Kategoriarkiv: Textilhistoria

Brev och dagböcker, Kläder, Textilhistoria

Faster Agneta finns med i bakgrunden

2 kommentarer
Idag 21 januari är det Agnetadagen!
Själv heter jag Agneta som andranamn efter min faster Agneta. Fast hon kallades bara ”Faster” eftersom hon var vår pappas enda syster. Nej, jag har inte hamnat på ett sidospår, det leder faktiskt till Augusta. Det är mycket tack vare Faster som vi  håller på med vårt Augustaprojekt.

 

På sin födelsedag 1945 fick vår farmor en bok  av sin dotter, faster Agneta. Faster hade skrivit av hela Augustas dagbok på maskin och sedan bundit in den. Det var den boken som Sara och jag läste som tonåringar.

 

Faster var en kreativ själ. Hon sydde och gjorde applikationer, täljde ugglor av videgrenar och framför allt hade hon tid för alla sina syskonbarn. Hon var ogift och hade inga egna barn.
Istället hade hon sina beväringar på T1 i Linköping som hon både älskade och fnös åt. Faster var husmor och som kökschef fick hon alltså se till att alla unga soldater fick bra mat och inte längtade hem. Ja, Faster fnös åt mycket och var bra på att berätta historier, alltid med en cigarett mellan pek- och långfingret. Så minns jag henne, hon brukade luta sig mot de där fingrarna, som hon höll mot tinningen så att ögat drogs snett uppåt.

På somrarna på 60-talet i Sörmland brukade jag hämta hennes post och leverera till hennes stuga nere vid sjön. (Det var på den vinden jag tio år senare provade Augustas sidenklänning!)

Varje dag när jag kom med Fasters post, hade hon i en speciell liten låda på väggen lagt karameller till sin lilla postfröken.

 

När jag gick på Tillskärarakademin 1977 bestämde Faster att jag skulle få hennes gamla symaskin. Jag vet faktiskt inte, men den kanske hade varit min farmors symaskin. En Singer modell 66, svart med  jugendblommor. Jag läser att modellen tillverkades redan 1901. Sedan dog faster året efter. Symaskinen kom hem till mig. Ett arv som alltid påminner mig om Faster och hennes textila intresse. Nu har jag ju avverkat ett antal moderna symaskiner efter denna vackra, som bara kan sy raksöm. Men jag har den kvar och den är utan tvekan den vackraste!

 

Idag på Agnetadagen planerar jag för mitt sömnadsår 2018. Och det blir fler historiska modeller till minne av kvinnorna i släkten, modeller som de skulle kunnat ha vid den tiden.

 

Blå kattunklänning (Anna, Augustas mamma 1850)
Rutig oblekt bomullsklänning med förkläde och huvudduk, för tjänstefolk (1850)
Rutig cremefärgad sidenklänning (Augusta 1854),
Roströd balklänning (Augustas dotter Gerda 1880),
Klänning med överklänning i broderad tyll (Eva, min farmor 1912)

 

Nej, det blev ingen klänning till minne av Faster, men hade det blivit någon hade den varit smaragdgrön, hennes älsklingsfärg.

Mina sidentyger som väntar…

Textilhistoria

2017, året då vi även gjorde en textilhistorisk resa

2 kommentarer
Året 2017 var ett väldigt speciellt år för mig. Just för att det inte var 2017 hela tiden utan vi gjorde ständiga tidsresor mellan 1800-talet och nutid. Och av en händelse, avslutade jag året med att besöka Norrköping vid sekelskiftet 1899/1900.

 

Ja visst är det i fantasin vi reser, men när man klär sig i tidstypiska kläder är det lättare att kliva in i en annan roll och en annan tid. Ibland har jag tagit på mig tre stärkta underkjolar och glidit in i 1840-talet för att sedan ta på mig jeansen och en tröja och vara tillbaka i nutiden.
Min första klänning, sydd av ett IKEA-lakan

Det skulle bara blivit EN klänning…

Mitt nyväckta intresse för att sy historiska kläder började ju med att skapa EN klänning i 1840-talsstil för att kunna ta några foton. Med den följde snörliv, stärkta underkjolar, sjal och hatt. Men under årets gång växte garderoben, vi var ju tvungna att uppträda i sådana kläder i flera dagar. Och där någonstans började fantasin ta fart och glädjen över att skapa vackra klänningar ta över. Så idag består min 1840/50-talsgarderob av 7 klänningar med ”tillbehör”.

Flera tyger väntar. Bland andra finns siden till en balklänning och ett enkelt tyg till en utvandrarklänning!
Istället för att lockas att handla vanliga kläder tillbringar jag mer tid i textil- eller secondhandaffärer där gardiner, dukar eller stuvar i mina ögon förvandlas till nya fantastiska  klänningar med detaljer och mönster jag inte prövat tidigare.

 

Igår kom dock en ny främmande fågel in i min 1850-talsgarderob.

 

Något av det roligaste vi upptäckt under året är hur mycket lättare det är att få kontakt, när man klär sig annorlunda och sticker ut lite från normen. Men det räcker inte, man måste även trivas och se glad ut i sina kläder, ta steget ur komfortzonen och våga vara lite crazy. Det var på en av våra historiska promenader vi träffade Maj Wechselmann och sedan halkade in som statister i filmen om Moa Martinsson. Men där gick det ju inte an att se ut som ”Tant Brun”, så det blev till att sy en ny outfit för den välbeställda borgarklassens nyårsfirande 1899.
Norrköping 31 december 2017 (1899)

Nyårsafton i Norrköping

Igår på nyårsafton var det tredje gången i år som jag reste till Norrköping. Det var lite speciellt att få vara i  Norrköping på årets sista dag och spela med i en filmsekvens om textilhistoria från 1899. Då hade Augustas familj sedan länge lämnat Norrköping, men på 1850-talet var det runt strömmen som både Augustas svåger, klädesfabrikör Gustaf Lejdenfrost,  hennes släktingar familjen Schubert och andra vänner bedrev sin textila verksamhet.

 

”Va fina ni är!”

Och visst är det roligt när folk på gatan kommer fram och säger: ”Va fina ni är!” Då blir jag jätteglad och ler ännu mer åt folk vi möter.
Så kanske bidrar vi till att sprida lite glädje i den mörka regniga januarinatten. Ett Gott Nytt År önskar jag er. Hoppas vi ses under någon av våra historiska resor, för resa kommer vi fortsätta med!

 

Den ”udda fågeln”, sekelskifteskjolen, capen och hatten som jag sydde för statistrollen.
Textilhistoria

Allt strålar samman i Norrköping

Lämna en kommentar

Ibland talar man om kantarellögon, att sedan man fått upp ögonen och sett en kantarell, plötsligt ser en hel mängd. Vi har stött på många kantareller senaste tiden!

 

Sara och jag har tidigare skrivit om Augustas svåger och välgörare, Gustaf Lejdenfrost. Han var textilfabrikör i Norrköping under ett par årtionden i mitten på 1800-talet. Det finns inte mycket skrivet om honom och hans verksamhet. I Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar från 1842, finns Gustaf nämnd.

 

”Klädestillverkningen bedrefs 1842 vid 124 fabriker med 698 väfstolar och 4,009 arbetare, till ett värde av 4,482,948 R:dr. Norrköping fortfar att vara Rikets förnämsta stad för denna slags tillverkning: der har vid 83 fabriker med 463 väfstolar och 2,681 arbetare blifvit tillverkade 501,634 alnar kläde och 49,632 aln. andre sfega ylleväfnader, uppskattade till 3,392,036 Rrdr. Bolaget Söderberg och Arosenius, J. J. Schubert, Chr. Lenning, C J. Bergvall och G. Lejdenfrost äro de betydligaste.”

Sedan verkar Gustaf Lejdenfrost ha lämnat själva industrin och istället ägnat sig åt ullimport. I ovanstående lilla text återfinner vi ytterligare ett bekant namn. Johan Jacob Schubert var gift med Augustas kusin. Men detta var inga nyheter för oss.

 

I veckan som gick hade vi kontakt med en släkting i samband med vår mammas bortgång. Hon berättar då att hon också kommer från en textilfabrikörssläkt i Norrköping, inte alls släkt med Augusta, men plötsligt verkar alla ha kopplingar till Norrköpings textila historia.

 

Och förra fredagen tog Sara och jag en tur i våra ylleklänningar på Djurgården för att se Blockhusudden och Rosendal. Det blev en mindre Augustautflykt, sådana som vi nu kommer att ägna oss åt framöver. Dels är det väldigt roligt att tala med folk vi möter och dels är det bra att få tillbaka känslan av att vandra i långa kjolar, för att komma i rätt stämning när vi nu skriver på våra berättelser. I eftermiddagssolen stannade en liten dam framför oss och frågade: Finns det fler av er?

Efter lite klargörande om vilka vi var och vem hon var, visade det sig att hon, Maj Wechselmann, spelar in en film om Moa Martinssons liv och behöver statister till…   …ja precis, scener i Norrköping där Moa Martinsson levde och arbetade i textilindustrin.

Norrköping har numera blivit vårt kantarellställe. Textilhistoria har blivit mycket intressantare när vi får ta del av  historierna om människorna i textiltillverkningen under 1800-talet, både de som ägde och drev industrierna och de många människorna som arbetade där.

Och de yllekläninngarna vi syr och bär får också en annan mening än att bara vara tidstypiska.

 

 

 

 

 

 

 

Brev och dagböcker, Sömnad, Textilhistoria

Dagar fyllda av sömnad och brev – ytterligare en 1840-talsklänning är klar!

2 kommentarer

Augusta var 1842-1845 inackorderad i Stockholm för att studera. Från de åren finns några brev sparade som mamma Anna skrev hemma på Loddby. Brev och paket skickades fram och tillbaka med ångbåten mellan Stockholm och Norrköping. Bland annat skickade Augustas mamma tyger till henne för att hon skulle sy upp kläder i Stockholm. ”Hon kan ju inte bara springa runt i den blå” skriver hon på ett ställe.

Augusta fick noggranna instruktioner för hur hon skulle använda tygbitarna på bästa sätt och hur ”symenniskan” skulle klippa och sy.
”En bit vitt taft följer som skall bli foder i den röda klädningen, men du skall be symänninskan klippa så att om det är möjligt att det blir till två klädningsfoder då du gömmer det ena till framdeles bruk. Jag vill önska den röda är i din smak, med vitt siden under tycker jag den är gentil, ett stycke rött följer till lif som jag önskar du mått få gjort på det modernaste sätt”
Ingenting skulle slösas bort i onödan utan de tygbitar som blev över skulle sparas i Augustas koffert på vinden. Men hon skulle vara noga så att inte råttor, regn eller tjuvar förslösade hennes tillhörigheter.
Klänning i 1840-talsstil

Det var intressant och kul att läsa dessa brev om tyger och sömnad just denna vecka, när jag precis håller på att sy en ny sommarklänning att ha till min stråbonett. Den nya klänningen är sydd av ett gardintyg som jag köpte på rea och alla spets är från en ful orange tyllgardin, inköpt på Kupan i Visby. Denna gång har jag inspirerats av en klänning från LACMA med pellerinkrage. Och precis som mamma Anna föreslår, så gör även jag min klänning tudelad, så att jag kan nyttja kjolen för sig och fästa den på snörlifvet.

”I den aflånga asken (som du med ångfartyget återsänder jemte öfvertyget till din kappa som nu väl är avsprättat.) är en vit taft kjorl som du merker lagom lång och låter sy för en linning som en annan underkjorl, vilken fästes när han brukas på snörlifvet, jag vill ej ha honom fastsydd vid lifvet ty då kan du ej begagna den till en annan klädning som du möjligtvis behöfver framdeles och äfven får.”
Visst är det ålderdomliga språket vackert, om än lite svårt att tyda ibland när det är oändligt långa meningar skrivna med gammal skrivstil.