Organistfamiljen Tåhlin i Kvillinge – första namnet på min 1850-talskarta

Denna vecka sorterar jag bland mina orgelnoter. Tjocka album med många av Bachs verk. De är till salu. Hoppas någon hittar dem på bokbörsen, gärna någon ung kvinnlig orgelelev… Dagens blogg handlar om hur jag snubblade över en av rikets första kvinnliga organister, född ett stenkast från Augustas Loddby.

Det hela började med att jag tyckte att Augustas värld började bli så rörig och svåröverskådlig. I Augustas dagbok fanns en otrolig massa personnamn. Men vilka var de, och var bodde de?

När man inte har bilder på dem, blir de svåra att föreställa sig. Jag var tvungen att hitta ett annat sätt att gestalta dem på. Jag har ju ett gigantiskt personregister där jag noterar alla namn jag stöter på.

Det slog mig att jag skulle kunna forska från ett annat håll. Jag skulle kunna utgå från kartan över Kvillinge socken, Augustas hemtrakt. Där borde alla gårdar och familjer kunna ritas in.

Så jag sökte på Lantmäteriet efter en lämplig karta att utgå ifrån. Häradsekonomiska kartan från 1868 är en vacker karta. Min bror Sigurd förstår nog vad jag menar! Kartan är ju från tiden efter Augustas död, järnvägen finns med. Men mellan Augustas tid i Kvillinge och 1868 hade inte gårdsstrukturen ändrats så mycket.

Vilket år skulle jag nu välja att beskriva på min karta. 1850 skriver Augusta utförligt i dagboken om sina dagar i hemsocknen, så 1850 fick det bli på min karta. Det var dags att logga in på Riksarkivet och husförhörsboken för 1850. Jag hade tur, Kvillingeprosten hade en läslig handstil. Jag började bläddra sida för sida för att se vilka personer som ägde respektive bebodde de olika gårdarna. Men det var inte helt enkelt. Många gårdar ägdes av någon fabrikör, rådman eller brukspatron, men de drev inte gården själva. Jag bestämde mig för att enbart leta efter namn jag läst om eller som var jämnåriga med Augusta.

Många gårdar beboddes av för mig helt okända namn, men några fynd gjorde jag och äntligen fick jag ordning på kyrkans folk i Kvillinge, vilka de var och var de bodde.

Jag började med organisten och klockaren i Kvillinge församling. Han var inte ens nämnd i Augustas dagbok. Den enda kopplingen jag hittar, är i hennes kassabok 1853 efter bröllopet

 22 Augusti
Till präster och klockare 60,-

Organisten och klockaren Carl Fredrik Tåhlin f. 1808

När jag noterat honom på min karta i Nybble,  i närheten av Kvillinge kyrka, började jag leta digitala avtryck. Hans pappa var också organist liksom två av hans bröder. Tydligen var även detta ett yrke som gick i arv, åtminstone till sönerna. Carl Fredrik efterträdde sin bror som organist i Kvillinge 1832, 24 år gammal. Enligt en liten tidningsnotis hade han tagit examen i Linköping endast 17 år gammal. Brodern hade fått organisttjänst i Borgs och Löts församling. Carl Fredrik flyttar nu in på klockarebostaden Carlstorp, som lantmätaren vid avstyckningen 1797 beskrivit som:

”Denna äng hvaraf stuga och ladugårdshus äro uppbyggda, äpple och päronträd planterade, samt stenmur till hägnad i Öfra gafveln uppförd av nu varande Åboen Carl Jönsson”

Det lät som ett vackert litet ställe med fruktträd.

Så gifte han sig 1849 med Anna Vilhelmina Eugenia Sundstedt född 1824. De fick fyra barn. När den äldste sonen Carl Emil döptes 1851, var båda organistbröderna med som faddrar. Jag kan just tänka mig vilken vacker musik som spelades. Trots sina musikaliska faddrar, blev sonen Carl Emil inte organist. Han blev en framgångsrik bergsingenjör och arbetade både i England, Frankrike och Belgien förutom på många stora bruk i Sverige.

Carl Fredriks ”Wis bok”

När jag sökte på nätet efter Carl Fredrik snubblade jag över en berättelse i Östergötlands spelmansförbunds medlemstidning från 2009.

När Carl Fredrik var 27 år började han nedteckna visor i ett litet häfte ”Wis bok”. Boken som finns på Norrköpings stadsarkiv, innehåller 83 sångtexter under olika rubriker: ”Patriotiska och Krigsånger, Sånger med blandat innehåll, Erotiska sånger, Avskedsånger, Bröllopssånger, Barndomssånger, Dryckesvisor, Sångstycken från Theatern”.

Men nog måste Augusta haft en hel del med organisten att göra. Hon sjöng ju på tillställningar i bygden. Organisthustrun Nina Sundstedt var ju jämnårig med Augusta och även hon kom från en musikalisk familj i Östra Husby.

Organistyrket gick faktiskt i arv!

Men om nu inte Tåhlins äldste son blev organist, så hittade jag en annan intressant notis på nätet. Jag blev nyfiken, kunde hon vara släkt med organisten i Kvillinge?

Mycket riktigt, efter lite letande i födelseböckerna i Kvillinge, hittade jag Carl Fredriks och Ninas dotter Berta Augusta Kristina född 1856.  1899, året efter faderns död blir hon organist och klockare i Jonsberg, Linköpings stift. Men inte förrän hon fått kungens medgivande!

Sveriges första kvinnliga organist, Elfrida Andrée kämpade för kvinnors rätt att få bli organister. Hon blev också den första kvinnliga organisten i Sverige, efter att en motion om kvinnans rätt att inneha organisttjänster bifallits 1868. Men fortfarande var man tvungen att få kungens tillstånd 1898! Och självklart var fröken Tåhlin ogift, annars hade hon aldrig fått en sådan tjänst! I 14 år var hon organist i Jonsberg, ända fram till sin död 1914. Hon blev 58 år.

Vår gästbloggare Johan hittade oss och Augusta på nätet!

Johan Schubert, vår och Augustas släkting, gästbloggar på vår webb

I mer än två år har Kerstins och Saras berättelser om Augustas liv och resor stimulerat mig och motiverat mig att lära mig mer om historien på ett personligt sätt.

Det började med en tavla som hängde i mitt barndomshem. Den visar min farfars far Ludvig Schubert. När och varför tavlan målades och vad den föreställer utöver min farfars far på häst fick jag aldrig veta och frågade nog heller inte efter det. Det vi fick veta var att han varit  i Algeriet och krigade på fransmännens sida. Det lät spännande och räckte som barn att veta.

Ludvig förblev som nästan alla äldre släktingar främst ett namn och kanske lite till, i bästa fall. Som pensionär kom dock nyfikenheten och inte minst ledig tid att få svar på frågor. Jag återvände till tavlan och Ludvigs liv.

Ludvig föddes 1837 och växte upp i Norrköping. Han var yngst bland många syskon. Hans pappa var född  i Säter men pappan flyttade som ung till Norrköping. Ludvigs pappa blev textilfabrikör och var som sådan mycket framgångsrik. När  Ludvig växte upp var pappan ägare till en av största yllefabrikerna i stan. Endast kända Söderberg&Arosenius var större.

Jag sökte på nätet om familjen Schubert i Norrköping runt 1850. En av de första träffarna var Kerstins och Saras blogg om Augusta. Den handlade om när Augusta var på bröllop där en av Ludvigs äldre systrar gifte sig. Fantastisk träff att få! Det blev dock genast tusen gånger bättre.

Det framgick snart att Kerstins och Saras farmors mormor (Augusta) och morfar träffades hemma hos Ludvig!!

Han var nämligen Ludvigs informator och Ludvig var Augustas kusinbarn. Kerstin och Sara var inte bara mina nyupptäckta släktingar utan det fanns andra kopplingar också. De skrev om Augusta men både direkt och indirekt skrev de även om hur livet och tillvaron var för Ludvig och hans familj. Augusta var ofta hemma hos Ludvigs systrar vilka var jämnåriga med henne. Ludvig bodde centralt i Norrköping på den tomt där Elite Hotell finns idag. Familjen Schubert hade även ett gods/sommarhus Fullerstad gård utanför Söderköping och där fanns det gott om utrymme för Augusta och andra att vara i skön miljö sommartid.

Under två år har mängder med intressanta historiska kartor, dokument och bilder passerat revy i Saras och Kerstins berättelser.

Järnvägskarta Tyskland 1849

Ett exempel är kartan som visar vilka järnvägar som fanns när Augusta gjorde sin resa. På kartan kan man se orten Schwarzenbek där Augustas påbörjade sitt livs första tågresa. Jag studerade kartan länge och lärde mig mycket. Kartan berättar mycket historia. Jag såg stickspåret nära Schwarzenbek som gick ner till Elbe och blev nyfiket vad det representerade. Jag fann historien om den historiska saltvägen från Elbe till Lübeck som en gång var viktigt för allt salt till oss under medeltiden. Till Lübeck kom saltet redan på 1300-talet på Europas första grävda kanal som passerade en vattendelare och därför krävde slussarna som både lyfte och sänkte fartygen. Slussarna var färdiga 200 år innan vi började bygga några i Sverige.

Bilden visar en sluss precis framme vid Elbe. Jag var där förra sommaren. Jag besökte även andra historisk intressanta slussar i Europa. En bieffekt av att läsa om Augustas resor.

Jag har under två år kunnat använda Kerstins och Saras rika berättelser som startskott på olika typer av berikande historiska fördjupningar. Kerstins senaste blogg handlade om när Augustas mamma åker och fikar i Krokek. Jag blev nyfiken på Krokeks historia och lärde mig att det var ett känt fika ställe redan 700 år sedan då det låg längs Eriksgatan och var landskapsgräns där kungen fick nytt följe. Naturligt blev att följa upp var de andra gränsställen utmed Eriksgatan låg och vad de är idag. Augustas fikaställen ledde alltså denna gång till vår tidiga medeltidshistoria.

Tomas Tranströmer har en berömd dikt Gläntan som börjar

Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse….

Att använda berättelserna om Agusta som färdkost och ge sig förutsättningslös ut i historien har på samma oväntat sätt gett mig många stimulerande insikter om historien och det förflutna i smått och stort. Många äldre släktingar och andra är inte längre bara ett namn. Med egna historiska kortare berättelser har jag kunnat vävt en allt tätare bild av det förflutna. Samband kronologiskt och i rummet har i mängder uppenbarats.  Att resa och att läsa blir härigenom ständigt mer stimulerande.

Avslutningsvis. Tavlan med min farfars far vet jag idag är målad innan han deltagit i något krig. Motivet är påhittat. Tavlan ingick i ett verk som skrev av Julius Mankell 1866 om de svenska regementens historia. Tavlan skulle illustrera uniformer hos Svea artilleriregementen 1860-talet.

Johan Schubert

johan.schubert@gmail.com

Åby gästgivargård – Augustas lokala pub

I mitten av 1800-talet var Åby ingen stor ort. Den var knappt en by. Men där fanns en viktig gård, förutom tingshuset. Det var gästgifvargården Lilla Åby! Nu var ju Augusta och hennes familj inte i behov av övernattning eller byte av hästar så nära inpå hemmet. Men i dagboken får vi veta att Loddbyborna flera gånger vandrar till  Åby för att äta och dricka. Det var deras ”lokala pub” som låg 3 kilometer norr om Loddby.

Dagboken 25 augusti 1850:

Lejdenfrost var redan före oss hemma och vi promenerade af åt Baggemötet, samt vidare genom Björnvikskogen åt Åby – och på afton draks rödt vin och vatten, hvartill jag accompagnerade med sång ur åtskilliga författare.

4 mars 1851:

En dag voro vi på Sten dit fru von Leesen och hennes man jemte Rådman Hagelin och några andra herrar från den goda staden äfven anlände. Herrarna voro särdeles stojande och upprymda efter en visite vid Åby der Bacchi safter nästan mer än tillåtligt omtöcknat deras förstånd.

Augustas mamma skriver om Åby i sitt brev till Augusta vårvintern 1844:

I morgon har jag bjudit Hjortens på kaffe till Krokek det är ett så ypperligt före och vackert väder varföre Åby är dagligen besökt af en talrik mängd stadsbor. 

Jag tolkar det som om Anna tycker det är för fullt på Åby gästgifveri, så de planerar att åka 12 km längre, till Krokeks gästgifveri. Men slädföret verkar vara så bra, så det gick väl ganska fort. Krokeks gästgifvargård var den största i Östergötland.

Lilla Åby (inte att förväxla med Stora Åby i Ödeshög, som Augusta också besöker) var en berömd gästgivargård. Den etablerades redan 1638 av Peter Kruse, ägare till Krusenhof. När Augusta var där på 1850-talet, ägdes gästgivargården av Hults bruk. Gästgivaren under denna tid hette Samuel Hansson och var 53 år, hans hustru Maria Catharina Stafberg var några år yngre. På gården fanns en hel del pigor, drängar och stalldrängar, vilket var naturligt eftersom de hade stall för hästar att byta för resande. Allt fanns noga reglerat i skjutsförordningen från 1649. Det var drottning Kristina som införde denna förordning och faktiskt övernattade hon själv just på Åby gästgifveri på vägen mot Rom, efter sin abdikering.

Gästgiveriets plikter

Gästgivaren var skyldig att hålla hästar. Man hade så kallade hållhästar och reservhästar. Hållhästar var böndernas egna hästar som de var skyldiga att låna ut vissa dygn enligt en fastställd turordning. Hållhästarna användes i första hand, i andra hand användes gästgivarens egna hästar och om det inte räckte, skickades bud till gårdar runt omkring. Vagn kunde man hyra eller använda sin egen.

Jag undrar så hur de kunde hålla reda på vilka hästar som skulle tillbaka till vilka skjutsställen och till de bönder som lånat ut dem. Ett gigantiskt pusslande! Men de klarade de säkert bra, även utan digitala bokningssystem och GPS.

Lilla Åby finns kvar, åtminstone huset och den gamla krogen. Men gästgiveriverksamheten upphörde i början på 1900-talet.

Jag tog fram min karta och mätte avståndet. Idag går ju vägarna på ett helt annat sätt och man tar sig inte så lätt över E4. Men 1850 kunde Augusta promenera längs den långa allén från Loddby ta till höger och passera Björnviksskogen och så var hon framme vid Åby.

Skjöldebrand

När jag letade efter bilder på Lilla Åby, dök en fantastisk målning upp bland sökresultaten. Inte för att man ser själva gästgivargården, men utsikten därifrån och söderut, över hela trakten. Det är helt fantastiskt man ser ända till Norrköping och jag tror att jag ser Loddby också! Tavlan är målad av Anders Fredrik Skjöldebrand, som var en mångsysslare. Till yrket var han officer och tjänstgjorde vid samma regemente som Augustas pappa under en tid. Men han var även statsråd, satt i Svenska akademin, Vetenskapsakademin, Musikaliska akademin samt några ytterligare akademier. Ja och så var han en uppskattad konstnär och har alster på Nationalmuseum.

Åby gästgiveri 2019 enligt Google street view:  https://goo.gl/maps/YCrNFWGVUhk Nyköpingsvägen 5. Huset till vänster är den gamla krogbyggnaden från 1700-talet. Till höger gästgivargården.

 

Huvudbilden, målningen av Skjöldebrand, finns att se på följande auktioners webbar:

https://www.bukowskis.com/sv/auctions/583/926-anders-fredrik-skjoldebrand-utsikt-vid-aby-gastgifvaregard-fran-kolmarden-mot-norrkoping

Translate »