är ute och går. Då åker de bak, men jag blev riktigt bra på att knycka till på nacken så att den hamnade rätt igen. Vad vi inte hunnit göra var de hättor som gifta kvinnor har på sig inomhus. Jag sydde en enklare variant som blev mer som en nattmössa och med den under bonetten satt alltihop på plats. Men det största problemet är att man hör lite dåligt med hatten på!

Handskar

Snyggt ser det ut, men jag är van att använda händerna hela tiden och då måste man ta av sig handskarna. Men det är ju en av upptäckterna. En 1800-talsdam höll sig betydligt lugnare. Något att lära sig!

Sjalar

Sjalarna var toppen! Vem behöver en jacka när man kan svepa in sig i en stor yllesjal. På däck på både Vänern och Vättern fungerade de bra i blåsten. De tunnare sjalarna var också bra och fungerar även när man dansar 1800-talsdanser! Vi provade förra helgen i Gamla Linköping och det var så KUL! Där kan man säga att det kändes som man förflyttade sig tillbaka i tiden när kjolarna svängde till musiken.

Handväskor

Så var det det där med handväskor och att behöva bära på saker. Här finns mycket att fundera över till Tysklandsresan! Hur stor/liten den ska vara och vad är viktigt att kunna ha i den. Eftersom vi fotograferar mycket och gärna med systemkameror (något man definitivt inte gjorde 1847, annat än i en ateljé) behöver vi ha väskor som rymmer kameror och objektiv. Men en kappsäck är bra för stora saker och en lagom stor retikyl för något mindre saker. Men det är mycket att hålla i, med väskor, parasoller, handskar och med en hand som håller i hatten!
Sammantaget kan jag säga att efter fyra dagar tyckte man inte själv att det kändes konstigt eller utklätt. Men när vi klev av i Göteborg blev vi påminda igen, speciellt som det var Summer Burst festival och vår klädsel inte riktigt liknade den som kidsen vinglade runt i.

Planer för hösten

Nu börjar vi etapp 2, förberedelser för Tysklandsresan i höst. Då ska kläderna vara anpassade för höstväder, vandring i bergen och stadspromenader samt ett operabesök i sidenklänning. Och dessutom ska kläderna kunna hålla sig fräscha i ett par veckor. Det blir en utmaning! Jag ser redan för mig hur vi sitter på någon tvättomat i bara underkjolarna och väntar på att kläderna ska torka! Det kan nog bli rubriker av sånt med!

Göta Canal: Day 2 – Söderköping to Motala

Day 2 of our cruise started in Söderköping. This is where Augusta boarded the paddle-steamer Götheborg in August 1850. And here we were, 167 years later, following her travels with her diary as a guide. She was 23 years old, and wrote in her diary that as soon as the boat was moving, she set out to assess her fellow travelers. She was not impressed; instead, she resorted to reading the recently published and popular novel, A Rumor, by Emilie Flygare-Carlen. I was of course curious about the novel and had bought an antique copy of the book and brought along just in case I needed something to read.

Of course I could not read. Our boat was gliding through the canal and giving us a close-up view of summer meadows and bright yellow fields of blooming rapeseed, groves of aspen and birch trees, and cows grazing among yellow buttercups and purple cranesbill. Instead of reading, I stood in the bow with my Nikon camera, trying to catch all the colors. Maybe Augusta would have loved that.

Local colors
Local colors

And then, out of sudden, a young dear jumped into the canal, swam across, and jumped up on the other side. Then it was almost out of sight in the tall, green grass.

In this paradise, the only man-made sound was the humming of Juno’s engine. The most amazing sound, that we all marveled over, was the repertoire of the nightingale. The little bird was still singing even though the sun had been up since 4 am. June in Sweden is amazing.

We were making good time, which created a small dilemma when we reached the little town of Norsholm a bit too early. At Norsholm, both the main railroad and the E4 highway between Stockholm and southern Sweden cross Göta Canal. The E4 bridge is very high and we hardly even noticed the bridge. But the railroad bridge has to open for canal boats and for this, timing relative to the train schedules is essential. As we were a little early, the crew took the opportunity to bring the recyclable trash to the appropriate containers close by, and to pick up some groceries as well. Augusta would have wondered about all this!

After Norsholm we entered Lake Roxen and now it was time for lunch.  An appetizer of bread with cheeses and herring was followed by plum baked farmhouse pork with black currant jelly, herb fried potatoes and gravy. We paired it with local IPA beers. The small dining room, with white linen table cloths and fresh flowers, made us remember our etiquette rules and Kerstin and I tried our best to get our wide skirts out of the way, sit straight, and not spill any black currant jelly on our dresses.

As we were waiting for the main course, we heard a loud rattling sounds of chains – was it the boat’s steering mechanism? We asked our most wonderful hostess who laughed and explained that it was the chains of the food elevator that was bringing up our plates from the pantry below. Fascinating!

We had barely finished our meal when we reached the most famous set of locks on the entire canal – the Carl Johan Staircase at Berg. But while Juno was climbing up the 7 connected locks, we had another surprise.

-I will come and meet you at Berg locks, she had said. Just look for a farm hand wearing a big black hat. I will be biking along the canal with my old rake.

The farmhand
The farmhand

Our good friend is a kindred spirit! There she was, just as promised, biking and waving! Soon we also realized that she might have called the regional newspaper (click on the link to see the video and read the article in Swedish). We were delighted to share our excitement about Augusta’s Journey with the journalist and photographer. What made it even more interesting was that we were now very close to the parish where Augusta was born (Slaka, Östergötland) – so Augusta’s Journey was really local news.

As the rest of Juno’s passengers had made an excursion to a local abbey and were not back yet, Kerstin and I strolled along the canal in the sunshine. Our parasols finally came in handy.

Photo credit: Pelle Johansson
Photo credit: Pelle Johansson

At Heda locks, we all made it back on board. Our captain treated us to a trumpet solo of a Swedish summer hymn while the cruise hostesses had picked bouquets of wildflowers for the dining room. We soon settled on deck to have our afternoon coffee while taking in the ever-changing view of the landscape.

Suddenly we noticed the first of two aqueducts.  The canal was on a bridge spanning over a highway. It must have been a sight for the drivers below to see an old canal boat move along on the bridge above! The aqueducts are fairly recent additions to Göta Canal but Thomas Telford, the Scottish engineer who was the architect of Göta Canal, had already built an aqueduct for a canal in Wales; the Pontcysyllte Aqueduct is now a UNESCO world heritage site.

The next interesting lock was at Borensberg. This is the only hand-maneuvered lock left. All the other locks are electronically maneuvered by local lock tenders. As our cruise was early in the season and the canal was not yet open for private yachts and boats, we realized that Juno had a lock tender that drove ahead to each upcoming lock.

After crossing Lake Boren, we reached our stop for the night – Motala. The sky had taken on a beautiful red hue as the sun was setting. Kerstin and I decided to take a walk in this little picturesque town before ending the day with a cold IPA on deck. Another memorable day!

Juno in Motala
Juno in Motala