The long-awaited Empire ball at Skokloster

23 augusti, 2023 Kerstin Melin Lämna en kommentar

Förra året skulle vi gått på empirebal på Skokloster. Kerstin bloggade om Augustas mammas bröllop 1805 som var precis temat för balen och vi förberedde oss verkligen för tidigt 1800-tal. Eftersom vi bara har klänningar i 1840-1850-talsstil så fick vi sy nytt. Vi sydde och sömmade, först provklänningar och så till slut balklänningarna.

Sara hade en favoritförbild, Jane Fairfax i Emma-filmen från 2020, med sin aprikosfärgade balklänning.

Kerstin hade först tänkt sy en 1820-talsklänning med smock och pärlbroderier men då balen skulle ha temat 1805, hittade hon äntligen en användning för en fransk tyllgardin som länge legat på hyllan i väntan på något speciellt tillfälle.

Och det måste man ju säga att balen skulle bli. Förebilden blev:

Town dress with chemisette owned by Empress Josephine, First Empire From the Chateau de Malmaision Costume Collection, men underklänningen skulle bli grön.

Sara funderade också på att ha en underklänning och en tunnare över. Ikeagardinen Matilda blev perfekt, men ändå inte, den var för vit. Så började de kemiska experimenten i Saras kök på Saltarö. Provfärgning i te, kaffe och till och med gurkmeja! (Sara är faktiskt proffs. Hon var en av vinnarna i Unga forskare på 70-talet med sina upptäckter i samband med växtfärgning)

Kerstin åkte till Finland för det årliga besöket i stugan vid Bottenviken. Med sig släpade hon sina tyger och handsydde till långt in på kvällarna i kvällssolen som inte går ner förrän kl 22. Den enda större spegeln fanns i bastuhuset så hon fick springa barfota med balklänningens släp som ringlade sig genom lingonriset.

Vi blev klara i tid! Kerstin kom hem med färjan och vi träffades åter på Saltarö där vi visade upp våra alster för varandra.

Men sedan drabbades vi av sjukdom i familjen och hela balprojektet fick packas ihop och läggas i malpåse till ett annat år (eller i ”balpåse” kanske) och Sara åkte hem till USA.

I år aviserade Sara att hon skulle komma till Sverige i Augusti! Och samtidigt annonserades att det skulle bli en empirebal på Skokloster i Augusti igen!

Vi plockade fram våra väskor med empirekläder och gladde oss åt att temat fortfarande skulle vara tidigt 1800-tal.

Och i lördags klädde vi oss i våra klänningar och for till Skokloster, där vi var med om en makalös bal!

Nu har Sara åter åkt tillbaka till USA och Kerstin har anmält sig till en danskurs under hösten. Vi ser fram emot nästa sommar och nästa empirbal!

—

Last year we were supposed to go to the empire ball at Skokloster. Kerstin blogged about Augusta’s mother’s wedding, which was right around that time, and we prepared for the early 19th century. Since we only had dresses in the 1840s-1850s style, we had to sew new ones. We sewed and sewed, first sample dresses and finally the prom dresses.

Sara had a favourite role model, Jane Fairfax in the 2020 Emma movie, with her apricot ball gown. Kerstin had originally intended to sew an 1820s dress with a smock and pearl embroidery, but as the theme of the ball was to be 1805, she finally found a use for a French tulle curtain that had long been on the shelf waiting for a special occasion. And you have to say that the ball was going to be. The role model was:

Town dress with chemisette owned by Empress Josephine, First Empire From the Chateau de Malmaison Costume Collection, but the dress under it, would be green.

Sara also thought about wearing a petticoat and a thinner one over it. The Matilda Ikea curtain was perfect. But it was too white. So began the chemical experiments in Sara’s kitchen on Saltarö. Sample colouring in tea, coffee and even turmeric! (Sara is a pro. She was one of the winners of Young Scientists in the 70s with her discoveries in connection with plant colouration)

Kerstin went to Finland for the annual visit to the cottage by the Gulf of Bothnia. She brought all her fabrics and sewed them by hand until late in the evenings, in the evening sun that doesn’t set until 10 pm. The only mirror in the house was in the sauna house so she had to run barefoot with the trail of her ball gown winding through the lingonberry rice.

We finished on time! Kerstin came home with the ferry and we met again at Saltarö where we showed each other our creations.

Unfortunately, we were affected by illness in the family and the whole ball project had to be packed up and Sara went home to the USA.

This spring, Sara announced that she would come to Sweden in August! At the same time, it was announced that there would be an Empire ball at Skokloster in August again!

We pulled out our bags of Empire clothes and were delighted that the theme would still be early 1800s.

And last Saturday we dressed in our dresses, Sara in apricot and Kerstin in mint green, and went to Skokloster, where we were part of an incomparable ball!

Now Sara has returned to the USA and Kerstin has signed up for a dance course in the autumn. We look forward to next summer and the next Empire Ball!

Augustas vänner, Brev och dagböcker

Smultronstället

15 mars, 2023 Kerstin Melin Lämna en kommentar

Vi hade startat tidigt på morgonen från Stockholm, som alltid klädda i Augustaklänningar. Det klarnade upp när vi närmade oss Norrköping. Som vanligt hade vi en alltför optimistisk resplan men en massa gårdar att se och besöka. Händelö stod först på listan. Inte för att det var något ställe Augusta bott på, mer för att vi läst den sorgliga historien om att Händelö var hotat av rivning. Vi hade sett en utställning på Norrköpings stadsmuseum om alla vackra gårdar som ägdes av kommunen och som förmodligen skulle rivas.

GPS:en ville inte hitta till Händelö, annat än till den stora fula hamnanlängingen. Men där fanns en liten grusväg som korsade ett järnvägsspår. En låst grind. Vi parkerade bilen och klev ur. Den lilla grusvägen övergick till gräs. Stora lindar skuggade den engelska parken. Eller det kanske hade blivit en engelsk park eftersom ingen klippt något gräs här på väldigt länge. Inne mellan träden lyste den gula mangårdsbyggnaden i förmiddagssolen. Det var som att kliva in i en saga om en hemlig trädgård eller ett bortglömt hus, vilket det faktiskt också var. Där kom vi vandrande i gräset i våra 1840-talsklänningar och halmhattar. Nästan som en film, lite som systrarna Bronté. Även vi är ju systrar.

Blåklockorna trivdes i gräset och små röda blommor syntes längre bort. Det var inga blommor. Hela den gamla gårdsplanen var övervuxen av smultron. Vi visste inte var vi skulle sätta fötterna. Det är dock lite svårt att plocka smultron i snörliv.

Vi dansade runt i parken så kjolarna flög i solskenet. Vi skrattade och skrattade.

Men den sorgligt vackra gården som sakta förföll som en kuliss. Den var låst och stängd. Övergiven. Fönsterhakar började lossna. Färgen flagade. På baksidan var ett fönster trasigt. Stuprören rostade och vatten började tränga in i fasaden.

Ja det var på den här gården Augusta tillbringade en angenäm eftermiddag den 13 augusti 1850. Då var den vackra gården alldeles nybyggd och då stavades Hendelö med E. Vi hade redan förstört vårt dagsprogram men hade blivit en sagolik upplevelse rikare.

Augustas familj, Brev och dagböcker, Food, Textilhistoria

Äter vi samma julkakor som Augusta? – en röd jultråd genom 200 år

19 december, 2022 Kerstin Melin 2 kommentarer

Visst är traditioner intressanta? Men varifrån kommer de och hur gamla är de?

När vi var små startade julförberedelserna ungefär vid första advent. Det handlade om att laga mat och baka, tillverka julklappar, göra julpynt, stöpa ljus, slå in julklappar och inte minst skriva julklappsverser. Dessa var aktiviteter som skulle göras från grunden och därför tog de så lång tid, men var fundamentala på något sätt. Jag menar, vem skulle idag förbereda sig en månad för en lunch, typ midsommar?

Redan här anar vi att tillagningen av julmaten har sina rötter i det gamla bondesamhället, då man inte köpte mat som idag, varken färdig eller halvfabrikat. Och att göra själv, tyckte vi var väldigt roligt, (ja, det tycker vi fortfarande!) Det finns en upptäckarglädje i att klara av att tillverka saker från dess minsta beståndsdelar.

Men vilken mat var det vi lagade, och fortfarande lagar och äter på julen. Det var olika rätter bestående av gris- och kalvkött, sill, potatis, rödbetor, lök, morot, äpple, kål, grädde, smör och ost. Till baket: rågmjöl, vetemjöl, smör, ägg, grädde, honung och socker och kryddor. Allt sådant som fanns på en bondgård. Det låter ganska tråkigt när man ser listan av ingredienser, men vilka goda julrätter och bakverk vi skapade!

Det här var fram till 1970/80-talet. Då hände det saker på julbordet. Man tyckte att den traditionerlla maten var ohälsosam, inga grönsaker? Influenser kom från andra länder, nya intressanta frukter och grönsaker gjorde entré. Men fortfarande finns de flesta av de där ursprungliga rätterna kvar på Saras och mitt julbord. Och nästa generation fortsätter laga och äta flera av dem, även om det finns så mycket annat alternativt och spännande som vi välkomnat in i våra hem idag.

Vår familj en jul i slutet av 1970-talet

Nu kan man ju fråga sig om vår pappa och mamma hade precis samma traditioner? Inte funderade vi som barn på vems traditionerna var, mer än att mamma ville ha sin jul-anjovis och pappa måste ha äppelmos till skinkan. Men det måste varit ett givande och tagande. Vilka traditioner skulle gälla på julen?

När det gäller mat- och kaktraditioner brukade det förr ligga på hustruns lott och då kan man också tänka att hustrun hade med sig det från sin familj. Men vi tror att väldigt mycket i vår familj kom från vår farmor Eva. Varför? Ja, vi tror att hon var mycket noga med traditioner. Hon var fostrad i en högre ståndsmiljö där allt skulle hålla en viss klass och hon slet hela sitt liv för att hålla det så.

Vår mormor Sara var däremot lite av en kreativ konstnär, skapade nytt eller ändrade lekfullt lite här och där. Hennes fantasifulla julaftnar etsades inte in som traditioner måste, för att bli bestående. Men hennes vackra julkrubba, som hon skapade från kyrkotextilier i Karlstads hemslöjds lapplåda, är en skatt som jag tar fram varje jul. Mormors textilintresse ärvdes av vår mamma. Och vi har fortsatt. Mycket av mammas och mormors skaparglädje känner vi igen när vi får textila idéer och syr för vårt Augustaprojekt. Sånt gjorde inte farmor, vad vi känner till.

Men varifrån fick farmor Eva sina traditioner?

Om vi söker oss ytterligare en generation tillbaka, till farmors mor, Gerda på Stocktorp, den där ur-mormodern på sin gård i Södermanland dit alla hennes barnbarn kom och firade helger och sommarlov. Den gård och den mormor som vår pappa och alla hans kusiner talade om med sådan värme, glädje men också respekt. Det var hennes generösa stora hushåll som dottern Eva, vår farmor, ville hålla liv i. Det var därifrån traditionerna kom.

För ett par år sedan var vi på släktfest med många av våra sysslingar. En av dem höll tacktal och nämnde då att vi alla hade något gemensamt, att vi läste högt ur Victor Rydbergs julsaga Lille Vigg varje julafton, precis som Gerda på Stocktorp gjorde med alla sina barnbarn. Det hade Sara och jag ingen aning om, mer än att vår pappa alltid ville läsa den högt på julafton. Men vi visste inte varför, eller vem bryr sig om sånt när man är liten. Och vi visste inte varför pappa alltid staplade pepparkakshögar till var och en av oss familjemedlemmar med en pepparkaka överst med namn på. Vi tyckte det var praktiskt, då blev det mer rättvist. Men att man gjorde det på Stocktorp, visste vi inte, och att det är en urgammal sed med högar fick vi lära oss i en av Skansens julpyntade stugor.

Farmors mor Gerda Svinhufvud f. Nordwall

Nu kommer vi till det lite småläskiga. Gerda hade ingen mamma som hon ärvde jultraditioner ifrån. Gerda växte upp med sin mormor Anna Söderholm, eftersom hennes egen mamma, Augusta, dött i tuberkulos när Gerda bara var knappt ett år gammal. Traditioner skapar trygghet. Och har man ingen mamma, låg det nog nära till hands att verkligen hålla i de gamla traditionerna.

Var det Anna Söderholm som införde dessa traditioner i Gerdas barndomshem, samma som hon haft i sitt hem sedan hon gifte sig och fick ett eget hushåll 1805. Ja, inte Lille Vigg, för den berättelsen publicerades 1875 några år efter Annas död. Men allt annat, kakorna till exempel.

Farmors mormors mor Anna SÖderholm f. Fagerström

Der är bara en tanke. Augusta skriver själv i brev och dagböcker hur de äter julgröt, hur de ger varandra julklappar, men nämner inte några detaljer. Augusta är överhuvudtaget dålig på att beskriva vad de äter.

Jag ryser lätt när jag tänker på Anna Söderholm, född 1788. Är det så att vi på julafton äter ”samma” kakor som hon bakade för 200 år sedan åt sina barn på officersbostället Stora Gålstad utanför Linköping.

Jag måste nog sätta i gång med rullrånen nu. (deras historia började på 1600-talet!) De som ska fyllas med sommarens skörd av hjortron. Och jag tror att Sara i Usa håller på med sina klenäter…(med en historia från 1400-talet).

God jul önskar Sara och Kerstin

Augustas familj, Madiadi

Gumman med ruskorna och porträttfotot från 1870

11 november, 2022 Kerstin Melin 2 kommentarer

Gumman med ruskorna, hur fick hon det namnet?

Sara och jag tyckte det var nedvärderande att kalla henne så bara för att hon hade en huvudprydnad som var minst sagt originell. Det enda porträttet av Augustas mamma måste ha målats i början av 1830-talet eftersom Augustas systrar är målade i samma stil, men utan huvudbonad! Och systern Amalia dog i barnsäng 1833, året efter sitt bröllop.

Bröllopet 1832 mellan Amalia och Gustaf Lejdenfrost var säkert väldigt storstilat. Gustaf som lyckats komma upp sig och nu var en framgångsrik klädesfabrikör gifte sig med den vackra kaptensdottern Amalia Söderholm. Säkert var det så att man anlitade en konstnär som fick måla av damerna i familjen. Augusta var bara fem år och ansågs kanske för livlig att sitta modell, eller så tyckte man helt enkelt att hon var för ung för ett porträtt. Men systern Charlotte fick sitt porträtt målat liksom mamma Madiadi som mamma Anna kallades inom familjen. Alla tre var klädda i sen empirestil, även kallad Biedermeierstil. Klänningar med stora ballongärmar och vida kragar. Ett mode som vi som kan vår Disney, skulle förknippa med Askungens systrar på filmduken. Men Madiadis huvudprydnad var något speciell. Vi har letat i modeplanscher, bland museisamlingar och porträttmålningar, men ingen har en sådan speciell hårprydnad, även om hårmodet denna tid var väldigt utstuderat. Höga frisyrer smyckade med spetsar och blommor.

Så kom det sig att vi fick höra hennes smeknamn av släktingar: ”Gumman med ruskorna”. Vi trodde det var något som nutida släktingar slängt ur sig.

I veckan stod jag framför en hög album som en gång tillhört min farmor. Där var ett tjockt album fullt med kabinettfotografier från senare delen av 1800-talet. Säkert häften föreställde farmor själv i olika åldrar, men så fanns där ett par ark men ungdomsbilder på hennes pappa Pontus och mamma Gerda samt morfar Adolf Nordwall. Jag hade sett dem förut. Men farmor hade varit så företagsam och skrivit namn på lappar för att vi 100 år senare skulle veta vilka som figurerade på de sepiafärgade korten.

Där fanns en gammal kvinna klädd i vida kjolar. Jag tittade på farmors lapp och drog efter andan.

Anna Söderholm 1788 – 1870 (fotot taget ca 1867-1870)

”Gumman med ruskorna” hade farmor skrivit, och under detta: mormors mor.

Här satt nu ett foto av Augustas mamma, född 1788, året före franska revolutionen. Hur gammalt var fotot undrade jag och vände på det för att se vem fotografen var.

Bertha Valerius, Brunkebergstorg stod det på baksidan. En kort koll på nätet gav mig svaret. Bertha var verksam där 1867-1872. Det innebar att Anna Söderholm alias Gumman med ruskorna var ca 80 år på fotot. Och visst såg hon gammal ut. Den insjunkna munnen tydde på tandlöshet, ögonen saknar färg, kanske beroende på dålig syn men kan också vara fotokvaliten. Men visst är hon fin i sin sidenklänning, svarta spetssjal och spetskrage. Det här skulle jag säga var typiskt för Anna, hon var alltid mån om att se proper ut. Det vet vi genom alla brev hon skrivit till Augusta om hur hon skulle klä sig och vårda sina kläder. Och vad är det för bok hon bbläddrar i på fotot, ett album? Vi vet inte. Tänk om det är ett foto av hennes älskade dotter Augusta? Det har vi ju aldrig hittat!

Jag tänker på tillfället när fotot togs. 1857 flyttade Anna med sin svärson Adolf och lilla dotterdottern Gerda till Stockholm och bodde där i sex år innan hon flyttade till den nyinköpta gården Schiringe i Mellösa. Så kanske de gjorde en liten lustresa till Stockholm tio år senare och passade på att gå till fotografen på Brunkebergstorg. Gerda var ung tonåring och fotograferades säkert samtidigt. Det här var nog Annas sista resa. 1870 dog Anna 82 år gammal. Hennes liv hade inte varit lätt. Hon hade begravt alla sina barn alldeles för tidigt då de dött av sjukdomar och barnsbörd. Men hennes eget äktenskap ska ha varit lyckligt och hennes enda barnbarn fick ett långt och lyckligt liv.

Bertha Valerius var den första kvinnan att bli kunglig porträttleverantör. Men 1873 stängde hon sin fotoateljé på Brunkebergstorg och ägnade sig sedan helt åt sitt måleri. Bland hennes målningar hittar vi flera kungligheter bland annat Karl XV och drottning Lovisa.

Kanske måste Sara och jag acceptera Annas smeknamn, nu när vi vet att även vår farmor kallade sin mormors mor för ”Gumman med ruskorna”.

Letters and Diaries

Cecilia’s Album: Josefine Stenbock (Uggla) – A 7-year-old in Edgren’s boarding school

27 oktober, 2022 Sara Azzam Lämna en kommentar

In 1840, at the age of 7, Josefine Stenbock was sent to Stockholm to live with Pastor Johan Fredrik Edgren and his wife Lovisa Dethmar and to attend their school. She lived with the Edgren family for four years (1840-1843).

Tack för hvar stund jag med dig delat,
Tack för hvar dag jag haft med dig
Om någon gång jag mot dig felat,
Glöm mina fel, men glöm ej mig.

(Thank you for every moment I shared with you,
Thank you for every day I had with you
If ever I have wronged you,
Forget my faults, but don’t forget me.)

(Similar versions of this poem can also be found in older texts.)

Josefine Stenbock

Josefine belonged to a very old, noble family in Sweden. Her full name was Baroness Josefina Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Stenbock. She was born 7 May 1833 at Torsjö estate in Solberga parish in Skåne. Her father, Count Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock, was a chamberlain at the royal court and had also been an adjutant to the crown prince. Her mother was Countess Jeannette Margareta Hamilton. Josefine had five brothers (three of which died young) and one sister.

In 1857, Josefine married Chamberlain, Count Jacob Fredric Theodor Uggla and settled at Sillsjö (Selesjö) manor (close to Rejmyre) in Skedevi parish in Östergötland.

The following year, their daughter, Margareta, was born. For some reason, she was born at Jacob Fredric’s childhood home, Stora Djulö in Stora Malm’s parish in Södermanland).

Then in 1859, Josefine gave birth to a son, Carl Otto Knut Theodor. The young family lived at Sillsjö for 5 years. In 1862, they moved to Näringsberg in Västerhaninge parish. Näringsberg was owned by Josefine’s parents.

Two years later, in 1864, at the age of 34, Jacob Fredric made a trip to France.

In Paris, he visited a photographer (Alophe) at 35, Boulevard des Capucines to have his picture taken. Interestingly, it was at this address that another famous photographer, Felix Nadar, also had a studio. In 1874, Nadar lent his studio to the newly formed group of impressionists for their first exhibition.

Count Jacob Fredric Theodor Uggla (1829-1864) at 35 Boulevard des Capucines in Paris . Source

The ultimate destiny for the trip was Dax in south-west France. Dax was famous for its hot springs and was the first established spa in France. Many visited hot springs to cure diseases. Was that the reason for his trip? Did he have tuberculosis? Jacob Fredric died while at Dax, only 34 years old.

Josefine also visited a photo studio – but in Stockholm. Unfortunately, there are no dates on the photos.

Countess Josefine Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Uggla (born Stenbock) (1833-1881) Source

Josefine was now a widow at the age of 31 and with two young children, 5 and 6 years old. She would have to move in with some family members. In 1865, the little family moved to Klafreda (Klafreström, Klavreström) in Nottebäck parish. Josefine’s brother, Albert Magnus Olof Abraham Stenbock owned half of Klavreström’s iron mill. Josefine and her two children would live with her brother’s family in the beautiful old manor until 1869 when she moved to Copenhagen.

Josefine died in Copenhagen in 1881 at the age of 48.

Josefine’s daughter, Margareta Charlotta Johanna Fredrika did not marry and died in 1943.

Margareta Charlotta Johanna Fredrika Uggla (1858-1943) Source

Josefine’s son, Carl Otto Knut Theodor, emigrated to USA and changed his last name to Hamilton (after his maternal grandmother). He married, had 6 children, and died in 1933. According to genealogy sites, he became an artist (painter) and lived in Brooklyn, NY.

Augustas resa