En låda full med spetsar – från Lassfolks spetsfabrik

Det är lustigt att vi så ofta blir överraskade av fynd vi själva gör och som andra bidrar med. Som häromdagen då jag fick en hel låda med spetsar. Det är inte första gången. Det är många vänner och släktingar som är vänliga och skänker oss spetsar som de hittat i sina förråd, oftast ärvda efter en äldre generation där ett överlakan alltid skulle ha spets och monogram.

Men denna låda var speciell. Kartongen var på utsidan märkt med en etikett, där ”sommarstrumpor” stod med tydliga versaler. Inuti fanns en hel massa spetsar, allt från finaste tunnaste spetsar för vackra små näsdukar, till stora breda för gardiner eller lakan. Vissa var mellanspetsar, andra kantspetsar. Hur hamnade de i lådan för sommarstrumpor?

Några av spetsarna i lådan.

Mona, som hittade lådan på sin vind, tror att spetsarna kommer från min svärfars kusin  vars mor arbetade på Jakobstads spetsfabrik.

Jag har aldrig hört talas om denna fabrik, trots att jag tillbringat fler än 30  somrar i Jakobstad. Mitt eget spetsintresse började redan på 1970-talet, långt innan vi började sy historiska kläder. Faktiskt så hade jag knyppling som specialarbete i gymnasiet och knypplade både Vadstenaspetsar och finska spetsar. 

Jakobstads spetsfabrik

1911 startade Anders Lassfolk Finlands första spetsfabrik just i Jakobstad. Förutom spetsar tillverkade man olika typer av band. Under sin glansperiod på 60-talet tillverkade man 20 miljoner band per år på 600 spets- och bandmaskiner. Idag ligger Campus Allegro där spetsfabriken låg fram till 1992.

Lassfolks spetsfabrik

Jag gräver bland de vackra spetsarna och jämför med bilder från mönstren på bloggen Stickoskapa. Och visst! där finns några av spetsarna med. Så roligt. Spetsarna kommer nu få ett nytt liv på klänningar vi skapar i vårt Augustaprojekt. Nu blir det även Österbottniska spetsar på Augustaklänningarna. Jag tror att Augusta skulle gillat det och även hennes svåger som ju själv var textilfabrikör, om än nästan hundra år tidigare.

Bloggen Stickoskapa
Länk till Bloggen Stickoskapa

Bröllopet på Åserum 1805 – Madiadis historia

Det är den 27 oktober 1805

Sätesgården Åserum i Nykils socken är smyckad för bröllop. I salen har pigorna bundit girlanger av lönnlöv. Anna Catharina Fagerström står inne i sitt gemak och får hjälp med klänningen som hon fått uppsydd efter en modejournal inköpt i Linköping. Anna Catharina är inte barn i huset, men har bott här som fosterbarn sedan 13 års ålder.

Bilderna i tidningen har sömmerskan betraktat noga för att förstå hur hon skulle sy en klänning i empirstil, som det franska hovet klädde sig. Hon har gjort ett fint arbete med klänningen som andas antikens lätta luftiga gudinnor. Där Anna står framför spegeln och nyper sig i kinderna för att få lite färg, undrar hon hur livet ska bli som officershustru och matmor på officersbostället Stora Gåhlstad. Anna, blott 17 år gammal, kommer vara yngst i hushållet, bland sina ogifta  svägerskor och svärföräldrarna.

Ann Barry, 1803/1805, Oil on canvas by Gilbert Stuart
Porträtt av Ann Barry, 1803/1805, Oil on canvas by Gilbert Stuart

Det kommer inte finnas så mycket användning för en empirklänning där och den vackra sjalen hon fått av sin fästman, vågar hon nog inte ha annat än till fest. Men just idag är hon en antikens unga gudinna och hon hoppas att hennes blivande make, bataljonsadjutanten Johan Petter Söderholm, ska se henne just så. Väninnan Gustafva Wallenberg gifte sig för 10 dagar sedan  med häradshövdingen i Linköping och flickorna har så mycket att tala om. Men just nu är det Annas tinningslockar som är viktigast. De måste få det rätta ”skruvutseendet”.

Åserum, Nykils socken, Östergötland  (https://roback.nu/image/396)

Ute på gårdsplanen anländer gästernas vagnar och i en av dem kommer Annas egen far hovjägaren och sergeanten Gustaf Fagerström, 87 år gammal. Äntligen får han se sin dotter giftas bort. Han är tacksam för allt vad Bengt Kocken här på Åserum gjort för hans barn som han fick så sent i livet. De föddes i hans fjärde äktenskap och han var 70 år när han blev far första gången! 

Gästerna samlas i den höstsmyckade salen. Johan Petters föräldrar Pehr och Britta Söderholm samt flera av hans syskon. Här finns herrskapsfolk från trakten runt Nykil och från Asby där Annas mamma ägde två gårdar. Det var där på gården Snararp Anna föddes och där mamman dog. Anna hade så gärna velat ha sin mamma med idag. Men hon hade fått det väldigt bra hos familjen  Kocken på Åserum också. Hennes fostermor Christina har verkligen hjälpt henne sedan mamma Anna Lisa gick bort för fyra år sedan. Anna har fått en bra uppfostran och träning för att bli officershustru. Nu ska hon lämna detta vänliga hem, men hennes bror Carl Fredrik blir kvar i flera år och ska få utbildning av fosterfadern Bengt för att sedan studera vidare i Lund. 

Så här kunde det sett ut dagen då Augustas mamma gifte sig. Det är en fiktiv berättelse byggd på fakta om Augustas släkt, släktgårdar och om fosterföräldrarna. Från denna tid har vi inga brev eller annat sparat material.

Personerna som är med i ovanstånde ”scen” är

  • Anna Catharina Fagerström g Söderholm 1788 – 1870 (Madiadi som hon kom att kallas i familjen)
  • Anna Elisabeth Lilja g Fagerström 1755 – 1801 (Annas mor)
  • Gustaf Fagerström, sergeant 1718 – 1808 (Annas far)
  • Carl Fredrik Fagerström 1795 – 1850 (Annas bror) 
  • Johan Petter Söderholm, bataljonsadjutant 1775 – 1835 (Annas make)
  • Pehr Söderholm, kvartersmästare 1743 – 1811 (Annas svärfar)
  • Stina Hammarstrand g Söderholm 1743 -1811 (Annas svärmor)
  • Bengt Kocken, kapten, 1754-1833 (Annas fosterfar)
  • Christina Charlotta Printzenstierna g Kocken 1766-1840 (Annas fostermor)
  • Per Isak Kocken 1796-1849 (son till Bengt Kocken och studiekamrat till Carl Fredrik Fagerström
  • Gustafva Maria Wallenberg g Wikblad 1785 – 1830 (Mamsell inneboende hos Bengt Kocken samtidigt som Anna, tillika faster till André Oscar Wallenberg)

Nu kommer frågan: Ska vi själva lyckas skapa en garderob i emipirstil från 1805?  Följ vårt sommarprojekt i fotspåren på Madiadi, om hennes liv, hon som överlevde hela alla sina fem barn.

Visiting Tyresö Palace – the Home of Louise, Emma, and Adèle Rudenschöld

Kerstin and I have been visiting castles this week. There are so many castles we wanted to visit since we were last together, 3 years ago.

One of those castles is Tyresö, a palace built in the 1630s and the childhood home of Augusta’s friends, the Rudenschöld sisters. I wrote about the three sisters, Louise, Emma, and Adèle earlier this spring – imagining them running through the paths of the huge park all the way down to the waters. The palace is located on a hill overlooking an inlet of the Baltic. The blue waters are still, protected by tall trees lining the shores. Ducks swim peacefully around the water reeds and water lilies.

Now we are on our way to Tyresö and we look forward to walking the same paths around the palace and under the old trees in the park.

As soon as I catch a glimpse of the church at Tyresö, I recognize the drawing by Thure Gabriel Rudenschöld (either the sisters’ father or grandfather – they had the same name).

Tyresö Church and Palace. Drawing by Thure Gabriel Rudenschöld.

The palace gardens are as serene as I remember them. We walk down to the waters and over the little bridge to the fishermen’s cottages. On this lovely Sunday afternoon, lots of families are picnicking on the island or just strolling around. I can imagine Louise, Emma and Adèle strolling there with their maids.

We finish the day with a lunch in the palace. The highlight of the lunch is the view of the courtyard from the second-floor windows. I imagine the three sisters sitting by the window and looking down on carriages that pull up in front of the palace entrance, wondering who is arriving…

Kerstin at the palace doors

You can read more about Louise and Adèle Rudenschöld’s lives at the links:

Cecilia’s Album: Louise Rudenschöld (Stenhammar) – A Childhood at Tyresö Castle

Cecilias’s Album: Adèle Rudenschöld – Princess Eugénie’s Maid of Honor

Following Lotten Westman to Skånelaholm

Today, we are finally going to visit Skånelaholm Castle. Two winters ago, before the pandemic, I wrote about Augusta’s friend Lotten Westman’s visit to Skånela parsonage and Skånelaholm Castle:

Lotten Westman’s visit to Skånela parsonage and Skånelaholm Castle

You can get to Stockholm’s international airport either by train or by car. Either way, you will pass Rosersberg, a small community northwest of Stockholm.  In the winter, there will be stretches of snowy fields, small farms in the distance, and dense evergreen forests. It would look like a Christmas card.

If you are going by train from Stockholm, you would get off at Rosersberg and take the connecting bus 577. That is how you get to Skånela Church and Skånelaholm Castle. I have never taken the bus and never visited the places. But now it is on my list for next summer’s excursions! (That was my thought before the pandemic changed all plans)

The reason?

I just can’t let go of an image of a teenage girl, dressed in a warm wool dress with layers of petticoats and shawls, practicing target shooting with a pistol in the castle garden or sledding down some slope, shawls flying. And in the evening, dressed in a silk ballgown, dancing in one of the castle’s halls.

“My dear Augusta!

Thank you, my dear friend, for your long-awaited letter; you will not be angry with me for letting you wait a few mail-days for an answer. I have been thinking of writing to you each mail-day, but as you see, this has not happened. This Christmas has been the nicest one I can remember. First, we spent the Christmas holiday or, rather, the Christmas days as usual with our family. Then we traveled out to the countryside, to Pastor Schröderheim, where we spent 14 days – the most pleasant days you could ever imagine. We went to several balls at the neighbors, we went sledding, and in the evening, when we were at home, we sat in Uncle’s room and read aloud. I learned to shoot with a pistol and to drive a horse. On the way home I drove 10 miles* and then the whole length of Drottninggatan [Queen Street] all the way to our door. (Lotten’s letter to Augusta, Stockholm, February 9, 1847).”

Augusta’s friend, Lotten Westman, was a wealthy city-girl. She was born and raised in Stockholm. Lotten and her sister Clara lived with a foster mother after becoming orphans. But the sisters had many aunts and uncles in Stockholm and distant relatives in the countryside. Those were the families they visited during the holidays.

Pastor Göran Ulric Schröderheim was one of them. He had married his cousin, Anna Charlotta Westman, and both were also Lotten’s father’s cousins. Schröderheim had been a pastor at the Royal Court but was now pastor at Skånela Church north of Stockholm. He and his wife had two sons, Göran and Johan.

“The pastor’s wife is a very decent, but ordinary woman. The sons, the lieutenant and the student, are also decent, especially the latter who was my real favorite. He is the most cheerful and kindest man you can imagine. Because we had had such a happy and fun time there, the first days after my return were so quiet, and I especially missed my favorite.”

Lotten liked Johan who was a student in Uppsala. He would in1858 marry his neighbor at Skånelaholm Castle, Hedvig Lovisa Juliana Jennings.  The same neighbors whose balls Lotten had attended.

Johan Schröderheim later in life
Hedvig Jennings Schröderheim

“Let’s see if we can get back there this summer. Then, with nature in all its splendor, it must be glorious, for even now during the winter it was sincerely pleasant.”

Did Lotten go back in the summer?

Our visit to Skånelaholm

Kerstin and I have picked a glorious day to visit Skånelaholm. We are going by car. Our dresses fill up the entire front seats. I wish Lotten could see us.

We connect my iPhone to the Apple CarPlay in the dashboard and ask Siri for directions. She answers in English even though we are in Sweden. Estimated arrival time is 4 pm. Unfortunately, that is the time that Skånelaholm castle closes for the day. Maybe we can make it before closing?

The winding road through large fields of oats and flax is delightful with their hues of green and blue. Lotten would have loved it. But how would she have described travelling in a car – the comfortable seats, the speed, and the air conditioning?

The last hundred meters of the road to the castle is lined with tall trees. Then we see the most beautiful little pink castle! It is 5 minutes before closing. We park and dash to the office located in one of the wings. Of course, we will not be able to tour the castle this time, but we chat with the women in the gift shop and buy ice creams. We are more than welcome to explore the gardens and the park, and we promise to come back again.

And then we are alone by the castle. We stroll through the park where Lotten would have practices pistol shooting and then find some chairs by the lake where we can sit and eat our ice creams.

Yes, Lotten, with nature in all its splendor, Skånelaholm is a glorious place!