Nu släpps boken om Augustas resa

Förväntansfullt sprättar jag upp en av alla de bruna kartongerna. Doften av nytryckta böcker slår emot mig. Och där ligger de, 13 böcker i varje kartong.
Vilken lycka att ta uppoch i sin hand hålla den bok som jag jobbat med i närmare tre år.

Så mycket arbete jag lagt ner och nu kan jag bläddra i den färdiga boken. Först var det research i arkiv och renskrivning av dagböcker och brev. Sedan kom sömnaden av alla 1800-talskläder. Därefter resorna i Sverige och Europa, bloggande och fotograferande.

Själva skrivandet började hösten 2017 och då trodde jag att jag manuset skulle vara klart våren efter! Så naivt. Två år togdet! Till sist, det tunga redigerandet och strykande av allt som inte är tillräckligt intressant. I höstas kom det där ögonblicket när jag insåg att hela boken blev för omfattande. När jag var tvungen att klyva bokmanuset i två delar med förhoppningen om att jag senare ska ha råd att även ge ut den andra delen, den som jag själv tycker känns mer intressant.

Så kom beslutet att ge ut boken själv, inte vänta på att fler förlag ska säga nej, utan starta eget förlag och kontakta tryckerier.

Och så formgivningen, vilken sorts bok ville jag att det skulle vara. Jag ville göra en vacker bok med alla fina bilder vi har tagit under våra resor. Samtidigt skulle boken kännas saklig, informativ men bitvis också lustfylld. Jag visste att vi i sociala medier hade följare med väldigt skilda intressen och jag ville att alla åtminstone skulle få några kapitel som de kunde gilla lite extra. De skulle även kunna hoppa över bitar som inte intresserade dem. Boken skulle vara lättläst men ha en viss tyngd. Jag som aldrig varken skrivit eller formgivit en bok tidigare stod inför en stor utmaning. Samtidigt är det sådant jag älskar. Att få prova något nytt och vara med i hela processen, se hur något växer och värker fram.

Och så till slut står jag där med den färdiga boken i handen. Resultatet av tre års annorlunda och mycket roligt arbete.

Denna vecka inser jag att jobbet bara börjat. Det är nu jag måste sätta på mig förlagshatten, packa och skicka böcker, fakturera, ordna releaseträffar och vara ute och sälja. Roligt, men samtidigt svårt när Coronaviruset sätter stopp för planerade föreläsningar och bokpresentationer. Men för alla er som är intresserade av att jag så småningom kommer och berättar om både projektet och om boken, hör av er så kan vi planera in något senare.

Boken beställer du genom att maila till info(at)formelin.se

Will the real, extremely beautiful Baron Rehbinder please stand up!

Augusta’s Diary, August 1851

I thought about asking for the beautiful Rehbinder, but something, I don’t know what, stopped me. In the meantime, he is constantly before my eyes whether I am awake or asleep. What then does it really mean that, after three weeks, I still cannot erase the persistent memory of him?

Should I, who is so wise, so cold, so impregnable, possibly have fallen in love? Oh, no, no! I am not capable of having these true and real feelings; my inner self is too poorly equipped.

And have I not previously experienced the same thing as I now feel? A reminiscent feeling of love that I could not, even if I wanted to, hold on to for more than a few seconds. Thus, I am not in love and cannot be but I assume that I am very interested in Baron Rehbinder as I am still preoccupied with him.

But what is it then about him that occupies my thoughts?

Do I know if he possesses any qualities that deserve to be appreciated; have I heard anything good about what he has done in life; do I know his character; do I know if he deserves my esteem???

No, I know nothing about any of this and what so intrigues me must be his beautiful eyes, his beautiful mustaches, and his beautiful figure. Surely, I must deride and even despise myself a bit for only paying attention to his physiognomy without even thinking about his character, and the truth – that for three weeks I have been in love with a couple of beautiful mustaches – should really be quite disconcerting! 

Who was the extremely beautiful Baron Rehbinder?

Augusta wrote this in her diary after she had met Baron Rehbinder at her close friend and relative, Hanna Schubert’s wedding to Count Erik Sparre af Rossvik. The baron was one of the best men at the wedding which took place at Fullerstad mansion, close to Söderköping.

So who was Baron Rehbinder, who Augusta though was extremely beautiful? She even wrote that he was “more than permissibly” beautiful. After searching for age-appropriate barons within the Rehbinder family, I narrowed it down to 3 candidates.

To Tell the Truth

In the long-running TV game show To Tell the Truth, a panel will try to figure out which of three contestants, all claiming to be the “real” person of interest is, in fact, the real person and which ones are imposters. After the panel votes, the real person of interest is asked to stand up.

As I couldn’t find any more clues to point to the exact Extremely Beautiful Baron Rehbinder, I thought I would just ask for help here. I have a line-up of the 3 contestants for the real Baron who, by the way, all have impressive mustaches which must have been the fashion of the time. Who do you think it is?

  1. Helge Edvard Reinhold Rehbinder (1824-1883).
    1. 3 years older than Augusta
    2. A lieutenant
    3. From the same province (Östergötland) and had in 1842 studied in Uppsala together with some other of Augusta’s acquaintances from Norrköping (Per Svartling, Frans Gustaf von Aken, and Johan Arosenius).
    4. His father was from Söderköping where the wedding took place.
    5. Brother to #2.
  2. Folke Fromhold Rehbinder (1826-1887)
    1. Brother to #1.
    2. 1 year older than Augusta
    3. A lieutenant
  3. Arvid Hjalmar Rehbinder (1832-1905)
    1. 5 years younger than Augusta
    2. An army squad leader (furir)
    3. From the same province (Östergötland) and had in 1850 studied in Uppsala

Who do you think has the best mustaches? The most beautiful eyes?