Alla inlägg av Kerstin Melin

Augustas resa till Vingåker i september 1850

SLM DIA00-032 – MARKNAD VID ÅSEN, OLJEMÅLNING AV JOSEF WILHELM WALLANDER (SÖRMLANDS MUSEUM)

Tisdagen d: 17 September 1850

”Wi ha varit borta mest i 8 dagar och haft obeskrifligt roligt på Lunda hos Brukspatron Norstedts. I det alldra vackraste väder anträdde vi vår resa. Från en alldeles molnfri Himmel kastade solen sina strålar ned på jorden, återspeglade sig i de många sjöar vi passerade och glittrade genom träden på den täta, dunkla barrskog som omgaf oss på alla sidor. Wid den lilla nybygda, Baron Bonde tillhöriga gästgifvaregården Ennesbol intaga vi vår middag, bestående af en alldeles delicat potatoes med sill.

Sedan vi der uppehållit oss en stund reste vi vidare, hjelpte upp vår toilette i en björkäng der Lejdenfrost drack kaffe hos en gammal gumma och då vi anlände till det ståtliga Säfstaholm, körde vi mycket långsamt för att kunna få någon idéer om denna, Excellensen Bondes så mycket omtalade och beprisade egendom. Dagen efter vår ankomst, kom Brukspatron v: Achenpå middag till Lunda. Han var en ganska angenäm och älskvärd ung man. Wi gingo alla ned till allégrind för att beskåda folket, som i sina nationaldrägter reste till Åsens marknad.”

Aftonen tillbringade vi, rätt angenämt med musique och conversation.

Brukspatron v: Achen är musikalisk och jag var, verkligen, både rädd och förlägen då man bad mig sjunga, det geck likväl skäligen bra. Jag började nästan afundas Ebba Lagerqvist hennes fästman, så hygglig föreföll han mig och jag tror äfven han trifdes rätt väl i mitt sällskap, complimenter feck jag åtminstone höra tillräckligt. Wi reste en dag till Åsens marknad, dit den charmante Brukspatronen var min körsven och der jag allmänt passerade för hans fästmö, hvaråt vi hade mycket roligt. Efter att ha beskådat alla ”die schöne rariteten” på marknaden reste vi till Leppö , en lastageplats vid Hjelmarn, der Emelie hade arrangerat middag åt oss. Flickorna Norstedt och jag spetade oförskräckt omkring i bergen och öfverallt mötte mig de mest tjusande vuer öfver Hjelmarns lugna yta och leende stränder, der man långt bort i fjerran kunde upptäcka tornspirorna på Göksholms gamla slott och den holme der Engelbrecht mördades. Dagen hade varit guddomlig och aftonen blef ej mindre skön. Då det melancoliska Septembermånskenet belyste den herrliga, romantiska trakten, började vi vår återfärd och sannerligen var det intet rätt väl att min körsven redan var förlofvad, ty i annat fall vet jag ej om min hjerta klappat så lugnt, som det nu gjorde. På Söndags förmiddag voro vi i kyrkan der jag får tillstå att jag var mera öga än öra, så mycket frapperade mig den vackra och egna Wingåkersdrägten. Den höga, hvita mössan ger vingåkerskullan ett utseende af stolthet, frimodighet och snygghet, och den drägt som begagnas vid högtidliga tillfällen är verkligen dyrbar med sitt fina kläde och tjocka silfverbälte.”

Detalj ur målningen.

När jag första gången såg denna bild, var det i folkdräktsammanhang.  Eftersom jag själv har en Vingåkersdräkt var det fantastiskt att betrakta alla målningar som Wallander gjorde i Vingåker, med kvinnor i olika varianter av dräkten.

Detalj ur målningen.

Men så upptäckte jag att i högra hörnet står några kvinnor i borgerliga kläder, med bahytter och äkta sjalar. Och  när jag la ihop mina pusselbitar visade det sig att Augusta faktiskt var på just denna Åsens marknad i september 1850. Skissen till målningen ska Wallander ha gjort 1849, året innan Augusta var där. Målningen blev klar 1852. Säkert kan det ha sett ut precis så här även året efter. Dessutom har Wallander målat in sig själv, i vit hatt. Jag undrar så vilka damerna är?

Så här skrev Wallander om sin målning:
”Mitt första större arbete i folklifsgenren blef Marknad i Vingåker. Man ser marknadsplatsen, där åtskilliga marknadsprodukter utbjudas till salu. Genom folkvimlet framtränger en ilsken tjur, som skrämmes av trumslagaren, vilken trummar efter en tjuv. Den bestulne visar tomma plånboken för den framskyndande länsmannen. I förgrunden en tittskåpsgubbe, som visar ”all verldens härrlighet” för tre styver. – Till höger i samma plan avgöres köp av grytor och pannor medelst ”köpskål”. Längre bort synes Åsens by, där jäntor och bonddrängar gå och ”hångla med sina käraste”…”

Och själv kan jag alltså spela två roller i målningen, den ena i Vingåkersdräkt, den andra i herrskapskläder!

 

En låda full med spetsar – från Lassfolks spetsfabrik

Det är lustigt att vi så ofta blir överraskade av fynd vi själva gör och som andra bidrar med. Som häromdagen då jag fick en hel låda med spetsar. Det är inte första gången. Det är många vänner och släktingar som är vänliga och skänker oss spetsar som de hittat i sina förråd, oftast ärvda efter en äldre generation där ett överlakan alltid skulle ha spets och monogram.

Men denna låda var speciell. Kartongen var på utsidan märkt med en etikett, där ”sommarstrumpor” stod med tydliga versaler. Inuti fanns en hel massa spetsar, allt från finaste tunnaste spetsar för vackra små näsdukar, till stora breda för gardiner eller lakan. Vissa var mellanspetsar, andra kantspetsar. Hur hamnade de i lådan för sommarstrumpor?

Några av spetsarna i lådan.

Mona, som hittade lådan på sin vind, tror att spetsarna kommer från min svärfars kusin  vars mor arbetade på Jakobstads spetsfabrik.

Jag har aldrig hört talas om denna fabrik, trots att jag tillbringat fler än 30  somrar i Jakobstad. Mitt eget spetsintresse började redan på 1970-talet, långt innan vi började sy historiska kläder. Faktiskt så hade jag knyppling som specialarbete i gymnasiet och knypplade både Vadstenaspetsar och finska spetsar. 

Jakobstads spetsfabrik

1911 startade Anders Lassfolk Finlands första spetsfabrik just i Jakobstad. Förutom spetsar tillverkade man olika typer av band. Under sin glansperiod på 60-talet tillverkade man 20 miljoner band per år på 600 spets- och bandmaskiner. Idag ligger Campus Allegro där spetsfabriken låg fram till 1992.

Lassfolks spetsfabrik

Jag gräver bland de vackra spetsarna och jämför med bilder från mönstren på bloggen Stickoskapa. Och visst! där finns några av spetsarna med. Så roligt. Spetsarna kommer nu få ett nytt liv på klänningar vi skapar i vårt Augustaprojekt. Nu blir det även Österbottniska spetsar på Augustaklänningarna. Jag tror att Augusta skulle gillat det och även hennes svåger som ju själv var textilfabrikör, om än nästan hundra år tidigare.

Bloggen Stickoskapa
Länk till Bloggen Stickoskapa

Bröllopet på Åserum 1805 – Madiadis historia

Det är den 27 oktober 1805

Sätesgården Åserum i Nykils socken är smyckad för bröllop. I salen har pigorna bundit girlanger av lönnlöv. Anna Catharina Fagerström står inne i sitt gemak och får hjälp med klänningen som hon fått uppsydd efter en modejournal inköpt i Linköping. Anna Catharina är inte barn i huset, men har bott här som fosterbarn sedan 13 års ålder.

Bilderna i tidningen har sömmerskan betraktat noga för att förstå hur hon skulle sy en klänning i empirstil, som det franska hovet klädde sig. Hon har gjort ett fint arbete med klänningen som andas antikens lätta luftiga gudinnor. Där Anna står framför spegeln och nyper sig i kinderna för att få lite färg, undrar hon hur livet ska bli som officershustru och matmor på officersbostället Stora Gåhlstad. Anna, blott 17 år gammal, kommer vara yngst i hushållet, bland sina ogifta  svägerskor och svärföräldrarna.

Ann Barry, 1803/1805, Oil on canvas by Gilbert Stuart
Porträtt av Ann Barry, 1803/1805, Oil on canvas by Gilbert Stuart

Det kommer inte finnas så mycket användning för en empirklänning där och den vackra sjalen hon fått av sin fästman, vågar hon nog inte ha annat än till fest. Men just idag är hon en antikens unga gudinna och hon hoppas att hennes blivande make, bataljonsadjutanten Johan Petter Söderholm, ska se henne just så. Väninnan Gustafva Wallenberg gifte sig för 10 dagar sedan  med häradshövdingen i Linköping och flickorna har så mycket att tala om. Men just nu är det Annas tinningslockar som är viktigast. De måste få det rätta ”skruvutseendet”.

Åserum, Nykils socken, Östergötland  (https://roback.nu/image/396)

Ute på gårdsplanen anländer gästernas vagnar och i en av dem kommer Annas egen far hovjägaren och sergeanten Gustaf Fagerström, 87 år gammal. Äntligen får han se sin dotter giftas bort. Han är tacksam för allt vad Bengt Kocken här på Åserum gjort för hans barn som han fick så sent i livet. De föddes i hans fjärde äktenskap och han var 70 år när han blev far första gången! 

Gästerna samlas i den höstsmyckade salen. Johan Petters föräldrar Pehr och Britta Söderholm samt flera av hans syskon. Här finns herrskapsfolk från trakten runt Nykil och från Asby där Annas mamma ägde två gårdar. Det var där på gården Snararp Anna föddes och där mamman dog. Anna hade så gärna velat ha sin mamma med idag. Men hon hade fått det väldigt bra hos familjen  Kocken på Åserum också. Hennes fostermor Christina har verkligen hjälpt henne sedan mamma Anna Lisa gick bort för fyra år sedan. Anna har fått en bra uppfostran och träning för att bli officershustru. Nu ska hon lämna detta vänliga hem, men hennes bror Carl Fredrik blir kvar i flera år och ska få utbildning av fosterfadern Bengt för att sedan studera vidare i Lund. 

Så här kunde det sett ut dagen då Augustas mamma gifte sig. Det är en fiktiv berättelse byggd på fakta om Augustas släkt, släktgårdar och om fosterföräldrarna. Från denna tid har vi inga brev eller annat sparat material.

Personerna som är med i ovanstånde ”scen” är

  • Anna Catharina Fagerström g Söderholm 1788 – 1870 (Madiadi som hon kom att kallas i familjen)
  • Anna Elisabeth Lilja g Fagerström 1755 – 1801 (Annas mor)
  • Gustaf Fagerström, sergeant 1718 – 1808 (Annas far)
  • Carl Fredrik Fagerström 1795 – 1850 (Annas bror) 
  • Johan Petter Söderholm, bataljonsadjutant 1775 – 1835 (Annas make)
  • Pehr Söderholm, kvartersmästare 1743 – 1811 (Annas svärfar)
  • Stina Hammarstrand g Söderholm 1743 -1811 (Annas svärmor)
  • Bengt Kocken, kapten, 1754-1833 (Annas fosterfar)
  • Christina Charlotta Printzenstierna g Kocken 1766-1840 (Annas fostermor)
  • Per Isak Kocken 1796-1849 (son till Bengt Kocken och studiekamrat till Carl Fredrik Fagerström
  • Gustafva Maria Wallenberg g Wikblad 1785 – 1830 (Mamsell inneboende hos Bengt Kocken samtidigt som Anna, tillika faster till André Oscar Wallenberg)

Nu kommer frågan: Ska vi själva lyckas skapa en garderob i emipirstil från 1805?  Följ vårt sommarprojekt i fotspåren på Madiadi, om hennes liv, hon som överlevde hela alla sina fem barn.

I Augustas fotspår på Djurgården

I juni 1851 begav sig Augusta och hennes  vänner till Djurgården för att se Joseph Tardinis första ballonguppstigning i Sverige.

Och äntligen kunde Sara och jag göra vår efterlängtade promenad på Djurgården. I strålande sol och närmare 30 graders värme åkte även vi båt till Djurgården. Som Augusta skulle sagt utgjorde ”vår sköna huvudstad en vacker tafla från sjösidan”.
Rosendals slott
Vi promenderade i skuggan under almar och ekar till Rosendal där vi fick en privat visning av det sköna lustslottet som Karl IVX Johan lät uppföra under 1820-talet. Vi vandrade genom alla de vackra salarna, alla i olika färger, möbler i Karl Johanstil, sköna konstföremål och allt som Augusta skulle älskat, allt som var så modernt när hon bodde i Stockholm i början av 1840-talet. Så intressant att jämföra med lustslottet Charlottenhof i Sanssouci som vi besökte på vår Tysklandsresa 2017 och Augusta imponerades av på sin resa 1847. Slotten är byggda exakt samtidigt och i båda dessa sommarslott ser man inspiration från romerska fälttåg, med möbler och draperingar inspirerade ett liv i tält. Rosendal ritades av Fredrik Blom, Charlottenhof av Karl Friedrich Schinkel
Augustas besök
En junidag 1851 träffade Augusta kronprinsessan Lovisa, prinsessan Eugenie, prins August och kronprins Karl (blivande XV).
 
”I Onsdags promenerade vi af till Skeppsbron för att om möjligt i båt transportera oss öfver till Djurgården, der en Italienare ämnade uppstiga i luftballon, men den täta menniskomassa som stod sammanpackad hela caien utåt visade oss omöjligheten att på den vägen komma till målet. Erik lånade derföre af en skutskeppare en båt som var så full af vatten, att Nanna och jag måste stå uppe på ett bräde med fara att i hvart ögonblick balancera i sjön.
Anlända till ort och ställe valde vi en backe derifrån vi bäst skulle kunna se ballonen och råkade der i sällskap med Kronprinsessan, Prinsessan Eugenie, Prins August, hvilka till fots kommit från Rosendahl, Kronprinsen till häst och en hel mängd hofdamer och cavaljerer, alla inpackade bland den öfriga folkmassan och med ögonen följande den allt högre stigande luftseglarn. Sedan vi hos Davidsons intagit en kopp the och undvikit en störtskur åkte vi hem i Omnibus.”
Efter vårt intressanta och roliga besök på Rosendal dukade vi upp vår lilla picnic under äppelträden i Rosendals trädgård. Så vandrade vi vidare mot backen där Augusta förmodligen såg ballonguppstigningen, jag gissar att det var ungefär vid nuvarande Hazeliusporten. (1851 fanns ännu inget friluftsmuseum här, först 1891)
Och om Augusta drack te på Davidsons så tror jag hon hade gillat Arturs kafé ännu bättre. Här satt Sara och jag och drack öl och åt fantastiska bakverk under ett parasoll, inramade av den ursprungliga porten till Skansen och Artur Hazelius vackra citat och byst medan eftermiddagssolen gassade.

Vi flyttar om lite

Hittills har Augustas resa haft två webbsidor, denna svenska och en engelsk. Vi tycker det är enklare att bara ha en. Så nu flyttar vi allt till den svenska. Den blir lite blandad eftersom Sara skriver på engelska och Kerstin på svenska.

Just nu håller vi på att kopiera över alla hundratals engelska blogginlägg med bilder till denna svenska sida. Ibland blir det lite råddigt, fel bilder till fel texter. Dessutom går det inte att klicka på ”översätt” för att få de engelska texterna på svenska. Vi jobbar det och på att få det snyggt och lätt att hitta.