Kategoriarkiv: Tysklandsresan

Augustas café på Unter den Linden är funnet!

Ibland är jag envis, och kan inte släppa en till synes liten fråga. Så var det med caféet där Augusta åt glass i Berlin. Jag skrev om det för ett par veckor sedan. Jag vet mycket väl att 1800-talets hus i de flesta fall är borta, men jag ville ändå veta var caféet låg.  Först trodde jag att det var en feltolkning av namnet på caféet, men när Sara hittade en bok av Sophie von Knorring, Bref till hemmet 1847, där även hon nämner Juchs sein caffe, trodde jag ändå att det var rätt stavning. Sophie var däremot inte lika imponerad som Augusta.

”Mycket trefligt, roligt och skönt hafva vi i det enskilda lifvet råkat på i Berlin; men det tillhör mera en förtrolig aftonstund att förtälja än beskrifva i bref, och af märkvärdigheter, Kunstkammer, Krolls etablissement, Juchs sein Caffe &c., frapperade mig blott den enorma salongen eller den så kallade vinterträdgården hos Kroll, allt utanför Brandenburgerthor och vid ingången till ”Thiergarten.”

Det kunde alltså inte vara stavningen som var fel. Jag har suttit på KB och läst resehandböcker, jag har sökt på nätet och jag har översatt olika benämningar av café till och från tyska och franska, Augusta slängde sig gärna med franska uttryck.

Men så hittade jag en adventskalender från Berlin 1997.

Bakom lucka 12 hittade jag denna lilla notis. 15 december 1847 annonserar Konditor Fuchs på Unter den Linden 8 om att han ställer ut ”Scharaffenland” på julutställningen.

Nu öppnade sig en tysk värld på internet, tyska författare som beskrivit Fuchs Konditorei. Nu blev jag övertygad om att det var detta café Augusta besökte. En bild på en av kontitoriets utsmyckningar hittade jag på Berlins arkitekturmuseum.

Jag hade aldrig trott att jag skulle sitta och läsa Heinrich Heine på tyska, och ännu mindre att jag skulle översätta den till svenska. Men så blev det.

1826 skriver Heinrich Heine om Unter den Linden i sin skildring Reisebilder:

”Hier wohnt die vornehmste Welt Berlins. Laßt uns eilen. Das große Haus links ist die Konditorei von Fuchs…”

Här bor det förnämaste Berlin. Låt oss skynda oss. Det stora huset till vänster är Fuchs Konditori. Vackert inrett är allt där, överallt speglar, blommor, marcipanfigurer, förgyllningar, kort sagt den mest framstående elegans. ”

Men Heine är inte så imponerad, ”Man kan inte äta speglar eller sidengardiner”

I en historisk skrift om arkitektur i Berlin kan man läsa:
Arkitekt Stüler skapade ett exceptionellt vackert rum helt i schweizisk stil med sparrverk i taket. Väggarna är klädda med fyllningar och friser av olika fina polerade trävarianter, medan taket skyddas av lätta stödbjälkar med fin profilering.

Enligt skissen ovan var väggdekorationen gjord av mahogny med spegelfyllning.

Julius Rosenberg, tysk författare, skriver i sin reseskildring 1887 om Fuchs glansperiod.

”Väggarna i ett rum är som spegelglas. Ett annat rum är fullt möblerat som ett schweiziskt hus.”

Och så såg tydligen Fuchs ut under fyrtio år tills Julius kom tillbaka på 1850-talet. Då var allt borta. Med vemod skriver han:

”Men ännu idag kan jag inte passera Unter den Linden, ett hus som idag är helt annorlunda, utan att det väcker en hel del minnen. Jag kommer ihåg vinterdagen när jag först kom till det här konditoriet, bländad av speglarna, det schweiziska huset och inte minst – Julutställningen. Det var ett nöje som man numera inte upplever.”

Och det var annonsen om julutställningen som ledde mig rätt så att jag fann Augustas caffé!

Och ett kapitält F och ett J är lätt att ta fel på med den snirkliga handstil man hade 1847. Så även förlaget där Sophie von Knorring gav ut sin bok, läste fel.

 

 

 

 

Bilder:

  • Schinkel Karl Friedrich (1781-1841), Decke im Laden Unter den Linden 8, ehem. Fuchssche Konditorei, Berlin. (Aus: Architektonisches Skizzenbuch, H. 89/1, 1868): Ansicht Decke. Lithographie farbig auf Papier, 25,8 x 33,5 cm (inkl. Scanrand). Architekturmuseum der Technischen Universität Berlin Inv. Nr. B 3382.
  • Dieses Bild befindet sich im Besitz der Stiftung Stadtmuseum Berlin und war vom 19. November 1997 bis 11. Januar 1998 in der Ausstellung Heinrich Zille – Zeichner der Großstadt im Ephraim-Palais zu sehen.
  • Vossische Zeitung, 15.12.1847
  • http://kunstmuseum-hamburg.de/wp-content/uploads/2015/09/Adolph-Menzel-Berliner-Weltausstellung.jpg

 

Saras blogg: The famous Hotel de Saxe in Dresden, Germany

The famous Hotel de Saxe in Dresden, Germany

The famous Hotel de Saxe in Dresden, Germany

Dresden, 9 July 1847 “Early in the morning on the 5 July, we left Berlin behind us and arrived in the evening to the so highly praised Dresden, where we are staying at Hôtel de Saxe, the city’s most splendid hotel. Our stay here at Hôtel de Saxe is very nice and I would say elegant, if I had not just arrived from Berlin, with […

Read Me

Om en månad reser vi till Tyskland!

Den 28 september kl 9.35 avgår vårt tåg från Stockholms Central. Tyvärr inget tidstypiskt tåg från 1847, det tidstypiska får vi själva stå för. En ny 1840-talsklänning har jag klar, men flera återstår att sy de närmaste veckorna. Vi ska vara på resande fot i två veckor, så det behövs några ombyten och kläder efter olika väderlek. Den största utmaningen för oss är att vandra i bergen i långklänning!

Nu är åtminstone alla etapper på vår resa i Augustas fotspår bokade. Den resa som Augusta ägnade en och en halv månad till, ska vi genomföra på två veckor. Det blir ett tufft program. Vi ska försöka se så många sevärdheter vi kan, som Augusta beskrivit och helst några som vi själva väljer också. På Augustas tid var det många besök och visningar av slott i gamla Preussen och Saxen, kyrkor och museer och ett och annat kloster. (Ett kloster är idag bryggeri, så det måste vi bara besöka!)

Vi ska vandra i Saxiska Schweiz, åka hjulångare på Elbe och åka ångdrivet tåg i Dresden. Förhoppningsvis lyckas vi även få biljetter till Berlinoperan eller Dresdenoperan (bilden ovan). Visst låter det roligt? Och vi hoppas möta många intressanta människor på vår färd. Vi märkte redan på Göta kanalresan att många tycker det är roligt att prata med oss och undrar vilka vi är och varför vi klätt oss i viktorianska kläder.

Vår tidtabell

28.9               Tågresa Stockholm-Malmö-Trelleborg

29.9               Ankomst Travemünde

29.9-1.10      Lübeck

1.10                Tågresa till Berlin

1.10-4.10      Berlin

4.10                Tågresa till Dresden

4.10-6.10      Dresden

6.10-8.10      Bad Schandau och Saxiska Schweiz

8.10                Båtresa till Prag

8.10-10.10    Prag

10.10              Tågresa Prag-Hamburg

10.10-12.10 Hamburg

12.10              Tågresa Hamburg-Stockholm

Har ni vägarna förbi dessa orter när vi är där, hör av er! Vi kanske kan dricka caffe eller äta en glace tillsammans.

Lite ljus över Augustas besök i Berlin 1847

Jag har gjort flera försök att hitta det café som Augusta besökte i Berlin juli 1847. Hon hade hört talas om det fantastiska ”Juchs sein caffé” eller möjligen Yuchs eller Zuchs, ibland är Augustas handstil i dagboken lite otydlig. Men om det nu var så omtalat, borde det finnas beskrivet någonstans, tycker jag.

”Då vi återkommo från Potsdam var det ännu tid att ta en glace i det för sin spegellyx och sin rika gaslysning så mycket omtalade känt för sina speglar ”Juchs sein caffé””

Jag ger inte upp mitt sökande. Jag söker och söker, på historiska kaféer, spegelsalar och gaslyktor. Jag söker på olika stavningar, på min skoltyska, engelska…. Men än har jag inte hittat det upplysta spegelcaféet.  Men…

Mitt i allt sökande hittar jag något annat intressant. Det brukar bli så när man sitter med näsan i datorskärmen och hittar trådar att nysta i.

1847, det året Augusta besökte Berlin, installerade staden Berlin en naturgasanläggning som kunde försörja de 2 055 gaslyktorna som lyste upp Berlins gator.

Nu kan det tyckas att jag blivit lite för nördig, att gasanläggningar inte är särskilt intressant.

Men det intressanta är att det finns en del av dessa gaslyktor kvar. I en del av Tiergarten finns ett hundratal gatlyktor från 1826 och framåt uppsatta längs vägarna.

Gaslaternen-Freilichtmuseum Berlin – ett utomhusmuseum, där man alltså kan gå i samma ljus som lyste upp Augustas vistelse där 1847 och där alla lyktor har egna namn! Så även om jag inte hittat Augustas glasscafé som ändå säkert försvunnit under något av alla de krig som drabbat Berlin, så kan vi få se ett ljus i mörkret.

Det måste vi bara göra när vi är i Berlin i början av oktober. Jag kan se framför mig hur lite oktoberdimma smugit sig ner och bildar ringar runt de gamla lyktorna där vi går i våra nya höstklänningar.

Men jag fortsätter leta efter glasscaféet också. Jag ska hitta det!

 

 

 

 

I Lübeck börjar vi med vinhandeln

Jag har aldrig varit i Lübeck. Ändå vandrar jag gata upp och gata ner där sedan ett par dagar tillbaka, fast i böckernas värld. I Thomas Manns Buddenbrooks. Fascinerande bok! Men innan jag satte tänderna i 29 timmars uppläsning av boken började jag titta närmare på Gamla stan i Lübeck. Det är ju där vi börjar vår Tysklandsresa i slutet av september. Augustas svåger var textilfabrikör och senare ullimportör med Lübeck som handelsförbindelse. Det var därför Augusta och hennes mamma fick ett så varmt välkomnande av familjen Rehder. Peter Rehder var köpman och speditör för varor till Sverige.

Att söka information på tyska nätet är inte helt enkelt, när man till slut hittar inscannat material gäller det att kunna tyda den tyska frakturstilen och inte minst förstå tyska språket! Men sakta tar vi oss fram genom dokument i tyska bibliotek. I Lübeck finns adressregister och det var där vi kunde hitta familjen Rehders adress.

När jag så plottar in Rehders adress Alfstrasse 72  i Google maps 2017, dyker ett bekant namn upp på gatan bredvid. Weinhandlung Tesdorph. Augustas väninna i Norrköping hette ju Mina (Vilhelmina) Tesdorpf och hennes pappa hade ju vinhandel i Norrköping!

Jag söker vidare på Minas pappa Johan Jakob Tesdorpf och till slut efter att ha gått med i ytterligare en dyr släktforskningssite hittar jag kopplingen till Lübeck. Vilken fullträff, vinhandeln på Mengstrasse ägdes av Minas farfar. Han hade gift sig i Bordeaux och flyttade sedan tillbaka till släktens vinhandel i Lübeck. Minas pappa var yngste sonen i familjen och etablerade sig i Norrköping som vinhandlare och hade stor framgång med sitt företag där. Fortfarande finns Tesdorpfska huset kvar.

Åter till boken Buddenbrooks, Thomas Manns släkthistoria, som var anledningen till att han fick Nobelpriset 1929. Även här finns familjen Tesdorpf med, under fiktivt namn! Så nu har jag lyssnat mig igenom en otroligt bra beskrivning av handelshusens verksamhet, familjelivet, Lübecks styrelseskick, vad man åt och drack och hur man roade sig. Ja till och med en beskrivning av huvudpersonens lillasyster som dör av Hjärntuberkulos. Det var ju förmodligen det som Agusta dog av.

Nu kan man ju undra om Augusta även besökte Minas släktingar, eftersom de bodde på gatan bredvid. Det är ganska roligt just nu när Sara och jag befinner oss på olika kontinenter. När jag till slut somnar över mitt forskande och skickar resultat till Sara, har jag i mailkorgen när jag vaknar, det som Sara nystat vidare på under natten. Familjen Rehder i Lübeck är nästa familj vi forskar i just nu. Deras hus finns kvar och är idag världens mysigaste hotell!