Kategoriarkiv: Resor och färdmedel

Besök på 1800-talets turistmål i Karelen

Så här i semestertider passar även jag på att turista lite och se natursköna och kulturella platser. Denna vecka har jag besökt ett av topp10 för de naturälskande 1800-talsmänniskorna, Imatraforsen.

Den här etsningen av Imatrafallen från 1878 av Berndt Lindström, hänger på väggen i vårt hotell, Neitsytniemen Kartano.

Augusta kom att tillhöra den första generationen turister under sina resor i Europa. Turismen blev först då ett begrepp.  Under seklets första halva blev det både enklare och billigare att resa. Det som tidigare bara varit möjligt för den rika överklassen, blev nu tillgängligt även för medelklassen, när ångfartyg och tåg gjorde resandet betydligt billigare.

Imatrafallen

Nu blev själva resandet i sig ett nöje och en möjlighet att se sig om i världen. Reseguiderna med vackra beskrivningar av den sköna naturen lockade de nya turisterna. Så här beskriver Carl-Gustaf Larsson Imatraforsen i Turistföreningens årsskrift 1896:

”Så störtar Imatra förbi. Det sjuder och fräser, det hviskar och ryter, domnar af i sakta sorlande och ropar åter ut sitt blinda raseri i förakt för hvarje boja, hon slår sin himmelshögt hvirflande famn mot klippväggen och skvalpar om i håligheterna och stänker jäktade silfverlöddriga vågor i stenarnes springor. Men vattenskummet silar sig från häll till häll och är just i beråd att droppvis glida ner mot sin framstormande moders vilda barm, liksom för att kasta sig i nya omfamningar, då en ny våg möter halfvägs och vräker än högre. Imatras jättelika kungabröst höjer och sänker sig under de stora svala lungornas andedrag, trotsande, hotande, vittnande om evig hälsa – i själfsvåldig lek dansar Imatra fram.”

I slutet av 1800-talet började marknadsföringen också kompletteras med vackra turistaffischer. Den första finska reseaffischen publicerades 1893 och visade upp just Imatraforsen. Det var konstnären Akseli Gallen-Kallellas målning som prydde den nya affischen.

När Augusta besökte Trollhättefallen 1850 hade hon också läst resebeskrivningar, men blev lite besviken.

”Middagstiden anlände vi till Trollhättan i det vackraste väder och den mest qväfvande hetta. Hela sällskapet tycktes vara intaget af den djupaste beundran för vår Herres allmakt vid betraktandet af den storartade naturscèn som här möter den resandes blickar. Jag ensam stod stum och känslolös, (jag erkänner det med ledsnad) framför det imposanta Toppöfallet, som tillvan sig otaliga utrop af beundran från de öfriga besökande. Jag hade hört Trollhättan så mycket omtalas, på alla tonarter beprisas att jag, som vanligen blir fallet, på förhand uppgjort mig en målning deraf, som ingalunda motsvarades af verkligheten. Jag såg här ingenting annat än en, visserligen ganska respectabel vattenmassa, brusa under mina fötter och jag hade föreställt mig någonting dylikt hvarom jag, en och annan gång, läst i resebeskrifningar, ett fall kommande någonstädes från höjden högt öfver mitt hufvud, den jag kunnat se solens strålar återbryta sig i alla regnbågens färger, med ett ord, jag hade föreställt mig någonting som alldeles ej fanns och som tvifvelsutan var högst orimligt, och jag tyckte mig med samma plaisir, à peu près, kunna stå  på jernbron i Norrköping där samma scène erbjuder sig, fastän i miniatur.

Men I Imatra fortsatte fallen att imponera på besökare och hotell byggdes. Jugendhotellet Valtion byggdes 1903 efter tidigare eldhärjade hotell. Hotellet är ett vackert prov på sekelskiftets jugendstil, smyckat med en mängd fors-inspirerade motiv. Vissa delar tycker jag ser ut som ”Muminjugend” Hotellet ligger alldeles vid fallet.

Tyvärr släpps nuförtiden vattnet på endast under en kort stund varje lördag. Idag används de vackra naturkrafterna i forsen till elproduktion, något som inte var uppfunnet på Augustas tid.

Imatrafallet idag, inte en gnutta strömmande virvlande vatten…

Kerimäki – världens största träkyrka

Vi fortsätter tio mil norrut på vår 1800-talsresa och hamnar i Kerimäki 1848. Invigning av världens största träkyrka. Borde vara ett världsarv tycker jag.

Kyrkan är 45 x 42 meter och 27 meter hög. Ett av dåtidens mästerverk i byggnadskonst.

Kyrkoherden Fredrik Neovius ansåg sig behöva en kyrka som åtminstone rymde halva församlingen. 3000 sittplatser. I Kerimäki hölls stora marknader så kyrkobesökarna var många. Det tog tre år att bygga kyrkan och alla män mellan 15 och 60 år deltog i byggandet av den stora kyrkan

Det finns en skröna om varför kyrkan är så stor. Dåtidens fake news talade om att byggmästaren av misstag läste ritningarna i tum, men arkitekten hade gjort ritningarna i centimeter. Det skulle varit därför kyrkan blev 2,54 gånger större än planerat.

Kupolen och lanterninen.

 

Augustas dagbok 1848:

Wintern och sommaren 1848 tillbragte jag i hemmet, i den djupaste enslighet, någon gång afbruten af en visite från och till Krusenhof.

Tänk om hon istället gjort en tur österut, till Karelen, den där trista sommaren 1848.

 

Augustas och våra ångbåtsutflykter

Under ett par veckor har Sara och jag rest runt och besökt gårdar och trakter som Augusta har anknytning till. Sista dagen innan Sara lämnade Sverige för denna gång, passade vi på att åka ångbåt på Mälaren. Vi träffade många nya trevliga bekantskaper på vår utflykt precis som Augusta gjorde i juni 1851.

”Lejdenfrost bjöd mig att Onsdagen d:11 följa med honom åt Stockholm och naturligtvis emottog jag med glädje ett dylikt förslag. Wår Ångbåtsfärd var ganska treflig. Jag träffade flera bekanta ombord; Dagen var vacker och innan jag visste ordet af landade vi vid Riddarholmen der Farbror Hjort, Ljungstedt och Erik voro oss till mötes och togo mig med sig hem till Kungsholmen. Thorsdagen på morgonen kom Lejdenfrost till oss, då vi först rumlade på Raketen  med vin och tårta och sedan följde honom till Svithiod som klockan 2 lade från land.”

Sara och jag nöjde oss med att dricka öl på vår resa med S/S Mariefred. Jag vill inte kalla det att vi ”rumlade”. Men solen lyste och vi hade väldigt trevligt medan den vackra gamla ångbåten tuffade på. Så passerade vi Helgö. Just här blev alltså Augusta hämtad från sin ångbåt med en roddbåt.

Stavsund
Stafsund ”Upplands herrgårdar” från 1881, Klingspor & Schlegel. Litografi av A Ney, Stockholms länsmuseum

”Lördagen efter min ankomst voro vi bjudna af Lallerstedt ut till hans egendom Stafsund och klockan 8 på morgonen reste vi med Ångbåten Westmanland, hvars Capitain i parenthes sagt var en hjertans hygglig kar, samt blefvo midt ute på Mälarn afhämtade i båt. Dagen var mulen, men vädret i det hela oklanderligt.

Sjelfva Corps de logiet vid Stafsund är af sten, byggt under Carl XIItes tid. Rummen, en oräknelig mängd, äro mörka och dystra och meublerade på otreflig, gammaldags façon. Omgifningarna äro obeskrifligt vackra, och erbjuda öfverallt de mest olikartade vuer öfver Mälarn. Det hela är ståtligt, och vi tillbragte en ganska angenäm dag i det gröna och blefvo undfägnade med en storståtlig middag bestående af sex rätter mat och åtskilliga sorter viner. Om afton då vi skulle återvända med ångbåt hade vi försummat oss och fingo i det stället resa i hökärra till Kungsholmstullen. Wallenberg var med och en Magister Sohlman  som är medarbetare i Bore och som var orimligt anthousiastiskt sinnad för Dannemark, der han slagits i de frivilligas leder. Dagen efter vår landtliga utfärd besökte vi en exposition af Svenska slöjdalster, som verkligen var värd att ses, och väl arrangerad. ”

Hur Augusta lärt känna denna trio av politiker och tidningsmän vet vi inte, men förmodligen var det genom André Oscar Wallenberg. Han kom ju från Linköping precis som  Augustas familj. Det måste varit fantastiskt för 24-åriga Augusta att få träffa dessa engagerade tidningsmän. Wallenberg, Lallerstedt och Sohlman drev den frisinnade tidningen Bore tillsammans. Augusta som älskade att diskutera, hade säkert jättekul. Och att åka hökärra med dem hela den långa vägen från Ekerö till Kungsholmen mitt i juninatten var säkert ett galet roligt minne. Jag önskar att hon beskrivit färden lite utförligare.

Sara och jag blev dock inte upphämtade utanför Stafsund, utan reste vidare med vår ångbåt till Mariefred. Där besökte vi Gripsholms slott istället. Vilket vackert slott det är, ljuset som faller in genom fönstren lockade oss att fotografera i det ena rummet efter det andra. Porträttsamlingen är också fantastisk. Där hängde ju porträttet på A O Wallenberg och en mängd andra 1850-talsfigurer som vi stöter på i vår research. Till skillnad från Augusta kunde vi åka tåg hem. Vi reste med Östra Sörmlands Järnväg och den lilla andraklassvagnen med resortstoppade soffor drogs med ånglok. Visst är ju detta tåg femtio år yngre än det Augusta reste med i Tyskland, men känslan med skakandet mot rälsen och ljudet av det tuffande ångloket är säkert densamma.

Augustas beskrivning av sin första tågresa i Tyskland 1847:

”Litet nyfiken om resan i de så mycket beprisade ångvagnarna skulle behaga mig, väntade jag med största otålighet i trainen, som ock snart anlände. Första entrén i vagnen behagade mig oändligen. Man blef af Monsieur le Conducteur inlåst i ett litet förtjusande cabinett, med lampa i taket och fyra resortstoppade soffor, två och två mot hvarandra. Man satte i gång och jag tyckte mig flyga genom luften. ”

När Sara åkte vidare till Bryssel, passade jag på att göra en utflykt på egen hand. Målet var Hjo med ytterligare en ångbåtsutflykt, denna gång med S/S Trafik från 1893. Och visst är det lustigt, men i Hjo pågick en stor ”exposition av Svenska slöjdalster”. Historien upprepar sig.

 

Om en månad reser vi till Tyskland!

Den 28 september kl 9.35 avgår vårt tåg från Stockholms Central. Tyvärr inget tidstypiskt tåg från 1847, det tidstypiska får vi själva stå för. En ny 1840-talsklänning har jag klar, men flera återstår att sy de närmaste veckorna. Vi ska vara på resande fot i två veckor, så det behövs några ombyten och kläder efter olika väderlek. Den största utmaningen för oss är att vandra i bergen i långklänning!

Nu är åtminstone alla etapper på vår resa i Augustas fotspår bokade. Den resa som Augusta ägnade en och en halv månad till, ska vi genomföra på två veckor. Det blir ett tufft program. Vi ska försöka se så många sevärdheter vi kan, som Augusta beskrivit och helst några som vi själva väljer också. På Augustas tid var det många besök och visningar av slott i gamla Preussen och Saxen, kyrkor och museer och ett och annat kloster. (Ett kloster är idag bryggeri, så det måste vi bara besöka!)

Vi ska vandra i Saxiska Schweiz, åka hjulångare på Elbe och åka ångdrivet tåg i Dresden. Förhoppningsvis lyckas vi även få biljetter till Berlinoperan eller Dresdenoperan (bilden ovan). Visst låter det roligt? Och vi hoppas möta många intressanta människor på vår färd. Vi märkte redan på Göta kanalresan att många tycker det är roligt att prata med oss och undrar vilka vi är och varför vi klätt oss i viktorianska kläder.

Vår tidtabell

28.9               Tågresa Stockholm-Malmö-Trelleborg

29.9               Ankomst Travemünde

29.9-1.10      Lübeck

1.10                Tågresa till Berlin

1.10-4.10      Berlin

4.10                Tågresa till Dresden

4.10-6.10      Dresden

6.10-8.10      Bad Schandau och Saxiska Schweiz

8.10                Båtresa till Prag

8.10-10.10    Prag

10.10              Tågresa Prag-Hamburg

10.10-12.10 Hamburg

12.10              Tågresa Hamburg-Stockholm

Har ni vägarna förbi dessa orter när vi är där, hör av er! Vi kanske kan dricka caffe eller äta en glace tillsammans.

Vi reser vidare med Augusta i september

Avfärden från Stockholm med M/S Juno. Foto: Fredrik Melin
1 juli idag. Det passar bra för ett halvårsbokslut för oss och Augustas resa. I veckan publicerade Sara sin sista reseberättelse från Göta Kanal. I förrgår ägnade vi några timmar till att välja ut de bästa fotona från vår första etapp på Augustas resa. Från flera tusen foton tagna av Fredrik Melin, Annika Melin, Sara och mig, valde vi ut några hundra, en mix av foton från systemkameror och mobilkameror. Vi återkommer med ett bildspel från dessa.
När man ser bilderna får man nästan nypa sig i armen. Vilken otroligt vacker och rolig resa det var genom försommarSverige. M/S Juno, en gammal skönhet som tuffade fram genom smala kanaler i en grönskande och blommande landsbygd, trolska skogar och stränder i Tiveden, friska vindar på Vättern och överallt små gula slussvaktarstugor. Tyvärr måste vi nu lägga det kapitlet åt sidan en stund och blicka framåt. Tysklandsresan i höst hägrar.

Planerna för hösten

Nästa vecka börjar vi planera resan till Travemünde som är vår första anhalt i Tyskland. Där träffade Augusta och hennes mamma August Peter Rehder som var köpman i Lübeck och affärsbekant med hennes svåger Gustaf Lejdenfrost.
Vi kan tyvärr inte resa med ångbåt traden Stockholm-Kalmar-Ystad-Travemunde.  Istället får det bli tåg Stockholm- Trelleborg och sedan TT-Line Trelleborg-Travemünde. Om det inte är så att det plötsligt dyker upp en båtlinje via Ystad. I vårt Augustaprojekt har det hänt anmärkningsvärda händelser förut!

I Travemünde ska vi titta på badstränderna och vi ska vandra eller åka droska in till Lübeck.

Travemünde 1850-talet

Där ska vi stanna ett par dagar. Augusta har skrivit utförliga beskrivningar av Lübeck.  Och visst vore det väl kul om vi kunde få tag i ättlingar till August Peter Rehder och hans dotter Matilda som reste med Augusta till Stockholm efter Tysklandsresan. De måste varit jämnåriga.

Och kanske är det Mickelsmäss när vi är i Lübeck, eller åtminstone skördefestival.
Åter till böckerna och kartorna!