Särö – kalldusch på modet 1841

För ett par veckor sedan berättade vi om en 10-årig pojkes resedagbok från 1841, som vi fått ta del av genom Niklas Krantz. Pojken hette Ernst Salomon och reste med sina föräldrar på Göta kanal till Göteborg. Sara har skrivit ett blogginlägg om familjen Salomon som även var på Gustafsbergsbaden 1845 tillsammans med Augusta.

Jag lovade att vi skulle publicera fortsättningen av Ernsts resedagbok, ett av resans huvudsakliga mål, badsejouren på Särö söder om Göteborg.

Av en händelse talade jag igår med vår vän Berzeliusexperten Jan Trofast angående Särö, då jag visste att Jacob Berzelius och hans hustru Elisabeth (Betty) tillbringat en sommar där. Vilket sammanträffande! I Jans bok ”Jacob Berzelius, Klarhet och sanning” finns ett helt kapitel om Berzelius badresa, och det är just sommaren 1841, precis samtidigt som unge Ernst är där! Man kan alltså läsa Berzelius brev som beskriver samma bad och evenemang. Han är vuxen och dessutom en berömd forskare och van att skriva.

Men vi börjar med unge Ernst Salomon, 10 år, som också är otroligt duktig på att skriva:

Ikring kl:10 kommo vi till Götheborg och funno denna stad rätt vacker. Ett stycke derifrån sågo vi Bohus fästning med sina torn Fars Hatt och Mors Mössa. När vi kommo fram så träffade vi Häradshöfding Krook, som hade hyrt 2 rum åt oss. På förmiddagen besågo vi Tyska Kyrkan och Brunnsinnrättningen. Om aftonen voro vi bjudne till Krookens på Thé och soupeé. Följande dagen så väntade vi Doctor Berg på förmiddagen, och som äfven infann sig. Med honom skickade vi bref till Jaquette jemte en liten halsduk som Mamma hade köpt. Derefter gingo Pappa och jag uppå Telegrafberget der vi besågo Masthugget, som är Götheborgs förstad. Derpå gingo vi till badhuset der vi sågo Marmorkarena och den vackra trädgården utanföre. Hvarefter vi gingo hem och rustade oss för afresan till Särö Badställe, som skedde kl:2. Vägen var ovanligt elak af det föregående regnet. Hela vägen var backig och det gick mycket långsamt, emedan vi hade erhållit ett par mycket små hästar, så att framkomsten ej skedde förän kl:7 ehuru vägen endast var 2½ mil. Den 1sta Promenad, som företogs var ned till Badhuset och uppå berget i sällskap med General Möllerhjelm och Hofmarskalken Ehrenström. Följande dagen begyntes baden. På eftermiddagen gingo vi och sågo oss vidare ikring, såsom framåt Munkekullen och Skogshyddan.

Juli d18 ~ Då kom hit från Götheborg 2 Ångfartyg benämda Carl och Götha Elf på det sednare voro äfven våra saker. Då de fleste voro bortreste med Ångfartygena mucicerades det i Matsalen. Ganska fult väder med storm, den dagen var ej rolig. Om aftonen var det som vanligt musik med sång på Societetsalen.

  1. Charlotte för 1sta gången i bassinen, Hofm: bjöd på Gouter.
  2. Fult väder tillställning för Br:Patr: Henström, som bortforo den 22 misslyckades på ängen, som var belägen ett stycke från Skogshyddan. Uppå en liten Bergskulle muciserades af 3 personer neml: Assessor Kramer, Mamsell Åkerman Lieutenant Blomstedt, som spelte på Giutarr, derefter dracks Herr och Fru Henströms skål, hvarefter dansades och till slut en allmän polska.
  3. Tog Pappa för första gången Gräffenberger douche äfvensom Charlotte.
  4. Då var jag för första gången ute och red med stora Sällskapet.
  5. Då ankom fr: Götheborg Götha Elf med 70 passagerare, hvaribland Häradshöfding Krook med famille och en Mamsell Åman voro. Kyrkoherden Doctor Wallin hade äfven kommit dit med sin son en skolkamrat till mig och det var rätt roligt att träffa honom.
  6. Var jag för första gången vid snäckstranden der jag plockade temligen vackra snäckor. Pappa försökte för första gången att taga Gräfenberger och Bassin-bad på samma dag.
  7. Mycket Regn. Fru Möllerhjelm bjöd och den aftonen var det ganska roligt i anseende till de många lekarne, och derefter den myckna dans, som förehades intill Sena quällen.
  8. Regn och blåst från hafvet, som gjorde att vattnet öfversteg spångarne till Bassinen. Vi sågo äfven ett slags Sjödjur, som kallades maneter ock som fanns i mängd.
  9. Då bjöds till Kongsbacka marknad på 2 kärror i sällskap med Lifmedicus Retius med fru jag och Charlotte sutto tillsammans i ena kärran och vi körde turvis, så att jag körde åstad och Charlotte hem.
  10. Då var det höbergning och jag åkte och lekte i höet hela dagen.
  11. Regn. På aftonen roade fruntimerna sig med lectyr och herrarne med spel.

Augusti 1. Regn hela dagen. Fru Öfverstinnan Tuné bjöd på gouter.

  1. Var det vackert hela dagen och då promenerade jag för andra gången till snäckstranden. Om aftonen var det musik och dans uppå Societetsalen, Brukspatron Burén bjöd.
  2. Promenerade jag uppå berget hvarifrån jag räknade öfver 60 segel. På e:m: hade Ungherrarne bjudit på åkparti till Gustafsberg, som eges af en Prost i Vallda socken, som hette Ljungevall. Der dansades med musik af 3 musikanter fr. Götheborg. Åkpartiet utgjordes af 17 Kärror och 6 Vagnar. Emmellan danserna tracterades väldeligen och hvar och en af sallskapet erhöll en blomster-bouquette, att gifva åt den dam, som han kört före. Hemkomsten skedde ungefär kl:10. Om f:m: regnade det litet, men kort innan vi foro uppklarnade vädret för e:m:.
  3. Då hade om natten ett ovanligt häftigt regn fallit, och som gjorde väglaget för den följande dagen rätt svårt. Efter slutad måltid bortforo Hofmarskalken Ehrenström och Öfv: Tuné med fru. Pappa bjöd på afskedskål, som bestod af 5 bouteiller Champagne. På aftonen gaf Daubert en vacker Concert, på hvilken hela sällskapet bjöds af Fru Frierinnan Hermelin tillsammans utgörande ikring en 60 personer.
  4. Vackert väder. Om aftonen bjöds på Gouter af Frierinnan Berzelius, Fru Edholm och Grevinnan Virsén. Emellan danserna förevisades 6 Tableau vivant, som lyckades ganska väl. De voro följande. 1. Seine ur Lalla Rook. 2. Ljustycke efter Rembrandt. 3. Landtlig Concert efter Södermark. 4. Spådomseine efter Teniers. 5. Seine ur Piata af Vallter Scott. 6. Den helige Cecilia efter Carl Dolce. Den 6te med andlig sång bakom coulisserna.
  5. Bjudet på bal af Lifmedicus Retius, Häradshöfding Vretman och Grosshanlande i Norrköping Philipson. Sällskapets antal var 70. Muciken från Götheborg mycken tractering. Mamma var ej med ty Charlotte var sjuk. På aftonen hade Herr Åkerman med marescaller och tjärtunnor låtit illuminera vägen, ifrån Societetshuset ända ned till bron med omkringliggande ställen.
  6. Ångfartyget uteblef, så att General Möllerhjelms, Grefve Virséns, Frierinnan Berzelius, Fröken Poppius, Intendenten Lovén och Grefve Puke, med flera andra måste se till, att landvägen kunna komma till Götheborg. Klockan var 5, då de lemnade Särö med mycken saknad för de quarblifvande. Blodstörtning för Gr: Puke just vid afresan väckte mycket detagande för honom.
  7. Regn. Charlotte började att finna sig bättre.
  8. Mycket regn. Häradshöfding Vretman med fru och svägerska jemte Assessor Iggeström afreste kl:10.f:m:
  9. Passerat e:m: vid Skogshyddan. Pappa mådde ej bra. Regn.
  10. Regn och kallt. Om aftonen var det musik på Societetsalen.
  11. Ankom Lagman Tauvon. Jacobsons reste.
  12. Promenerades som vanligt. Ridt på morgonen regnigt.
  13. Reste Herrskapet Jacobsons och Magnussons i Skogshyddan till Götheborg, hvarest de bodde. Om aftonen bjöd Pappa å Societetsalen i anseende till Hermelins bortfarande antalet var 35.
  14. Då togs de sista baden och packades i anseende till att vi skulle fara onsdagen.
  15. Promenerade jag åt Munkekullen och red äfven för sista gången.

Sommaren på Särö 1841Varför reste de till just Särö? Kanske var det för att badorten var ny. Anders Åkerman etablerade badorten 1839 och detta var alltså den tredje säsongen. Och sedan ett år tillbaka kunde man tillhandahålla Gräfenbergerdusch. Vad jag förstår är Särö det första stället i Sverige som har denna nymodighet. Nu var vädret sommaren 1841 blåsigt och kallt. Kalla bad och ”duschar” gjorde inte vistelsen angenämare. Men det omväxlande kalla och varma baden skulle vara bra för hälsan. Men kanske gick man till överdrift.

Jacob Berzelius skriver om sin hustru Betty den 19 juli:

”…Betty hvarken får bättre matlust eller hull, samt har svårt att återfå värmen efter baden. Sedan hon, efter at hafva på eftermiddagen i 14 dagar låtit öfverskölja sig med en grov kall dusch…”

Ja, även Ernst Salomons pappa ”tog” Gräfenbergerduschen.

Gräfenberg-duschens historia

Detta kan man läsa i Wikipedia:

Hydroterapi är ett metodiskt bruk av kallt vatten till sjukdomars behandlande, något som var mycket utbrett under 1800-talet.

Även liknande behandlingar förekommit långt tidigare, härstammade den sentida vattenbehandlingen från lantmannen Vincenz Priessnitz (1799-1851) i Bad Gräfenberg, österrikiska Schlesien. Han hade själv råkat ut för revbensbrott och började behandla sig själv genom att stämma sin bröstkorg hårt emot en stolsrygg och därigenom föra de brutna revbenen i deras naturliga läge, varefter han behandlade sig med kompresser med kallt vatten och därigenom tillfrisknade fullständigt. Hans förtroende till vattenbehandlingen växte, och han började med stor framgång behandla människor härmed. Likaledes lärde honom tillfälligheten att inse nyttan att efter svettningar behandla sig med kyligt vatten och att uppfinna såväl sittbad som sköljningsduscher o.s.v. Han blev för kvacksalveri åtalad av domstolarna 1829 och 1830, och först 1831 erhöll han rättighet att behandla sjuka vid Gräfenberg.

Hans metod bestod i användandet av kallt vatten som dryck i ganska avsevärda kvantiteter, bad, diet och kroppsrörelser. Han uppställde för sig en teori lika enkel och lättfattlig, som hans behandlingssätt var energiskt och konsekvent. Kroppen måste rensas från främmande sjukdomsämnen genom grundlig utsvettning. Doktor Lagberg, en av Priessnitz efterföljare, skildrar som ett exempel på badbehandlingen vid Gräfenberg denna på följande sätt: Först ett lavemang av kallt vatten, kl. 6 å 7 på morgonen ett ”fullbad”, efter 2-3 timmars förutgående inpackning; kl. 11 ett 15-20 minuters sittbad eller 5-8 minuters strömbad, som förnyas på aftonen; kl. 5 några minuter under en dusch samt behandling med s.k. neptunigördel, två eller tre gånger om dagen omlagda. Utom dessa badformer begagnades avrivningar, halvbad, duschar i strål- eller regnform, allt med förutgående uppvärmning genom kraftig promenad eller kroppsarbete, genom svettning i torra eller fuktiga inpackningar. Priessnitz fick många efterföljare, men själva kallvattenkuren undergick under tidens lopp många modifikationer.

Kallvattenkuranstalter har funnits i många länder. Mest känd är Sebastian Kneipp som under 1800-talets senare del bedrev omfattande vattenterapi i Bad Wörishofen i Bayern. I Sverige var det doktor Johan Olof Lagberg, ”den svenska vattenterapins fader”, som först, i Söderköping, införde denna kurmetod, 1842; sedermera följde år 1843 Augustenbad vid Bie, 1849 Södertälje, 1852 Sundsvall, 1859 Uppsala, 1865 Mösseberg, 1870 Skövde och 1878 Hjo.

De missade Särö i Wikipedia, fast Särö förmodligen var först med sin dusch redan 1840. Jag har lagt till det nu i Wikipedia! Och 11 alnar blir ungefär 7 meter, som att stå i ett vattenfall!

Aftonbladet juli 1840

Berzelius ansåg att den unge badläkaren Åkerman inte blivit riktigt varm i kläderna och ordinerat en för tuff behandling. När livmedikus Gustaf Retzius anlände till Särö ändrade han badordningen. Nu blev det andra resultat och Betty och alla andra som varit missnöjda och velat resa hem, stannade kvar ytterligare några veckor.

Jacob Berzelius reste ifrån Särö till Stockholm i slutet av juli, men hans hustru Betty stannade alltså kvar på ännu ett par veckor. Tyvärr finns inte hennes brev med i boken. Men boken ger ändå en härlig beskrivning av det lekfulla livet på badorterna.

Men visst är det rörande att lille Ernst i sin berättelse beskriver att de är bjudna på supé med dans och charader hos Betty Berzelius! Ja, förresten verkar det som det var fest nästan varenda kväll i början av augusti. De familjer som nämns både i Ernsts reseberättelse och i Berzelius brev var nära vänner hemma i Stockholm: Edholm, Retzius, Poppius, Berzelius, Lovén och Virsén och säkert också Ernsts pappa, krigsrådet Carl Jacob Salomon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hos familjen Topelius på Kuddnäs – en ”märklig” tavla

Så här under semestertider spelar vi gärna kort på kvällarna. Inte vanliga spelkort utan Kille. Det var faktiskt ett ganska vanligt kortspel under början av 1800-talet.

I Marie-Louise Forsells dagböcker från 1840-talet nämner hon att de spelar Kille. Hon var jämnårig med Augusta. Även om Augusta inte nämner att de spelade Kille i sin dagbok är det nog inte omöjligt att de gjorde det hemma på Loddby.

Just idag har jag besökt Kuddnäs, Zacharias Topelius gård utanför Nykarleby i Österbotten. En verkligt vacker liten vitrappad gård med gul träflygel. Gården är helt nyrestaurerad och blev klar lagom till 200 årsjubileet av Zacharias Topelius födelse. Den är idag ett fint litet museum med inredning från 1800-talets första halva. Så skulle alltså Augustas hem kunnat se ut, med tidstypiska möbler, tavlor och naturligtvis ett piano forte!

I moderns sovkammare visade man upp en fin samling spetshättor som Topelius mor hade sytt och burit. Det är egentligen sådana mössor som Sara och jag borde ha för att klä oss korrekt som gifta 1840-talskvinnor. På väggen ovanför sängen hängde två märkdukar. Den ena hade Zacharias moder broderat och den andra hans syster Sofie, född 1820. Det märkliga var att båda två hade broderat dessa under sin tid i flickpension i Stockholm! Mamman broderade sin 1800 och Sofie broderade sin 1844. Det innebär att Sofie gick i flickpension i Stockholm samtidigt som Augusta! 

En ”märklig” tavla! broderad av Zacharias syster Sofie 1844 i Stockholm

Familjen Topelius var mycket måna om sina barns utbildning. Zacharias kom att fortsätta verka för utbildning, inte minst för kvinnor, förutom att han var en av Finlands stora 1800-talsförfattare. Min absoluta favorit bland vårsångerna är skriven av Zacharias: Blommande sköna dalar. Det sägs att han inspirerades av den vackra naturen runt Kuddnäs när han skrev dikten.

För att nu återgå till kortspelet, så finns på Kuddnäs en hemtillverkad Killekortlek eftersom familjen Topelius spelade mycket Kille. 

Lite kort om Kille:

Kortleken är speciell och har inga färger. Den innehåller två uppsättningar kort. Numrerade kort 1-12 och tre låga kort : Blarren (narr) pottan (blompotta) och kransen(blomsterkrans) samt fem höga kort: värdshus, husu (svin), husar (husar till häst), cucu (gök) och Kille eller Harlekin.

Jag vet att det finns många varianter på spelet. Jag kan bara ett, där det gäller att i varje runda lägga närmast högre kort eller saka och när korten är slut ska man lägga lägsta möjliga kort. Den som har lägst poäng  vinner.

Det finns många bevingade ord som kommer från olika killespel, såsom ”Gå värdshus förbi” och ”svinhugg går igen”. 

Förresten är det Augustas födelsedag idag. Jag blev så glad över att se ett foto upplagt på Facebook av en kvinna i Varberg som besökt graven och lagt en liten blomma där!

 

 

Besök på 1800-talets turistmål i Karelen

Så här i semestertider passar även jag på att turista lite och se natursköna och kulturella platser. Denna vecka har jag besökt ett av topp10 för de naturälskande 1800-talsmänniskorna, Imatraforsen.

Den här etsningen av Imatrafallen från 1878 av Berndt Lindström, hänger på väggen i vårt hotell, Neitsytniemen Kartano.

Augusta kom att tillhöra den första generationen turister under sina resor i Europa. Turismen blev först då ett begrepp.  Under seklets första halva blev det både enklare och billigare att resa. Det som tidigare bara varit möjligt för den rika överklassen, blev nu tillgängligt även för medelklassen, när ångfartyg och tåg gjorde resandet betydligt billigare.

Imatrafallen

Nu blev själva resandet i sig ett nöje och en möjlighet att se sig om i världen. Reseguiderna med vackra beskrivningar av den sköna naturen lockade de nya turisterna. Så här beskriver Carl-Gustaf Larsson Imatraforsen i Turistföreningens årsskrift 1896:

”Så störtar Imatra förbi. Det sjuder och fräser, det hviskar och ryter, domnar af i sakta sorlande och ropar åter ut sitt blinda raseri i förakt för hvarje boja, hon slår sin himmelshögt hvirflande famn mot klippväggen och skvalpar om i håligheterna och stänker jäktade silfverlöddriga vågor i stenarnes springor. Men vattenskummet silar sig från häll till häll och är just i beråd att droppvis glida ner mot sin framstormande moders vilda barm, liksom för att kasta sig i nya omfamningar, då en ny våg möter halfvägs och vräker än högre. Imatras jättelika kungabröst höjer och sänker sig under de stora svala lungornas andedrag, trotsande, hotande, vittnande om evig hälsa – i själfsvåldig lek dansar Imatra fram.”

I slutet av 1800-talet började marknadsföringen också kompletteras med vackra turistaffischer. Den första finska reseaffischen publicerades 1893 och visade upp just Imatraforsen. Det var konstnären Akseli Gallen-Kallellas målning som prydde den nya affischen.

När Augusta besökte Trollhättefallen 1850 hade hon också läst resebeskrivningar, men blev lite besviken.

”Middagstiden anlände vi till Trollhättan i det vackraste väder och den mest qväfvande hetta. Hela sällskapet tycktes vara intaget af den djupaste beundran för vår Herres allmakt vid betraktandet af den storartade naturscèn som här möter den resandes blickar. Jag ensam stod stum och känslolös, (jag erkänner det med ledsnad) framför det imposanta Toppöfallet, som tillvan sig otaliga utrop af beundran från de öfriga besökande. Jag hade hört Trollhättan så mycket omtalas, på alla tonarter beprisas att jag, som vanligen blir fallet, på förhand uppgjort mig en målning deraf, som ingalunda motsvarades af verkligheten. Jag såg här ingenting annat än en, visserligen ganska respectabel vattenmassa, brusa under mina fötter och jag hade föreställt mig någonting dylikt hvarom jag, en och annan gång, läst i resebeskrifningar, ett fall kommande någonstädes från höjden högt öfver mitt hufvud, den jag kunnat se solens strålar återbryta sig i alla regnbågens färger, med ett ord, jag hade föreställt mig någonting som alldeles ej fanns och som tvifvelsutan var högst orimligt, och jag tyckte mig med samma plaisir, à peu près, kunna stå  på jernbron i Norrköping där samma scène erbjuder sig, fastän i miniatur.

Men I Imatra fortsatte fallen att imponera på besökare och hotell byggdes. Jugendhotellet Valtion byggdes 1903 efter tidigare eldhärjade hotell. Hotellet är ett vackert prov på sekelskiftets jugendstil, smyckat med en mängd fors-inspirerade motiv. Vissa delar tycker jag ser ut som ”Muminjugend” Hotellet ligger alldeles vid fallet.

Tyvärr släpps nuförtiden vattnet på endast under en kort stund varje lördag. Idag används de vackra naturkrafterna i forsen till elproduktion, något som inte var uppfunnet på Augustas tid.

Imatrafallet idag, inte en gnutta strömmande virvlande vatten…

Kerimäki – världens största träkyrka

Vi fortsätter tio mil norrut på vår 1800-talsresa och hamnar i Kerimäki 1848. Invigning av världens största träkyrka. Borde vara ett världsarv tycker jag.

Kyrkan är 45 x 42 meter och 27 meter hög. Ett av dåtidens mästerverk i byggnadskonst.

Kyrkoherden Fredrik Neovius ansåg sig behöva en kyrka som åtminstone rymde halva församlingen. 3000 sittplatser. I Kerimäki hölls stora marknader så kyrkobesökarna var många. Det tog tre år att bygga kyrkan och alla män mellan 15 och 60 år deltog i byggandet av den stora kyrkan

Det finns en skröna om varför kyrkan är så stor. Dåtidens fake news talade om att byggmästaren av misstag läste ritningarna i tum, men arkitekten hade gjort ritningarna i centimeter. Det skulle varit därför kyrkan blev 2,54 gånger större än planerat.

Kupolen och lanterninen.

 

Augustas dagbok 1848:

Wintern och sommaren 1848 tillbragte jag i hemmet, i den djupaste enslighet, någon gång afbruten af en visite från och till Krusenhof.

Tänk om hon istället gjort en tur österut, till Karelen, den där trista sommaren 1848.

 

Translate »