Kategoriarkiv: Augustas familj

Augustas familj, Brev och dagböcker, Tuberkulos

Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast!

2 kommentarer
Augusta och Adolf var nygifta. Det var augusti 1853 och paret hade precis kommit hem från sommarsejouren i Varberg. Augustas lungsot verkade dessutom vara mycket bättre. Allt verkade hoppfullt och Augusta var lycklig.
Då slog koleran till i Norrköping. Under mitten av 1800-talet härjade flera koleraepidemier i Sverige, oftast på sensommaren.
Adolf hade redan rest vidare till Strängnäs för att iordningställa parets lilla röda hus på Lilla hospitalsgatan. Augusta skriver till honom från Loddby:
6 september 1853
Ännu, min älskade äro vi alla friska här ute på Loddby, och Himlen gifve att det länge måtte få fortfara så! Min goa Far har ännu stora ord på tungan, men de sitta ej fast i hans öfvertygelse. Han iakttager alla möjliga försiktighetsmått och är på intet vis angelägen om att resa åt Staden. Derinne dö de som flugor och vi ha redan hört talas om flera bättre personers frånfälle, men värst grasserar dock choleran bland arbetsklassen.
I brevet berättar hon för Adolf om alla de försiktighetsåtgärder de vidtagit för att undgå att bli smittade. Med dagens kunskap låter de lite absurda. Men då visste man inget om bakterier eller hur kolera smittade, så de gjorde nog så gott de visste. Augusta skriver att hon är varmt klädd i dubbla yllesjalar, trots att det är varmt och vackert väder. Hon behåller kängorna på, även inomhus. Augusta vill ju inte dö nu i kolera, när hon äntligen verkar ha fått ordning på lungsoten.
Ack! Icke vill jag dö nu då min lycka blomstrar som skönast, nu då jag har någon att med den innerligaste tillgifvenhet sluta mig till, nu då jag är älskad af min Adolf. Wet du, du kära, dyra Adolf, hur tomt här är efter dig, hur ledsamt din Augusta har, och hur rädd jag är att choleran skall komma till Strängnäs? Ack: du vet icke du hur gerna jag nu vill lefva. Min älskade, älskade Adolf, lef väl! Herran beskydde och bevare dig: och Gud gifve mig snart den fröjden att få hvila mig vid ditt hjerta
På Loddby gör man vad man kan för att hålla koleran borta. Inga gäster tas emot, åtminstone inte från Norrköping. Man röker rummen, förmodligen med enris. Så nämner Augusta att hennes mamma skakat ner äpplena ur Astrakanträdet.
Alla de sköna, klara, förledande astrakanerna ha blifvit nedskakade, så på den vägen kunna vi numera ej ådraga oss choleran.
När jag läste om äpplena i brevet, tyckte jag det lät väldigt konstigt. Varför skakade de ner dem?
Jag började läsa andras beskrivningar om kolera från denna tid. Man trodde att sjukdomen spred sig via dålig luft och osunda dunster, så kallad Miasma. Det var därför de vädrade och rökte ut bostäderna. Men det där med äppelträdet kunde jag fortfarande inte hitta någon förklaring till förrän jag läste en roman om 1830-talets Uddevalla. Där nämndes att dimman och dunsterna brukade fastna i träden. Kunde det vara orsaken, att smittan fastnade på frukten?
Jag började googla på fruktträd och kolera. Det gav resultat. Omogen frukt trodde man kunde sprida kolera och även potatis! Det läste jag i flera beskrivningar.
Så av en händelse hittade jag en bok på ett antikvariat på Drottninggatan. 1834 Året då koleran drabbade Stockholm av Eva Langlet. En intressant skildring av det svenska samhället och hur det drabbades av koleran, om dåtidens kunskap och mediciner. Jag undrar så vad det var för medicin Augusta tog i förebyggande syfte.
Tack för medicamenterna. Jag tar ordentligt in utaf dem och min älskade Adolf kan vara säker om att så framt försiktighet är ett preservatif mot cholera, så är din Augusta räddad undan den gemena sjukdomen. 
Ja, hela familjen klarade sig faktiskt från koleran, både vid detta och senare utbrott, men det berodde nog mer på friskt vatten i brunnen än på den ”rysske öfverläkare Thielemans choleradroppar”.
Och av en händelse hittade jag en bild på Thielemans choleradroppar från apotekare Asker på apoteket Lejonet i Norrköping (Det var Asker som köpte Loddby 1857!)
“SLM 34162 4 – Apoteksflaska, Thielemans koleradroppar, apoteket Lejonet i Norrköping,” Sörmlands museum, hämtad 6 maj 2019, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/320639.
Augustas familj, Brev och dagböcker

Vår gästbloggare Johan hittade oss och Augusta på nätet!

Lämna en kommentar

Johan Schubert, vår och Augustas släkting, gästbloggar på vår webb

I mer än två år har Kerstins och Saras berättelser om Augustas liv och resor stimulerat mig och motiverat mig att lära mig mer om historien på ett personligt sätt.

Det började med en tavla som hängde i mitt barndomshem. Den visar min farfars far Ludvig Schubert. När och varför tavlan målades och vad den föreställer utöver min farfars far på häst fick jag aldrig veta och frågade nog heller inte efter det. Det vi fick veta var att han varit  i Algeriet och krigade på fransmännens sida. Det lät spännande och räckte som barn att veta.

Ludvig förblev som nästan alla äldre släktingar främst ett namn och kanske lite till, i bästa fall. Som pensionär kom dock nyfikenheten och inte minst ledig tid att få svar på frågor. Jag återvände till tavlan och Ludvigs liv.

Ludvig föddes 1837 och växte upp i Norrköping. Han var yngst bland många syskon. Hans pappa var född  i Säter men pappan flyttade som ung till Norrköping. Ludvigs pappa blev textilfabrikör och var som sådan mycket framgångsrik. När  Ludvig växte upp var pappan ägare till en av största yllefabrikerna i stan. Endast kända Söderberg&Arosenius var större.

Jag sökte på nätet om familjen Schubert i Norrköping runt 1850. En av de första träffarna var Kerstins och Saras blogg om Augusta. Den handlade om när Augusta var på bröllop där en av Ludvigs äldre systrar gifte sig. Fantastisk träff att få! Det blev dock genast tusen gånger bättre.

Det framgick snart att Kerstins och Saras farmors mormor (Augusta) och morfar träffades hemma hos Ludvig!!

Han var nämligen Ludvigs informator och Ludvig var Augustas kusinbarn. Kerstin och Sara var inte bara mina nyupptäckta släktingar utan det fanns andra kopplingar också. De skrev om Augusta men både direkt och indirekt skrev de även om hur livet och tillvaron var för Ludvig och hans familj. Augusta var ofta hemma hos Ludvigs systrar vilka var jämnåriga med henne. Ludvig bodde centralt i Norrköping på den tomt där Elite Hotell finns idag. Familjen Schubert hade även ett gods/sommarhus Fullerstad gård utanför Söderköping och där fanns det gott om utrymme för Augusta och andra att vara i skön miljö sommartid.

Under två år har mängder med intressanta historiska kartor, dokument och bilder passerat revy i Saras och Kerstins berättelser.

Järnvägskarta Tyskland 1849

Ett exempel är kartan som visar vilka järnvägar som fanns när Augusta gjorde sin resa. På kartan kan man se orten Schwarzenbek där Augustas påbörjade sitt livs första tågresa. Jag studerade kartan länge och lärde mig mycket. Kartan berättar mycket historia. Jag såg stickspåret nära Schwarzenbek som gick ner till Elbe och blev nyfiket vad det representerade. Jag fann historien om den historiska saltvägen från Elbe till Lübeck som en gång var viktigt för allt salt till oss under medeltiden. Till Lübeck kom saltet redan på 1300-talet på Europas första grävda kanal som passerade en vattendelare och därför krävde slussarna som både lyfte och sänkte fartygen. Slussarna var färdiga 200 år innan vi började bygga några i Sverige.

Bilden visar en sluss precis framme vid Elbe. Jag var där förra sommaren. Jag besökte även andra historisk intressanta slussar i Europa. En bieffekt av att läsa om Augustas resor.

Jag har under två år kunnat använda Kerstins och Saras rika berättelser som startskott på olika typer av berikande historiska fördjupningar. Kerstins senaste blogg handlade om när Augustas mamma åker och fikar i Krokek. Jag blev nyfiken på Krokeks historia och lärde mig att det var ett känt fika ställe redan 700 år sedan då det låg längs Eriksgatan och var landskapsgräns där kungen fick nytt följe. Naturligt blev att följa upp var de andra gränsställen utmed Eriksgatan låg och vad de är idag. Augustas fikaställen ledde alltså denna gång till vår tidiga medeltidshistoria.

Tomas Tranströmer har en berömd dikt Gläntan som börjar

Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse….

Att använda berättelserna om Agusta som färdkost och ge sig förutsättningslös ut i historien har på samma oväntat sätt gett mig många stimulerande insikter om historien och det förflutna i smått och stort. Många äldre släktingar och andra är inte längre bara ett namn. Med egna historiska kortare berättelser har jag kunnat vävt en allt tätare bild av det förflutna. Samband kronologiskt och i rummet har i mängder uppenbarats.  Att resa och att läsa blir härigenom ständigt mer stimulerande.

Avslutningsvis. Tavlan med min farfars far vet jag idag är målad innan han deltagit i något krig. Motivet är påhittat. Tavlan ingick i ett verk som skrev av Julius Mankell 1866 om de svenska regementens historia. Tavlan skulle illustrera uniformer hos Svea artilleriregementen 1860-talet.

Johan Schubert

johan.schubert@gmail.com

Augustas familj, Brev och dagböcker

Tack för julklappen – på 1800-talets romantiska språk

Lämna en kommentar

1853 skrev inte Augusta dagbok längre. Så för att förstå hennes vardag får man pussla lite. Det stora Augustapusslet innehåller många olika bitar. Brev, kassaböcker, anteckningsböcker… Det är helt fantastiskt att det finns så mycket bevarat.

Just från mellandagarna 1853 finns ett brevutkast från Augusta till Adolfs älskade farbror i Linköping. Så mitt julpussel blev att få ihop historien om Augustas julklapp. Vad var det egentligen hon fick?

Helt fantastiskt hur man broderade med vackra ord i mitten av 1800-talet!

För första gången fattar jag nu pennan i afsigt att tillskrifva min Adolfs älskade Farbror. Om jag med detta tillfälle mindre rådfrågat, min förmåga än min innerliga önskan, att inför Farbror nedlägga några blyga violer af tacksamhet och erkänsla; om aktningens och tillgifvenhetens små englar afundsjukt gömmer sig i kalken af hjertats purpurros, och ej vilja låta pennan omtala hur friska och leende de äro; om jag med ett ord i dessa rader ej fullkomligt kan uttrycka hwad jag så lifligt känner – så hoppas jag innerligt, att min oförmåga måtte få dölja sig bakom öfverseendets milda strålar, på det att Farbror endast måtte se den goda viljan. Det bländande öfverrasknig Farbrors godhet beredde mig på sjelfva julafton var för dyrbar, för smakfull, för angenäm, att jag med annan rätt skulle kunna uttrycka min djupa tacksamhet. Rosorna på locket äro en bouquette af minnesblommor som ständigt skola tala till mig om gifvaren och ofta ja mycket ofta hoppas jag få minnas mig den fröjden att ur denna silfverkälla få servera Farbror den arromatiska drycken. —

Det gamla året stundar snart i grafven bredvid sina företrädare, och det nya med sina okända öden träder oss till mötes…

Jag funderade på vad julklappen var för en pryl. Ja, den var av silver och hade rosor på locket, förmodligen en kanna av något slag.

Kaffekanna i silver 1850-tal. Kanske såg Augustas kanna ut så här.

Sedan letade jag vidare efter pusselbitar. I Adolfs anteckningsbok hittar jag nästa pusselbit. Under ”utgifter” 24 december hittar jag en notering: Frakt för silfverkannan 1 Rdr. Adolf fick nog lösa ut kannan som skickats med posten från Linköping.

Kan jag hitta någon mer beskrivning. Jag letar i Augustas bouppteckning på Riksarkivet 1855 och hittar mycket riktigt en kaffekanna i silver 90 Rdr. Synd att jag inte vet hur den såg ut och vem som ärvde den. Den finns säkert hos någon av alla mina sysslingar.

Man kan ju tycka att en kaffekanna inte är särskilt märkvärdig. Men jag tror att kaffedrickandet i familjen Nordwall nog var en relativt ny företeelse. Man drack ”caffe” på caféer ser jag bland alla utgifter, men kanske inte hemma i samma omfattning. En fin kaffekanna att ”servera den arromatiska drycken” ur, var nog lite lyx.

I Adolfs anteckningsbok skriver han 13 februari 1853 mitt bland alla arbetsanteckningar om tentor och elever:

Börjar dricka caffe på eftermidd.

 

Titelbild: Mary Cassat ”The Tea”, MFA Boston

Augustas familj

Julgåvor till de fattiga i Uppsala 1849

Lämna en kommentar

Jag letade egentligen efter Augustas blivande makes fotspår i Uppsala, där han studerade. Men av en händelse föll min blick på en notis om julgåvor i tidningen Upsala. Året var 1850. Rättare sagt så publicerades artikeln som en redovisning av julgåvor till fattiga under julhelgen 1849.

Här redovisas vilka som är givare och vad och hur mycket var och en har skänkt.

Jag tänker på dagens TV-galor för att samla in pengar till välgörande ändamål. Där skyltar gärna företag med hur mycket de skänker. Jag undrar om Bagare Holmqvist hade samma tanke när han skänkte 100 bröd, att folk skulle se att han var en givmild man, och välja honom som bagare framför bagaren Almberg som bara skänkte 12 bröd. Förmodligen inte. Men någon anledning måste ju finnas till att man publicerade hela redovisningen i tidningen.

Visst är det intressant att se vad folk kom och lämnade in. Det var en massa pengar förstås, men väldigt mycket mat. Korngryn, kalkon, ett halvt skålpund kabeljo, salt fläsk, ett halvt fat dricka, rågskorpor och vetebröd. Så plötsligt får jag syn på Augustas läkare i mängden givare, Professor Malmsten. Lite snål tycker jag allt, endast 3 riksdaler skänker han.  Med tanke på hur mycket pengar han fick under bordet för att bota Augustas Lungsot, men det var ju först 1852.

Längst ner finns fem anonyma givare, fast en av dem har ett adligt sigill. Jag kan just tänka mig att folk spekulerade i vem det var.

På nästa sida i tidningen redovisas hur alla gåvor fördelades. 186 portioner, varje portion bestående bröd, rågskorpor, sill, ljus och korngryn.

Boende på fattighuset, barnhuset, gubbhuset, slottshäktet, stadshäktet, herrhuset och invalidhuset fick mat under jul- nyårs och trettonhelgen. Inte särskilt lyxig julmat, och då undrar jag hur eländigt de hade alla andra dagar under året. Och hur kallt… Veden de behövande fick till jul kan ju inte ha räckt så många dagar.  Om jag räknar rätt fick de cirka 1/3 kubikmeter ved per person.

En god varm jul önskar vi alla våra vänner!

Augustas familj

Lilla Gerdas dop och hennes faddrar

Lämna en kommentar

Målning av Anna Nordgren 1847-1916 (Indianapolis museum of art)

1853 gifte sig Augusta med Adolf Nordwall. I augusti 1854 föddes lilla Gerda som blev sin mors ögonsten. Hur Augusta orkade med graviditet och förlossning trots sin svåra tuberkulos är ett under. Det finns inga brev eller anteckningar om hur hon hade det under den tiden. Men både mor och dotter verkar ha klarat det bra eftersom lilla Gerda döps två veckor gammal.

Tidigare i dagboken och i brev, beskriver hon sina vänners och släktingars dop. Det är viktiga händelser och hon kallar dem inte dop, utan fadderskap. Det ska vara flera faddrar i par. Hon diskuterar ofta vem hon ska ”stå fadder emot”. Ett exempel ur dagboken 16 maj 1852:

Det har varit Fadderskap hos Schuberts i dag. Hanna Sparres lilla dotter döptes och kallas enligt min önskan Sigrid. Mina Testorf  stod fadder mot Ferdinand och Jag mot Gustaf Eklund.

Lilla Gerdas dop finns inte beskrivet annat än i dopboken i Strängnäs stadsförsamling den 3 september 1854.

Där kan man även läsa vilka faddrarna var:

Rådman Adolf Fredrik Nordwall, målning av Erik Wahlbergsson 1836

Rådman A.F. Nordwall  Han var Adolfs farbror och rådman i Linköping. Det var till honom Adolf dedikerade sin doktorsavhandling, så han måste varit en favoritfarbror som han såg upp till. Jag hittade ett ungdomsporträtt på honom på nätet.

Majorskan A. C. Söderholm Henne känner vi väl, det är Augustas mamma Anna.

Grosshandlare G. Lejdenfrost Gustaf Lejdenfrost känner vi också väl. Han är Augustas svåger och har ju även varit hennes förmyndare sedan hennes pappa dog. Intressant att han nu kallas grosshandlare och inte textilfabrikör. Han övergick alltmer till ullimport, så det är säkert mer korrekt att kalla honom det.

Fru U. C. Nordwall Det är Adolfs mamma Ulrica Christina född Callerström.

Hr O. M. Agrelius Den gubben känner vi inte, än…

Mamsell Nanna Hjort Augustas barndomsvän från Krusenhof, som hon senare bodde hos i Stockholm under sin sjukdomstid.

Men vem var Agrelius?

Otto Marcus Agrelius minnessten på Norra begravningsplatsen

Jag letar på nätet igen. Det finns några att välja bland. Först var jag inte säker på initialerna men så dyker en man upp på skärmen. Otto Marcus Agrelius. Visst lät namnet bekant men det var inte Marcus Aurelius, den romerske kejsaren! Marcus Agrelius föddes i Vadstena 1828. Kan ju stämma. Ju mer data jag hittar desto säkrare blir jag. Han studerade i Uppsala 1846. Det gjorde även Adolf. Han blir ingenjör och anställs vid Köping-Hults järnvägsaktiebolag. Där arbetar han vid tiden för Gerdas dop. Det är inte så långt från Strängnäs.

Det måste vara en av Adolfs goda vänner från tiden i Uppsala. De borde båda två ha tillhört Östergötlands nation. Om Adolf höll sig till den filosofiska världen så var Marcus ingenjören som förblev järnvägen och dess byggande trogen. Han kom att bli direktör och ordförande för en rad bolag, kommitteer och föreningar under 1800-talets stora järnvägsetablering i Sverige.

Och det lilla dopet i Strängnäs. Jag undrar om Marcus och Augusta samtalade om hennes järnvägsresor i Tyskland 1847?

Själv satt jag idag och bläddrade i liten en bok vi fått låna av vår släkting och ättling till familjen Schubert. Boken heter Jernvägsskola och är en underbar liten bok från 1857 som Ludvig Schubert, Augustas kusinbarn, hade som lärobok.

Beskrivningarna är är helt underbara.

Första kapitlet ger svar på de grundläggande frågorna.

Vad en jernväg är

En sådan väg, som på hvilken fordonen ej få fritt rulla på alla ställen af dess bredd, utan endast i bestämda oföränderliga spår, hvilka vanligen bestå af gjutna jernskenor.

Hur uppstodo jernvägar?

Jernvägarne hafva att tacka för sin tillvaro samma sträfvanden, samma behof, som lärde oss bygga vanliga vägar, de nämligen, som framkallats af en ökad rörelse och ökade förbindelser mellan menniskornas boningar. Menniskan är ett väsende som endast genom umgänge med sina likar kan närma sig sitt yttersta mål, derföre gynnas och det allmänna framåtskridandet aldra verksammast genom kommunikationernas underlättande.

I den lilla boken ges svar på alla frågor man kan ha om järnvägar. Korta små stycken om ämnen från olika sorters räls till varför det är dyrt att bygga tunnlar.

Eller vad sägs om ”Hvilka medel använder man för att förminska de faror, som utan tvifvel äro förknippade med mycket hastiga jernvägstransporter”

När man kommer till kapitlet Förvaltning beskrivs först ”Hvaruti består en jernvägs förvaltning” och sedan kommer rollbeskrivningar vad var och en ska göra för att järnvägen ska fungera! Kanske något för SJ att ta fram igen