Kategoriarkiv: Food

Äter vi samma julkakor som Augusta? – en röd jultråd genom 200 år

Visst är traditioner intressanta?  Men varifrån kommer de och hur gamla är de?
När vi var små startade julförberedelserna ungefär vid första advent. Det handlade om att laga mat och baka, tillverka julklappar, göra julpynt, stöpa ljus, slå in julklappar och inte minst skriva julklappsverser. Dessa var aktiviteter som skulle göras från grunden och därför tog de så lång tid, men var fundamentala på något sätt. Jag menar, vem skulle idag förbereda sig en månad för en lunch, typ midsommar?
Carl Larsson, 1904, Wikimedia Commons
Redan här anar vi att tillagningen av julmaten har sina rötter i det gamla bondesamhället, då man inte köpte mat som idag, varken färdig eller halvfabrikat. Och att göra själv, tyckte vi var väldigt roligt, (ja, det tycker vi fortfarande!) Det finns en upptäckarglädje i att klara av att tillverka saker från dess minsta beståndsdelar.
Men vilken mat var det vi lagade, och fortfarande lagar och äter på julen. Det var olika rätter bestående av gris- och kalvkött, sill, potatis, rödbetor, lök, morot, äpple, kål, grädde, smör och ost. Till baket: rågmjöl, vetemjöl, smör, ägg, grädde, honung och socker och kryddor. Allt sådant som fanns på en bondgård. Det låter ganska tråkigt när man ser listan av ingredienser, men vilka goda julrätter och bakverk vi skapade!
Det här var fram till 1970/80-talet. Då hände det saker på julbordet. Man tyckte att den traditionerlla maten var ohälsosam, inga grönsaker? Influenser kom från andra länder, nya intressanta frukter och grönsaker gjorde entré. Men fortfarande finns de flesta av de där ursprungliga rätterna kvar på Saras och mitt julbord. Och nästa generation fortsätter laga och äta flera av dem, även om det finns så mycket annat alternativt och spännande som vi välkomnat in i våra hem idag.
Vår familj en jul i slutet av 1970-talet
Nu kan man ju fråga sig om vår pappa och mamma hade precis samma traditioner? Inte funderade vi som barn på vems traditionerna var, mer än att mamma ville ha sin jul-anjovis och pappa måste ha äppelmos till skinkan. Men det måste varit ett givande och tagande. Vilka traditioner skulle gälla på julen?
När det gäller mat- och kaktraditioner brukade det förr ligga på hustruns lott och då kan man också tänka att hustrun hade med sig det från sin familj. Men vi tror att väldigt mycket i vår familj kom från vår farmor Eva. Varför? Ja, vi tror att hon var mycket noga med traditioner. Hon var fostrad i en högre ståndsmiljö där allt skulle hålla en viss klass och hon slet hela sitt liv för att hålla det så.
Vår mormor Sara var däremot lite av en kreativ konstnär, skapade nytt eller ändrade lekfullt lite här och där. Hennes fantasifulla julaftnar etsades inte in som traditioner måste, för att bli bestående. Men hennes vackra julkrubba, som hon skapade från kyrkotextilier i Karlstads hemslöjds lapplåda, är en skatt som jag tar fram varje jul. Mormors textilintresse ärvdes av vår mamma. Och vi har fortsatt. Mycket av mammas och mormors skaparglädje känner vi igen när vi får textila idéer och syr för vårt Augustaprojekt. Sånt gjorde inte farmor, vad vi känner till.
Mormors julkrubba
Men varifrån fick farmor Eva sina traditioner?
Om vi söker oss ytterligare en generation tillbaka, till farmors mor, Gerda på Stocktorp, den där ur-mormodern på sin gård i Södermanland dit alla hennes barnbarn kom och firade helger och sommarlov. Den gård och den mormor som vår pappa och alla hans kusiner talade om med sådan värme, glädje men också respekt. Det var hennes generösa stora hushåll som dottern Eva, vår farmor, ville hålla liv i. Det var därifrån traditionerna kom.
Farmor Eva Melin f. Svinhufvud
För ett par år sedan var vi på släktfest med många av våra sysslingar. En av dem höll tacktal och nämnde då att vi alla hade något gemensamt, att vi läste högt ur Victor Rydbergs julsaga Lille Vigg varje julafton, precis som Gerda på Stocktorp gjorde med alla sina barnbarn. Det hade Sara och jag ingen aning om, mer än att vår pappa alltid ville läsa den högt på julafton. Men vi visste inte varför, eller vem bryr sig om sånt när man är liten. Och vi visste inte varför pappa alltid staplade pepparkakshögar till var och en av oss familjemedlemmar med en pepparkaka överst med namn på. Vi tyckte det var praktiskt, då blev det mer rättvist. Men att man gjorde det på Stocktorp, visste vi inte, och att det är en urgammal sed med högar fick vi lära oss i en av Skansens julpyntade stugor.
Farmors mor Gerda Svinhufvud f. Nordwall
Nu kommer vi till det lite småläskiga. Gerda hade ingen mamma som hon ärvde jultraditioner ifrån. Gerda växte upp med sin mormor Anna Söderholm, eftersom hennes egen mamma, Augusta, dött i tuberkulos när Gerda bara var knappt ett år gammal. Traditioner skapar trygghet. Och har man ingen mamma, låg det nog nära till hands att verkligen hålla i de gamla traditionerna.
Var det Anna Söderholm som införde dessa traditioner i Gerdas barndomshem, samma som hon haft i sitt hem sedan hon gifte sig och fick ett eget hushåll 1805.  Ja, inte Lille Vigg, för den berättelsen publicerades 1875 några år efter Annas död. Men allt annat, kakorna till exempel.
Farmors mormors mor Anna SÖderholm f. Fagerström
Der är bara en tanke. Augusta skriver själv i brev och dagböcker hur de äter julgröt, hur de ger varandra julklappar, men nämner inte några detaljer. Augusta är överhuvudtaget dålig på att beskriva vad de äter.
Jag ryser lätt när jag tänker på Anna Söderholm, född 1788. Är det så att vi på julafton äter ”samma” kakor som hon bakade för 200 år sedan åt sina barn på officersbostället Stora Gålstad utanför Linköping.
Jag måste nog sätta i gång med rullrånen nu. (deras historia började på 1600-talet!) De som ska fyllas med sommarens skörd av hjortron. Och jag tror att Sara i Usa håller på med sina klenäter…(med en historia från 1400-talet).
God jul önskar Sara och Kerstin

Table Etiquette and Food Aboard a Steamboat

Still Life: Corner of a Table, 1873, by Henri Fantin-Latour (1836-1904)
Still Life: Corner of a Table, 1873, by Henri Fantin-Latour (1836-1904)

Only 3 weeks until our Göta Canal cruise!  Now is the time to read up on Victorian table etiquette.

What food could you buy on a Swedish steamboat in 1850?

Augusta never described in her diary what she ate on her Göta Canal trips – did she and her family bring their own food or did they buy food on board? What food could you buy?

The Swedish author, Carl Jonas Love Almquist, in his classic novelSara Widebeck (Det går an), published in 1838, described the dilemma of choosing what to eat aboard a steamboat departing from Stockholm on Lake Malaren:

The family fathers had to “consider very attentively what they may venture to eat on board without becoming completely bankrupt…”  Also, there was the issue of food safety:  ”Many gentlemen here still had lingering memories of cholera.” But from the novel, one learns that, depending on social class and the ticket one bought, one could purchase food and drinks from a buffet downstairs, and coffee was provided even to people on deck.

So how will we be dining on our Göta Canal cruise?

It sounds pretty fantastic:

“ When it is time for lunch and dinner, the beautiful dining room is elegantly set with linen tablecloths and fresh flowers.”

“When the gong sounds, it’s time to sit at the table for a two-course lunch or a three-course dinner. Coffee is served in the afternoon, usually on deck, weather permitting.”

“Tradition has it that the guests change to something a bit more elegant for dinner. It does not have to be dark suit, smart casual wear is quite enough.”

M/S Juno dining room
M/S Juno dining room. M/S Juno is the world’s oldest registered cruising ship, launched in 1874.

With this in mind, I decided to consult my new indispensable book on Victorian etiquette and politeness, and copy down the most important points to remember when dining aboard M/S Juno,

Table Etiquette for Ladies

The following quotes are cherry-picked from the chapters on Etiquette for the Guest and Table Etiquette:

  • When you take your seat, be careful that your chair does not stand upon the dress of the lady next to you, as she may not rise at the same instant that you do, and so you risk tearing her dress.
  • Sit gracefully at the table; neither so close as to make your movements awkward, not so far away as to drag your food over your dress before it reaches your mouth.
  • It is well to carry in your pocket a small pincushion, and, having unfolded your napkin, to pin it at the belt. You may do this quietly, without its being perceived, and you will thus really save your dress. If the napkin is merely laid open upon your lap, it will be very apt to slip down, if your dress is of silk or satin, and you risk the chance of appearing again in the drawing-room with the front of your dress soiled or greased.
  • Gloves and mittens are no longer worn at table, even at the largest dinner parties.
  • Never use an eye-glass, either to look at the persons around your or the articles upon the table.
  • Eat your soup quietly. To make any noise in eating it, is simply disgusting.
  • No lady should drink wine at dinner. Even if her head is strong enough to bear it, she will find her cheeks, soon after the indulgence, flushed, hot, and uncomfortable; and if the room is warm and the dinner a long one, she will probably pay the penalty of her folly, by having a headache all the evening.
  • Never take more than two vegetables; do not take a second plate of soup, pastry, or pudding. Indeed, it is best to accept but one plate of any article.
  • If you find a worm on opening a nut, or in any of the fruit, hand your plate quietly, and without remark, to the waiter, and request him to bring you a clean one.

Hmm, I don’t know how I will eat without my eye-glasses, without drinking wine, and only two vegetables. Sitting gracefully in my 1850s dress, and with my chair not standing on Kerstin’s dress, might also be challenging. Eating without gloves, no problem!

dinner party 1850
Dinner Party 1850

Will 1852 give us clear or cloudy days?

Augusta celebrated New Year’s Eve 1851 with her friends. She was 24 years old and life was still good:

Today we were invited to Bååthens1. There were 10 other guests from Norrköping, and of the most boring kind. Luckily there was a tiny Mrs Lundmark from Malmö who was particularly talkative, just like the hostess, and as Gustaf2 and I made up the 3rd and 4th members of this little coterie, we could congratulate each other on our contribution to making the evening pleasurable. A simple supper consisting of lutfisk and porridge as well as steak and a pastry was taken and the party ended around midnight. It is now 2 am, the new year has begun; will it give us clear or cloudy days? The future will give me answers.

The wonderful answer is that 1852 was a momentous year for Augusta – the year she met her future husband Adolf Leonard Nordvall.

_______________

1Seved and his wife Ulla (Ulrika Josefina) Bååth (http://www.skanskebatar.se/gen_public/000/0008/247.php)

2Gustaf Adolf Eklund, merchant who also built the New Theatre (Eklundska Teatern) in Norrköping