Våra bloggar ger oss nya roliga kontakter

Hattask med hatt som ska med på vår resa
Hattasken som behövde komma ut och resa!

Under några månader har nu Sara och jag forskat om Augustas 1850-talsvärld. Det blir många timmar framför datorn eller med näsan i böcker. Ibland blir det lite ensamt. Förra veckan kom Sara till Sverige och då blir det så mycket roligare när man kan diskutera över köksbordet och skratta tillsammans åt lustiga sammanträffanden och fantastiska upptäckter. Även om Skype och epost fungerar bra för att dela information, finns det inget som går upp emot att träffa folk ”på riktigt”. Och vårt projekt går nu in i en sådan fas.

Senaste tiden har vårt bloggande medfört många roliga möten, en del helt nya kontakter men även goda vänner och släktingar har hört av sig. Det var så vi tänkte när vi började blogga, att om vi delar med oss av det vi hittar i vårt sökande efter Augustas värld, så kanske andra också tycker det är kul att dela med sig av vad de kan och vet. Och det visade sig inte bara vara information, folk delar med sig saker också!

Min nya hattask är ett fynd från en god vän som tyckte att ”hennes hattask behövde komma ut och resa”. Visst är det underbart!

Och erbjudandena fortsätter från andra: Behöver vi spetsar till något? Kan vi ha glädje av gamla fina lakan? Nattskjortor?

Självklart kan vi inte åka kanalbåt utan nattskjortor, när vi ska tassa upp på däck mitt i natten för att se stränderna passera i månsken.

Nu är almanackorna fullklottrade en månad framöver med möten med släktingar och vänner som alla har pusselbitar till vårt Augustapussel. Just nu är vi i Visby, nästa vecka i Norrköping och Åtvidaberg, veckan därpå i Sörmland, sedan Västerås.

Och Götakanalresan den 30 maj blir en rolig upplevelse. Fler och fler talar om att de kommer hälsa på oss på vägen under kanalfärden!

Reseplanering 170 år senare – vår Europaresa börjar ta form

Vår ursprungliga idé med Augustas resa var att hösten 2017 göra samma Tysklandsresa som Augusta gjorde 1847. Nu börjar det bli dags att detaljplanera vår resa inför hösten.

Berlin-Potsdamer Bahn 1847 – Adolph Menzel

Mycket har hänt i Europa sedan 1847. Krig och revolutioner sätter sina spår. Gränser har ändrats, länder har bildats och försvunnit. Och murar har byggts och rivits.

Och sorgligt nog har flera av de städer vi ska besöka förstörts under Andra världskriget. Det blir en av våra utmaningar, att hitta resterna av det som Augusta beskrivit. I flera städer, bland annat i Dresden, har man återuppbyggt många av de historiska byggnaderna. Så på ytan kan vi faktiskt få se liknande byggnader som Augusta besökte.

Jag slogs häromdagen av hur annorlunda man planerar en resa idag jämfört med bara ett tiotal år sedan. Då kan man ju tänka sig hur annorlunda det var 1847. Jag antar att berättelserna från andras resor var det som låg till grund för reseplaneringen, även om Baedeker gjort de första trevande försöken med reseguider i bokformat, hade de nog inte nått Stockholm vid denna tid.

Hotel de l’Europe, Hamburg

De stora dragplåstren var förmodligen att åka med den nya ”Jerntrainen” men även Preussens huvudstad och Saxiska Schweiz lockade. ”Alla” skulle till Bad Schandau för att uppleva den fantastiska naturen och bada hälsobad. Och så var det till sist Hamburg, som brunnit fem år tidigare.

”Der passerade vi en vecka och logerade i Hotel de l’Europe, det största och luxurieusaste hôtel jag ännu sett, innehållande en rad af 200 eleganta rum. Hamburg med sina folkrika gator och ståtliga byggnader är en både vacker och treflig stad och som jag hade obeskrifligt roligt under mitt 8 dagars långa vistande derstädes var jag, vid min afresa färdig att utropa: ”Ja! Hamburg säger jag till slut, är det bästa Gud har skapat”

Jag hade svårt att somna en kväll och tog då fram mobilen och appen Tripadvisor. Från Augustas numera digitaliserade dagbok från 1847, plockade jag ort för ort ut Augustas resa och markerade i Tripadvisor under ”Mina resor”. Sedan gick jag in på detaljer. Alla kyrkor, slott, museer, operahus, hotell och parker ­­söktes upp i Tripadvisor. Men sevärdheter 1847 är inte alltid sökbart som resmål och sevärdhet 2017. Och namnen har ibland ändrats och byggnader kan som sagt ha försvunnit. Det blev ett litet detektivarbete för att hitta igen platser Augusta beskrivit.

Bild på Dresden 1850
Dresden 1850

Till slut hade jag i alla fall en översiktlig resplan i Tripadvisor. Men med vilka färdmedel vi ska resa återstår att diskutera. Tåg är en självklarhet! Och hjulångare på Elbe kan man också åka, men diligens?

Så här ser den översiktliga reseplanen ut:

  • Stockholm
  • Kalmar
  • Ystad
  • Travemünde
  • Lübeck
  • Schwarzenbeck
  • Berlin
  • Dresden
  • Schandau
  • Prag
  • Leipzig
  • Hamburg, Altona, Blankenese
  • Travemunde
  • Kalmar
  • Stockholm

Varje dag får jag nu nya tips från Tripadvisor, innehållande vad som är populära sevärdheter 2017 längs vår resa i Tyskland. Det blir en spännande resa!

Samma ljud som 1847

I torsdags gjorde jag en utflykt i det vackra vårvädret. Jag har länge funderat över en specifik fråga och svaret kunde jag bara få genom att vara där på plats, på Riddarholmen.

Mitt mål var västra Riddarholmskajen. Jag har varit där många gånger, men inte sedan vi började vårt sökande i Augustas fotspår.

I mitt inlägg Det var på Riddarholmskajen resan började har jag beskrivit Ångbåtshamnen på Riddarholmen på 1800-talet, men idag ville jag känna in platsen i nutid och lyssna på ljuden från staden.

Augustas dagbok börjar så här:

Thorsdagen den 17 juni 1847 var en kall och regnig dag en verklig Tycho Brahe dag , som insvepte vår vackra svenska hufvudstad i en slöja af dunkel och otrefnad.

Åtföljd af några vänner, geck jag, ej i det bästa homour, klockan tu ombord på Svithiod för att medfölja detsamma till Travemünde.

Och min fråga var, hur visste hon att klockan var ”tu”? Vilken kyrkklocka slog två så att det hördes i sorlet bland resenärer, bärare, barn och vagnsgnissel? Riddarholmskyrkans klocka var det inte, för tornet hade brunnit och man höll nu som bäst på att bygga ett nytt. Var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan?

Kvart i två satte jag mig på trappavsatsen mot Riddarfjärden med en tunnbrödrulle och en dricka. Den stensatta terassen är lite trist, speciellt så här års i mars innan de fåtaliga träden slagit ut. Några grupper med asiatiska turister flanerade runt med kameror i högsta hugg för att ta kort på de gamla byggnaderna.

Bruset från Centralbron hörs tack och lov inte lika tydlig här bakom Svea Hovrätt, men visst måste stadsljuden ha låtit helt annorlunda 1847. Idag hör man tågen rassla förbi, och de fanns ju inte heller där då. Det enda jag kunde finna när jag slöt ögonen och lyssnade var röster och en smattrande flagglina i blåsten. Och så kyrkklockorna! Klockan slog ”tu”.

Och inte var det Storkyrkan eller Tyska kyrkan, nej starkast var Stadshusets klockor, och de fanns ju inte heller 1847. Men så hörde jag en tydlig kyrkklocka. Maria Magdalena, som inte syntes från min plats, men som inte alls är långt borta fågelvägen.

Med ett leende gick jag tillbaka till Gamla Stan. Jag hade hört samma klockklang som Augusta måste ha hört när hon startade sin anmärkningsvärda resa till kontinenten.

 

Vill man läsa mer om ljudhistoria, kan jag rekommendera Peter Englunds Essäsamling Tystnadens historia 

 

Varje tidsålder har sina behov – min nya datorväska

Jag har tidigare skrivit om väskor på 1800-talet, och om mina planer på att sy en kappsäck till vår tågresa i höst.

Nu är den klar, min ”Carpet bag”, som kommer användas redan på Göta Kanalfärden 30 maj. Och materialet till väskan kommer som vanligt från IKEA.
Jag köpte två fåtöljöverdrag på rea i höstas, men fick bara plats med en fåtölj, så när jag letade i hyllorna efter ett passande tyg, låg det överblivna överdraget bara där och väntade i sin plastpåse!

Kappsäckar och Carpet Bags

Carpet bags kom med järnvägen. Först var det hoprullade Brysselmattor som användes för att värma sig med i de kalla tågvagnarna. Så småningom sydde man kappsäckar av de knutna mattorna. Men allt detta hände långt efter Augustas tid, när man börjat anpassa sitt pick och pack efter det nya sättet att resa. Men vi har ingen möjlighet att ta med koffertar i 1840-talsstil på vår resa, så det får bli en liten avvikelse när det gäller vårt bagage.

Kappsäck Örebro läns museum

När jag nu ändå gjort våld på vår tidstypiska utrustning, är det lika bra att fortsätta. Så min kappsäck är en blandning av Muminmammans väska och väskorna i Harry Potterböckerna där man kunde komma in i en annan värld. Här finns allt jag behöver i form av Mac, kamera, objektiv och externa hårddiskar. Men jag har även plats för en handbunden dagbok, stålpenna och kritor. Och plåster för skavsår. Väskan är nästan så stor så att man kan krypa in i den. Det tycker i alla fall katterna att man kan.

 

Material som jag använde

(om det är någon som får för sig att sy en likadan)
• Blommig canvas (från IKEA)
• Grått linnetyg till foder
• Stålbågar till bygel – jag använde smala spikband och klädde in dem med plast. Satte ihop dem med små bultar i yttersta spikhålet. Det är säkert lättare att köpa färdigt!
• Skumgummi att lägga i botten av väskan och vadd att fordra sidorna med, mellan yttertyg och foder (jag vill ha en mjuk botten för att inte elektronikprylarna ska skadas.
• Skinn att sy handtag av samt canvasband att lägga inuti handtagen.

Visitkorten, 1800-talets Facebook


För en tid sedan fick jag av en släkting ett fint litet foto på min farmor Eva. Jag uppskattar att det är taget ungefär 1902 då farmor var i 18-årsåldern.

Jag blev lite nyfiken på historien om dessa små kort och sökte på nätet. Dessa fotovisitkort vilka blev omåttligt populära under 1800-talet.
De fina små ateljéfotona, monterade på kartong, delades ut till vänner och bekanta. Under senare delen av 1800-talet kunde man även införskaffa vackra album i skinn eller sammet där visitkorten kunde sättas in i fickor.

Porträttsfotografiets utveckling

Fransmannen Louis  Daguerre utvecklade på 1830-talet ett nytt sätt att skapa  fotografier med hjälp av silverjodid. Denna teknik gjorde det lättare att reproducera foton. Carl Johan Berggren från Stockholm studerade tekniken hos Daguerre i Paris, reste hem till Sverige och öppnade fotoateljé. Men framför allt blev han en av Sveriges mest anlitade resande porträttfotografer på 1840-talet. Han annonserade i dagstidningar runt om i landet när han skulle besöka olika orter där man kunde anlita honom för den nya ”Daguerrotypin”.

Det skulle inte förvåna mig om Augusta besökte Berggren när han stannade till i Norrköping, nära Loddby där hon bodde. Hans annons i tidningarna var även på franska, vilket säkert uppfattades ännu mer exklusivt. Eller kanhända gick Augusta med sina vänner till hans ateljé i Stockholm på Regeringsgatan när hon var på besök i huvudstaden. Vi vet inte så noga. Några fotoporträtt av Augusta har vi tyvärr inte fått tag i.

Visitkortens användning

Visitkorten fick en praktisk användning hos de samhällsklasser som gick på visiter och kunde förses med meddelanden. Gifta kvinnor fick dock inte lämna visitkort till män! (Vilken orättvisa!)

Ett kodspråk med förkortningar fanns för olika typer av meddelanden. Än idag känner man igen förkortningar såsom r. s. v. p.: (réponse s’il vous plait), = o. s. a. (om svar anhålles)
Man skulle kunna likna koderna vid dagens sms-språk.

I takt med att tekniken utvecklades blev det också billigare att låta dig fotograferas. Nu blev visitkorten populära hos en bredare allmänhet. Hur många har idag inte sådana här åldrade sepiafärgade foton av gamla släktingar i någon låda. Foton på finklädda allvarliga män och kvinnor.

Okänd kvinna i krinolin

När Sara och jag har forskat i 1850-talets klädstil har denna flora av kvinnoporträtt på nätet varit till stor hjälp. Där kan man se hur klänningarna var skurna och hur puffiga ärmarna var. Det enda sorgliga är att kvinnorna ser så stela och allvarliga ut.

Så som en liten illustration gjorde jag egna ateljefoton av Sara och mig i 1800-talsstil.

Farmors porträtt

Eva Svinhufvud

Jag tror att farmor Eva, som var barnbarn till Augusta, delade ut kort till sina syskon. Hon hade fotograferat sig hos hovleverantören Jaeger på Drottninggatan. Och så 100 år senare, fick jag ett av visitkorten från hennes bror Åkes barnbarn, Catharina.

Translate »