Studenternas Uppsala på 1840-talet

Förra veckan var vi i Uppsala för att leta spår efter Augustas man Adolf Nordvall. Det var en fantastisk vårdag, solen lyste och parkerna fylldes av studenter. En del låg i gräset och solade, andra firade en födelsedag med sång och tårta och några satt fördjupade i sina böcker. Kanhända såg det likadant ut på vårarna under 1840-talet då Adolf studerade där.

Prins Gustaf, statyn av Carl Eldh utanför Carolina

Ja, inte riktigt. Vi bestämde oss, som alltid när vi gör våra Agusta-utflykter, att skala bort allt som inte fanns i mitten av 1800-talet. Bort med alla moderna hus, alla bilar och cyklar och folk som stirrar i sina mobiltelefoner.

Vad återstår då? Alla de gamla byggnaderna, Universitetet, Slottet, Domkyrkan (men med kortare kyrktorn) och gatorna runtomkring.  samt några gator runt ån och bort mot Svartbäcksgatan och Linneträdgården. Helt andra ljud. Forsens brus utanför museet. Människors samtal. Slamret av porslin och glas på Domtrappkällaren. Men hästarnas hovklapper saknade vi. Och vi saknar de uppklädda studenterna i frack och höga hattar.

Vi började våra efterforskningar på biblioteket, Carolina Rediviva. I den allra innersta läsesalen fick vi hjälp att ta fram matriklar över studenter på 1800-talet. Men inget napp, mer än Adolfs avhandling från 1851, Om Kants deduction af de rena förståndsbegreppen. Men den har vi sett förr. Efter sin doktorspromovering 1851 blev Adolf docent i etik men flyttade sedan 1853 till Strängnäs och blev lektor, när han gift sig med Augusta.

Vi var inte ute efter hans filosofiska arbeten, utan vi ville veta hur hans liv i Uppsala såg ut, var han bodde och hur hans studentliv var. Vi hittade ingenting. Inte heller på museet. Sista försöket var Universitetets arkiv. Men de stängde tidigt. Det var ju så vackert väder 😉

Prins Gustaf och hans två bröder på föreläsning av Johan Christopher Lindblad i Theatrum Oeconomicum vid Uppsala universitet 1846.

Vi har ju läst Adolfs brev till Augusta. Där berättar han ingenting om sitt studentliv, bara hur mycket han längtar efter henne och hur han oroar sig för hennes hälsa och hur han hämtar och lämnar brev på postkontoret. Vi bestämde oss för att göra en liten rundvandring i de gamla kvarteren. Då skulle vi i alla fall kunna se hur husen såg ut. Uppsala var ju inte så stort på i mitten av 1800-talet. På många av husen finns plaketter som beskriver vilka som bott där och vad husen används till. Vi hittade flera hus som använts till studentrum, så möjligen var det så han bodde. Vi sökte efter Östgöta Nation och upptäckte då att nationen i mitten av 1800-talet låg i Linnéträdgårdens orangeri!

Sångarprinsen och vårsångerna

Vi avslutade vår stadsvandring vid statyn av Prins Gustaf, sångarprinsen. Imorgon är det Valborgsmässoafton och traditionen bjuder att vi sjunger vårsånger, och många av dem är skrivna av just prins Gustaf. Lustigt nog kommer nästan alla de traditionella vårsångerna samma tid, mitten av 1800-talet.

Prins Gustaf föddes 1827, samma år som Augusta, och studerade i Uppsala samtidigt som Adolf. Det var han som skrev Studentsången och Glad såsom fågeln och många andra sånger. Kanske sjöng Adolf dem för Augusta, eller så fick hon noterna av honom när han hälsade på i Stockholm. Det var ju hon som var sångfågeln.

En annan kompositör och sångare var Gunnar Wennerberg, som också studerade och undervisade i Uppsala under 1840-talet. Hans sångsamling Gluntarne som kom ut 1847-1850 och skildrar studentlivet i Uppsala. Här är gudagott att vara… är en av dem. Lustigt nog blev Gunnar Wennerberg expeditionssekreterare på Ecklesiastikdepartementet i början av 1860-talet. Då arbetade även Adolf Nordvall där som expeditionssekreterare. Jag undrar om de talade om studenttiden i Uppsala på fikarasterna?

Till sist måste jag även nämna min egen favorit-vårsång från samma tid,  Under hägg och syrén   (Blommande gröna dalar…) skriven av Zacharias Topelius. Nej, han studerade inte i Uppsala utan i Helsingfors. Denna finstämda sång skrev Zacharias på sin vackra lilla gård Kuddnäs i Nykarleby, där han gick under de blommande syrenerna vid Nykarlebyån. Den publicerades 21 juni 1855, ett par veckor innan Augusta dog i Varberg, så den fick hon aldrig höra.

Glad Valborgsmäss! 

(Översta bilden:  Ågatorna med Nybron. Litografi av Alexander Nay (1870).) Notera domkyrkans korta torn på den tiden!

 

Hotel Norrköping in Stockholm

Map of Stockholm’s Old Town in 1848. Two houses are marked with red numbers:
Stora Nygatan 8 and Lilla Nygatan 11.

12 March 1851

”Since Saturday evening I am here in Stockholm, our Swedish Paris, the dance-hungry’s Eldorado. Our journey here was miserable; unfavorable road conditions for the sleigh and grey, chilly weather. We ate bad food and slept miserably in cold, unpleasant lodgings, chatted with drunk coachmen, drank mulled wine, and finally arrived frozen and exhausted to our nice and beautiful Stockholm where we took in at Hotel Norrköping on Stora Nygatan. The day after our arrival, we waded through deep dirt to get to our friends on Kungsholmen where we became heartily received, had a pleasant evening, and dreamed us back to winter evenings at Krusenhof.”

 

Even though it is of little importance, I just had to find where Hotel Norrköping was located. Does the house still exist in Stockholm’s Old Town? I had googled and searched old newspapers but this hotel just eluded all my searches. There would have to be better ways to look for this hotel.

A couple of weeks ago, Kerstin and I visited Stockholm’s City Archives and asked for suggestions. Despite their help, we still couldn’t find anything about this hotel. The archivists suggested looking for ads in old newspapers. But I had already searched the digitized newspapers and found nothing.

Then Kerstin and I walked the street Augusta mentioned, Stora Nygatan, and looked at buildings that might have been from this time – just for fun and on the way to Vapiano for lunch. Which house could it have been?

Google map image of the same area as on 1848 year’s map.

Last weekend I visited the Royal Library (KB) in Stockholm. It is the repository for everything that has been printed. It was then that I realized that KB had many digitized newspapers that I had not been able to find in other archives.

Searching for the hotel in KB’s archives actually gave me the results I had been looking for!

Hotel Norrköping showed up in advertisements but depending on the year, there were two different addresses for this hotel. Maybe it moved? The address was Stora Nygatan 8 in 1858 and Lilla Nygatan 11 in 1863 and 1866. The two streets are parallel and the two addresses are very close to each other (see image above). In the late 1860s, the hotel was mentioned as having closed.

At Hotel Norrköping
(Stora Nygatan No. 8) Several well furnished rooms for rent by month or until 1 April for bachelors or travelers.
(Stockholms Dagblad, 10 November 1858)

The hotel was also listed in a travel guide,  published in 1866. There, the address is Lilla Nygatan 11.

I still have not found any pictures of the hotel, but the two houses still exist so, most likely, there would just have been a small sign over the door with the name of the hotel and the rooms would have been ordinary –  probably nothing worth depicting in a newspaper ad.

What have I learned? That there are many archives that are not searchable by search-engines like Google. One has to familiarize oneself with all the different archives and then be very creative in how to search.

Two singers who have not previously sung in here in the city wish to get an engagement. Messages can be left at Hotell Norrköping, Lilla Nygatan N:o 11, rooms 6 and 7. (Aftonbladet, 30 November 1863)

And sometimes one is rewarded by a little luck.

 

 

 

 

Stora Nygatan 8 and Lilla Nygatan 11.

The Letter to Lotten Westman

Girl Reading by Albert Hendschel (1834-1883)

Augusta writes a letter to her friend Charlotta (“Lotten”). Lotten lives in Stockholm and Augusta has returned home to Loddby from Stockholm.

 

Loddby, 24 January 1847

…How many times I’m with you in mind, how many, many times I wish I had you here in my rooms, how many afternoons when the sun is setting and I sit alone in the corner of my couch do I imagine you sitting in the other corner and how we heartfully exchange our thoughts. I must be very fond of you to think of you so often. I have not seen a single soul since I came home because I have not been outside the door except for on New Year’s Day, when I attended the ball in the city {Norrköping} and had a royally boring time….

 

There are several letters between Augusta and Lotten in the family archives. Augusta writes about how she misses her friends in Stockholm: Emelie Breitholtz, Marina Ribbing, and Albertine Osbeck, born Schubert and related to Augusta. Maybe they all attended the same private school for girls?

A couple of weeks ago, Kerstin and I visited the Stockholm city archives – Stadsarkivet – to learn more about the education of girls in Stockholm in the 1840s. We know that Augusta studied in Stockholm from 1842 to around 1846 and boarded with a family. But what school did she attend? In the 1840s, there were few schools for girls. Maybe the city archives would have some information.

The archivist is very helpful and suggests that we start with the school archives and search for girl academies. So we do, and find only two schools. The first private school for girls in Stockholm was Wallinska Skolan which opened in 1831. It was located in the Old Town.  The other school was Bjurströmska Pensionen, competing for the title of the most exclusive girls’ school in Stockholm. In the middle of the 1840’s the school was taken over by a German educator, Ms Sophie Antoinette Kock, and the school was renamed Kockska Pensionen. In 1852 it again changed name with new leadership to Posseska Pensionen and in 1855 it became Hammarstedtska Skolan.

We find the addresses of the schools but not much else. We will need to continue the research. But what about her friend Lotten? Would her history give us any clues?

I google and I search in archives. I find that Lotten’s full name is Charlotta Sophia Ulrika Westman,  her birth date is the 15 November 1827, and her address in 1845. She and her sister are living with a miss Carin Hellberg, their care taker, in an appartment at the corner of Klara Norra Kyrkogata and Mäster Samuelsgatan. Today, the building is gone but it would have been located right behind Åhlens department store.

Where were their parents living? I continue my  church-archive search and find Lotten’s sister, Clara Carolina Dorothea Westman, born 16 February 1831.  She was baptized in Storkyrkan in Old Town. And by searching the baptismal records for this parish, I find that she was baptized by the famous bishop of Stockholm, J.O. Wallin, and that her parents were Isak Ulrik Abrahamson Westman, born in 1798, and his wife Eva Charlotta Plagemann, born in 1807. I also find that Lotten and Clara had a younger brother, Carl Abraham Ulrik Westman, born 2 February 1833 and also baptized in the same parish. But then the trail ends unless I am willing to read page up and page down of handwritten church records in order to find any of their names in records of death or departure to other parishes.  But in the genealogy site Geni, I find the parents listed with their birth and death dates. Lotten’s father died at age 36 and her mother at age 32. That explains why the two orphan girls were living with Miss Hellberg.

And then I find her on another geneology site. In 1857, she married and officer,Theodor Hugo Malcolm Abraham Wennerholm,  had 6 children, and lived to be 69 years old. But I also learn more about the Westman family. The Westman family was large and spanned many generations of brewers in Stockholm. The family became very wealthy. Maybe Lotten was sent to an exclusive school in order to get the best education and secure a good husband?

Augusta’s Journey continues. Sometimes the research is tedious, but it always leads to new discoveries and new knowledge.

Stora Gåhlstad, vilken kartskatt eller skattkarta?

Hur kunde vi missa det? Förra året när vi åkte runt i Linköpingstrakten hade vi lite ont om tid, så vi valde att titta på Lambohov istället för  Stora Gålstad, eftersom vi inte trodde att gården fanns kvar. Jag vet inte hur vi letade då, men när jag nu tänkte börja skriva om Augustas födelsegård, hittade jag byn på Eniro! Sedan blev det en lång resa för att identifiera de olika gårdarna som ingår i byn Stora Gålstad och avgöra vilken det var Augusta bodde på, och om den faktiskt finns kvar idag.

På min väg mot att hitta rätt gård,  lärde jag mig ytterligare en bit svensk historia, storskifte, laga skifte och militärboställen.

Jag började med Google maps, ingen träff på Stora Gålstad, förmodligen var det därför vi inte hittade dit förra våren. När jag sökte på nätet fanns referenser till flera gårdar i Stora Gålstad: Storgården, Västergården, Mellangården, Källgården, Prästgården och Aspegården. Jag tog för givet att det var Storgården, kanske för att det i alla dokument benämns Stora Gålstad. Men det var bäst att gå till botten och ta reda på hur det såg ut på 1820-talet. I Lantmäteriets historiska kartor hittade jag både kartor och dokument rörande St Gålstad. Nu fick jag också bekräftelse på att det var ett militärt boställe och ingen egen ägd gård. I kyrkböcker och andra handlingar benämns bostället efter vilken rang soldaten hade vid det aktuella tillfället. Därför heter det allt från Corpralbostället ända till fram till Adjutantbostället. Det gör det hela lite knepigare när man ska söka.

1868, 40 år efter Augustas födelse, såg kartan ut så här:

Jag gick ytterligare bakåt i tiden och nästa karta jag hittade ritades 1856 då man genomförde ”Laga skifte”. För mig ser det ut som ett broderimönster med massor av stygn. Men nu kan jag förstå varför man genomförde denna jordreform! Alla ”stygnen” är ju små jordlotter.

Laga skifte i Sverige beslutades år 1827 och principerna i denna skiftesstadga gällde till 1928. I vissa delar reviderades stadgan 1866, men ersattes av 1926 års lag om delning av jord som trädde i kraft 1/1 1928. Syftet var att slutföra de jordreformer som påbörjats med storskiftet och enskiftet. Läs mer (Wikipedia)

Redan 1774 genomförde man ”Storskifte” på Stora Gålstad. Då såg det i princip likadant ut med alla små lapptäckesbitar av jord.

Storskiftet var i Sverige (med Finland) ett av regeringen understött ägoskifte av mark inom landsbygdens byar beslutad 1749, och den första större jordreformen i riket, där tegar slogs samman så att varje bonde fick ett fåtal sammanhängande åkrar. Läs mer  (Wikipedia)

Och se där, där finns beskrivet att ”Corporalsbostället” är det lilla huset i mitten märkt E! Och dessutom står det att Augustas farfar kvartersmästaren Petrus Söderholm nyttjar ägorna. Det är lustigt att man ibland förändrar man förnamnen så att de blir lite ”finare”. Han hette egentligen Per. Vad som också är intressant på denna karta är att till gården hör en liten stuga, långt ner till höger. Det ser ut som en jaktstuga, eftersom den ligger mitt i skogen.

Nu ska jag bara frossa i ytterligare en karta, från 1692. Det är ju så fantastiskt att man kan se alla dessa gamla kartor digitalt! Vad som är speciellt med denna karta är att man kan läsa vilken jordmån det är på de olika åkrarna. Och sedan är de ju bara för söta,  de små husillustrationerna med rök i skorstenarna!

När jag hittade Augustas farfar omnämnd på kartorna från 1700-talet, var jag tvungen att ta reda på lite mer om dessa militärboställen. Augustas farfar flyttade in på Stora Gålstad 1764.

Krigsarkivet igen

Jag gjorde en liten utflykt till Krigsarkivet igen för att titta på deras dokumentation om Stora Gålstad. Snart satt jag med enorma böcker från 1700-talet och framåt innehållande husesynsprotokoll. Här fanns alltså beskrivningar av gården. Vilka byggnader och ägor som fanns, till och med hemlighuset! Sedan fanns noterat hur välskött det var och vilka förändringar som behövde göras. Det är dock svårt att läsa den gamla handstilen!

Men 1832 gjordes den sista synen, i samband med att familjen Söderholm flyttade ut efter att två generationer bott där. Det dokumentet var lättläst och jag kunde bland annat läsa att huset bestod av en sal och fyra kammare.

 

1805 gifte sig Augustas pappa Johan Petter med Anna Catarina Fagerström. Hon flyttade då in på gården där Johan Petters föräldrar och syskon bodde. Men året efter flyttade föräldrarna till en av döttrarnas gård ett stenkast bort. Det tyckte förmodligen Anna C var skönt. Hon födde de året deras äldsta dotter. Så först tog Johan Petter över sin fars lön (mitt förra blogginlägg) och sedan även hans boställe. Så var det nog även inom det militära, man ärvde både yrken och bostäder.

Ja just det….

Hur ser Stora Gåhlstad ut idag?

När jag jämför kartbilderna, lägger dem på varandra så är jag ganska övertygad om att det som idag heter Gålstad Mellangård är det tidigare militärbostället. Jag ska verifiera det så småningom, men materialet om alla militärbostäder som försåldes finns i Härnösand och är inte digitaliserat.

 

Men om det är rätt så ser gården ut så här enligt bilden på Eniro. (Till vänster ser man Västergården) Visst är den söt! Sara och jag får göra en utflykt dit i sommar.

Uppdatering 12 april

Nej, det var inte Mellangården som var militärboställe. Det låg bredvid, till höger i bilden ovan. Förmodligen rivet och är idag trädgård. Men säkert tultade Augusta runt även på denna gårdsplan, hos grannarna.

Augustas pappa var barnsoldat utan lön de första åren!

Livfana från 1838 (Armemuseum)

Förra veckan ägnade Sara och jag oss åt att leta fakta i arkiven. Det finns mycket som är digitaliserat som man kan läsa hemma vid datorn, men vi hade flera frågeställningar som vi inte kunnat hitta digitalt. Jag ville veta mer om Augustas pappa, som var officer i Andra livgrenadjärregementet och förmodligen deltagit i Napoleonkrigen.

Johan Petter Söderholm

På Krigsarkivet på Gärdet fick vi hjälp att leta. Vi började med att ta fram Johan Petter (J.P) Söderholms meritlista. Redan på den tiden skrev man sitt eget CV!

Vi blev allt lite tagna när vi läste om hans liv. 21 april 1788 tar J.P. värvning som second korpral i Östgöta kavalleriregemente. Han är då 12 år och ska på sommaren fylla 13. Han får ingen lön! Nästa rad är lika intressant, 1790 blir han förste korpral vid 15 års ålder. Och nu får han lön. Han får överta den lön hans pappa haft som kvartersmästare. Pappan har fått avsked.

Kanske kan det vara en förklaring till att J.P. tog värvning så tidigt. J.Ps pappa Per Söderholm var ju underofficer och kanske fick unge J.P. hänga med honom.

För att hitta vilket kompani J.P. tillhörde är jag tvungen att leta vidare. Hemma vid datorn inser jag att jag måste bläddra igenom mönstringsrullorna för alla kompanierna, från 1790 och framåt. Jag har på mig ”kantarellögonen” som direkt borde känna igen namnet ”Söderholm”. Efter ett tag hittar jag namnet som indelt soldat i Majorens kompani 1791 under Landeryds socken. Indelt soldat således. Avlönad av organisten och en musiker samt en kvinna! Det är fantastiskt att man kan se så mycket i arkiven!

Men det är inte Johan Petter, utan hans äldre bror Gustaf som också tog värvning. Han blev så småningom adjutant och kvartersmästare.
Jag letar vidare, kompani efter kompani, år efter år. När jag kommer till 1809 är jag beredd att ge upp och ögonen går nästan i kors när jag kommer till slutet. Och plötsligt, mitt framför mig på skärmen står det  J.P Söderholm. Inte i rullorna av soldater, utan som den ”Regist. Adjutant” som nedtecknat fakta. Jag jämför handstilen med det lilla brev som Johan Petter skrev till Augusta som liten, och visst är det samma krumelurer på versalerna.

Det stämmer ju ganska bra med hans CV. 1808 blev han befordrad till fänrik vid Andra livgrenadjärregementet och fick säkert nya uppdrag såsom att nedteckna ”Förslag öfver monderings, bevärings, och utredningspersedlar.

 

Vi fortsätter i meritförteckningen.

1812 befordras J.P till Löjtnant med samma lön som tidigare. 1816 befordras han till kapten och först där står det att han bibehåller sin adjutantslön. Om jag fattat det hela rätt så har han haft samma lön i ca 35 år. Eller kanske har de justerat den under tiden men att det inte är beskrivet på det sättet i CV:n.

 

Just nu vet vi inte mer än att J.P. begärde och fick avsked från krigstjänsten 1829 ”efter 42 ½ års trogen och nitisk tjänst”. Någon guldklocka fick han nog inte. Han hyrde ett litet löjtnantsboställe dit familjen flyttade 1832. Men redan 1835 dör han i ”Trisselfeber” 59 år gammal. Vi tror att det var körtelfeber, från tyskans drüsenfieber.

 

Nu återstår det för mig att besöka Krigsarkivet igen och försöka se var vilka krig och slag J.P. deltog i. Det finns en helt fantastisk beskrivning av en jämngammal soldat i samma regemente som beskrivit hela sin militära (och privata) historia. Jonas Brogren hade ungefär samma bakgrund och började sin bana från grunden. Men om J.P. var med i samma slag vet jag ännu inte. Jag återkommer efter nästa besök hos det fantastiska Krigsarkivet.