Brudtäcke i rosenrött – men skulle det verkligen bli något bröllop 1853?

Under ett par sommarveckor har jag skrivit av brev från Augustas mamma till Augusta under tiden 1852-1853, när Augusta bodde i Stockholm för att få behandling för sin TBC.  Augusta var nu förlovad med Adolf Nordwall men mamma Anna ifrågasatte det stundande bröllopet. Skulle verkligen Augustas hälsa klara av ett bröllop.

I breven försöker hon övertala Augusta att skjuta upp bröllopet ett år.

”Malmsten hade sakt åt svåger att det vore ett stort oförnuft att låta dig i år gifta dig, äfven lär doktorerna her säga att det vore din död.” (Professor Malmsten var Augustas läkare i Stockholm.)

”Det är förlidsamt med en envishet att villa gifta er i höst. Om du då är som nu, ett stackars skrälle, så är ju det ett verkligt spektakel att gifta en sådan och huru kan Adolf vilja det som skall vara en förståndig man, jag begriper det ej.”

Brudutstyrseln tar form

Samtidigt handlar breven om det stora arbetet med att iordningställa Augustas brudutstyrsel. Och då talar vi om att utrusta en gård med allt vad textilier innebär. Sängkläder, lakan, handdukar, dukar, servetter…. Och det för både familj och tjänstefolk. Och det handlade om hela tillverkningsprocessen. Tyg skulle vävas, blekas, sys, stoppas… Det tog tid och uppehöll många av gårdens kvinnor och även väverskor och sömmerskor i ”stan”. Genom breven får jag följa tillverkningsprocessen, en fantastisk beskrivning av kvinnohantverk! Hösten 1852 börjar korrespondensen. Den 16 november skriver Anna:

”Denna vecka är din servettdräll färdig och i lördags köpte jag garn till en 3 1/2 dussin servetter och 3 dukar väftergarn köpte jag till, det bli ett fint duktyg och ett mycket vackert mönster, de skall sätta upp det i nästa vecka. Då det blir färdigt skall jag låta väfva 6 stycken The dukar 2 alnar breda och långa, sedan är du väl i fina duktyger, vi hinna nog i sommar att väfva flere saker ty du får ej gifta dig så brått.”

Så fortsätter rapporteringen under vintern och framåt våren handlar breven om det vi på IKEA kallar bäddtextil. Tänk så mycket enklare och snabbare det går idag att utrusta ett hem! Men nog var allt vackrare på Augustas tid, handvävt och broderat. Och man förvaltade sina textilier väl och när de var utnötta, vände man på lakanen och sydde ihop dem på nytt. Och till slut vävde man trasmattor av de utslitna tygerna.

”Vi, Branta och jag, hålla nu på att stoppa dina täcken. Det blir 4 enmanstäcken och två åt folket. Lina syr på dina vardagslakarn och Malla gör ej annat än stryker. Väfvar Madam har nu varit her och tagit till ett groft bolster åt dina pigor samt åt madrasser i dina gästsängar. Drällarna är nästan blekta. De ha legat på snön. På lärftslakarn är jag dålig. Jag har ännu ej mer än 4 par. Jag har tänkt ta 100 alnar lärft hos Söderholm. Han har fått sin fjolräkning betalt fast jag ej varit inne. Rättar Madam har till pigornas sängar lakarn att väfva så att det blir 8 par som väl går an att börja med dina vardagslakarn blir 12 par med örngottsvar. Jag har köpt 1 LB (skålpund) dun. Den var dyr den kostade 55 Rdr. Huru vi skall få ny fjäder vet jag ej om ej Adolf genom bekant kan skaffa om kring Vadstena som är Gåsbygden.”

Vilka mängder av textil allt handlade om! Men tvättade man lakan två gånger om året behövdes ett stort linneförråd.

Så i kanten av ett brev hittar jag en kort notering:

”Brudtäcket stickas nu av rosenrött sidengarn.”

Det blev bröllop, i augusti.

 

Bilder:

Brudtäcke Västergötlands museum

Lakan från Skokloster slott

Bolstervar Örebro läns museum

Bolstervar från Skansen

Engel Fröberg – en helt bortglömd ung kvinna

Åter sitter jag med näsan i de digitaliserade kyrkböckerna. Jag försöker verifiera vilka som flyttade in och ut och vid vilka tidpunkter. Jag håller på att skriva ett kapitel om Loddby för min bok om Augustas resa. Så dyker det upp ett namn som jag inte sett förut. En ung dam som flyttar in på Loddby. Mamsell Engel Johanna Euphrosyne Fröberg. Vilket namn! Henne måste jag ta reda på mer om.

Varför flyttar Engel till Loddby? Så får jag gå den långa vägen genom inflyttningslängder i en socken och  utflyttningslängder i en annan. Husförhörsprotokollen är de intressantaste, där står ofta lite udda anteckningar om folks leverne.  Men Engel är som sitt namn, inga skandaler. Hon flyttar in på Loddby 1836 från Grebo prestgård och gör inget väsen av sig förrän hon flyttar tillbaka till Grebo 1841. Det står att hon är trolovad i Grebo och jag blir nyfiken på vem.

Tillbaka i Grebo hittar jag henne i lysnings och vigselboken 1841. Hon gifter sig med själva prästen! Inte kyrkoherden, men en pastorsadjunkt Julius Molander. En suddig anteckning visar att Julius praktiserat under ett par år. Det var kanske därför Engel skickades till Loddby för att i fem år invänta att Julius blev färdig präst. Engel var ju jämnårig med Augustas syster Charlotte. Jag har en känsla av att hon var avlägsen släkting, eftersom jag hittar sockennamn i hennes bakgrund som jag även ser i Augustas mammas. Det var nog inte ovanligt att man hade inackorderade släktingar på den här tiden.

I oktober 1843 hittar jag henne igen, som nybliven mor till Engel Julia Marianna. Och plötsligt hittar jag bland dopvittnena Frk Mamsell Augusta Söderholm! Se där, de hade kontakt även efter flytten från Loddby. Och dopvittnen var viktiga personer. Ett annat vittne är Engels egen mamma Enkefru Borgmästarinnan A. M. Fröberg.

Jag söker vidare på borgmästare Fröberg och det visar sig att Engels pappa var borgmästare i Västervik fram till sin död 1817 och mammans familj, Tenger, var en mäktig handlarfamilj i Västervik.

Hur gick det sedan då. Ingenstans i släkforskardatabaser hittar jag Engels namn. Däremot står det att dottern Engel Julia Maria har en annan mamma. Fel, fel, fel. Fostermamma  kanske. När jag tittar noggrannare på Julius i rullorna, hittar jag en liten anteckning att han blev änkling 1844. Jag hittar hennes bouppteckning i alla fall, hon dog i januari, tre månader efter dotterns födelse. Annars har hon inte lämnat några spår alls, så sorgligt. Hon har bara gått upp i rök, blivit just en ängel.

Grebo prästgård

 

Bilden överst föreställer Clara Fröberg och är tecknad av Maria Röhl. Finns på KB, Bilden har  inget att göra med Engel, men året är detsamma och förmodligen frisyr, klänning och det jag föll för: den ödmjuka blicken.

Uppdatering september 2018:

Ur brev från mamma Anna till Augusta 7 april 1845:

”Jag har haft brev från Molander om Engels sista stunder hon hade stora plågor  men allt har en öfvergång, han lofvar mig än ett bref och en blomma från Engels graf.”

Translate »