Kategoriarkiv: Kläder

Kläder

Fraset av stärkta underkjolar

2 kommentarer

Underkjol

Förra veckan visade jag glatt upp min första krinolin. Fel, fel, fel. Min plan var att skapa en klänning från 1847 och jag hade under hösten hittat en massa fina bilder på klänningar från 1850-talet utan att tänka på att själva krinolinen, stålställningen, inte kom förrän 1856. Då var Augusta redan begravd.

Dags att göra om och göra rätt. Fler stärkta underkjolar använde man på Augustas tid för att få kjolen att få den rätta vidden. Så denna vecka har jag sytt en ny underkjol och sytt in bomullssnören i den jag hade under brudklänningen 1991. Jag doppade underkjolarna i en kräm av potatismjöl och hängde dem på tork. Efter ett dygn var de så torra och frasiga att de nästan stod för sig själva. Återstod att stryka dem. De är så vackra och frasiga att det nästan är synd att ha en klänning utanpå.

När jag letade efter lakansväv till underkjolen hemma i hyllorna och hittade jag mammas broderade brudlakan från 1951. Jag har länge funderat på vad jag skulle göra av det, man använder ju inte den typen av lakan idag. Men så slog det mig, är klänningen sydd av påslakan från IKEA så kan väl underkjolen vara sydd av ett lakan från 50-talet. Lakan på lakan….

Det kändes som en härlig tanke att låta mamma få vara med på ett hörn, om än bara med något hon broderat för länge sedan. Under åren har vi gjort så många roliga textila projekt tillsammans. Vi vävde, knypplade och sydde. Roligast var kanske folkdräkterna på 70-talet. Mamma hade älskat vårt Augustaprojekt! Men nu får hon i alla fall bidra med en vacker broderad underkjol i fin lakanslärft.

Och kanske var lakanet sytt av Tuppens lakansväv? I så fall finns det ytterligare en koppling till Augusta, men det är en annan historia.

Läs mer om 1800-talets underkjolar på Som när det begav sig.

Dropptorkning av slemmiga underkjolar – Stärkt och pressad – Lakan på lakan

 

Kläder

Krinolinen från Ikea

2 kommentarer

När det hemsydda snörlivet satt som gjutet, var det dags att sy en klänning.

 

Krinolinen, alltså själva ställningen under klänningen, hittade jag i Ikeas barnhörna. Kanske var den lite i minsta laget, men en början i alla fall. Något som håller ut kjolen.

 

Jag letade sidentyger till klänningen i varenda tygaffär i Stockholm och googlade på företag både i Sverige, USA och Indien. Jag hade ju tänkt mig storrutigt. På museisajter och digitala samlingar fanns fantastiskt vackra rutiga sidenkrinoliner från 1840-talet.

 

Men kanske ska man börja med att sy en klänning i enkelt bomullstyg, bara för att kontrollera att det blir rätt. Mönstret jag ritat med utgångspunkt från bilder på nätet, måste ju fungera innan jag satte saxen i dyr sidentaft.

 

Men inte heller bomullstyg med stora rutor fanns att få tag i.
Så står jag en dag och bäddar sängen och inser att våra storrutiga Ikealakan är ju perfekta!

 

Iväg till Ikea igen för inköp av ett påslakan ”Kustruta”. Det består ju faktiskt av hela 4 meter tyg. Borde räcka till en krinolin. Det fanns ju även ett örngott att klippa sönder ifall tyget inte skulle räcka.
Idag har jag sytt färdigt de sista sömmarna. Kantad med lite spets tycker jag själv att klänningen blev riktigt bra för att vara ett första försök. Den blir en perfekt sommarklänning för ångbåtsturer. Apropå ångbåtsutflykter kan jag rekommendera att damma av Almqvists ”Det går an”. Senast jag läste den var i skolan. Då tyckte jag den var otroligt gammaldags och tråkig. Men nu när jag åter läser den, känns den otroligt modern och är en fantastisk skildring av Augustas tid.
Och som sagt, min Ikeakrinolin skulle fungera bra i sammanhanget. Hade Ikea funnits 1840, hade säkert Augustas sömmerska, Fru Brandt handlat där!
UPPDATERING 2017-01-12: Det blev ju inte helt rätt, det där med krinolinen. Läs mer om mina underkjolar.
Kläder

Snörliv – de första dagarna i mitt nya ”liv”

1 kommentar
Snörliv
Mitt nya snörliv

Hur ser ett snörliv från 1840 ut?

Jag vet, det verkar lite omständigt att sy ett eget snörliv. Jag menar, Augusta sydde knappast något själv, det var fru Brandt eller ”Brandtan” som kom hem till Loddby och sydde. Jag hittar inte ens en notering om att hon broderade, vilket jag tror att man säkert gjorde som ung kvinna. Kanske var det bara brudutstyrseln med märkning av X antal handdukar och servetter.

Men vi lever i en tid där man inte har råd att ha en fru Brandt och dessutom tycker jag det är väldigt kul att sy. Men var hittar man mönster till ett snörliv. En av vår tids fördelar är Internet. Efter lite googlande upptäckte jag att det fanns massor av information på nätet. I USA verkar intresset för Civil War vara enormt, även om den tidsperioden ligger lite senare än Augustas tid. Men även i Sverige finns ett stort intresse för kläder från 1800-talet.

Så småningom lärde jag mig att man ska söka på Viktorianska kläder om man letar efter Augustas tid. Jag började samla på modeller av både klänningar och korsetter på Pinterest. Till slut blev jag riktigt duktig på att skilja årtionden på 1800-talet åt.

Jag hittade ett bra mönster i storlek 34 (länge sedan det var min storlek) och så tog jag fram mina gamla tillskärarakademikunskaper. Efter lite uträkningar och anpassningar blev det en första mönsterversion som provsyddes i lakansväv. Sedan gjorde jag om alltihop i ett tätvävt tyg som inte kan töja sig. En korsett ska ju sitta som gjuten.

Jag kan tala om att det blir många sömmar innan man är klar! 13 meter bomullsband och 26 ”valben” fast i plast,  sitter nu i kanaler mellan yttertyget och fodret. En planschett fram som består av  plåt med knappar och hyskor, öljetter bak där snörningen sitter.

Jag läste sedan en intressant nyskriven beskrivning om hur man ska ta på sig en korsett (och även ta av sig) utan att svimma. Det lät hemskt!

Äntligen efter 3 dagar var min korsett så klar, så att jag kunde provsnöra den. Nu kommer jag inte kunna andas, trodde jag.

Så var det inte alls, jag kunde andas riktigt djupt, på ett helt nytt sätt! Min stela kota i bröstryggen som jag alltid haft problem med fick nu stöd. Och jag kunde andas mycket djupare!

mönster
10 mönsterdelar, 26 bomullsband och lika många ben i plast
img_5872
Planschetten insydd
och en massa snörhål…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här hittade jag de mönster jag använde för min korsett:

 

Kläder

Kläder – inifrån och ut

Lämna en kommentar

Hur var det att leva snörd och med en jättekjol runt fötterna?

Det var en av mina funderingar om livet på 1840-talet. Jag bestämde mig för att ta reda på det. Visst kan man läsa om det, men varför inte prova själv?

Jag bestämde mig för att själv sy en krinolin. Sökte information och läste bloggar. Krinolinen var ju bara en liten del av utstyrseln. För att sy själva klänningen måste jag börja med allt som ska få plats innanför, och det är inte lite det!

Underklänning, byxor, snörliv, krinolin, underkjol… och så ovanpå det en klänning.

Mitt textila delprojekt såg nu ut att bli ganska omfattande.

Nästa fråga var hur autentiska dessa kläder skulle bli. Jag läste vidare och funderade på vad jag ville uppnå. Denna blogg: Som när det begav sig beskriver problematiken på ett bra sätt.

”Textilprojektet” får ju inte ta hur mycket tid som helst, men samtidigt känns det viktigt att det ser autentiskt ut. Men viktigast av allt; det ska kännas på rätt sätt och då faller det sig naturligt att det ska vara naturmaterial. Ett undantag bara; inga valben i korsetten!

Nu har min plan tagit form. Jag börjar närmast kroppen, med underklänningen. Nej, förresten, jag börjar med att rita ett nytt grundmönster såsom jag lärde mig på Tillskärarakademin 1978.