Etikettarkiv: 1847

Lite ljus över Augustas besök i Berlin 1847

Jag har gjort flera försök att hitta det café som Augusta besökte i Berlin juli 1847. Hon hade hört talas om det fantastiska ”Juchs sein caffé” eller möjligen Yuchs eller Zuchs, ibland är Augustas handstil i dagboken lite otydlig. Men om det nu var så omtalat, borde det finnas beskrivet någonstans, tycker jag.

”Då vi återkommo från Potsdam var det ännu tid att ta en glace i det för sin spegellyx och sin rika gaslysning så mycket omtalade känt för sina speglar ”Juchs sein caffé””

Jag ger inte upp mitt sökande. Jag söker och söker, på historiska kaféer, spegelsalar och gaslyktor. Jag söker på olika stavningar, på min skoltyska, engelska…. Men än har jag inte hittat det upplysta spegelcaféet.  Men…

Mitt i allt sökande hittar jag något annat intressant. Det brukar bli så när man sitter med näsan i datorskärmen och hittar trådar att nysta i.

1847, det året Augusta besökte Berlin, installerade staden Berlin en naturgasanläggning som kunde försörja de 2 055 gaslyktorna som lyste upp Berlins gator.

Nu kan det tyckas att jag blivit lite för nördig, att gasanläggningar inte är särskilt intressant.

Men det intressanta är att det finns en del av dessa gaslyktor kvar. I en del av Tiergarten finns ett hundratal gatlyktor från 1826 och framåt uppsatta längs vägarna.

Gaslaternen-Freilichtmuseum Berlin – ett utomhusmuseum, där man alltså kan gå i samma ljus som lyste upp Augustas vistelse där 1847 och där alla lyktor har egna namn! Så även om jag inte hittat Augustas glasscafé som ändå säkert försvunnit under något av alla de krig som drabbat Berlin, så kan vi få se ett ljus i mörkret.

Det måste vi bara göra när vi är i Berlin i början av oktober. Jag kan se framför mig hur lite oktoberdimma smugit sig ner och bildar ringar runt de gamla lyktorna där vi går i våra nya höstklänningar.

Men jag fortsätter leta efter glasscaféet också. Jag ska hitta det!

 

 

 

 

Travel Advice and Hotel Etiquette for Ladies in the 1800s

Eduard Gaertner ( 1801-1877) Unter den Linden mit Oper
Eduard Gaertner (1801-1877) Unter den Linden mit Oper

Berlin, 3 July 1847

”In a couple of exquisitely decorated rooms in Hôtel de Rome on Boulevard Unter den Linden, yours truly is sitting with pen in hand to recall from memory the wonderments I have seen since my arrival in the great Prussian capital.”

This is Augusta’s first description of a hotel on the European continent during her and her mother’s journey down to Prague.  There are not many remarks regarding hotels in Augusta’s diary but Hôtel de Rome must have been the most impressive hotel. There, they engaged a servant to show them the attractions of Berlin.

Two days later, they arrived at Hôtel de Saxe in Dresden – the most luxurious hotel in town.

”Our stay here at Hôtel de Saxe is very nice and I would say elegant, if I had not just arrived from Berlin, with its fabulous, luxurious furnishings. There are certainly not, as at Hôtel de Rome, six or seven doormen in livery to greet you on the stairs and to take the things you carry. I have to admit that these elegant and conversable domestics made me embarrassed upon my arrival in the great Prussian capital. Here in Dresden, you miss the elegant, carpeted vestibules and staircases, this wealth of stuffed armchairs, canapés, and sofas; however, Hôtel de Saxe, although not as brilliant as Hôtel de Rome, is both gentile and comfortable.”

What could one expect from luxury hotels in the mid-1800s and what was expected of the guests?

In 1860, the American author Florence Heartly published The Ladies Book of Etiquette, and Manual of Politeness. The book includes chapters on Travelling and on How to behave at a hotel.

“After breakfast, pass an hour or two in the parlor, unless you are going out, whilst the chambermaid puts your room in order.”

It just so happens that while writing this blog today,  I am staying at a hotel in Dubai and Heartly’s suggestion sounded like a good idea. Heeding the advice, I took Florence Heartly’s book and Augusta’s diary with me and headed for the “parlor” (aka, the mall connected to the hotel). Heartly’s second advice also sounded good: “It is best always to carry writing materials with you.”  I skipped her next etiquette rule for hotels: “Never sit down to the piano uninvited, unless you are alone in the parlor.” Instead, I ordered a cappuccino and started reading Heartly’s book – highlighting advice that Kerstin and I might need for our Göta Canal cruise and our train journey through Germany (with the exception of those regarding an escort):

Regarding your escort

  • If you travel under the escort of a gentleman, give him as little trouble as possible … [!]
  • It is best, when starting upon your journey, to hand your escort a sufficient sum of money to cover all your expenses … [hmm]
  • Find out the position and number of the stateroom occupied by your escort, in case you wish to find him during the night. [that is, if you were able to secure a stateroom to sleep in on the steamboat]

Regarding sea sickness

Avoiding seasickness by reading a book.
  • …never leave home without a straw-covered bottle of brandy, and another of camphor, in your carpet bag.
  • Try to occupy yourself with looking at the country through which you are passing, or with a book.

Regarding your luggage

  • Have a strong pocket made in your upper petticoat, and in that carry your money, only reserving in your dress-pocket a small sum for incidental expenses.
  • In your travelling satchel, carry an oil skin bag containing your sponge, tooth- and nail-brushes, and some soap.
  • Have also a calico bag with hair brush and comb, some pins, hair pins, a small mirror, and some towels. In this satchel, carry also some crackers or sandwiches…
  • In your carpet bag, carry a large shawl, and if you will travel by night, … your night clothes and what clean linen you may require …
  • If you carry a novel …, it is best to carry the book in your satchel.
  • If you are to pass the night in the cars, carry a warm woolen or silk hood – that you may take off your bonnet at night. No one can sleep comfortable in a bonnet.
  • Carry also … a large shawl to wrap round your feet.

At the hotel

  • When you arrive at the hotel, inquire at once for the proprietor. Tell him your name and address, and ask him to conduct you to a good room…
  • It is best to mention the time when you wish to breakfast, dine or sup.
  • If you stay more than one day … request one of the waiters always to meet you as you enter, and wait upon you to your seat.
  • When you have finished your meal, cross the room quietly; if you go into the parlor, do not attract attention by a hasty entrance ….
  • A lady’s dress, when alone at a hotel, should be of the most modest kind.
  • Never, even at supper, appear alone at the table with bare arms or neck.
  • If you wish for a carriage, ring, and let the waiter order one for you.

Those were Heartly’s advice for travelling ladies. Augusta and her mother probably knew all about travelling etiquette. Now, Kerstin and I will also know what is expected of us when we embark on Augusta’s Journey.

William Powell Frith (1819-1909 ) The Railway Station

Med hjulångare mot kontinenten

”GAUTHIOD från Stockholm commenderat af Capt.P.G.Nylén” Detalj ur akvarell, Gez. von C.H. Hustede
 Sjöhistoriska muséet.

När jag började leta efter information om Augustas ångbåtsresa från Stockholm till Travemünde trodde jag att hennes berättelse var unik. Och visst är den det, inte många 19-åriga flickor gjorde en sådan resa 1847 och dessutom skrev om den.

Karl af Kullberg. Träsnitt av Evald Hansen.

Men så upptäcker jag ytterligare en reseberättelse. I november 2016 utkom ”En reseskildring från Europa 1842” i nytryck. Så lustigt att denna dyker upp just nu.  Karl Kullberg var författare och jurist. Han skriver om nästan exakt samma resväg som Augustas. Först med systerfartyget Gauthiod till Travemünde och sedan vidare ner genom Preussen, Sachsiska Schweiz och till Prag. Han beskriver hur han kom till Hamburg, där stan brunnit dagarna innan han anlände.

På ångbåten Svithiod 17 maj 1842 – Fritz von Dardel

Men inte nog med det. Nu hittade jag ytterligare en resenär 1842. Fritz von Dardel både skriver och tecknar under sin resa. Den gode Fritz hade fått ett års permission från Svea Livgarde för en badresa till A

 

ix-les-Baines. Och han reste med Svithiod ett par dagar efter Kullberg. Även han nämner branden i Hamburg.

Svithiod byggd 1837 och Gauthiod byggd 1841, var riggade hjulångare, ångskonerter. De ägdes av rederiet Schön & Co som tillhörde den s k Skeppsbroadeln.

Stockholm – Kalmar – Ystad – Travemunde – Lübeck var Sveriges första passagerarlinje till kontinenten. Resan tog 45 timmar och blev därför ett oslagbart alternativ till landsvägstrafik med diligens. Befälhavare på Svithiod och senare Gauthiod var Per Gunnar Nylén som var en mycket uppskattad kapten under många år. Han blev hyllad med ett hedersmedborgarskap i Lübeck 1862.

Augusta nämner inget om befälhavare eller medresenärer, varken på nedresan med Svithiod eller hemresan med Gauthiod, men förmodligen var det ”Gubben Nylen” som var skeppare.

Ur Augustas dagbok 1847:

”Sedan jag, med min näsduk, vinkat ett sista afsked åt mina, på stranden qvarstående vänner, egnades hela min uppmärksamhet åt vår sköna hufvudstad, som sedd från saltsjösidan erbjuder ögat en verkligt storartad tafla och öfvertygad om att ingenstädes i utlandet få se någon vue som dermed kunde jemföras, lemnade jag ogerna den svenska jorden. Det var min första utflygt från fäderneslandet, och den känsla jag erfor då Birger Jarls gamla residens allt mer och mer försvann för mina blickar, var ingenting mindre än behaglig.”

Men det blir bättre, Augusta! Snart kommer du till Kalmar. Och i höst, då reser Sara och jag i dina fotspår genom Europa!

Teckning av Gunnar Brusewitz – illustration till ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist

Uppdatering 2018-01-23:

Nedanstående kunde boende i Kalmar läsa i Barometern 1842:

Det var på Riddarholmskajen resan började

Riddarholmen 18 januari 2015. Foto: Kerstin Melin

Research är väldigt kul, men svårt. Det är lätt att fladdra iväg längs de nya trådar man ständigt hittar. Pulsen stiger när man gör nya upptäckter. Det gäller att anteckna var man hittat saker så att man kan komma tillbaka dit senare.  Jag försöker hålla mig till tidsordningen i Augustas dagboksanteckningar och därför börjar vi från början.

Riddarholmen 1850-talet. Teckning av C S Bennet

Så just nu är jag på Riddarholmskajen, eller Ångfartygshamnen som den hette från 1828. Det var där Augustas dagbok började, den dagen hon i juni 1847 klev på ångbåten Svithiod för resan mot kontinenten och Travemünde.

När jag letade efter information om Ångbåtshamnen på Riddarholmen stötte jag på en annan intressant detalj. August Strindberg föddes på Riddarholmen 1849. Augusts pappa var ångbåtskommissionär där under många år. Så August tultade runt i folkvimlet där under sina första år och kanhända snubblade vår Augusta över honom under någon av alla sina ångbåtsresor. Kanske köpte hon biljetter av August far.

Från Riddarholmen utgick alla ångbåtar, både till resmål i Mälaren, Hjälmaren, Ostkusten, Gotland och Göta kanal, och från 1840-talet även till Travemünde. Folkträngseln var stor. Man kan ju tänka sig det, eftersom hamnen var den stora knutpunkten för resor till och från Stockholm. Häst och vagn var det enda alternativet till båt vid denna tid. Riddarholmen måste varit som Stockholms Central eller Bromma flygplats idag.

Så här skildrade Carl Axel Strindberg (bror till August) sin barndom på kajen:

Illustration från Claes Lundin / August Strindbergs bok Gamla Stockholm. Resenärer trängs vid Riddarholmshamnen

Här var vår lekplats invid Mälarstrand,
en skönare man uti världen sökte.
O, vilken mängd av varor uti land,
och folkliv, åkdon, ångfartyg som rökte.

Ack vilken mängd av packar, tunnor, lårar,
som överallt omkring på kajen låg
och kärl och korgar, kaggar, plankor, bårar
och tusen andra saker där man såg.

(Ur Vid Riddarholmen – En liten bild från vår barndom på 1850-talets början)

Sen får vi inte glömma Almqvists fina beskrivning 1838 i Det går an:

Fritz von Dardels teckning från en ångbåtshamn

Torsdags morgonen den 19 Julii strömmade 
mycket folk öfver Riddarholmsplanen i Stockolm, 
och gjorde sig icke en gång besvär att åse och 
beklaga den stolta kyrkan till venster, som, olycklig
men ännu herrlig, ej längesedan genom åskeld 
förlorat sitt skyhöga torn.

Folket skyndade öfver Riddarholmsbacken ned till
Mälarstranden, der ångbåtarne lågo. Alla hastade de
till Yngve Frey, lupo in öfver landgången med snabbhet, ty 
tiden till afresan var redan slagen, och ångkaptenen 
kommenderade ”fremmande från bord!” 

De fremmande togo derföre ett kortvulet 
afsked af sina bortresande vänner och återgingo på 
stranden. Landgången drogs in och ångbåten lade 
ut. Efter några minuter var den långt borta 
på vattnet. 

Och kanske blickade vår Augusta tillbaka mot Riddarholmen när Svithiod lagt ut från kajen. Riddarholmskyrkans torn måste ha haft byggnadsställningar. Först 1852 var tornet återuppbyggt efter blixtnedslaget 1835 som beskrivs i Det går an.

Skulle Augusta använt Facebook för sina nyårsfunderingar?

 

Om Augusta haft Facebook 1850, hur hade hennes logg sett ut? Vilka hade gillat och kommenterat hennes inlägg?

Statusuppdateringar på Facebook idag är ju som en slags dagboksnoteringar. Augusta gör ju en del tillbakablickar i sin dagbok, speciellt runt nyår. Som många av oss gör, funderar hon på de händelser som inträffat under det år som gått.

Augusta var nyåret 1850 22 år och hade insjuknat i TBC ett år tidigare. Hon funderade säkert på hur, och framför allt hur lång, hennes framtid skulle bli. Men visst kan man ändå ana hopp och tillförsikt i hennes nyårsanteckningar.

”Det är med saknad jag ser det sista sandkornet af det stora timglaset vi kalla år förrinna, ty det har för mig varit en lycklig tid, och vem vet hvad det tillkommande kan innebära?

Det är alltid på randen af evigheten man reflecterar öfver lifvet, och på samma sätt öfver tidskiften som, väl eller illa använda, ej mer kunna återfås, och då man kastar en blick tillbaka presenterar sig allt i en behaglig dager ehuru, då det var förhanden man fann idel besvärligheter att draga smed.”

Urklipp från en fiktiv Facebooksida
Urklipp från en fiktiv Facebooksida. Bilden ovan är gjord i Photoshop. Teckningen föreställer Riddarholmen 1850 av Per Wilhelm Cedergren