Ibland faller bitarna bara på plats i vårt Augustapussel, pusslet som handlar om att skapa en bild av Augustas liv. Pusselbitarna kommer från hennes dagboksanteckningar, brev och information som vi hittar i arkiv och på internet.
Jag sökte häromdagen efter information om Augustas medpassagerare på Göta kanal 1850. Brukspatron Camitz med fru nämnde hon i dagboken och refererade till Gustafsbergssejouren. Vi hade tidigare fastställt att Augusta varit i Gustafsberg i Uddevalla 1845. I arkivet finns ett tomt kuvert med hennes namn och adressen Gustafsbergs badinrättning, poststämplat 30 juni 1845.
Wi gingo ombord i Söderköping på ångbåten Götheborg – der vi träffade ett par gamla bekanta från Gustafsbergssejouren, Brukspatron Camitz och hans Fru. Det var ett möte som återkallade ganska angenäma minnen, och hvilket jag ansåg som en profetsia om en fortfarande angenäm resa.
Jag började söka efter vem denne Camitz kunde vara. I Södertälje fanns Camitzka huset och Camitzka trädgården finns nu återskapad på Torekällbergets friluftsmuseum. Vilhelm Camitz var född 1821 på Skagersholm i Finnerödja och hade, vad jag vet, ingenting med Södertälje att göra förrän efter försäljningen av Skagersholm till Alfred Nobel 1870. Då har den gamle brukspatronen, Vilhelms far Göran, dött och nu bygger sonen den eleganta sommarvillan i Södertälje.
Men vi tar oss tillbaka till sommaren 1845 då Vilhelm Camitz gifter sig med Appollonia Augusta Aimée af Cristiernin.
Det var ju sommaren 1845 Camitz träffade Augusta på badorten Gustafsberg.
Jag fortsatte läsa om Aimée. Hon var född på Kristinedal 1821. På Sverigekartan hittade jag Kristinedal i Uddevalla, närmare bestämt i den lilla badorten Gustafsberg. Hon bodde ju i princip på badanläggningen! Inte konstigt att Augusta träffade dem där. Kanske talade de om det stundande bröllopet som skulle ske den 16 augusti 1845.
I förra veckan köpte jag en bok om västkustens badorter, utgiven 1858. Tillsammans med Augustas dagbok ska den bli vår guidebok i sommar när vi gör vår västkustresa. Jag slår upp Gustafsberg och läser att det finns flera gårdar som tillhandahåller rum att hyra 1858.
På Christinedahl uthyres 2:ne större hus med omkring 19 rum.
Det var en stor gård! Förmodligen hyrdes hela huset ut sommaren 1858, och Aimées föräldrar hade nog flyttat till nytt boende. Hennes pappa dör ett par år senare, men är begravd på en privat begravningsplats på gården Kristinedal. Gården och även begravningsplatsen finns fortfarande kvar. Idag är Kristinedal en veterinärpraktik.
Men 1845 bodde säkert familjen af Cristiernin på gården, de skulle ju ha bröllop där i augusti.
Nu blev Gustafsberg så mycket intressantare när vi kunde placera in Augustas vänner där också. Och jag är säker på att vi kommer hitta fler pusselbitar innan vi reser dit för vår egen sommarsejour.
Om ni inte tröttnat på alla Augustas bekanta kan jag nämna att Aimés storasyster gifte sig med Claes Engelke. Namnet gjorde att jag hajade till. Otto Engelke var hans bror och han anställdes först hos textilfabrikören Johan Jacob Schubert i Norrköping (gift med Augustas kusin) och startade sedan tillsammans med Oscar Wilhelm von Schmalensee (även han från Uddevalla) Norrköpings bomullsväveri. Det fanns alltså kopplingar mellan Uddevalla och Norrköping som förmodligen bidrog till att Norrköpingsborna valde badorten Gustafsberg framför andra badorter på Västkusten.
Halmhatten som i decennier använts mot myggen när vi plockat blåbär i Österbotten föll nästan i bitar när jag tog i den. Men den hade en fin kulle och istället för att repa upp hela hatten, armerade jag den på insidan med bokbinderilim och tyg. Så var det brättet som fick tas från en annan solhatt inköpt på Myrorna. Här måste remsorna av halm sprättas upp, stygn för stygn utan att den spröda halmen gick sönder. Nu var det daga att sy fast de långa halmremsorna så att brättet fick en lagom form.
