Augustas café på Unter den Linden är funnet!

Ibland är jag envis, och kan inte släppa en till synes liten fråga. Så var det med caféet där Augusta åt glass i Berlin. Jag skrev om det för ett par veckor sedan. Jag vet mycket väl att 1800-talets hus i de flesta fall är borta, men jag ville ändå veta var caféet låg.  Först trodde jag att det var en feltolkning av namnet på caféet, men när Sara hittade en bok av Sophie von Knorring, Bref till hemmet 1847, där även hon nämner Juchs sein caffe, trodde jag ändå att det var rätt stavning. Sophie var däremot inte lika imponerad som Augusta.

”Mycket trefligt, roligt och skönt hafva vi i det enskilda lifvet råkat på i Berlin; men det tillhör mera en förtrolig aftonstund att förtälja än beskrifva i bref, och af märkvärdigheter, Kunstkammer, Krolls etablissement, Juchs sein Caffe &c., frapperade mig blott den enorma salongen eller den så kallade vinterträdgården hos Kroll, allt utanför Brandenburgerthor och vid ingången till ”Thiergarten.”

Det kunde alltså inte vara stavningen som var fel. Jag har suttit på KB och läst resehandböcker, jag har sökt på nätet och jag har översatt olika benämningar av café till och från tyska och franska, Augusta slängde sig gärna med franska uttryck.

Men så hittade jag en adventskalender från Berlin 1997.

Bakom lucka 12 hittade jag denna lilla notis. 15 december 1847 annonserar Konditor Fuchs på Unter den Linden 8 om att han ställer ut ”Scharaffenland” på julutställningen.

Nu öppnade sig en tysk värld på internet, tyska författare som beskrivit Fuchs Konditorei. Nu blev jag övertygad om att det var detta café Augusta besökte. En bild på en av kontitoriets utsmyckningar hittade jag på Berlins arkitekturmuseum.

Jag hade aldrig trott att jag skulle sitta och läsa Heinrich Heine på tyska, och ännu mindre att jag skulle översätta den till svenska. Men så blev det.

1826 skriver Heinrich Heine om Unter den Linden i sin skildring Reisebilder:

”Hier wohnt die vornehmste Welt Berlins. Laßt uns eilen. Das große Haus links ist die Konditorei von Fuchs…”

Här bor det förnämaste Berlin. Låt oss skynda oss. Det stora huset till vänster är Fuchs Konditori. Vackert inrett är allt där, överallt speglar, blommor, marcipanfigurer, förgyllningar, kort sagt den mest framstående elegans. ”

Men Heine är inte så imponerad, ”Man kan inte äta speglar eller sidengardiner”

I en historisk skrift om arkitektur i Berlin kan man läsa:
Arkitekt Stüler skapade ett exceptionellt vackert rum helt i schweizisk stil med sparrverk i taket. Väggarna är klädda med fyllningar och friser av olika fina polerade trävarianter, medan taket skyddas av lätta stödbjälkar med fin profilering.

Enligt skissen ovan var väggdekorationen gjord av mahogny med spegelfyllning.

Julius Rosenberg, tysk författare, skriver i sin reseskildring 1887 om Fuchs glansperiod.

”Väggarna i ett rum är som spegelglas. Ett annat rum är fullt möblerat som ett schweiziskt hus.”

Och så såg tydligen Fuchs ut under fyrtio år tills Julius kom tillbaka på 1850-talet. Då var allt borta. Med vemod skriver han:

”Men ännu idag kan jag inte passera Unter den Linden, ett hus som idag är helt annorlunda, utan att det väcker en hel del minnen. Jag kommer ihåg vinterdagen när jag först kom till det här konditoriet, bländad av speglarna, det schweiziska huset och inte minst – Julutställningen. Det var ett nöje som man numera inte upplever.”

Och det var annonsen om julutställningen som ledde mig rätt så att jag fann Augustas caffé!

Och ett kapitält F och ett J är lätt att ta fel på med den snirkliga handstil man hade 1847. Så även förlaget där Sophie von Knorring gav ut sin bok, läste fel.

 

 

 

 

Bilder:

  • Schinkel Karl Friedrich (1781-1841), Decke im Laden Unter den Linden 8, ehem. Fuchssche Konditorei, Berlin. (Aus: Architektonisches Skizzenbuch, H. 89/1, 1868): Ansicht Decke. Lithographie farbig auf Papier, 25,8 x 33,5 cm (inkl. Scanrand). Architekturmuseum der Technischen Universität Berlin Inv. Nr. B 3382.
  • Dieses Bild befindet sich im Besitz der Stiftung Stadtmuseum Berlin und war vom 19. November 1997 bis 11. Januar 1998 in der Ausstellung Heinrich Zille – Zeichner der Großstadt im Ephraim-Palais zu sehen.
  • Vossische Zeitung, 15.12.1847
  • http://kunstmuseum-hamburg.de/wp-content/uploads/2015/09/Adolph-Menzel-Berliner-Weltausstellung.jpg

 

The Travel Wardrobe

When Kerstin and I started Augusta’s Journey, we decided that in order to get into character of a wealthy 1840s girl (or to be honest, her mother), we should construct garments based on historical records and wear them when we follow in Augusta’s footsteps. We would need a travel wardrobe!

For our first leg of this journey, the cruise on Göta Canal, we made 3 different dresses each, and bonnets to match. And of course we also made petticoats, corsets, hat boxes, carpet bags, and parasols.

In a couple of weeks, we are embarking on our German journey, and we realized that this would necessitate new outfits suitable for traveling by train and hiking in national parks. And as Augusta visited the opera in both Berlin and Dresden, we would also have to make ball gowns suitable for going to the opera.

The fall dresses should be in fine wool and dark, fall colors. Kerstin soon found beautiful fabrics in Sweden and sent me pictures. I found nothing in Lincoln, because as Joanne Fabrics told me “we don’t stock any wool or silk fabrics”. So I scoured the local thrift stores for large pieces of clothing with a fabric label of 100% wool. The first one I found was a dark green women’s suit jacket for $1. That would make a fantastic pelerine. And then I also found 3 yards of checkered orange and green cotton for $5. What I had in mind was something like the outfit of Emilie Bronte in BBCs series To Walk Invisible: The Bronte Sisters. The Bronte sisters were contemporary with Augusta and the similarities between their world and Augusta’s warrants a blog entry just by itself.

Emile Bronte in To Walk Invisible: The Bronte Sisters
Emile Bronte in To Walk Invisible: The Bronte Sisters

Anyway, I cut up the jacket. The wool fabric was just enough for the pelerine after I had done some little patchwork of pieces. The lining of the jacket was also just enough for making a matching bonnet. The checkered fabric would not be enough for a full dress, which usually requires 5 yards. But it would be enough for one with short sleeves and not quite as wide a skirt. In the end, I was satisfied with the outfit. The only problem I foresee is having short sleeves in October! Maybe I can find a thin cardigan to wear over it.

Having made one outfit, I realized that I would need to make two more – I would have to resort to ordering fabric online. A heavy package containing 5 meters of brown, twill wool fabric arrived last week. That would be enough for one dress. I would still need to figure out one more dress or skirt.

In the meanwhile, I started on the ball gown. First you need to figure out the pattern – then make a test dress in cheap cotton – and then, finally make the gown in silk. Figuring out the pattern took several days – I actually used sturdy paper towel that I could stitch together and try. The benefit was that I didn’t have to buy special paper and I could then reuse the paper towel pieces in the kitchen. I then purchased $2.97/yard clearance cotton fabric from Walmart and made a prototype ball gown. That took another week. Will I ever use this one?

And last Friday, I started on my silk fabric that I bought last fall in the Gold Souk area of Deira, Dubai. It is ox blood color and will have black lace. I am hoping to finish it this week so I can make my wool dresses.

So what I have I learned?

  1. The best places for cheap fabric, lace, and spools of thread are thrift stores or charity shops. And the best place for safety pins are dollar stores.
  2. Paper towel is great for making and testing patterns – you could sew a whole outfit just of paper towel!
  3. Zip ties or duct tie straps make good substitutes for whale bone, and buckram is also a very useful material for clothing construction.
  4. Hand sewing takes less time than one thinks, and you make fewer mistakes than when you use a sewing machine. Undoing mistakes take a lot of time and is frustrating.
  5. Making bias tape is quicker than going around trying to find bias tape of the right color.

Finally, and most importantly (at least to my husband)

  1. It is easier to find pins on the floor if they have the colorful heads.

Saras blogg: The Travel Wardrobe

The Travel WardrobeWhen Kerstin and I started Augusta’s Journey, we decided that in order to get into character of a wealthy 1840s girl (or to be honest, her mother), we should construct garments based on historical records and wear them when we follow in Augusta’s footsteps. We would need a travel wardrobe! For our first leg of this journey, the cruise on Göta Canal, we made 3 different […]