Gott nytt år, 2021!

Två kvinnor i 1800-talskläder
Utflykt till Nora hösten 2019

Vilket år det har varit! Inte hade vi kunnat ana att vi inte skulle kunna göra en enda utflykt tillsammans under 2020. Sara har inte varit i Sverige sedan hösten 2019. Men tack och lov har vi varit friska!

I februari skojade vi lite och skrev Amerikabrev på 1800-talsvis där vi talade om att vi längtade till sommaren när vi skulle kunna träffas igen. Sonen Fredrik filmade brevskrivandet och la upp på Youtube. Sara var i Los Angeles och hennes dotter Josefin filmade henne när hon läste brevet där.  Och inte kunde vi ana att det skulle bli som förr i världen att utvandrare faktiskt fick hålla kontakt via brev. Vi kunde ju inte resa alls.

Men tack och lov har vi idag alla digitala möjligheter att umgås. Och det fick även bli lösningen när boken om Augustas resa skulle ges ut. Det blev en ”Zoom”-release istället för bokmingel på Almgrens sidenmuseum som var planerat i maj. Och inte blev ett enda föredrag av, på de event  vi var inbokade på. Men fördelen med vårt Augustaprojekt är att det inte kan bli för gammalt. Det är ju redan historia. Det är bara att ta det lugnt och under tiden hittar vi fler spännande upptäckter.

Vi har hållit igång med skrivandet på våra bloggar och i sociala medier. Vi har ju så många foton från våra tidigare resor som vi gärna delar med oss av.

Våra planer för 2021

Sara håller på att gå igenom Augustas konfirmationsklass och forskar i dessa flickors fortsatta öden. Kerstin skriver på fortsättningen av boken om Augustas liv, baserat på dagboken och en stor brevsamling blandat med våra egna upplevelser i spåren på Augusta.  När de kan ges ut är inte riktigt bestämt ännu.

Och våra utflykter vi planerade för under 2020, de ska vi försöka genomföra efter sommaren, om Sara har möjlighet att komma till Sverige då. Det blir utflykter i Stockholmstrakten, Östergötland och Södermanland. Sedan kan vi alltid hoppas att det blir en snörik vinter nästa år, så vi äntligen kan få åka släde! Vi drömmer om det, och i år har jag faktiskt sytt en pälsfodrad cape. Så hör av er ni som har hästar och släde!

Nu önskar vi er ett Gott Nytt År, ett år då vi allihop får vara friska och har möjlighet att träffas igen.

Vi skålar på ångfartyget Erik Nordevall II i Karlsborg

 

20. Virginia Sophie Augusta Carlsson (Daguin) – Parents Unknown?

Was Virginia nervous on that Sunday when Pastor Petterson opened the doors to the new class of 92 girls who would be studying with him? Did she arrive alone, or did she walk in with some friends? Was her secret known by the other girls who were gathering? She must have assumed that Pastor Petterson knew. But were there rumors? And if they knew, would she be treated like a celebrity, or would she be shunned?

When I decided to get to know the girls in Augusta’s confirmation class of 1844, I thought I should limit it to the top 20 girls based on Pastor Petterson’s perception of their social status. He had ranked the girls based on their family names and their fathers’ professions. But girl number 20 did not belong to the aristocracy or any of the well-known merchant families in Stockholm. She had a most common name, Carlsson, and her father was not listed. Why was she listed as number 20 out of the 92 girls?

Who was Virginia Sofia Augusta Carlsson?

I started with the church records of baptism in Klara parish in Stockholm, the parish the pastor had written above her name. I knew that Virginia Sofia Augusta Carlsson was born on March 9, 1827, so I looked for the baptisms in 1827. The records of baptisms were separated into two series of books – one for legitimate and one for illegitimate children. That is, one for children whose parents were married and one for children born out of wedlock. Virginia did not appear in the book for legitimate children but I found her in the book for illegitimate children. She was baptized the day after her birth, and her parents were listed as “not reported” (Swedish: oangivna). The age of the mother, however, was recorded as 25.

Record of Virginia’s baptism in 1827.

I then looked for her in the census records and found her in the census for 1870, when she was 43 years old. She was living with a former teacher at the Royal Theatre, Sophie Daguin.

Sophie Daguin! Reading about her was like finding the key to why Virginia Carlsson was listed among the top 20 girls in the confirmation class. And it blew wide open the case of Virginia’s missing parents.

Who was Sophie Daguin?

I will skip all the twists and turns in church records, census records, and newspapers, and get straight to the story of Sophie.

Sophie Marguérite Daguin was born in Paris in 1801. At the age of 8, she was getting ballet lessons. A few years later, she was accepted as a student at the Grand Opera in Paris.

Ballet at the Paris Opera. Edgar Degas, 1877.

In 1815, at the age of 14, she signed a contract with the Royal Theatre in Stockholm and traveled to Stockholm in the company of two young male dancers. She became a celebrated ballerina. She also choreographed ballets and became the Ballet Master at the theatre. When she retired from dancing in 1843, she continued to teach ballet and became the principal of the theatre’s ballet school.

Augusta’s acquaintance, Erik Edholm, Theatre Director Backman, and Sophie Daguin. Drawing by Fritz von Dardel

The social life and challenges of women performers

A performer – a ballerina or an actress – in the 1800s was disrespected in Society. Women were brought up to become wives and mothers. And they were defenseless against the men they worked for, or with, and their powerful and wealthy friends. One of those powerful men was the Crown Prince, Oscar, who later became King Oscar I.

One of Sophie’s close friends was a younger, equally celebrated, actress at the Royal Theatre, Emilie Högquist. She had three illegitimate children, the last two fathered by Crown Prince Oscar.

So it was no surprise to find that Sophie had five illegitimate children. There were rumors that Crown Prince Oscar had fathered the third child. These rumors were never substantiated, but it is of course possible as the child was born years before his affair with Emilie Högquist.

All of Sophie’s children were given the last name of Carlsson:

Edvard Isidor Joseph, b. 1823
Virginia Sophia Augusta, b. 1827
Julie Adelaide Carlsson b. 1831
Hildur Carolina, b. 1838
Carl Arthur, b. 1841

In 1832 Sophie was granted the right to be legally independent, that is, not to have a male guardian. She never married and never acknowledged in the census records that the persons living in her household with the last name Carlsson were her children. Having a child out of wedlock was a crime and the pastors who had baptized her children had been nice enough to omit both parents’ names. But, of course, the pastors and her friends would have known that those were her children. However, in 1851, there is an annotation in the margin of one of the church records that the children’s mother was Sophie Daguin.

Back to Virginia Carlsson

There is no information about Virginia’s childhood. Who raised her and her siblings? Her mother, maids, foster parents? In the census records for 1835, none of the children were listed as living with their mother. In 1845, three of the children, but not Virginia or Carl Arthur, were living with their mother. But Virginia was at least living in Stockholm in 1844 as she attended the confirmation class.

Virginia never married but supported herself as a foreign language teacher. I assume that she taught French as her mother was French. She died in 1899 at the age of 71 from chronic heart disease.

So why was she among the top 20 girls, according to Pastor Petterson? Did he know who her father was? Or was it because her mother was a celebrity? Or were there some royal connections?

We will never know.

————————

Sources:

https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15768

Bernhardsson, P. I privat och offentligt. Undervisningen i moderna språk i Stockholm 1800–1880. Studier i utbildnings- och kultursociologi 9.256 pp. Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis. ISBN 978-91-554-9666-1 (2016)

Nordin Hennek, I. Mod och försakelser. Livs- och yrkesbetingelser för Konglig Theaterns skådespelerskor 1813-1863. Gidlunds. Södertälje (1997)

Featured Image: Ballet Rehearsal, Edgar Degas, 1873.

 

Invigningen av Eklundska teatern 4 december 1850

Hösten 1850 byggdes det febrilt på den Nya teatern i Norrköping. Skulle den hinna bli klar till den planerade invigningen på Oscarsdagen den 1 december? Nej, den blev inte klar förrän den 4 december, 170 år sedan.

Arbetet på nya teatern härstädes fortgår med ifwer och drift. En mängd kulisser äro redan uppställda. Ridåen – likasom de fleste öfrige dekorationerna, målade av Professor Müller – är äfwen på sin plats och föreställer en vüe af Norrköping, tagen från de s.k. Syltbergen. Teaterns machineri, hwars ändamålsenlighet och enkelhet blifwit witsordad af alla, som sett detsamma, är förfärdigadt under ledning af egaren till nya manègen på Kongl. Djurgården, Hr Motander.

Professor Georg Albert Müller föddes 1803 i Berlin och var en känd dekorationsmålare vid de kungliga teatrarna. 1845 blev han ledamot av Konstakademin. Vyn över Norrköping som han målade för teaterns ridå var denna, utsikten från Syltberget. Detta foto är taget 1868, alltså ett tjugotal år efteråt.

Man fick alltså skjuta på invigningen tre dagar medan man färdigställde bland annat dekoren.

Norrköpings tidningar var senhösten 1850 full av artiklar och annonser om den Nya teatern. Det var grosshandlaren Gustaf Eklund som finansierat bygget som skulle kunna ta emot resande teatersällskap. Gustaf Eklund var pappa till Augustas beundrare, även han hette Gustav Eklund. Denne Gustav skrev den vackra lilla valsen ”La belle du Nord” till henne, som jag skrivit om tidigare.

Ehuru den nya teatern härstädes är så fullbordad, att den kunnat öppnas i morgon, Oscarsdagen, har likwäl Direktör Hessler, i följd af oförutsedda hinder, funnit sig nödsakad uppskjuta densammas inauguration till nästa onsdag, den 4 Dec., då, på sätt af i dagens tidning införd annons inhemtad, jemte en för tillfället författad ”Prolog, ” uppföres: ”Systrarna på Kinnekulle.” Detta skådespel är wisserligen här förut gifvet af Direktör Andersson, men på den gamla teatern, hwaresst, i saknad af machineri, den sceniska effekten till största delen förfelades; och då piecen nu uppföres efter en annan bearbetning af Danska originalet, med nya lämpliga dekorationer och praktfulla kostymer samt, efter hwad wi hört sägas, med utmärkt wacker musik af den skicklige Finske tonsättaren Konrad Grewe,  så synes stycket wara lyckligt walt till inwigning af den nya teatern, helst dennas machineri kommer att deri spela en betydande role wid de många förwandlingar, som i stycket förekomma.(Norrköpings tidningar 30/11 1850)

På invigningskvällen var Norrköpingssocieten på plats. Under en ”präktig” ljuskrona med 30 lågor som spred sitt ljus, var det fullsatt i salongen. Efterfrågan på biljetter var så stor att man satte upp en föreställning två dagar senare, för de som inte fick plats den 4 december.

Naturligtvis var även Augusta med på invigningen. Som vanligt var hon allt annat än imponerad. Ingenting i Norrköping tycktes imponera på henne efter att hon några år tidigare rest runt i Europa och sett de kungliga operahusen och även bott i Stockholm där hon var flitig gäst på teatrarna.

Nya theatern i Norrköping är invigd. Wi hade biljetter till första representation och man trakterade med en tråkig piece och en så förtviflad musique att den hart när hade jagat alla spectateurerna på porten. Herr Eklund hade att glädja sig åt flera ironiska hurrarop, hvilka han mottog med synbar förtjusning men besvarade Norrköpingsdryga nickningar åt alla kanter. De värde åskådarne som, sans comparaison, kände sina svin på gången togo likväl als intet illa upp de nådiga hälsningarna. (Augustas dagbok 1850)

Vad tyckte tidningarna?

Norrköpings tidningars recencent var inte heller helt nöjd. ”Måhända hade publiken väntat sig mer av en prolog wid en så prydlig teaterinvigning” Prologen var skriven av teaterdirektören Carl Gustaf Hessler som även framförde den. Och pjäsen ”Systrarna på Kinnekulle” förblev lika torftig trots storartade dekorationer. Här finns hela recensionen: Norrköpings tidningar 7 dec 1850

Eklundska teatern som den kallades, var byggd i trä. Efter 53 år ansåg man den inte längre uppfylla kraven på brandsäkerhet. Där fanns till exempel endast en in- och utgång. 1903 revs teatern. Ridåer, kulisser och maskineri sparades i lagerutrymmen vid Händelö. Men inte ens där var de skyddade mot brand. 2016 brann de gamla handmålade kulisserna upp. På Östgötateaterns hemsida kan man läsa om branden och även se några av kulisserna som brann upp. Dessa var dock inte från 1850-talet utan förmodligen från sekelskiftet. Men förmodligen är ridån, huvudbilden ovan, mycket äldre, men inte den som omtalas vid invigningen.

https://www.ostgotateatern.se/om-ostgotateatern/aktuellt/teaterhistoria-forstordes-i-branden