Will 1852 give us clear or cloudy days?

Augusta celebrated New Year’s Eve 1851 with her friends. She was 24 years old and life was still good:

Today we were invited to Bååthens1. There were 10 other guests from Norrköping, and of the most boring kind. Luckily there was a tiny Mrs Lundmark from Malmö who was particularly talkative, just like the hostess, and as Gustaf2 and I made up the 3rd and 4th members of this little coterie, we could congratulate each other on our contribution to making the evening pleasurable. A simple supper consisting of lutfisk and porridge as well as steak and a pastry was taken and the party ended around midnight. It is now 2 am, the new year has begun; will it give us clear or cloudy days? The future will give me answers.

The wonderful answer is that 1852 was a momentous year for Augusta – the year she met her future husband Adolf Leonard Nordvall.

_______________

1Seved and his wife Ulla (Ulrika Josefina) Bååth (http://www.skanskebatar.se/gen_public/000/0008/247.php)

2Gustaf Adolf Eklund, merchant who also built the New Theatre (Eklundska Teatern) in Norrköping

Skulle Augusta använt Facebook för sina nyårsfunderingar?

 

Om Augusta haft Facebook 1850, hur hade hennes logg sett ut? Vilka hade gillat och kommenterat hennes inlägg?

Statusuppdateringar på Facebook idag är ju som en slags dagboksnoteringar. Augusta gör ju en del tillbakablickar i sin dagbok, speciellt runt nyår. Som många av oss gör, funderar hon på de händelser som inträffat under det år som gått.

Augusta var nyåret 1850 22 år och hade insjuknat i TBC ett år tidigare. Hon funderade säkert på hur, och framför allt hur lång, hennes framtid skulle bli. Men visst kan man ändå ana hopp och tillförsikt i hennes nyårsanteckningar.

”Det är med saknad jag ser det sista sandkornet af det stora timglaset vi kalla år förrinna, ty det har för mig varit en lycklig tid, och vem vet hvad det tillkommande kan innebära?

Det är alltid på randen af evigheten man reflecterar öfver lifvet, och på samma sätt öfver tidskiften som, väl eller illa använda, ej mer kunna återfås, och då man kastar en blick tillbaka presenterar sig allt i en behaglig dager ehuru, då det var förhanden man fann idel besvärligheter att draga smed.”

Urklipp från en fiktiv Facebooksida
Urklipp från en fiktiv Facebooksida. Bilden ovan är gjord i Photoshop. Teckningen föreställer Riddarholmen 1850 av Per Wilhelm Cedergren 

The Family at Loddby

When discovering a diary, it is like stepping into someone’s home without knowing anything about the family. There are names mentioned, but it is not like a novel where the author will provide you with character descriptions. And at the time of Augusta’s diary, there were no photographs.

Fortunately, there is a lot of recorded genealogy; dates and places of birth, marriage, and death. And of some family members, there might be a painting or a drawing.

So what did Augusta’s family look like?

It consisted of only 4 persons: Augusta, her brother, her mother, and her brother-in-law.

When the diary starts in 1847, Augusta is almost 20 years old. Her older brother August is 31. What we glean from the diary is that Augusta and her mother would rather not have him around: “Poor August! He will never be free from a life that is a never-ending chain of pain, bitterness, and suffering, and we will never, ever stop crying over him.”

Augusta’s mother, Anna Catharina (Charlotta) Fagerström is 59 years old. She got married at 17, a widow at 47, and had 5 children of which only 2 are still alive in 1847. Augusta was born when her mother was 39 years old. From the diary one discerns that Augusta cares a lot about her mother.

And then there is Gustaf Fredrik Lejdenfrost. Lejdenfrost is a 49-year old, wealthy, textile-mill industrialist who owns the estate Loddby, just outside Norrköping. This is where the family lives. He is twice a brother-in-law to Augusta. He first married Augusta’s sister Amalia (b. 1808) who died in childbirth at age 25.  He then married Augusta’s oldest sister Charlotta (b. 1806) who died from influenza only two years after their wedding. One can only wonder how one could overcome being a widower at age 35 and again at age 39! As he is well connected and successful, he becomes Augusta’s benefactor which allows her to study and be part of the society in Stockholm.

There is also staff mentioned in the diary, especially the housekeeper Stina Maria (Malla) Kullerstrand (32 years old) and the bookkeeper C. Lindgren (18 years old).

That is the small family at Loddby.

But then there are so many relatives, friends, and suitors. The journey has only started!

En grön jul, precis som 1850


Jag letar i Augustas dagbok efter skildringar av hur man firade jul. Men ingenting finns skrivet om det. Jag letar vidare  bland 1800-talslitteraturen och undrar om jag kan hitta något som någon annan skrivit om julfirande.

Hur mycket sanning finns det i Elsa Beskows beskrivning av Petter och Lottas jul, skriven i början av 1900-talet? Boken ska ju utspela sig på 1840-talet? Och hade Dickens A Christmas Carol utgiven 1843 nått Sverige?  Victor Rydberg var ju nästan årsbarn med Augusta, men Lille Viggs äfventyr på julafton publicerades inte förrän 1871 och Tomten först 1881. Lite magert alltså med julberättelser från 1840-1850.

 

Men kanske hade Augustas familj julgran i alla fall. Den tyska traditionen med julgranar började nå Sverige på 1800-talet. Och med tanke på Augustas svåger och välgörare som hade affärskontakter i Tyskland, kanske man tidigt tog till sig dessa moderna jultraditioner. Glögg och pepparkakor var i alla fall populärt. Och julgröt åt man.

 

Men idag, 23 december  2016 ser jag ut över vår gröna gräsmatta och kan konstatera att vädret är likadant som 1850, om det kan vara någon tröst.

 

”Julafton var en verklig vårdag, gården krattades och ingenting påminde om att vi befunno oss midt i vintern. Herr Lindgren åt Julgröten hos oss och julottan hörde vi en ledsam och långsam predikan af den gamle beskedlige prosten.”

Snörliv – de första dagarna i mitt nya ”liv”

Snörliv
Mitt nya snörliv

Hur ser ett snörliv från 1840 ut?

Jag vet, det verkar lite omständigt att sy ett eget snörliv. Jag menar, Augusta sydde knappast något själv, det var fru Brandt eller ”Brandtan” som kom hem till Loddby och sydde. Jag hittar inte ens en notering om att hon broderade, vilket jag tror att man säkert gjorde som ung kvinna. Kanske var det bara brudutstyrseln med märkning av X antal handdukar och servetter.

Men vi lever i en tid där man inte har råd att ha en fru Brandt och dessutom tycker jag det är väldigt kul att sy. Men var hittar man mönster till ett snörliv. En av vår tids fördelar är Internet. Efter lite googlande upptäckte jag att det fanns massor av information på nätet. I USA verkar intresset för Civil War vara enormt, även om den tidsperioden ligger lite senare än Augustas tid. Men även i Sverige finns ett stort intresse för kläder från 1800-talet.

Så småningom lärde jag mig att man ska söka på Viktorianska kläder om man letar efter Augustas tid. Jag började samla på modeller av både klänningar och korsetter på Pinterest. Till slut blev jag riktigt duktig på att skilja årtionden på 1800-talet åt.

Jag hittade ett bra mönster i storlek 34 (länge sedan det var min storlek) och så tog jag fram mina gamla tillskärarakademikunskaper. Efter lite uträkningar och anpassningar blev det en första mönsterversion som provsyddes i lakansväv. Sedan gjorde jag om alltihop i ett tätvävt tyg som inte kan töja sig. En korsett ska ju sitta som gjuten.

Jag kan tala om att det blir många sömmar innan man är klar! 13 meter bomullsband och 26 ”valben” fast i plast,  sitter nu i kanaler mellan yttertyget och fodret. En planschett fram som består av  plåt med knappar och hyskor, öljetter bak där snörningen sitter.

Jag läste sedan en intressant nyskriven beskrivning om hur man ska ta på sig en korsett (och även ta av sig) utan att svimma. Det lät hemskt!

Äntligen efter 3 dagar var min korsett så klar, så att jag kunde provsnöra den. Nu kommer jag inte kunna andas, trodde jag.

Så var det inte alls, jag kunde andas riktigt djupt, på ett helt nytt sätt! Min stela kota i bröstryggen som jag alltid haft problem med fick nu stöd. Och jag kunde andas mycket djupare!

mönster
10 mönsterdelar, 26 bomullsband och lika många ben i plast
img_5872
Planschetten insydd
och en massa snörhål…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här hittade jag de mönster jag använde för min korsett: