Bakgrunden till denna historia är att kung Oscar I och hans söner Oscar (blivande Oscar II), hertig av Östergötland, och August, hertig av Dalarna, var ute på en generalmönstringsturné i södra Sverige. I de olika landsortstidningarna kunde man läsa vilka dagar det kungliga sällskapet väntades bese mönstringen.
Östergötland låg sist i kungens rundresa och man stannade först i Linköping och besökte ”Campementsplatsen” Malmen den 25 juni. Augusta hade säkert läst detta i tidningen och som var dotter till en major i Andra lifgrenadjärregementet, tyckte hon säkert det skulle vara en intressant händelse att se, om inte annat att få mingla med en massa bekanta och kanske även få hälsa på kungen.
Måndagen d: 28 Junii 1852
Wi reste Hanna Sparre, Mina Tesdorf och jag den 20 Junii till Linköping för att se Hans Majestäts mottagning på Malmen.
Resan ner till Linköping var mycket treflig; Wi hade vackert väder, voro muntra till sinnes och sluppo vänta på hästar vid Gästgifvargårdarna. Om afton sedan vi anlänt till ort och ställe gingo vi på besök till Faster Scarin, som jag tror är sju gånger jämmerligare än hon förr varit, och derefter togo vi oss en sexa på Stadshuset.
Faster Fredrika Scarin var Augustas yngsta faster och sedan hon blev änka hade hon flyttat runt hos släkten, men bodde nu sedan några år i Linköping.
Var i Linköping Augusta och hennes väninnor bodde över natten får vi inte veta av dagboken. Kanske på det nybyggda Stora hotellet i empirstil som var klart just 1852. (Det är idag Sveriges äldsta hotell)
Stora hotellet, byggt 1852. (Östergötlands museum, foto 1876)
Men sexan på Stadshuset intog de alltså i Assemblé och spektakelhuset snett emot S:t Larskyrkan.
Där låg Stadshuskällaren!
Sent på afton kom Erik och Albert in till oss, och då blef der ett kyssande som var mindre roligt för tredje person och som varade till tu på morgonen.
Andra dagen voro vi af Albert och Erik bjudna på en magnefik middag på Stadshuset och på eftermiddagen klädde vi oss i svart siden och foro på visite till Baron Sparres på Lambohof.
Svart siden var det finaste man kunde klä sig i!
General Johan Fredrik Boy och Lambohofs säteri Generalen hade varit Augustas pappas ”chef”, så naturligtvis kände de varandra väl. Lambohofs säteri ligger inte långt ifrån Stora Gåhlstad, där Augusta föddes. Det var därför inte anmärkningsvärt att Söderholms umgicks med friherrinnan Silfversparre som flyttat in på Lambohof 1828. 1844 skriver mamma Anna till Augusta i Stockholm:
Friherinnan Silfversparre på Lambohof har låtit mig veta att hennes äldsta dotter skall i jul gifta sig med General Boij han är skild vid sin förra fru. Gud låta det gå väl, de äro så olika till lynnet, Vi äro så mycket bjudna och gå både de unga och den gammla.
Tyvärr var Augusta kvar i sin flickpension över julen och fick inte vara med på general Johan Fredrik Boys bröllop på Lambohov 17 januari 1845. Och inte hann hon hem till nästa bröllop i maj heller. Då gifte Johan Fredriks son Adolf Fredrik sig med den andra systern, dvs han gifte sig med sin styvmors syster. Så nu blev generalen Johan Fredrik svåger med sin son…
28 maj samma år sålde friherrinnan säteriet på auktion. Man kan läsa auktionsannonsen i Norrköpings tidningar. 1848 flyttade Arvid Mauritz Posse och hans hustru Louise von Platen in på Lambobov för en kort tid. Posse dog 1850 och då köpte alltså friherre Casimir Sparre Lambohof. De skulle inte heller bli kvar där så länge. 1856 skulle godset återgå till släkten Sinclair, som låtit bygga det under 1760-talet. Länk till Wikipedia
Lambohofs säteri vid vårt besök april 2017
Wi blefvo gästfritt och artigt motttagna af Baron, helt nådigt af Grefvinnan och temligen stelt af ungdomen. Det tog sig emedlertid efter några timmars sammanvaro och jag fann sedermera hela familjen ganska älskvärd och alls icke öfverdrifvet aristokratiskt sinnad.
Casimir och Caroline Sparre (Hon klädd i svart siden!) (Wikimedia commons)
På Lambohof bodde nu (vid tiden för generalmönstringen) baron Casimir Sparre född 1795och hans hustru grevinnan Caroline Lewenhaupt. Hon hade fött 15 barn! Och den yngste, Erik Sparre, var bara 7 veckor när Augusta och hennes vänner hälsade på. Vilka var då de stela ungdomarna? Ja av den stora barnaskaran gissar jag att dessa kan ha varit hemma. Resten var yngre.
Sofia Amalia Margareta Sparre, född 1832 var 20 år
Henrik Casimir Sparre, född 1834 var 18 år
Mariane Caroline Aurore Sparre, född 1835 var 17 år
Knut Erik Sixten Sparre, född 1837 var 15 år
Carl Axel Ambjörn Sparre, född 1839 var 13 år
Paradvåningen på Lambohof är verkligt kunglig och der går i öfrigt ståtligt och förnämt till.
OM.DVE.000392 (Digitalt museum, Lambohovs säteri 1902, Didrik von Essen)OM.DVE.000395 (Digitalt museum, Lambohovs säteri 1902, Didrik von Essen)OM.DVE.000396 (Digitalt museum, Lambohovs säteri 1902, Didrik von Essen)
Kungens besök på Malmen 1852
Tisdagen var den stora festivitetsdagen och Sparrens voro mycket krångliga och odéciderade om de skulle fara eller ej till Malmen, och mycket stötta derföre att de ej blifvit på förhand bjudna till Generalens middag. Emedlertid reste vi allesammans fast på olika tider. Wi tre gingo på måfå in bland tältraderna utan att veta hvart vi skulle styra kosan, och att få rätt på någon bekant var ej att tänka på.
Slutligen kommo vi midt framför en läktare uppbyggd åt den förnäma verlden och som vi hade den lyckan att bli sedda af Öfverstinnan Ahnström så inbjöd hon oss utmärkt artigt att stiga upp; Derifrån åsågo vi defileringen och sedan den var slut begaf man sig till Generalens tält der middag var rangerad för en 30 à 40 damer och der Grefve Schwerin och baron Koskull fungerade som värdar.
”Generalen” vara alltså Johan Fredrik Boy (Boij).
Malcolm Ahnström var officerskollega med Augustas pappa i Andra livgrenadjärregementet. Han var20 år yngre men gjorde samma karriär, men fortsatte och blev överste. Tillsammans med hustrun Teodora Wilhelmina Enblom bodde han på Korssätter med tre små barn.
Sedan dinéen var gjord önskade Hans Majestät se damerna, och man förfogade sig till Generalens pavillon, der alla Fruar blefvo presenterade och hugnade med några ord af Konungen.
Eftersom Augusta och de andra flickorna inte var några fruar, blev de nog tyvärr aldrig presenterade för kungen.
Sednare på afton lär man ha dansat hos Öfverstens men som Erik Sparre alldrig kan vara annat än obehaglig, så föll det honom in att ställa till en högst ohyfsad och ledsam scène hos Öfverstens, som nödgade oss att fara tillbaka med Sparrens till Lambohof i stället att på Öfverstinnans artiga bjudning stanna qvar.
(Märk väl att Erik Sparre hör till en annan Sparresläkt än Sparres på Lambohof.)
Vad skrev tidningarna om kungabesöket?
Corren skrev:
Rörande H. M. Konungensresa skrifves från Linköping i Östg. Corresp. D. 23 juni: ” Under det wackraste wäder anlände H. M. Konungen samt hertigarne af Östergöthland och Dalarne hit till staden i Måndags afton, omkrin kl. 8, emottogs, som wanligt, med kanonsalut, samt helsades wid infarten till den s. k. Gröngatan af stadens Borgmästare, Magistrat och Borgerskap, äwensom sedermera, under farten till sitt logis hos Landshöfdingen m. M. Grefwe Hamilton, af en ansenlig folkmassa, med lifliga lefwe- och hurrarop. I fönstren på ömse sidor om den del af Storgaran, som af de höga resande passerades, woro anbragta blomstervaser och guirlander.
I går på morgonen besågo hertigarne den under reparation warande Domkyrkan, hwarefter H. K. H. Hertigen af Östergöthland gjorde ett besök på Frimurare-logen. Kl. 9 emottog H. M Konungen uppwaktningar af stater och korpser samt en del af ortens pessesionater; omkring kl. half 11 skedde afresan till kanpementsplatseen Malmen, der H M:t emottogs med wanligg militärisk honnör af de på ömse sidor om en midt framför lägret uppförd, utmärkt wacker och smakfullt dekorerad äreport paraderande Lifgrenatier-regemente, hwarefter exercerades och manövrerades bataljonsvis. Sedan H. M. Konungen, med swit, intagit sin plats på linien, midt framför den ofvannämnda äreporten, defilerade tropperna twenne gånger. I defileringen deltog äfwen H. K. H. Hertigen af Östergöthland, såsom Major Wid Första Lifgrenadjier-regementet. Tropparna fingo omedelbart efter defileringen rycka in i lägret, hwarefter H. M. Konungen och hertigarne i officerssalongen intogo en déjeuner dinatoire. Wid H. M. Konungens stol afsjöngos efterföljande verser, i Östergöthlands krigares namn, författade af Doktor Wetterbergh (Onkel Adam):
Se! Åkrarne skifta i grönskande prakt, Och malmerna brytas i bergens schakt, Och folket förenas af trohetens band Uti Svea land.
Än plöjes vår jord utaf härdade män; I slott och i hydda ett svärd finnes än, Till värn för Din ätt och för ordningens band, För vår Kung, vårt land.
Ditt folk, Konung Oscar! Djupt tränger sin rot I Fädernas mull, trotsar kastvindens hot; Dess krona är herrlig, ty den bäres opp Utaf mod och hopp.
Den kronan är Din! I dess skydd finnes ro För blommor och frukter af tanke och tro, Som växa i frid upp å minnesrik strand Uti Svea land.
Och det är vår styrka, som fordom, så än, Att tänka och handla som Konungens män, Och kämpa, som en , både gammal och ung För Oscar, vår Kung.
Efter déjeunerns slut företog H. M:t en promenad genom lägret och afreste omkr. Kl 4 till Norrköping. Den militäriska festiviteten gynnades af ett särdeles wackert wäder, och en otalig menniskomassa hade infunnit sig till dess åskådande, icke allenast härifrån staden och kringliggande nejden, utan äfwen från grannstäderne och aflägsnare orter”
Hemresan
Onsdagen reste vi från Sparrens in till Linköping der vi gjorde visite hos Biskopinnan Wallenberg och besågo Cellfängelset och sjelfva midsommardagen måste vi resa hem oaktadt det var målskjutning på Malmen och hela verlden var der, men Hanna hade lofvat Tesdorfs att då vara hemma med Mina.
Resan var visst icke tråkig, men den kunde ha varit dubbelt roligare om Erik ej funnits och om vi fått stanna så länge vi önskat. En tout cas var det alltid bättre än att sitta på Loddby der jag väl hinner vara så mycket mig lyster.
Biskopinnan Laura Wallenberg var god vän till familjen. Hon var far till André Oscar(kallad Olle) Wallenberg som Augusta umgicks med och även brevväxlade med.
Att de besökte det nybyggda cellfängelset kan låta lite bisarrt. Men det var det första länscellfängelset i Sverige. Det byggdes som resultat av 1844 års fängelsereform. Det var säkert intressant att se denna nymodighet där fångarnas villkor nog var lite bättre än tidigare, när de blev inlåsta i slottets källare.
På bilden nedan ser man det nybyggda cellfängelset längst ute till vänster.
Utsigt af Linköping. Tagen 1852(el 9), ifrån d. s. kallade Kettilberget. Rit. & lith. af Elias Fr. Martin i Nyköping. Digitalt Museum, Foto: Bild Linköping (copyright)
