Kategoriarkiv: Kyrkor

Augustas resa till Vingåker i september 1850

SLM DIA00-032 – MARKNAD VID ÅSEN, OLJEMÅLNING AV JOSEF WILHELM WALLANDER (SÖRMLANDS MUSEUM)

Tisdagen d: 17 September 1850

”Wi ha varit borta mest i 8 dagar och haft obeskrifligt roligt på Lunda hos Brukspatron Norstedts. I det alldra vackraste väder anträdde vi vår resa. Från en alldeles molnfri Himmel kastade solen sina strålar ned på jorden, återspeglade sig i de många sjöar vi passerade och glittrade genom träden på den täta, dunkla barrskog som omgaf oss på alla sidor. Wid den lilla nybygda, Baron Bonde tillhöriga gästgifvaregården Ennesbol intaga vi vår middag, bestående af en alldeles delicat potatoes med sill.

Sedan vi der uppehållit oss en stund reste vi vidare, hjelpte upp vår toilette i en björkäng der Lejdenfrost drack kaffe hos en gammal gumma och då vi anlände till det ståtliga Säfstaholm, körde vi mycket långsamt för att kunna få någon idéer om denna, Excellensen Bondes så mycket omtalade och beprisade egendom. Dagen efter vår ankomst, kom Brukspatron v: Achenpå middag till Lunda. Han var en ganska angenäm och älskvärd ung man. Wi gingo alla ned till allégrind för att beskåda folket, som i sina nationaldrägter reste till Åsens marknad.”

Aftonen tillbringade vi, rätt angenämt med musique och conversation.

Brukspatron v: Achen är musikalisk och jag var, verkligen, både rädd och förlägen då man bad mig sjunga, det geck likväl skäligen bra. Jag började nästan afundas Ebba Lagerqvist hennes fästman, så hygglig föreföll han mig och jag tror äfven han trifdes rätt väl i mitt sällskap, complimenter feck jag åtminstone höra tillräckligt. Wi reste en dag till Åsens marknad, dit den charmante Brukspatronen var min körsven och der jag allmänt passerade för hans fästmö, hvaråt vi hade mycket roligt. Efter att ha beskådat alla ”die schöne rariteten” på marknaden reste vi till Leppö , en lastageplats vid Hjelmarn, der Emelie hade arrangerat middag åt oss. Flickorna Norstedt och jag spetade oförskräckt omkring i bergen och öfverallt mötte mig de mest tjusande vuer öfver Hjelmarns lugna yta och leende stränder, der man långt bort i fjerran kunde upptäcka tornspirorna på Göksholms gamla slott och den holme der Engelbrecht mördades. Dagen hade varit guddomlig och aftonen blef ej mindre skön. Då det melancoliska Septembermånskenet belyste den herrliga, romantiska trakten, började vi vår återfärd och sannerligen var det intet rätt väl att min körsven redan var förlofvad, ty i annat fall vet jag ej om min hjerta klappat så lugnt, som det nu gjorde. På Söndags förmiddag voro vi i kyrkan der jag får tillstå att jag var mera öga än öra, så mycket frapperade mig den vackra och egna Wingåkersdrägten. Den höga, hvita mössan ger vingåkerskullan ett utseende af stolthet, frimodighet och snygghet, och den drägt som begagnas vid högtidliga tillfällen är verkligen dyrbar med sitt fina kläde och tjocka silfverbälte.”

Detalj ur målningen.

När jag första gången såg denna bild, var det i folkdräktsammanhang.  Eftersom jag själv har en Vingåkersdräkt var det fantastiskt att betrakta alla målningar som Wallander gjorde i Vingåker, med kvinnor i olika varianter av dräkten.

Detalj ur målningen.

Men så upptäckte jag att i högra hörnet står några kvinnor i borgerliga kläder, med bahytter och äkta sjalar. Och  när jag la ihop mina pusselbitar visade det sig att Augusta faktiskt var på just denna Åsens marknad i september 1850. Skissen till målningen ska Wallander ha gjort 1849, året innan Augusta var där. Målningen blev klar 1852. Säkert kan det ha sett ut precis så här även året efter. Dessutom har Wallander målat in sig själv, i vit hatt. Jag undrar så vilka damerna är?

Så här skrev Wallander om sin målning:
”Mitt första större arbete i folklifsgenren blef Marknad i Vingåker. Man ser marknadsplatsen, där åtskilliga marknadsprodukter utbjudas till salu. Genom folkvimlet framtränger en ilsken tjur, som skrämmes av trumslagaren, vilken trummar efter en tjuv. Den bestulne visar tomma plånboken för den framskyndande länsmannen. I förgrunden en tittskåpsgubbe, som visar ”all verldens härrlighet” för tre styver. – Till höger i samma plan avgöres köp av grytor och pannor medelst ”köpskål”. Längre bort synes Åsens by, där jäntor och bonddrängar gå och ”hångla med sina käraste”…”

Och själv kan jag alltså spela två roller i målningen, den ena i Vingåkersdräkt, den andra i herrskapskläder!

 

Jag hittade en madonna i snöyran

Så här i januari 2021 när världen står stilla och väntar på vad som ska hända med Coronapandemin, ägnar jag mig åt att titta tillbaka på de resor Sara och jag gjort under de fyra år vi hållit på med vårt Augustaprojekt. Vi hittar hela tiden nya vinklar på Augustas liv och senaste veckan har jag fokuserat på de kyrkor hon haft anknytning till under sitt 28-åriga liv. Eftersom kyrkan och religionen var centrala i människors liv vid denna tid, finns det en del att reflektera över.

Det var i kyrkan man till exempel hade möjlighet att studera konst. Här fanns vackra muralmålningar liksom oljemålningar. De flesta med bibliska motiv.

I vår serie kyrkor genom Augustas liv hade jag idag kommit till Augustas tid i Stockholm. För att råda bot på hennes lungsot (TBC) skickades hon till Stockholm för att få behandling av kungens egen livmedikus, Per Henrik Malmsten. Från oktober 1852 till maj 1853 bodde hon inneboende hos familjen Hjort på Hantverkargatan. Jag har tidigare skrivit om de långsamma dagarna framför fönstret när hon inte fick göra något annat än vila och inta mediciner.

Men dagar när hon var bättre, var hon ute och promenerade. Det var inte långt till Ulrika Eleonora kyrka (Kungsholms kyrka), och säkert gick hon ofta dit för få sitta och beundra det vackra kyrkorummet.  Hon var säkert där på högmässor också.

Men den första gången hon steg in i kyrkan måste hon blivit lika förvånad som jag blev just idag.

Jag skulle bara ta några foton i snöyran, till min serie om Augustas kyrkor, när jag upptäckte att kyrkan var öppen. Ute är det snöstorm och när jag kliver in i kyrkan är det som att komma in i ett ljust himmelrike med alla ljuskronorna tända och en vaktmästare som ler och nickar ”välkommen”. Jag går gången framåt mot altaret, men hinner inte ta till mig intrycket från altare och predikstol. Min blick har fastnat på en målning till höger, en målning som jag senast såg i Dresden på Gemäldegalerie Alte Meister på vår Augustaresa i oktober 2017.

Kerstin och Madonnan i Dresden 2017

Det är Madonna di San Sisto av Rafael som hänger här i Kungsholms kyrka, eller i alla fall en kopia. Det var den målningen som Augusta beskrev i sin resedagbok i Dresden och som vi blev så imponerade av när vi upptäckte den i konstmuseets största sal. Målningen var så stor! Och så var det de där kaxiga små änglarna som är så uttrycksfulla.

Målningen i Kungsholms kyrka är inte lika stor. Jag går bort till vaktmästaren och frågar vem som målat tavlan. Han verkar inte helt bevandrad i renässanskonst men ger mig en liten skrift där det säkert står beskrivet. Samtidigt svamlar jag om  att jag senast såg tavlan i Dresden. Men att jag vet att det finns en kopia målad av Sophie Adlersparre i mitten av 1800-talet.  Och den ska finnas i katolska kyrkan i Oslo.

För att ytterligare spä på min snurriga image berättar jag att jag håller på att skriva en bok om en ung kvinna som var sjuk i TBC och som bodde här på Hantverkargatan och att hon har skrivit om tavlan som jag såg i Dresden.

Han är väldigt vänlig och vi utbyter visitkort.

Jag undrar om Augusta blev lika vimsigt glad när hon upptäckte sin favorittavla av Rafael i Ulrika Eleonora kyrka 1852. För visst måste den funnits där då.  I kyrkans lilla informationshäfte står det att de kallar målningen Rafaels rundtavla föreställande Maria med Jesusbarnet. Man tror att den är målad av någon av Rafaels elever i hans ateljé. Undrar om det är sant? Men säkert finns det många kopior målade från originalmålningen.

När Sara kommer till Sverige nästa gång (efter pandemin) har vi ytterligare ett besök att göra, Ulrika Eleonora kyrka och Madonna di San Sisto. Då ska vi ta reda på historien om målningen.