Etikettarkiv: 1850

Augusta Holmqvist and Childbirth Fever

Kerstin and I are planning a trip to the Swedish west coast this summer. In July 1850, Augusta and her family went to Gothenburg where her brother August was to board the brig Mimer for a journey to Cape Town. But first, they decided to make an excursion by boat up along the west coast.

An excursion from Marstrand, 1850. Drawing by John Georg Arsenius (1818-1903)

“Here [ in Gothenburg] we spent two days and on the morning of the third, August and I, as well as Mr. Lindgren and Malla, traveled to Strömstad with the steamboat Freja while Mother stayed in Gothenburg awaiting our return.

At Marstrand, where the steamboat stopped for a short time, I met several Stockholm acquaintances, including Augusta Holmqvist and Lieutenant Claes Bergenstråhle.” (Augusta’s diary, July 1850).

Who were the acquaintances from Stockholm? Claes Bergenstråhle was one of Augusta’s friends from her teenage years in Stockholm, but Augusta Holmqvist was a name I hadn’t seen before.

Notice in the local paper on 17 July 1850 announcing that Mrs. Holmqvist with daughter (Augusta) and Mrs. Odencrantz (Augusta Holmqvist’s sister) with servants arrived from Stockholm and were taking in at Blom’s Hotel

Who was Augusta Holmqvist?

Jacobina Augusta Holmqvist was the youngest of 3 sisters. She was born in Jacob’s parish in Stockholm in 1832. Her oldest sister, Marie Charlotte, was born in 1822 and the middle sister, Johanna Emilia (Emelie), was born in 1823. The father, Johan Casper Holmqvist, was a merchant who also owned iron mills in northern Sweden (Sörfors and Gryttjen in the Medelpad province). In 1835, the family lived at Regeringsgatan 36 in Stockholm – the corner of Regeringsgatan and Hamngatan. On this location, the large department store, NK, was built in the early 1900s.

The view from Holmqvist's apartment, the corner of Hamngatan and Regeringsgatan
The view from Holmqvist’s apartment, the corner of Hamngatan and Regeringsgatan

As with all Augusta’s friends in Stockholm, Augusta Holmqvist’s family was wealthy. An eyewitness account of the Holmqvist family can be found in Marie-Louise Forsell’s diary. Augusta Holmqvist’s oldest sister Charlotte was Marie-Louise’s dear friend from studying for their first communion:

2 February 1843

”We went with Thilda Ekmarck and Hilda Myrin to dinner at Lieutenant Odencrantz’ in Castelli’s new house at Drottninggatan* [Lieutenant Mattias Odencrantz had recently married Augusta Holmqvist’s sister Emelie].   They own everything to make life happy and comfortable.  I imagine it would encourage young suitors to win Charlotte’ hand in marriage when they see what a splendid apartment Papa Holmqvist has gotten Emelie and how her dear Mattias seems to be swelling with contentment. It seems to me that they have everything to make them happy – except the ability to really enjoy all of this goodness that has befallen them.  For certain, they could not entertain their visitors. Adele Cassel, the fiancé of Gösta Odencrantz and who is usually outspoken, was completely quiet. This is the influence that Mama Holmqvist’s stiffness and quietness had on all of us.”

27 March 1843

”At around 8 pm, we went to Holmqvist’s  –  their carriage had been sent for us. It was, one could say, a small ball with a big supé. Even though the number of men was certainly over 30 and there were 20 young women, the dancing was meager. For example, the cotillion was made up of only 6 couples. But we made the best of it. Lieutenant Edholm really liked our dark-grey silk gowns and he was the only new one with which we danced. I felt sorry for Charlotte because she was plagued by the thought that we would all find it stiff and boring. Probably most thought it was.”

? November 1845

”Yesterday I wrote and declined to be a bridesmaid for Charlotte Holmqvist. I cannot in outfit compete with Ottiliana and Georgine Sparre and little Ahlberg ….”.

The newly rich families aspired to have their daughters marry into aristocracy.  Johan Casper Holmqvist managed well in this regard – all three daughters married noblemen. Charlotte even acquired the title of countess. And both Emelie and Augusta’s husbands became marshals of the royal court.

  • Emelie married Lieutenant Mattias Jakob Leonard Odencrantz.
  • Charlotte married Count Claes Otto Vilhelm Sparre af Söderborg.
  • Augusta married Lieutenant Patrik Oskar Reuterswärd. He later became a member of parliament and a businessman.

Augusta Holmqvist’s Short Life

Augusta Holmqvist married in November of 1852, a year and a half after our Augusta had run into her at the fashionable west-coast resort, Marstrand. The following year, she was blessed with a son, Carl Fredrik Casper Reuterswärd (1853-1932).

On 24 February 1855, she gave birth to a healthy daughter but acquired childbed fever also known as puerperal fever. Augusta Holmqvist died two weeks later on the 12th of March. She was 22 years old. Two days later, the little daughter was baptized Hebbla Johanna Cecilia Augusta by the famous pastor Wallin.

Puerperal Fever

Puerperal fever was commonplace in the 1800s. It usually started on the third day after delivery. The symptoms, besides fever, included headache, rigor, severe abdominal pain and distension. Some doctors noted that it appeared to be epidemic at some hospitals. It was also known that more women died from puerperal fever when they gave birth in hospitals compared to giving birth at home.

Remember that in 1855, the medical establishment had yet to accept the germ theory of disease, that is, that microorganisms or germs could cause disease. Although John Snow had just published a paper suggesting that cholera was caused by a microorganism and that boiling the water would prevent the spread of the disease, many still believed that bad air, miasma, caused the disease.

Tuberculosis, which our Augusta was afflicted with, was sometimes thought to be caused by repressed feelings and a sensitive disposition. It wasn’t until 1882 that Robert Koch proved that it was caused by a bacterium.

Ignaz Philip Semmelweis

Dr. Semmelweis is not as famous as John Snow or Robert Koch, or Louis Pasteur for that matter. But his research had an immense impact on the postpartum survival of mothers.

Dr. Semmelweis was a Hungarian obstetrician who worked at the Vienna General Hospital in 1846. The hospital had two maternal clinics and he realized that they differed in maternal mortality rate due to puerperal fever (4% vs 10%). The only difference was that the clinic with the highest rate also served as a teaching clinic for medical students.

In 1847, a colleague of his died after having accidentally been pierced by a student’s scalpel while doing a postmortem examination. The autopsy of his colleague revealed the same pathology as that of women who had died from puerperal fever. Dr. Semmelweis hypothesized that maybe medical students carried some ”cadaverous particles” on their hands and which were transferred from the autopsy room to the birthing clinic.  He postulated that a solution of calcium hypochlorite might destroy the particles and ordered everyone to wash their hands in this solution before going to the birthing clinic.

The results were immediate. The death rate due to puerperal fever dropped to 1.9% within 3 months. The following year, there was 0% mortality during some months.

The medical establishment did not believe in his cleanliness hypothesis. Dr. Semmelweis was dismissed from his position and harassed. Because of his anger against the establishment, he was committed to an asylum where he shortly thereafter died. It wasn’t until Louis Pasteur developed the theory that germs cause disease that Dr. Semmelweis’ work was scientifically explained and accepted.

Dr. Semmelweis would be delighted to know that his keen observation and logical experiment were vital in establishing the germ theory of disease and that all children today learn to wash their hands with soap and water.


* Castelli owned the house at Drottninggatan 53. He had a store where he sold accessories and other fine goods. The interesting thing is that Mademoiselle Frigel, whose private school Augusta attended, lived in one of the apartments in this house. But according to the household examination books, there are no records of any Odencrantz or Holmqvist living at this address.

Vore det inte kul att resa i tidstypiska kläder från 1850-talet?

Jag minns inte vem av oss som föreslog det, Sara eller jag. Det var förra sommaren och jag tänkte mig då att sy EN klänning att ta på vid fotografering någonstans i Tyskland. Inte mer än så. Ett halvår senare ser vår 1850-talsgarderob helt annorlunda ut.
Vårt projekt växte och den första ”provklänningen”, sydd av Ikealakanet ”Kustruta”, var klar. Sedan var det dags att sätta saxen i det inköpta tyget som skulle bli en resdräkt.
Så kom Göta Kanalresan på tal. Intresset från vännerna växte och även från folk som vi tidigare inte kände. Man började fråga om vi skulle vara klädda tidsenligt under hela den resan. Ja, varför inte?
Vackra klänningstyg hittade vi på loppisar och i second handaffärer. Gardiner och dukar innehåller många meter tyg och det behövs till 1800-talets vida kjolar. Spetsar hittade vi där också och nu började även vänner och släktingar ge oss vackra gamla spetsar.
Fyra dagar på Göta Kanal, ombyte till middagen…. Vi började räkna in klänningstygerna som låg i högar hemma.  Och bonetter, spetsmössor, underkjolar, korsetter.
En hel Kanalgarderob måste planeras. Och om det blir kallt? Cape? Sjal?
Och vilka skor kan passa och samtidigt vara bekväma att gå i.

Annikas klänning

Vår kusin Annika bestämde sig tidigt för att åka med på Kanalresan 30 maj.
– Jag skulle ju också vilja vara klädd som på 1850-talet, men mer som en enkel mamsell, sa Annika. Jag kan ju få bära era hattaskar.
Sagt och gjort. Jag sydde Annikas klänning och levererade den i Visby.
Annika i sin 1850-tals mamsellklänning
Nu har vi kommit en bit på väg med våra garderober. Det ser ut som ett teatersällskaps kostymer där de hänger på en klädställning som gång på gång rasar ihop av tyngden av kjolar.
Och nu har vi även börjat tänka på den ursprungliga idén: resan i Tyskland. Där måste vi både ha sidenklänningar att gå på operan i och klänningar som fungerar att vandra i bergen i Sachsiska Schweiz!
Nästa vecka ska vi ut och pröva Kanalgarderoben. Vi tänker åka till Djurgården och Skansen och se hur det går att vandra runt utan att snubbla i våra långa klänningar och underkjolar.

Res med oss i Augustas fotspår på Göta Kanal den 30 maj

Följ med oss på den Klassiska Kanalresan den 30 maj 2017!

Augusta skriver i dagboken om sin resa på Göta Kanal 1850; ”en av de vackraste man kan göra”  Augusta beskriver hur de vandrar till Vreta kloster, hur hon och resten av sällskapet sjunger Bellman på väg tillbaka till båten. Hon beskriver hur hon sitter och sover på däck eftersom det inte finns tillräckligt med hyttplatser.

Göta Kanal finns kvar precis som 1850 då Augusta reste där. Idag erbjuder Rederi AB Göta Kanal samma kanalresor. Under några försommardagar kommer vi att återuppleva Augustas kanalresa ombord på kanalbåten M/S Juno, byggd 1874 och världens äldsta registrerade passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.


Rabatt på kanalresan

Göta Kanal Rederi AB erbjuder alla som vill följa med oss på Klassiska kanalresan från Stockholm till Göteborg den 30 maj-2 juni en rabatt på 20% av ordinarie pris. Det gäller bara denna avgång och endast nya bokningar. Vi tycker det vore väldigt roligt om vi fick medresenärer som är intresserade av att återskapa en 1850-tals kanalresa.

Under resan kommer vi att berätta mer om Augusta och hennes liv i mitten på 1800-talet. Vi kommer att resa i tidstypiska kläder. Det vore väldigt roligt om flera tycker om att klä sig tidstypiskt! Vi kan guida er till webbplatser där man blir inspirerad!

Fundera, men inte för länge. Det finns inte så många hytter, och det går inte som Augusta, att sova på däck!


Läs mer om Klassiska Kanalresan

Boka din resa hosRederi AB Göta Kanal. För att få ”Augusta-rabatten” ska du uppge bokningskoden ”1850”. Den fungerar bara när du kontaktar rederiet per telefon eller epost.


Vårt syfte med kanalresan

Augustas korta levnadshistoria beskriven i hennes dagbok och brev var det material vi började med att läsa. Vår tanke var att använda dagboken som en reseguide för vår resa i Europa. Men ju mer vi läste desto fler blev frågorna; hur var egentligen hennes liv? Skulle vi bättre kunna förstå hennes liv genom att resa på ett sätt, så likt hennes som det är möjligt, 170 år senare?

Historiskt återskapande är en metod som använts av olika projekt för att leva sig in i en historisk händelse eller en tidsepok. Vi kan inte leva exakt så som Augusta levde, men med hjälp av böcker och skildringar från mitten av 1800-talet försöker vi hitta en del pusselbitar. Och genom att ta klä oss i tidstypiska kläder och tillbehör kan vi bättre leva oss in i 1850-talets Augustavärld.


Sara Azzam och Kerstin Melin

29 januari – gråmilt väder idag, till skillnad från 1850!

29 januari 1850 kallas även Yrväderstisdagen och nämns av SMHI som en av Sveriges största väderkatastrofer.

Jag tror att Augusta höll sig inne denna dag. Hon nämner inte något i dagboken, annat än att hon under årets tre första veckor låg till sängs med blodstörtning (Tuberkulos). Så hon hade förmodligen precis kommit på benen när snöstormen drog förbi deras gård utanför Norrköping. Som det verkar var Norrköpingstrakten bland de hårdast drabbade. 35 personer verkar ha frusit ihjäl bara där. Det finns många historier om folk som hittats ihjälfrusna upp till en vecka efter stormen. Ovädret kom väldigt plötsligt och folk som var ute på vägarna hade dåliga kläder. Snöröjningen var nog ingenting i jämförelse med idag.

Daniel Leonard Kinmansson, kyrkoherde i Stora Åby, Linköping skrev om Yrväderstisdagen:

År 1850, den 29. jan. tidigt på morgonen, började ett starkt töväder
med regn, men omkring kl. 10 sänkte sig temperaturen betydligt.
Regnet övergick till starkaste snöfall.
kl. 11 på dagen, då kölden yttermera ökat sig,
uppväxte därjämte en den rysligaste storm, vilken,
under fortfarande nederbörd, åstadkom ett yrväder, hårdare än någon, 
inom dessa trakter, sett eller ens hört omtalas.
Stormen som kom ifrån nordväst, var så häftig och snöyran så förfärlig,
nästan kvävande, att, efter kl. 1, man icke kunde färdas, åkdon kullkastades
och till och med i medväder såg man icke några alnar framför sig.
Likväl omkom ingen inom Lysings härad, fastän många förkylde 
ansikte och lemmar,
men på andra orter inom länet och än mer i nordligare landskap, 
blev hundratals människor beklagansvärda offer för detta oväder.
Det slutade omkring kl. 11 på natten, efterträddes utav stark, ihållande köld; 
och dagen kallas allmänt: 
”Onde Tisdagen”. 

Ur Norrköpings tidningar 2 februari 1850:

Lörd. 2 febr.
Sist förlidne tisdag, den 29 jan, var en fasans dag, som i mer än ett hjärta har inträdt smärtans och saknadens tagg…..Även tvenne andra drängar härifrån staden undergingo samma sorgliga öde, af vilka den ene, möjligen äfven den andre, efterlämna hustru och barn.
Tvenne personer från Kuddby, Anders Andersson i Tångestad och Skomakaren Sven Söderlund, hwilka begofwo sig härifrån kl. 2 em till hemmet, frös den senare ihjäl. 
Med hwar dag inlöpa dessutom berättelser om dylika olyckshändelser, timade samma olycksaliga tisdag.
På en sjö i norra delen af länet hafwa 5 Wingåkersbönder ihjelfrusit.
På Bråviken äro 7 lik funna tillhörande personer från Jonsbergs socken, och på wägarne häromkring sägas flera, antalet uppgifves till 10 eller 12 blifwit anträffade döda under drifworna.

Men våren kom tidigt 1850, 8 februari hördes lärkan. Och i februari var Augusta så bra så att hon kunde åka till Stockholm tillsammans med sin mamma.


Foto:  Approaching snowstorm, Trondheim By michael clarke stuff (01 Approaching snowstorm, Trondheim) [CC BY-SA 2.0 (], via Wikimedia Commons

Skulle Augusta använt Facebook för sina nyårsfunderingar?


Om Augusta haft Facebook 1850, hur hade hennes logg sett ut? Vilka hade gillat och kommenterat hennes inlägg?

Statusuppdateringar på Facebook idag är ju som en slags dagboksnoteringar. Augusta gör ju en del tillbakablickar i sin dagbok, speciellt runt nyår. Som många av oss gör, funderar hon på de händelser som inträffat under det år som gått.

Augusta var nyåret 1850 22 år och hade insjuknat i TBC ett år tidigare. Hon funderade säkert på hur, och framför allt hur lång, hennes framtid skulle bli. Men visst kan man ändå ana hopp och tillförsikt i hennes nyårsanteckningar.

”Det är med saknad jag ser det sista sandkornet af det stora timglaset vi kalla år förrinna, ty det har för mig varit en lycklig tid, och vem vet hvad det tillkommande kan innebära?

Det är alltid på randen af evigheten man reflecterar öfver lifvet, och på samma sätt öfver tidskiften som, väl eller illa använda, ej mer kunna återfås, och då man kastar en blick tillbaka presenterar sig allt i en behaglig dager ehuru, då det var förhanden man fann idel besvärligheter att draga smed.”

Urklipp från en fiktiv Facebooksida
Urklipp från en fiktiv Facebooksida. Bilden ovan är gjord i Photoshop. Teckningen föreställer Riddarholmen 1850 av Per Wilhelm Cedergren