I pick a random page out of Cecilia’s memory album.
IMG-7936
This one has a handwritten poem with the word Kärleks (Love’s) emphasized in larger letters. The page is signed with what I interpret as S. F. En. I am not sure about theS, but what else could it be? I wreck my brain; are there any friends of Cecilia and Augusta whose last name is En (it is a proper Swedish last name) or starts with En? I check the lists of confirmation friends, school friends, members of the secret orders – the Innocence and the Amaranth – that Augusta belonged to. I find nothing.
I then take another approach. I check to see if the poem might have been written by someone else and published. It takes some playing around with Google, like changing the preferred language and searching on various parts of the poem. It works and I find the source!
Literal translation:
Oh how I would want to be (for wishing is allowed)
The flower, lush and lovely which sits there on the turf
How I would face the sun and happily open my purple mouth
To imbibe power, light, and warmth out of God’s Well of Love
The poem appeared in a book Lyriska toner (Lyrical Tones) by Wilhelmina and was published in 1843, the year before Cecilia received the handwritten page for her album. The title of the poem is En ung flickas önskningar (The Wishes of a Young Woman) and what was copied was the first of the poem’s five stanzas.
There is an introduction in the book, written by the pastor in Clara parish (1825-1831), Frans Michael Franzén. Besides being a pastor, Franzén was also a famous poet. I can see why Franzén was moved by Wilhelmina’s poems. He wrote similar poems that also ended up in girls’ memory albums. And even the bishop in Stockholm, Johan Olof Wallin, wrote poems that were likewise copied.
At the time, women writers often wrote under a pseudonym, and Wilhelmina simply published under her first name. Later, when she became a rather famous author and translator, she used her real name, Wilhelmina Stålberg.
That is when it hit me. The handwriting of the poem in Cecilia’s album looked like that of an older person. It was definitely not written by someone of Cecilia’s age, someone who had perfected their cursives, dipping the quill in the inkwell and making beautiful letters. If this was a poem that was known by pastors, could S. F. En belong to the clergy?
The answer was staring me in the face! En could mean that the last name started with E and ended withn, not starting with En. Cecilia and Augusta attended Edgren’s school, founded and operated by Pastor Johan Fredrik Edgren and his German-born wife, Lovisa Carolina Wilhelmina Dethmar. And the initials were J. F. and not S.F. Pastor J. F. Edgren had written the poem for Cecilia before she was leaving Stockholm in June of 1844.
Pastor Edgren later became important in Augusta’s life. He officiated the wedding between Augusta and Adolf Nordwall in Morup’s parsonage. I wonder if she also got a poem or if he recited any during the wedding ceremony.
IMG-7922
Pastor Edgren’s wife, Mrs. Lovisa Edgren, also wrote a greeting to Cecilia. Hers was written in her native German and was more personal. From some correspondence to Augusta, we believe that Cecilia actually stayed with the Edgren family in Morup after they closed their school in Stockholm.
IMG-7930
Mrs. Edgren’s 38-year-old sister also lived with the Edgren family. Eugenia Dethmar was born in Germany in 1806. She too gave Cecilia a page for her album – a poem and a wish, both written in German.
In Cecilia’s memory album, there is an image of a few small violets or pansies. Today, on Valentine’s Day, it would make a perfect card.
Memory Page #7925
Below the image of the pansies is a handwritten message in French:
Mes pensées sont à vous Et Vous suivront partout
(My thoughts are with you And will follow you everywhere)
The image illustrates the poem, as the name of the flower, Pansy, is derived from the French name, Pensée, which means “thought”.
The friend who gave Cecilia this card didn’t want to sign her name but only gave a clue: J…e
The most common name in the 1840s that started with J and ended with e was Josefine. But other rather common names with French spelling were Jaquette and Julie. Only Cecilia would have known who wrote the endearing text.
Cecilia was only 18 years old when she died from measles. Two years earlier, she had lived and studied in Stockholm. Like so many girls her age, she owned a memory album, filled with greetings from her family and friends. When she left Stockholm in the summer of 1844, to return home to Vågsäter, many of her friends wrote poems or made drawings for her to put in her album.
In Cecilia’s memory album, there are 30 loose-leaf pages with greetings – some are signed by first and last name, others by first name only, a few are signed by initials, and finally, some are not signed at all.
Memory Page #7917
The first poem I will share is one that is not signed.
Fast lifvet jag ej gaf åt dig Du likväl finna skall hos mig Så väl i glädje som i smärta En Moders kärleksfulla hjerta.
Translating poetry is difficult. However, the essence of the poem is as follows:
Although I did not bring you to this world I still want you to know That in joy, as well as in pain You will find a Mother’s loving heart
Cecilia would of course know who wrote the poem so there would be no reason for the card to be signed.
Cecilia’s Stepmother
When Cecilia was 2 years old, her mother died in childbirth. Three years later, Cecilia’s father re-married 24-year-old Emma Wilhelmina Iggeström. Cecilia was thus raised by a stepmother “with a mother’s loving heart”.
In addition to not being signed, the card is also not dated. One can always speculate that Cecilia received the beautiful memory album from her stepmother and that this was her first memory card.
————————–
Cecilia Koch was born on February 14, 1828, to Michael Koch (1792-1869) and his first wife, Johanna Amalia Fröding (1801-1830). Cecilia’s mother died in childbirth in 1830, leaving her husband with 2-year-old Cecilia, a 1-year-old son, and a newborn baby. As was common practice, Cecilia’s father remarried. He and his second wife, Emma Wilhelmina Iggeström (1809-1891), had 4 daughters and a son. The children Koch (those who survived to adulthood) had interesting lives and married well.
Mamsell Mathilda Björkdahls musikintresse var inget någon tog notis om. Eller var det så att hon inte fick tillfälle eller ekonomi att utveckla sin talang? Att hennes kusin Augusta var en sångfågel som ombads sjunga på släktens kalas, det är omtalat. Men Mathildas liv var som en berg- och dalbana där inte musiksalongerna riktigt fick plats.
Familjen Björkdahl var välbärgad, ja inte förmögen, men hennes far Fältväbeln Svante Björkdahl köpte ut släkten ur släktgården Tomta där Mathilda föddes. Vad är en fältväbel? Ja, en titt i Wikipedia ger svaret att det är den högsta underofficersgraden.
Augusta Mathilda Björkdahl född 1816, var yngsta dottern i familjen Björkdahl. Hennes mamma Charlotta (Augusta faster Lotta) hade fött fem barn. Två dog i späd ålder, den ena av koppor.Lilla sladdbarnet Mathilda var nog en gudagåva till föräldrarna. Hennes första nio år levde hon ett gott liv på den vackra gården Tomta. Hennes fars släkt hade bott i Ledberg i generationer. En del var kvarnägare.
Tomta, Ledbergs socken
Men vad det var som fick Svante Björkdahl att sälja Tomta och köpa säteriet Leddamålen i Torpa istället? Kanske den ”förmånliga trädgården” . De hann dock inte bo där så länge.
1831 är Mathilda 15 år. Då dör hennes pappa i vattusot. Och nu börjar det gå utför…
Man kan ju tro att familjen fick kapital om de sålde Leddamålen. Men gården var belånad upp till skorstenarna och den lilla summa som Faster Lotta och hennes barn fick dela var inget att leva på.Mathilda flyttade nu med sin mamma till Skänninge. Och några år senare börjar hennes flyttande runt, från den ena släktingen till den andra. Hon bor hos kusiner och fastrar och får arbeta som jungfru.
1841 flyttar hon in hos sin faster Brita Maria på Uggletorp. Jag gissar att den vistelsen var ganska bra. Faster Brita Maria tog hand om många kvinnor i släkten. Och på ålderns höst behövde hon nog själv hjälp. När Brita Maria går bort 1846 får Mathilda vara med och dela arvet tillsammans med sin mamma och sin moster.
Och det är under tiden på Uggletorp som vi första gången får kännedom om Augustas musik- och lyrikintresse. I ett brev 1845 berättar Augustas mamma om ett förlovningskalas där hon lovordar Mathildas kompositioner.
”På den 9e var en stor mängd folk bjudna på the, derefter gafs spektakel en gammal löjlig pjes Tanddoktorn, der uti synnerligast utmerkta sig Mathilda som Grefvinna och Blidberg som elev av Sir Guffar de Brun osalige tanddoktor. Oppkomna i salen draks i Champagne de förlovades skål var vid afsjöngs versar som Matilda componerat derefter Fru Schuberts med versar av Matilda som voro mycket bra, der äfter en skål för de nya slägtingarna som alla namngafs var uti nämndes mamsell Båt och hennes föräldrar. ”
Under många år arbetade Mathilda hos sin kusin Carolina Schubert i Norrköping, vilket inte alltid var så bra. Jag gissar att man som släkting inte hade lätt att få den lön man förtjänade. I brev januari 1853 beklagar Augustas mamma situationen för Augusta:
”Mathilda skulle säga ifrån att om hon ej får nogon lön kan hon ej bli qvar, hon sliter af sig alt vad hon har. Hon fick 1 Rdr av Erik av Carolin får hon, men otillräckligt. Erik var skyldig August 9 Rdr dem skängte han Mathilda som får ta ut dem. ”
Mathilda har också sin alltmer alkoholiserade mamma att ta hand om. 1851 bor hon hos mamma Lotta, förmodligen för att mamman är sjuk. Det vet vi genom det tackbrev Mathilda skrev till Augusta i maj 1851. Brevet innehåller flera sidor fyllda med utbroderade lovord av tacksamhet mot Augusta som skickat både pengar och förnödenheter till Lotta och Mathilda. Lotta har tydligen skadat sitt ben och hade inte kunnat betala hyra eller mat för dagen och både mor och dotter har legat sjuka under flera månader.
Och det blir bara värre.
Brev från Augustas mamma 1852
”Jag har idag haft ett för ömkligtbref ifrån gumman Lotta. Hon är alldeles tröstlös och utarmad fattig. Hon riktigt tigger som eljest ej är hennes vana.”
1853
”Gumman Lotta är aldeles försupen. Det kom ett bref till Mathilda ifrån Öster. Nöden är stor och brefvet har gått ikring till slägten.”
1855 dör mamma Lotta och jag antar att det var en befrielse för Mathilda som nu ”bara” behöver ta hand om sig själv.
Men nu vänder det uppåt på Mathildas berg- och dalbana. 1863 flyttar hon tillbaka till Ledberg, Övre Bossgården.
I Östergötland vistades sedan många år en välkänd harpist. Antoine Edouard Pratté kom från Böhmen och hade turnerat runt i Europa med sin far innan han rymde och stannade i Sverige.
Han hade också tillbringat tid i Stockholm med konserter med hovkapellet och utbildat flera välkända musiker och tonsättare. Han var själv kompositör och blev 1850 medlem av Musikaliska akademin. Under många år hade han även varit aktiv både i Linköpings och Norrköpings musikliv och rest runt i Östergötland, bott och musicerat på herrgårdar, bland annat på Godegård där akvarellen målades. Det antas att det är han själv som målat den 1844. Det finns en uppsats om akvarellen och Pratté ”Den högst äfventyrliga Promenaden vid Rian i maj 1844” skriven av Mårten Persson.
Ljuv musik
1866 dyker Edvard upp i kyrkböckerna såsom inneboende hos Mathilda!
Hur gick det till? Var träffades de? Frågor vi inte har svaret på. Var det efter att han ”abröt” benet i Kristianstad som han var tvungen att vila?
Mathilda var 50 år och Edvard Pratté 70 år. Jag kan tänka mig hur Mathilda levde upp igen, att få musiken in i sitt hem och flytta ihop med en fantastisk musiker och kompositör. Undrar om han lärde henne spela harpa?
Pratté fortsätter sina konsertturnéer men kanske inte lika frekvent som tidigare. Han är ingen ungdom längre.
Sex år senare skriver paret ett inbördes testamente och året efter flyttar de till gården Odensnäs ett stenkast bort, i Vreta kloster socken.
I juli 1874 ger han konsert i Norrköping, kanske var det en av hans sista.
23 maj 1875, när försommaren är som vackrast i vid Svartån, dör Mathildas harpist. Han begravs på Ledbergs kyrkogård i graven bredvid hennes mamma, Charlotta Söderholm. Mathilda ärver enligt testamentet hans tillgångar. Det innebar att hon blev ägare till inte mindre än 4 harpor varav två är bristfälliga, samt en fiol! Dessutom får hon en dubbelbössa, två pistoler och en värja.
En av harporna ”ett mycket vackert instrument, förvaras sedan 1906 i Musikhistoriska muséet” men om den finns kvar idag på Scenkonstmuseet vet jag inte.
Nu flyttar Mathilda till Söderköping. Här är hon hyresgäst både hos kusiner och kusinbarn och flyttar även med dem till Tåby i Mem under ett par år.
1895 dör hon i Söderköping i lunginfammation.
Dödsbodelägarna bestod av hennes syskonbarn och syskonbarnbarn, närmare 20 personer, en del i Amerika. Bouppteckningen är som vanligt ett mycket intressant tidsdokument. I Mathildas fall kan man utläsa att hennes ”berg- och dalbana” slutade på ett berg. Hon var åter välbärgad med möbler, tavlor, fina kläder, porslin, glas och smycken. Sist i förteckningen står det ”värja” och det måste ju varit Prattés. Däremot hade hon inga harpor kvar. Drygt 4000 Rdr värderades hennes kvarlåtenskap till. Men det fanns även här ett testamente.
”Att läsas efter min död.
Ett är visst och det är menniskan dö skall – och som jag hunnit ett godt stycke in på det lutande planet, vill jag medan ännu tid är nedskrifva min oåterkalleliga önskan. Utom tvenne minnen, skänkta af en döende vän (bestående uti ett guld-ankarur med vidhängande lång kedja, samt en fingerring med infattade rosenstenar), – skola mina bror- och systerbarn dela sinsemellan min lilla qvarlåtenskap (med som jag hoppas vid min död oskingra 2000, 500 kronor). Ofvannämnde minnen Klockan och Ringen deremot, böra försäljas af en sakkunnig Person, jag vill tro de böra gå till omkring 500 kr. Dessa penningar böra insättas i Ledbergs Kyrkokassa och Räntan tillfalla Kyrkovaktaren för vård och puttsning af Fyra Grafvar på Ledbergs Kyrkogård, nämligen Professor A. E. Prattès, Undertecknads inom betald plats, med planterad Häck, min moders Anna Charlotta Björkdahls samt Fanjunkaren J. P. Bergs Graf. – Desse båda sednare nämnda Grafvar, lefver nog alltid någon gammal vän eller annan opartisk Person som kan upplysa hvar de befinnes. Wid min transport till det inköpta hvilorummet, bör Pastor i Församlingen vänligen anmodas att när summan af Klockan och Ringen erhålles emottaga och plassera den tjenligt, samt när Räntan utfaller godhetsfullt öfverlemna de till Kyrkovaktaren och se till för Kyrkogårdens prydnad, att Arbetet blir ordentligt utfört. Alltid i Guds hand, – ske hans vilja när min sista stund är inne.
Mathilda Björkdahl ”
Vi har alltså ytterligare en kyrkogård att besöka till sommaren och vi måste vara med på nästa harpfestival.
Under tiden kan vi glädja oss åt att lyssna på Prattés vackra variationer på en svensk folkvisa:
För ett par veckor sedan hade jag ingen aning om vem Pratté var och att han var sambo med Mathilda. Visst har jag läst kyrkböckerna och följt henne runt i socknarna. Men jag hade missat att det stod ett namn under Mathildas och hur detta namn kom att förändra hennes liv!
Tack Bengt Eriksson för din noggranna forskning om Mathilda och Pratté! Hade jag inte landat på din hemsida hade jag aldrig stött på denna solskenshistoria.
———————–
Är du intresserad av att veta mer om Pratté, som nyupptäcktes 2020, finns Pratté Society
Han hade också tillbringat tid i Stockholm med konserter med hovkapellet och utbildat flera välkända musiker och tonsättare. Han var själv kompositör och blev 1850 medlem av Musikaliska akademin. Under många år hade han även
