Boken Augustas Resa till julpris: 190 SEK!

Augustas resa är den perfekta julklappen till den som vill drömma sig bort i tid och rum, njuta av vackra bilder på historiska kläder från mitten av 1800-talet. Systrarna Sara och Kerstin gjorde verklighet av sin dröm och gav sig iväg på en resa genom Europa i sin farmors mormors fotspår med hennes reseskildring som deras guidebok.

Hur var det att resa i snörliv, stärkta underkjolar, bahytt och sjal? Systrarna berättar hur de först sydde kläderna och sedan hur det kändes att leva i dessa kläder under deras resor.

Läs mer …

Gumman med ruskorna och porträttfotot från 1870

Gumman med ruskorna, hur fick hon det namnet?

Anna Söderholm ca 45 år

Sara och jag tyckte det var nedvärderande att kalla henne så bara för att hon hade en huvudprydnad som var minst sagt originell. Det enda porträttet av Augustas mamma måste ha målats i början av 1830-talet eftersom Augustas systrar är målade i samma stil, men utan huvudbonad! Och systern Amalia dog i barnsäng 1833, året efter sitt bröllop.

Amalia Söderholm, 1808-1833

Bröllopet 1832 mellan Amalia och Gustaf Lejdenfrost var säkert väldigt storstilat. Gustaf som lyckats komma upp sig och nu var en framgångsrik klädesfabrikör gifte sig med den vackra kaptensdottern Amalia Söderholm. Säkert var det så att man anlitade en konstnär som fick måla av damerna i familjen. Augusta var bara fem år och ansågs kanske för livlig att sitta modell, eller så tyckte man helt enkelt att hon var för ung för ett porträtt. Men systern Charlotte fick sitt porträtt målat liksom mamma Madiadi som mamma Anna kallades inom familjen. Alla tre var klädda i sen empirestil, även kallad Biedermeierstil. Klänningar med stora ballongärmar och vida kragar. Ett mode som vi som kan vår Disney, skulle förknippa med Askungens systrar på filmduken. Men Madiadis huvudprydnad var något speciell. Vi har letat i modeplanscher, bland museisamlingar och porträttmålningar, men ingen har en sådan speciell hårprydnad, även om hårmodet denna tid var väldigt utstuderat. Höga frisyrer smyckade med spetsar och blommor. 

Charlotte Söderholm 1806-1837

Så kom det sig att vi fick höra hennes smeknamn av släktingar: ”Gumman med ruskorna”. Vi trodde det var något som nutida släktingar slängt ur sig. 

I veckan stod jag framför en hög album som en gång tillhört min farmor. Där var ett tjockt album fullt med kabinettfotografier från senare delen av 1800-talet. Säkert häften föreställde farmor själv i olika åldrar, men så fanns där ett par ark men ungdomsbilder på hennes pappa Pontus och mamma Gerda samt morfar Adolf Nordwall. Jag hade sett dem förut. Men farmor hade varit så företagsam och skrivit namn på lappar för att vi 100 år senare skulle veta vilka som figurerade på de sepiafärgade korten. 

Där fanns en gammal kvinna klädd i vida kjolar. Jag tittade på farmors lapp och drog efter andan.

Anna Söderholm 1788 – 1870  (fotot taget ca 1867-1870)

”Gumman med ruskorna” hade farmor skrivit, och under detta: mormors mor.

Här satt nu ett foto av Augustas mamma, född 1788, året före franska revolutionen. Hur gammalt var fotot undrade jag och vände på det för att se vem fotografen var.

Bertha Valerius, Brunkebergstorg stod det på baksidan. En kort koll på nätet gav mig svaret. Bertha var verksam där 1867-1872. Det innebar att Anna Söderholm alias Gumman med ruskorna var ca 80 år på fotot. Och visst såg hon gammal ut. Den insjunkna munnen tydde på tandlöshet, ögonen saknar färg, kanske beroende på dålig syn men kan också vara fotokvaliten. Men visst är hon fin i sin sidenklänning, svarta spetssjal och spetskrage. Det här skulle jag säga var typiskt för Anna, hon var alltid mån om att se proper ut. Det vet vi genom alla brev hon skrivit till Augusta om hur hon skulle klä sig och vårda sina kläder. Och vad är det för bok hon bbläddrar i på fotot, ett album? Vi vet inte. Tänk om det är ett foto av hennes älskade dotter Augusta? Det har vi ju aldrig hittat! 

Jag tänker på tillfället när fotot togs. 1857 flyttade Anna med sin svärson Adolf och lilla dotterdottern Gerda till Stockholm och bodde där i sex år innan hon flyttade till den nyinköpta gården Schiringe i Mellösa. Så kanske de gjorde en liten lustresa till Stockholm tio år senare och passade på att gå till fotografen på Brunkebergstorg. Gerda var ung tonåring och fotograferades säkert samtidigt.  Det här var nog Annas sista resa. 1870 dog Anna 82 år gammal. Hennes liv hade inte varit lätt. Hon hade begravt alla sina barn alldeles för tidigt då de dött av sjukdomar och barnsbörd. Men hennes eget äktenskap ska ha varit lyckligt och hennes enda barnbarn fick ett långt och lyckligt liv. 

Bertha Valerius var den första kvinnan att bli kunglig porträttleverantör. Men 1873 stängde hon sin fotoateljé på Brunkebergstorg och ägnade sig sedan helt åt sitt måleri. Bland hennes målningar hittar vi flera kungligheter bland annat  Karl XV och drottning Lovisa.

Kanske måste Sara och jag acceptera Annas smeknamn, nu när vi vet att även vår farmor kallade sin mormors mor för ”Gumman med ruskorna”. 

Cecilia’s Album: Josefine Stenbock (Uggla) – A 7-year-old in Edgren’s boarding school

In 1840, at the age of 7, Josefine Stenbock was sent to Stockholm to live with Pastor Johan Fredrik Edgren and his wife Lovisa Dethmar and to attend their school. She lived with the Edgren family for four years (1840-1843).

Tack för hvar stund jag med dig delat,
Tack för hvar dag jag haft med dig
Om någon gång jag mot dig felat,
Glöm mina fel, men glöm ej mig.

(Thank you for every moment I shared with you,
Thank you for every day I had with you
If ever I have wronged you,
Forget my faults, but don’t forget me.)

(Similar versions of this poem can also be found in older texts.)

Josefine Stenbock

Josefine belonged to a very old, noble family in Sweden. Her full name was Baroness Josefina Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Stenbock. She was born 7 May 1833 at Torsjö estate in Solberga parish in Skåne. Her father, Count Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock, was a chamberlain at the royal court and had also been an adjutant to the crown prince. Her mother was Countess Jeannette Margareta Hamilton. Josefine had five brothers (three of which died young) and one sister.

Torsjö

In 1857, Josefine married Chamberlain, Count Jacob Fredric Theodor Uggla and settled at Sillsjö (Selesjö) manor (close to Rejmyre) in Skedevi parish in Östergötland.

The following year, their daughter, Margareta, was born. For some reason, she was born at Jacob Fredric’s childhood home, Stora Djulö in Stora Malm’s parish in Södermanland).

Then in 1859, Josefine gave birth to a son, Carl Otto Knut Theodor. The young family lived at Sillsjö for 5 years. In 1862, they moved to Näringsberg in Västerhaninge parish. Näringsberg was owned by Josefine’s parents.

Näringsberg (Source)

Two years later, in 1864, at the age of 34, Jacob Fredric made a trip to France.

In Paris, he visited a photographer (Alophe) at 35, Boulevard des Capucines to have his picture taken. Interestingly, it was at this address that another famous photographer, Felix Nadar, also had a studio. In 1874, Nadar lent his studio to the newly formed group of impressionists for their first exhibition.

Count Jacob Fredric Theodor Uggla (1829-1864) at 35 Boulevard des Capucines in Paris . Source

The ultimate destiny for the trip was Dax in south-west France. Dax was famous for its hot springs and was the first established spa in France. Many visited hot springs to cure diseases. Was that the reason for his trip? Did he have tuberculosis? Jacob Fredric died while at Dax, only 34 years old.

Josefine also visited a photo studio – but in Stockholm. Unfortunately, there are no dates on the photos.

Countess Josefine Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Uggla (born Stenbock) (1833-1881) Source

Josefine was now a widow at the age of 31 and with two young children, 5 and 6 years old. She would have to move in with some family members. In 1865, the little family moved to Klafreda (Klafreström, Klavreström) in Nottebäck parish. Josefine’s brother, Albert Magnus Olof Abraham Stenbock owned half of Klavreström’s iron mill. Josefine and her two children would live with her brother’s family in the beautiful old manor until 1869 when she moved to Copenhagen.

Klavreström Manor (Source)

Josefine died in Copenhagen in 1881 at the age of 48.

Josefine’s daughter, Margareta Charlotta Johanna Fredrika did not marry and died in 1943.

Margareta Charlotta Johanna Fredrika Uggla (1858-1943) Source

Josefine’s son, Carl Otto Knut Theodor, emigrated to USA and changed his last name to Hamilton (after his maternal grandmother). He married, had 6 children, and died in 1933. According to genealogy sites, he became an artist (painter) and lived in Brooklyn, NY.

Print Friendly, PDF & Email

Cecilia’s Album: Augusta Rütterskjöld – A French Poem

Augusta Rütterskjöld was 16 years old when she sat down to copy the following lines on a card for Cecilia Koch’s memory album.

 

L’amitié vient du ciel habiter ici bas
Elle embellit la vie et survit au trèpas

(Friendship comes from the heavens and dwells below
it embellishes life and survives death)

The poem is actually the last stanza of a longer poem, “Même Sujet” by Desmahis, a famous French poet who lived in the 1700s. It might have been included in a French poetry book that the girls studied in school.

Augusta Rütterskjöld

Augusta Rütterskjöld was one of Cecilia’s (and our Augusta Söderholm’s) friends. They had been in the same confirmation class and they had just celebrated their first communion (Jacob Parish, May 1844). They all, most likely, also attended Edgren’s school. Augusta was 16 years old and lived in a large house at Regeringsgatan 66. She had lived in the house since she was born. Augusta was the youngest of the Rütterskjöld children. Her older siblings were Lovisa 21, Adelaide 19, Jaquette 18, and Ewert 17.

Her family was well connected in Stockholm but her father had left them after mismanaging his wife’s inheritance. It was Augusta’s mother and her relatives who cared for the children. The family history is documented in an earlier blog entry about Augusta (Augusta Mariana Rütterskjöld and her Absent Father).

Jaquette Rütterskjöld

I was wondering if any of Augusta’s sisters might also have given Cecilia a memory card. Were there any cards that had been signed simply by a first name or initials that might match any of her sisters’ names? There was one. It was a memory card by a friend who had also copied a short French poem and who had signed it using her initials, J…e. It was probably signed by Augusta’s sister Jaquette.

Awhile ago, I also wrote a blog entry about Jaquette and her aunt, Netta Dimander: Who was Mrs. Dimander?

The Poem

The poem from which Augusta copied the last lines can be found in the following book, published in 1835: The French Reader’s Guide; or, Miscellaneous Selections in Prose and Verse from the Best French Authors of the two last Centuries, and from the Most Distinguished Writers of the Present Day.  It is available online.

 

 

Augustas resa till Vingåker i september 1850

SLM DIA00-032 – MARKNAD VID ÅSEN, OLJEMÅLNING AV JOSEF WILHELM WALLANDER (SÖRMLANDS MUSEUM)

Tisdagen d: 17 September 1850

”Wi ha varit borta mest i 8 dagar och haft obeskrifligt roligt på Lunda hos Brukspatron Norstedts. I det alldra vackraste väder anträdde vi vår resa. Från en alldeles molnfri Himmel kastade solen sina strålar ned på jorden, återspeglade sig i de många sjöar vi passerade och glittrade genom träden på den täta, dunkla barrskog som omgaf oss på alla sidor. Wid den lilla nybygda, Baron Bonde tillhöriga gästgifvaregården Ennesbol intaga vi vår middag, bestående af en alldeles delicat potatoes med sill.

Sedan vi der uppehållit oss en stund reste vi vidare, hjelpte upp vår toilette i en björkäng der Lejdenfrost drack kaffe hos en gammal gumma och då vi anlände till det ståtliga Säfstaholm, körde vi mycket långsamt för att kunna få någon idéer om denna, Excellensen Bondes så mycket omtalade och beprisade egendom. Dagen efter vår ankomst, kom Brukspatron v: Achenpå middag till Lunda. Han var en ganska angenäm och älskvärd ung man. Wi gingo alla ned till allégrind för att beskåda folket, som i sina nationaldrägter reste till Åsens marknad.”

Aftonen tillbringade vi, rätt angenämt med musique och conversation.

Brukspatron v: Achen är musikalisk och jag var, verkligen, både rädd och förlägen då man bad mig sjunga, det geck likväl skäligen bra. Jag började nästan afundas Ebba Lagerqvist hennes fästman, så hygglig föreföll han mig och jag tror äfven han trifdes rätt väl i mitt sällskap, complimenter feck jag åtminstone höra tillräckligt. Wi reste en dag till Åsens marknad, dit den charmante Brukspatronen var min körsven och der jag allmänt passerade för hans fästmö, hvaråt vi hade mycket roligt. Efter att ha beskådat alla ”die schöne rariteten” på marknaden reste vi till Leppö , en lastageplats vid Hjelmarn, der Emelie hade arrangerat middag åt oss. Flickorna Norstedt och jag spetade oförskräckt omkring i bergen och öfverallt mötte mig de mest tjusande vuer öfver Hjelmarns lugna yta och leende stränder, der man långt bort i fjerran kunde upptäcka tornspirorna på Göksholms gamla slott och den holme der Engelbrecht mördades. Dagen hade varit guddomlig och aftonen blef ej mindre skön. Då det melancoliska Septembermånskenet belyste den herrliga, romantiska trakten, började vi vår återfärd och sannerligen var det intet rätt väl att min körsven redan var förlofvad, ty i annat fall vet jag ej om min hjerta klappat så lugnt, som det nu gjorde. På Söndags förmiddag voro vi i kyrkan der jag får tillstå att jag var mera öga än öra, så mycket frapperade mig den vackra och egna Wingåkersdrägten. Den höga, hvita mössan ger vingåkerskullan ett utseende af stolthet, frimodighet och snygghet, och den drägt som begagnas vid högtidliga tillfällen är verkligen dyrbar med sitt fina kläde och tjocka silfverbälte.”

Detalj ur målningen.

När jag första gången såg denna bild, var det i folkdräktsammanhang.  Eftersom jag själv har en Vingåkersdräkt var det fantastiskt att betrakta alla målningar som Wallander gjorde i Vingåker, med kvinnor i olika varianter av dräkten.

Detalj ur målningen.

Men så upptäckte jag att i högra hörnet står några kvinnor i borgerliga kläder, med bahytter och äkta sjalar. Och  när jag la ihop mina pusselbitar visade det sig att Augusta faktiskt var på just denna Åsens marknad i september 1850. Skissen till målningen ska Wallander ha gjort 1849, året innan Augusta var där. Målningen blev klar 1852. Säkert kan det ha sett ut precis så här även året efter. Dessutom har Wallander målat in sig själv, i vit hatt. Jag undrar så vilka damerna är?

Så här skrev Wallander om sin målning:
”Mitt första större arbete i folklifsgenren blef Marknad i Vingåker. Man ser marknadsplatsen, där åtskilliga marknadsprodukter utbjudas till salu. Genom folkvimlet framtränger en ilsken tjur, som skrämmes av trumslagaren, vilken trummar efter en tjuv. Den bestulne visar tomma plånboken för den framskyndande länsmannen. I förgrunden en tittskåpsgubbe, som visar ”all verldens härrlighet” för tre styver. – Till höger i samma plan avgöres köp av grytor och pannor medelst ”köpskål”. Längre bort synes Åsens by, där jäntor och bonddrängar gå och ”hångla med sina käraste”…”

Och själv kan jag alltså spela två roller i målningen, den ena i Vingåkersdräkt, den andra i herrskapskläder!

 

I fotspåren på vår farmors mormor

Translate »