Äter vi samma julkakor som Augusta? – en röd jultråd genom 200 år

Visst är traditioner intressanta?  Men varifrån kommer de och hur gamla är de?
När vi var små startade julförberedelserna ungefär vid första advent. Det handlade om att laga mat och baka, tillverka julklappar, göra julpynt, stöpa ljus, slå in julklappar och inte minst skriva julklappsverser. Dessa var aktiviteter som skulle göras från grunden och därför tog de så lång tid, men var fundamentala på något sätt. Jag menar, vem skulle idag förbereda sig en månad för en lunch, typ midsommar?
Carl Larsson, 1904, Wikimedia Commons
Redan här anar vi att tillagningen av julmaten har sina rötter i det gamla bondesamhället, då man inte köpte mat som idag, varken färdig eller halvfabrikat. Och att göra själv, tyckte vi var väldigt roligt, (ja, det tycker vi fortfarande!) Det finns en upptäckarglädje i att klara av att tillverka saker från dess minsta beståndsdelar.
Men vilken mat var det vi lagade, och fortfarande lagar och äter på julen. Det var olika rätter bestående av gris- och kalvkött, sill, potatis, rödbetor, lök, morot, äpple, kål, grädde, smör och ost. Till baket: rågmjöl, vetemjöl, smör, ägg, grädde, honung och socker och kryddor. Allt sådant som fanns på en bondgård. Det låter ganska tråkigt när man ser listan av ingredienser, men vilka goda julrätter och bakverk vi skapade!
Det här var fram till 1970/80-talet. Då hände det saker på julbordet. Man tyckte att den traditionerlla maten var ohälsosam, inga grönsaker? Influenser kom från andra länder, nya intressanta frukter och grönsaker gjorde entré. Men fortfarande finns de flesta av de där ursprungliga rätterna kvar på Saras och mitt julbord. Och nästa generation fortsätter laga och äta flera av dem, även om det finns så mycket annat alternativt och spännande som vi välkomnat in i våra hem idag.
Vår familj en jul i slutet av 1970-talet
Nu kan man ju fråga sig om vår pappa och mamma hade precis samma traditioner? Inte funderade vi som barn på vems traditionerna var, mer än att mamma ville ha sin jul-anjovis och pappa måste ha äppelmos till skinkan. Men det måste varit ett givande och tagande. Vilka traditioner skulle gälla på julen?
När det gäller mat- och kaktraditioner brukade det förr ligga på hustruns lott och då kan man också tänka att hustrun hade med sig det från sin familj. Men vi tror att väldigt mycket i vår familj kom från vår farmor Eva. Varför? Ja, vi tror att hon var mycket noga med traditioner. Hon var fostrad i en högre ståndsmiljö där allt skulle hålla en viss klass och hon slet hela sitt liv för att hålla det så.
Vår mormor Sara var däremot lite av en kreativ konstnär, skapade nytt eller ändrade lekfullt lite här och där. Hennes fantasifulla julaftnar etsades inte in som traditioner måste, för att bli bestående. Men hennes vackra julkrubba, som hon skapade från kyrkotextilier i Karlstads hemslöjds lapplåda, är en skatt som jag tar fram varje jul. Mormors textilintresse ärvdes av vår mamma. Och vi har fortsatt. Mycket av mammas och mormors skaparglädje känner vi igen när vi får textila idéer och syr för vårt Augustaprojekt. Sånt gjorde inte farmor, vad vi känner till.
Mormors julkrubba
Men varifrån fick farmor Eva sina traditioner?
Om vi söker oss ytterligare en generation tillbaka, till farmors mor, Gerda på Stocktorp, den där ur-mormodern på sin gård i Södermanland dit alla hennes barnbarn kom och firade helger och sommarlov. Den gård och den mormor som vår pappa och alla hans kusiner talade om med sådan värme, glädje men också respekt. Det var hennes generösa stora hushåll som dottern Eva, vår farmor, ville hålla liv i. Det var därifrån traditionerna kom.
Farmor Eva Melin f. Svinhufvud
För ett par år sedan var vi på släktfest med många av våra sysslingar. En av dem höll tacktal och nämnde då att vi alla hade något gemensamt, att vi läste högt ur Victor Rydbergs julsaga Lille Vigg varje julafton, precis som Gerda på Stocktorp gjorde med alla sina barnbarn. Det hade Sara och jag ingen aning om, mer än att vår pappa alltid ville läsa den högt på julafton. Men vi visste inte varför, eller vem bryr sig om sånt när man är liten. Och vi visste inte varför pappa alltid staplade pepparkakshögar till var och en av oss familjemedlemmar med en pepparkaka överst med namn på. Vi tyckte det var praktiskt, då blev det mer rättvist. Men att man gjorde det på Stocktorp, visste vi inte, och att det är en urgammal sed med högar fick vi lära oss i en av Skansens julpyntade stugor.
Farmors mor Gerda Svinhufvud f. Nordwall
Nu kommer vi till det lite småläskiga. Gerda hade ingen mamma som hon ärvde jultraditioner ifrån. Gerda växte upp med sin mormor Anna Söderholm, eftersom hennes egen mamma, Augusta, dött i tuberkulos när Gerda bara var knappt ett år gammal. Traditioner skapar trygghet. Och har man ingen mamma, låg det nog nära till hands att verkligen hålla i de gamla traditionerna.
Var det Anna Söderholm som införde dessa traditioner i Gerdas barndomshem, samma som hon haft i sitt hem sedan hon gifte sig och fick ett eget hushåll 1805.  Ja, inte Lille Vigg, för den berättelsen publicerades 1875 några år efter Annas död. Men allt annat, kakorna till exempel.
Farmors mormors mor Anna SÖderholm f. Fagerström
Der är bara en tanke. Augusta skriver själv i brev och dagböcker hur de äter julgröt, hur de ger varandra julklappar, men nämner inte några detaljer. Augusta är överhuvudtaget dålig på att beskriva vad de äter.
Jag ryser lätt när jag tänker på Anna Söderholm, född 1788. Är det så att vi på julafton äter ”samma” kakor som hon bakade för 200 år sedan åt sina barn på officersbostället Stora Gålstad utanför Linköping.
Jag måste nog sätta i gång med rullrånen nu. (deras historia började på 1600-talet!) De som ska fyllas med sommarens skörd av hjortron. Och jag tror att Sara i Usa håller på med sina klenäter…(med en historia från 1400-talet).
God jul önskar Sara och Kerstin

Boken Augustas Resa till julpris: 190 SEK!

Augustas resa är den perfekta julklappen till den som vill drömma sig bort i tid och rum, njuta av vackra bilder på historiska kläder från mitten av 1800-talet. Systrarna Sara och Kerstin gjorde verklighet av sin dröm och gav sig iväg på en resa genom Europa i sin farmors mormors fotspår med hennes reseskildring som deras guidebok.

Hur var det att resa i snörliv, stärkta underkjolar, bahytt och sjal? Systrarna berättar hur de först sydde kläderna och sedan hur det kändes att leva i dessa kläder under deras resor.

Läs mer …

Gumman med ruskorna och porträttfotot från 1870

Gumman med ruskorna, hur fick hon det namnet?

Anna Söderholm ca 45 år

Sara och jag tyckte det var nedvärderande att kalla henne så bara för att hon hade en huvudprydnad som var minst sagt originell. Det enda porträttet av Augustas mamma måste ha målats i början av 1830-talet eftersom Augustas systrar är målade i samma stil, men utan huvudbonad! Och systern Amalia dog i barnsäng 1833, året efter sitt bröllop.

Amalia Söderholm, 1808-1833

Bröllopet 1832 mellan Amalia och Gustaf Lejdenfrost var säkert väldigt storstilat. Gustaf som lyckats komma upp sig och nu var en framgångsrik klädesfabrikör gifte sig med den vackra kaptensdottern Amalia Söderholm. Säkert var det så att man anlitade en konstnär som fick måla av damerna i familjen. Augusta var bara fem år och ansågs kanske för livlig att sitta modell, eller så tyckte man helt enkelt att hon var för ung för ett porträtt. Men systern Charlotte fick sitt porträtt målat liksom mamma Madiadi som mamma Anna kallades inom familjen. Alla tre var klädda i sen empirestil, även kallad Biedermeierstil. Klänningar med stora ballongärmar och vida kragar. Ett mode som vi som kan vår Disney, skulle förknippa med Askungens systrar på filmduken. Men Madiadis huvudprydnad var något speciell. Vi har letat i modeplanscher, bland museisamlingar och porträttmålningar, men ingen har en sådan speciell hårprydnad, även om hårmodet denna tid var väldigt utstuderat. Höga frisyrer smyckade med spetsar och blommor. 

Charlotte Söderholm 1806-1837

Så kom det sig att vi fick höra hennes smeknamn av släktingar: ”Gumman med ruskorna”. Vi trodde det var något som nutida släktingar slängt ur sig. 

I veckan stod jag framför en hög album som en gång tillhört min farmor. Där var ett tjockt album fullt med kabinettfotografier från senare delen av 1800-talet. Säkert häften föreställde farmor själv i olika åldrar, men så fanns där ett par ark men ungdomsbilder på hennes pappa Pontus och mamma Gerda samt morfar Adolf Nordwall. Jag hade sett dem förut. Men farmor hade varit så företagsam och skrivit namn på lappar för att vi 100 år senare skulle veta vilka som figurerade på de sepiafärgade korten. 

Där fanns en gammal kvinna klädd i vida kjolar. Jag tittade på farmors lapp och drog efter andan.

Anna Söderholm 1788 – 1870  (fotot taget ca 1867-1870)

”Gumman med ruskorna” hade farmor skrivit, och under detta: mormors mor.

Här satt nu ett foto av Augustas mamma, född 1788, året före franska revolutionen. Hur gammalt var fotot undrade jag och vände på det för att se vem fotografen var.

Bertha Valerius, Brunkebergstorg stod det på baksidan. En kort koll på nätet gav mig svaret. Bertha var verksam där 1867-1872. Det innebar att Anna Söderholm alias Gumman med ruskorna var ca 80 år på fotot. Och visst såg hon gammal ut. Den insjunkna munnen tydde på tandlöshet, ögonen saknar färg, kanske beroende på dålig syn men kan också vara fotokvaliten. Men visst är hon fin i sin sidenklänning, svarta spetssjal och spetskrage. Det här skulle jag säga var typiskt för Anna, hon var alltid mån om att se proper ut. Det vet vi genom alla brev hon skrivit till Augusta om hur hon skulle klä sig och vårda sina kläder. Och vad är det för bok hon bbläddrar i på fotot, ett album? Vi vet inte. Tänk om det är ett foto av hennes älskade dotter Augusta? Det har vi ju aldrig hittat! 

Jag tänker på tillfället när fotot togs. 1857 flyttade Anna med sin svärson Adolf och lilla dotterdottern Gerda till Stockholm och bodde där i sex år innan hon flyttade till den nyinköpta gården Schiringe i Mellösa. Så kanske de gjorde en liten lustresa till Stockholm tio år senare och passade på att gå till fotografen på Brunkebergstorg. Gerda var ung tonåring och fotograferades säkert samtidigt.  Det här var nog Annas sista resa. 1870 dog Anna 82 år gammal. Hennes liv hade inte varit lätt. Hon hade begravt alla sina barn alldeles för tidigt då de dött av sjukdomar och barnsbörd. Men hennes eget äktenskap ska ha varit lyckligt och hennes enda barnbarn fick ett långt och lyckligt liv. 

Bertha Valerius var den första kvinnan att bli kunglig porträttleverantör. Men 1873 stängde hon sin fotoateljé på Brunkebergstorg och ägnade sig sedan helt åt sitt måleri. Bland hennes målningar hittar vi flera kungligheter bland annat  Karl XV och drottning Lovisa.

Kanske måste Sara och jag acceptera Annas smeknamn, nu när vi vet att även vår farmor kallade sin mormors mor för ”Gumman med ruskorna”. 

Cecilia’s Album: Josefine Stenbock (Uggla) – A 7-year-old in Edgren’s boarding school

In 1840, at the age of 7, Josefine Stenbock was sent to Stockholm to live with Pastor Johan Fredrik Edgren and his wife Lovisa Dethmar and to attend their school. She lived with the Edgren family for four years (1840-1843).

Tack för hvar stund jag med dig delat,
Tack för hvar dag jag haft med dig
Om någon gång jag mot dig felat,
Glöm mina fel, men glöm ej mig.

(Thank you for every moment I shared with you,
Thank you for every day I had with you
If ever I have wronged you,
Forget my faults, but don’t forget me.)

(Similar versions of this poem can also be found in older texts.)

Josefine Stenbock

Josefine belonged to a very old, noble family in Sweden. Her full name was Baroness Josefina Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Stenbock. She was born 7 May 1833 at Torsjö estate in Solberga parish in Skåne. Her father, Count Magnus Albert Carl Gustaf Arvid Stenbock, was a chamberlain at the royal court and had also been an adjutant to the crown prince. Her mother was Countess Jeannette Margareta Hamilton. Josefine had five brothers (three of which died young) and one sister.

Torsjö

In 1857, Josefine married Chamberlain, Count Jacob Fredric Theodor Uggla and settled at Sillsjö (Selesjö) manor (close to Rejmyre) in Skedevi parish in Östergötland.

The following year, their daughter, Margareta, was born. For some reason, she was born at Jacob Fredric’s childhood home, Stora Djulö in Stora Malm’s parish in Södermanland).

Then in 1859, Josefine gave birth to a son, Carl Otto Knut Theodor. The young family lived at Sillsjö for 5 years. In 1862, they moved to Näringsberg in Västerhaninge parish. Näringsberg was owned by Josefine’s parents.

Näringsberg (Source)

Two years later, in 1864, at the age of 34, Jacob Fredric made a trip to France.

In Paris, he visited a photographer (Alophe) at 35, Boulevard des Capucines to have his picture taken. Interestingly, it was at this address that another famous photographer, Felix Nadar, also had a studio. In 1874, Nadar lent his studio to the newly formed group of impressionists for their first exhibition.

Count Jacob Fredric Theodor Uggla (1829-1864) at 35 Boulevard des Capucines in Paris . Source

The ultimate destiny for the trip was Dax in south-west France. Dax was famous for its hot springs and was the first established spa in France. Many visited hot springs to cure diseases. Was that the reason for his trip? Did he have tuberculosis? Jacob Fredric died while at Dax, only 34 years old.

Josefine also visited a photo studio – but in Stockholm. Unfortunately, there are no dates on the photos.

Countess Josefine Albertina Charlotta Fredrika Lovisa Uggla (born Stenbock) (1833-1881) Source

Josefine was now a widow at the age of 31 and with two young children, 5 and 6 years old. She would have to move in with some family members. In 1865, the little family moved to Klafreda (Klafreström, Klavreström) in Nottebäck parish. Josefine’s brother, Albert Magnus Olof Abraham Stenbock owned half of Klavreström’s iron mill. Josefine and her two children would live with her brother’s family in the beautiful old manor until 1869 when she moved to Copenhagen.

Klavreström Manor (Source)

Josefine died in Copenhagen in 1881 at the age of 48.

Josefine’s daughter, Margareta Charlotta Johanna Fredrika did not marry and died in 1943.

Margareta Charlotta Johanna Fredrika Uggla (1858-1943) Source

Josefine’s son, Carl Otto Knut Theodor, emigrated to USA and changed his last name to Hamilton (after his maternal grandmother). He married, had 6 children, and died in 1933. According to genealogy sites, he became an artist (painter) and lived in Brooklyn, NY.

Print Friendly, PDF & Email

Cecilia’s Album: Augusta Rütterskjöld – A French Poem

Augusta Rütterskjöld was 16 years old when she sat down to copy the following lines on a card for Cecilia Koch’s memory album.

 

L’amitié vient du ciel habiter ici bas
Elle embellit la vie et survit au trèpas

(Friendship comes from the heavens and dwells below
it embellishes life and survives death)

The poem is actually the last stanza of a longer poem, “Même Sujet” by Desmahis, a famous French poet who lived in the 1700s. It might have been included in a French poetry book that the girls studied in school.

Augusta Rütterskjöld

Augusta Rütterskjöld was one of Cecilia’s (and our Augusta Söderholm’s) friends. They had been in the same confirmation class and they had just celebrated their first communion (Jacob Parish, May 1844). They all, most likely, also attended Edgren’s school. Augusta was 16 years old and lived in a large house at Regeringsgatan 66. She had lived in the house since she was born. Augusta was the youngest of the Rütterskjöld children. Her older siblings were Lovisa 21, Adelaide 19, Jaquette 18, and Ewert 17.

Her family was well connected in Stockholm but her father had left them after mismanaging his wife’s inheritance. It was Augusta’s mother and her relatives who cared for the children. The family history is documented in an earlier blog entry about Augusta (Augusta Mariana Rütterskjöld and her Absent Father).

Jaquette Rütterskjöld

I was wondering if any of Augusta’s sisters might also have given Cecilia a memory card. Were there any cards that had been signed simply by a first name or initials that might match any of her sisters’ names? There was one. It was a memory card by a friend who had also copied a short French poem and who had signed it using her initials, J…e. It was probably signed by Augusta’s sister Jaquette.

Awhile ago, I also wrote a blog entry about Jaquette and her aunt, Netta Dimander: Who was Mrs. Dimander?

The Poem

The poem from which Augusta copied the last lines can be found in the following book, published in 1835: The French Reader’s Guide; or, Miscellaneous Selections in Prose and Verse from the Best French Authors of the two last Centuries, and from the Most Distinguished Writers of the Present Day.  It is available online.

 

 

I fotspåren på vår farmors mormor

Translate »