Res med oss i Augustas fotspår på Göta Kanal den 30 maj

Följ med oss på den Klassiska Kanalresan den 30 maj 2017!

Augusta skriver i dagboken om sin resa på Göta Kanal 1850; ”en av de vackraste man kan göra”  Augusta beskriver hur de vandrar till Vreta kloster, hur hon och resten av sällskapet sjunger Bellman på väg tillbaka till båten. Hon beskriver hur hon sitter och sover på däck eftersom det inte finns tillräckligt med hyttplatser.

Göta Kanal finns kvar precis som 1850 då Augusta reste där. Idag erbjuder Rederi AB Göta Kanal samma kanalresor. Under några försommardagar kommer vi att återuppleva Augustas kanalresa ombord på kanalbåten M/S Juno, byggd 1874 och världens äldsta registrerade passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.

 

Rabatt på kanalresan

Göta Kanal Rederi AB erbjuder alla som vill följa med oss på Klassiska kanalresan från Stockholm till Göteborg den 30 maj-2 juni en rabatt på 20% av ordinarie pris. Det gäller bara denna avgång och endast nya bokningar. Vi tycker det vore väldigt roligt om vi fick medresenärer som är intresserade av att återskapa en 1850-tals kanalresa.

Under resan kommer vi att berätta mer om Augusta och hennes liv i mitten på 1800-talet. Vi kommer att resa i tidstypiska kläder. Det vore väldigt roligt om flera tycker om att klä sig tidstypiskt! Vi kan guida er till webbplatser där man blir inspirerad!

Fundera, men inte för länge. Det finns inte så många hytter, och det går inte som Augusta, att sova på däck!

 

Läs mer om Klassiska Kanalresan

Boka din resa hosRederi AB Göta Kanal. För att få ”Augusta-rabatten” ska du uppge bokningskoden ”1850”. Den fungerar bara när du kontaktar rederiet per telefon eller epost.

 

Vårt syfte med kanalresan

Augustas korta levnadshistoria beskriven i hennes dagbok och brev var det material vi började med att läsa. Vår tanke var att använda dagboken som en reseguide för vår resa i Europa. Men ju mer vi läste desto fler blev frågorna; hur var egentligen hennes liv? Skulle vi bättre kunna förstå hennes liv genom att resa på ett sätt, så likt hennes som det är möjligt, 170 år senare?

Historiskt återskapande är en metod som använts av olika projekt för att leva sig in i en historisk händelse eller en tidsepok. Vi kan inte leva exakt så som Augusta levde, men med hjälp av böcker och skildringar från mitten av 1800-talet försöker vi hitta en del pusselbitar. Och genom att ta klä oss i tidstypiska kläder och tillbehör kan vi bättre leva oss in i 1850-talets Augustavärld.

 

Sara Azzam och Kerstin Melin

Augusta’s voyage on the Göta Canal – ”one of the most beautiful and pleasant trips one can make”

In July 1850, Augusta made a memorable voyage on the Göta Canal. The reasons for Augusta’s voyage was to wave goodbye to her brother August, who was to sail from Gothenburg to Cape Town on the brig Mimer.

And of course, Augusta provides a colorful eyewitness account of her voyage.

On the outbound trip to Gothenburg, onboard the steamer Götheborg, she spends a lot of time with a Mr Cassel (possibly Knut Cassel):

“A couple of loud and gesticulating Frenchmen were entertaining a young, blond, unremarkable man in straw hat.”

“The next day, I became acquainted with all passengers and were then told that the young man in the straw hat was named Cassel and was from the Capital. Furthermore, I came to realize that he was not so unagreeable as I had first thought.”

 “The conversable Mr Cassel, who to me appeared to be a big nobody, although with a sharp mind and an incomparable talent to constantly keep his mouth moving, kept me entertained during the voyage.”

On the return trip, onboard the steamer Thomas Tellford, it is the captain who gets most of Augusta’s attention:

“Our captain’s name was Krüger, a very polite and charming young man who fulfilled all the duties of a host on his steamer. He entertained me quite agreeable during the trip, which is also one of the most beautiful and pleasant trips one can make. Before we parted in Söderköping, we agreed to dance the first waltz together at the Innocence Ball in January; let us see if that happens or not.”

But no, Augusta did not waltz with Captain Krüger in January. She didn’t travel to Stockholm until March of  that year.

And who was the charming young Captain who got Augusta to describe the Göta Canal voyage as one of the most beautiful and pleasant trip one can make?

Captain Carl Henrik Kreuger

Carl Henrik Kreuger was born 1822. He passed the marine officer examination in 1838 (only 16 years old) and sailed with foreign merchant fleets and the British fleet before becoming a lieutenant in 1846. As a young marine officer, he worked on Swedish ships during the summers: postal ships on the Baltic Sea and canal steamers on the Göta Canal. And that is how Augusta met him in the summer of 1850. He later had a stellar military career and retired in 1885 as a rear admiral.

What Augusta most likely did not find out was that Carl Henrik’s father had an interesting life story as well. Johan Henrik Kreuger was an admiral, author, and inventor. In 1822, the same year that Carl Henrik was born, Johan Henrik was asked by the Swedish government to restore Sweden’s relations with Morocco. Sweden owed Morocco 20,000 piasters for protection against pirates along the Moroccan coast. To resolve the conflict with Sultan Mulay Suleiman, Johan Henrik sailed with a squadron to Morocco. His negotiations with the Sultan were very successful; he returned to Sweden with a personal letter from the Sultan stating that the debt was forgiven.

Advertisement in the newspaper Tidningen för Wenersborgs Stad och Län, 17 juli 1850 (KB)

Top image: Gotha Canal Inauguration 1832 By Zg097qji (Own work) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

 

Augustas resa på Göta Kanal – ”en av de vackraste man kan göra”

I mitten av juli 1850 reste Augusta med ångfartyget Götheborg från Söderköping till Göteborg för att vinka av sin bror August som skulle resa med fartyget Mimer mot Sydafrika.

Augusta börjar sin reseberättelse med att beskriva sina medresenärer:

Ett nygift par från, jag tror, Haparanda som såg ut att ennuyera sig förfärligt, occuperade en soffa, några enstaka fruntimmer, som tycktes ha jämmerligt tråkigt voro strödda här och der kring däck, och några herrar med stora magar promenerade med knarrande stöflar af och an och resonerade i landtbruk.

Resan fortsätter med bland annat strandhugg vid Vreta Kloster. Det var ont om hyttplatser så Augusta fick sitta och sova på däck under resan över Vänern. Där gick de på grund mitt i natten! Till slut kom de dock fram till Göteborg. Augusta och hennes bror reste sedan vidare upp till Marstrand och Strömstad för att träffa vänner under ett par dagar innan de återvände till Göteborg.

 

När August väl vinkats av på sin resa mot Cap, reste Augusta hem till Norrköping igen, denna gång med ångfartyget Thomas Telford. Nu gick resan bättre. Tydligen hade hon så trevligt att hon inte hade tid att skriva om det, mer än om den trevlige kaptenen!

Wår Capitain hette Krüger och var en mycket artig och charmant ung cavaljer, som uppfyllde alla en värds pligter på sin ångbåt. Han underhöll mig ganska angenämt under resan, som dessutom är en af de vackraste och behagligaste man kan göra och innan vi skiljdes åt i Söderköping kommo vi öfverens om att valsa första valsen på första Innosencen i Januari månad med hvarandra, få se huruvida deraf blir någonting eller ej.

Nej, det blev ingen vals med Capitain Krüger i januari. Augusta reste inte till Stockholm förrän i mars.

Annons i Tidningen för Wenersborgs stad och län 17 juli 1850 (KB)

Och vem var denne charmante unge capitain som fick Augusta att beskriva Göta Kanalresan som den vackraste och behagligaste resa man kan göra?

Jag fick leta länge innan jag hittade honom. Det som gav mig ledtråden till hans initialer C.H. och med stavningen Kreuger, i en annons för Ångfartygs-kommunikationer publicerad i Tidningen för Wenersborgs stad och län i juli 1850. Så småningom hittade jag hans foto i Marinens porträttsamling. Carl Henrik Kreuger föddes 1822. Han tog sjöofficersexamen 1838 (endast 16 år gammal!) Sedan praktiserade han bland annat i utländsk handelsflotta samt i brittiska flottan och blev 1846 premiärlöjtnant. Som ung sjöofficer fick han förordnanden på svenska civila fartyg under sommarhalvåren, bland annat postfartyg mellan Västervik och Visby men även kanalbåtarna på Göta Kanal. Det var där Augusta mötte honom sommaren 1850.

Han fortsatte sin karriär inom marinen och blev överste vid skärgårdsartilleriet 1866, var varvschef vid flottans station i Stockholm 1872—82. Han blev kommendör 1873 och konteramiral 1881. 1885 gick han i pension.

Att Carl Henrik valde sjöofficersbanan var säkert naturligt eftersom hans far, Johan Henrik Kreuger, var amiral, författare och uppfinnare. Fadern fick många intressanta uppdrag av staten bland annat återupprätta Sveriges relationer med Marocko 1822, samma år som Carl Henrik föddes.

”När konsulatsekreteraren Jacob Gråberg af Hemsö, som arbetade för den svenske generalkonsuln i TangerMarocko, fallit i onåd hos sultanen Mulay Soliman och blivit utvisad ur landet, skickades Kreüger 1822 som ledare för en liten eskader till Marocko. I Medelhavet bedrevs vid den tiden sjöröveri och sultanen krävde en årlig avgift av de länder som ville få ett skydd mot sjöröveri. Tvisten gällde att Sverige inte hade betalt avgiften för år 1821 på 20 000 piaster. Kreügers förhandlingar med sultanen lyckades över förväntan och inför hans avresa från Marocko mottog han ett brev från sultanen, där denne bland annat skrev: ”De tjugu tusen piaster, ni bort lämna för innevarande år, dem kvittera vi och utstryka härmedelst ur räkenskaperna, för ditt ansiktes skull och den möda, du gjort dig att komma hit”. ” (Wikipedia)

Carl Henrik Kreuger

Carl Henrik och kvinnorna i hans liv

Jag vet inte om Carl Henrik väntade på Augusta på Innocentbalen i januari 1851, men så småningom hittade han en annan hustru och fick sin förstfödda dotter 1856.

Carl Henrik var god vän och kadettkamrat med kung Oskar II, och hans andra dotter Elisabeth Stephens kom att bli Oscar II:s älskarinna. Elisabeths förstfödda dotter Florence var enligt obekräftade källor resultatet av hennes kärleksförhållande med kungen. Historien om Florence Stephens är en annan intressant historia! Läs mer om Husebyskandalerna på Wikipedia

 

Huvudbild: Gotha Canal Inauguration 1832 By Zg097qji (Own work) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

 

Ett parasoll för den bländande vårsolen

Senaste dagarna har en härlig vårsol lyst över Stockholmstrakten. Man blir nästan bländad! Men numera kan jag ta fram mitt viktorianska parasoll när solen blir för stark.

Ett parasoll ingick i en dams utstyrsel på 1840-talet. Och det betyder att vi som ska resa i Augustas fotspår också måste ha sådana. Jag sneglade på antik-sajter och även bröllops-sajter. Antingen för dyrt eller för otidsenligt.

Så jag bestämde mig för ett IKEA-hack igen. Ett gammalt trasigt IKEA-paraply i glada färger blev grunden. Det kan ju inte va så svårt att klä om det med lite spets.

En spetsstuv á 45 SEK inhandlades, blått fodertyg hade jag i hyllorna.

Nu blev jag lite orolig, skulle metallspröten sprätta iväg som en jättespindel, när jag klippte bort det gamla tyget?

Det gick bra och jag använde de gamla tårtbitarna som mönster för att klippa ut mitt nya fodertyg och spets. Sedan var det bara att sy ihop alla bitarna och trä på ”jättespindeln”.

Det såg lite naket ut i kanten så det blev ytterligare en tur till tygaffären för att inhandla svart silkig frans.  Och nu var det ju så att mitt gamla paraply inte var helt OK, det stannar inte i hopfällt skick. Detta löstes med att ett svart sidenband syddes fast för att göra en liten rosett när paraplyet är hopfällt.

 

 

I färdigt skick tycker jag själv att det ser ut som taget ur Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin!

Och tant blå!

My Valentine’s Dress

A couple of weeks ago, I finished my Victorian laced corset and the corded petticoat. Time to make the 1847 dress using my beautiful fabric from Sweden. All blogs tell you that you should make a test dress first in some cheap cotton to make sure the pattern works.

Well, I didn’t even have a pattern. After having tried for a week to create one, I decided to spend $18 on a well-reviewed pattern suitable for the California Gold Rush, the Mexican American War, and the Oregon Trail. For this dress I would need almost 7 yards of fabric. Did I really want to spend that much money on a test dress?

I checked out thrift stores instead and had some luck.  I found several pieces of a pretty fabric with lots of ruffles – maybe some bedroom set? For $4 I got 3 Laura Ashley ruffled curtains and a matching round table cloth – probably about 7 yards in all and perfect for the project!

The pattern arrived in the mail with 51 pages of instructions and patterns for 3 different dresses. I picked the simplest design and began the work. I had no idea how time consuming it would be – but the instructions were very clear. Unfortunately, the size I had cut out was too small and I had to adjust and add pieces here and there. I guess that is the reason for doing a test dress.

Just as in the corset, there were bones to be inserted in the bodice. But I didn’t have any more and I couldn’t find any locally either. What else could I use? The eureka moment came when I found nylon cable ties that were of the right dimension! It worked perfectly.

About 40 hours later, on Valentine’s Day, the dress was finished. Hopefully it will take less time to make the one with the expensive fabric!