Kategoriarkiv: Augustas vänner

Invigningen av Eklundska teatern 4 december 1850

Hösten 1850 byggdes det febrilt på den Nya teatern i Norrköping. Skulle den hinna bli klar till den planerade invigningen på Oscarsdagen den 1 december? Nej, den blev inte klar förrän den 4 december, 170 år sedan.

Arbetet på nya teatern härstädes fortgår med ifwer och drift. En mängd kulisser äro redan uppställda. Ridåen – likasom de fleste öfrige dekorationerna, målade av Professor Müller – är äfwen på sin plats och föreställer en vüe af Norrköping, tagen från de s.k. Syltbergen. Teaterns machineri, hwars ändamålsenlighet och enkelhet blifwit witsordad af alla, som sett detsamma, är förfärdigadt under ledning af egaren till nya manègen på Kongl. Djurgården, Hr Motander.

Professor Georg Albert Müller föddes 1803 i Berlin och var en känd dekorationsmålare vid de kungliga teatrarna. 1845 blev han ledamot av Konstakademin. Vyn över Norrköping som han målade för teaterns ridå var denna, utsikten från Syltberget. Detta foto är taget 1868, alltså ett tjugotal år efteråt.

Man fick alltså skjuta på invigningen tre dagar medan man färdigställde bland annat dekoren.

Norrköpings tidningar var senhösten 1850 full av artiklar och annonser om den Nya teatern. Det var grosshandlaren Gustaf Eklund som finansierat bygget som skulle kunna ta emot resande teatersällskap. Gustaf Eklund var pappa till Augustas beundrare, även han hette Gustav Eklund. Denne Gustav skrev den vackra lilla valsen ”La belle du Nord” till henne, som jag skrivit om tidigare.

Ehuru den nya teatern härstädes är så fullbordad, att den kunnat öppnas i morgon, Oscarsdagen, har likwäl Direktör Hessler, i följd af oförutsedda hinder, funnit sig nödsakad uppskjuta densammas inauguration till nästa onsdag, den 4 Dec., då, på sätt af i dagens tidning införd annons inhemtad, jemte en för tillfället författad ”Prolog, ” uppföres: ”Systrarna på Kinnekulle.” Detta skådespel är wisserligen här förut gifvet af Direktör Andersson, men på den gamla teatern, hwaresst, i saknad af machineri, den sceniska effekten till största delen förfelades; och då piecen nu uppföres efter en annan bearbetning af Danska originalet, med nya lämpliga dekorationer och praktfulla kostymer samt, efter hwad wi hört sägas, med utmärkt wacker musik af den skicklige Finske tonsättaren Konrad Grewe,  så synes stycket wara lyckligt walt till inwigning af den nya teatern, helst dennas machineri kommer att deri spela en betydande role wid de många förwandlingar, som i stycket förekomma.(Norrköpings tidningar 30/11 1850)

På invigningskvällen var Norrköpingssocieten på plats. Under en ”präktig” ljuskrona med 30 lågor som spred sitt ljus, var det fullsatt i salongen. Efterfrågan på biljetter var så stor att man satte upp en föreställning två dagar senare, för de som inte fick plats den 4 december.

Naturligtvis var även Augusta med på invigningen. Som vanligt var hon allt annat än imponerad. Ingenting i Norrköping tycktes imponera på henne efter att hon några år tidigare rest runt i Europa och sett de kungliga operahusen och även bott i Stockholm där hon var flitig gäst på teatrarna.

Nya theatern i Norrköping är invigd. Wi hade biljetter till första representation och man trakterade med en tråkig piece och en så förtviflad musique att den hart när hade jagat alla spectateurerna på porten. Herr Eklund hade att glädja sig åt flera ironiska hurrarop, hvilka han mottog med synbar förtjusning men besvarade Norrköpingsdryga nickningar åt alla kanter. De värde åskådarne som, sans comparaison, kände sina svin på gången togo likväl als intet illa upp de nådiga hälsningarna. (Augustas dagbok 1850)

Vad tyckte tidningarna?

Norrköpings tidningars recencent var inte heller helt nöjd. ”Måhända hade publiken väntat sig mer av en prolog wid en så prydlig teaterinvigning” Prologen var skriven av teaterdirektören Carl Gustaf Hessler som även framförde den. Och pjäsen ”Systrarna på Kinnekulle” förblev lika torftig trots storartade dekorationer. Här finns hela recensionen: Norrköpings tidningar 7 dec 1850

Eklundska teatern som den kallades, var byggd i trä. Efter 53 år ansåg man den inte längre uppfylla kraven på brandsäkerhet. Där fanns till exempel endast en in- och utgång. 1903 revs teatern. Ridåer, kulisser och maskineri sparades i lagerutrymmen vid Händelö. Men inte ens där var de skyddade mot brand. 2016 brann de gamla handmålade kulisserna upp. På Östgötateaterns hemsida kan man läsa om branden och även se några av kulisserna som brann upp. Dessa var dock inte från 1850-talet utan förmodligen från sekelskiftet. Men förmodligen är ridån, huvudbilden ovan, mycket äldre, men inte den som omtalas vid invigningen.

https://www.ostgotateatern.se/om-ostgotateatern/aktuellt/teaterhistoria-forstordes-i-branden

Särö – kalldusch på modet 1841

För ett par veckor sedan berättade vi om en 10-årig pojkes resedagbok från 1841, som vi fått ta del av genom Niklas Krantz. Pojken hette Ernst Salomon och reste med sina föräldrar på Göta kanal till Göteborg. Sara har skrivit ett blogginlägg om familjen Salomon som även var på Gustafsbergsbaden 1845 tillsammans med Augusta.

Jag lovade att vi skulle publicera fortsättningen av Ernsts resedagbok, ett av resans huvudsakliga mål, badsejouren på Särö söder om Göteborg.

Av en händelse talade jag igår med vår vän Berzeliusexperten Jan Trofast angående Särö, då jag visste att Jacob Berzelius och hans hustru Elisabeth (Betty) tillbringat en sommar där. Vilket sammanträffande! I Jans bok ”Jacob Berzelius, Klarhet och sanning” finns ett helt kapitel om Berzelius badresa, och det är just sommaren 1841, precis samtidigt som unge Ernst är där! Man kan alltså läsa Berzelius brev som beskriver samma bad och evenemang. Han är vuxen och dessutom en berömd forskare och van att skriva.

Men vi börjar med unge Ernst Salomon, 10 år, som också är otroligt duktig på att skriva:

Ikring kl:10 kommo vi till Götheborg och funno denna stad rätt vacker. Ett stycke derifrån sågo vi Bohus fästning med sina torn Fars Hatt och Mors Mössa. När vi kommo fram så träffade vi Häradshöfding Krook, som hade hyrt 2 rum åt oss. På förmiddagen besågo vi Tyska Kyrkan och Brunnsinnrättningen. Om aftonen voro vi bjudne till Krookens på Thé och soupeé. Följande dagen så väntade vi Doctor Berg på förmiddagen, och som äfven infann sig. Med honom skickade vi bref till Jaquette jemte en liten halsduk som Mamma hade köpt. Derefter gingo Pappa och jag uppå Telegrafberget der vi besågo Masthugget, som är Götheborgs förstad. Derpå gingo vi till badhuset der vi sågo Marmorkarena och den vackra trädgården utanföre. Hvarefter vi gingo hem och rustade oss för afresan till Särö Badställe, som skedde kl:2. Vägen var ovanligt elak af det föregående regnet. Hela vägen var backig och det gick mycket långsamt, emedan vi hade erhållit ett par mycket små hästar, så att framkomsten ej skedde förän kl:7 ehuru vägen endast var 2½ mil. Den 1sta Promenad, som företogs var ned till Badhuset och uppå berget i sällskap med General Möllerhjelm och Hofmarskalken Ehrenström. Följande dagen begyntes baden. På eftermiddagen gingo vi och sågo oss vidare ikring, såsom framåt Munkekullen och Skogshyddan.

Juli d18 ~ Då kom hit från Götheborg 2 Ångfartyg benämda Carl och Götha Elf på det sednare voro äfven våra saker. Då de fleste voro bortreste med Ångfartygena mucicerades det i Matsalen. Ganska fult väder med storm, den dagen var ej rolig. Om aftonen var det som vanligt musik med sång på Societetsalen.

  1. Charlotte för 1sta gången i bassinen, Hofm: bjöd på Gouter.
  2. Fult väder tillställning för Br:Patr: Henström, som bortforo den 22 misslyckades på ängen, som var belägen ett stycke från Skogshyddan. Uppå en liten Bergskulle muciserades af 3 personer neml: Assessor Kramer, Mamsell Åkerman Lieutenant Blomstedt, som spelte på Giutarr, derefter dracks Herr och Fru Henströms skål, hvarefter dansades och till slut en allmän polska.
  3. Tog Pappa för första gången Gräffenberger douche äfvensom Charlotte.
  4. Då var jag för första gången ute och red med stora Sällskapet.
  5. Då ankom fr: Götheborg Götha Elf med 70 passagerare, hvaribland Häradshöfding Krook med famille och en Mamsell Åman voro. Kyrkoherden Doctor Wallin hade äfven kommit dit med sin son en skolkamrat till mig och det var rätt roligt att träffa honom.
  6. Var jag för första gången vid snäckstranden der jag plockade temligen vackra snäckor. Pappa försökte för första gången att taga Gräfenberger och Bassin-bad på samma dag.
  7. Mycket Regn. Fru Möllerhjelm bjöd och den aftonen var det ganska roligt i anseende till de många lekarne, och derefter den myckna dans, som förehades intill Sena quällen.
  8. Regn och blåst från hafvet, som gjorde att vattnet öfversteg spångarne till Bassinen. Vi sågo äfven ett slags Sjödjur, som kallades maneter ock som fanns i mängd.
  9. Då bjöds till Kongsbacka marknad på 2 kärror i sällskap med Lifmedicus Retius med fru jag och Charlotte sutto tillsammans i ena kärran och vi körde turvis, så att jag körde åstad och Charlotte hem.
  10. Då var det höbergning och jag åkte och lekte i höet hela dagen.
  11. Regn. På aftonen roade fruntimerna sig med lectyr och herrarne med spel.

Augusti 1. Regn hela dagen. Fru Öfverstinnan Tuné bjöd på gouter.

  1. Var det vackert hela dagen och då promenerade jag för andra gången till snäckstranden. Om aftonen var det musik och dans uppå Societetsalen, Brukspatron Burén bjöd.
  2. Promenerade jag uppå berget hvarifrån jag räknade öfver 60 segel. På e:m: hade Ungherrarne bjudit på åkparti till Gustafsberg, som eges af en Prost i Vallda socken, som hette Ljungevall. Der dansades med musik af 3 musikanter fr. Götheborg. Åkpartiet utgjordes af 17 Kärror och 6 Vagnar. Emmellan danserna tracterades väldeligen och hvar och en af sallskapet erhöll en blomster-bouquette, att gifva åt den dam, som han kört före. Hemkomsten skedde ungefär kl:10. Om f:m: regnade det litet, men kort innan vi foro uppklarnade vädret för e:m:.
  3. Då hade om natten ett ovanligt häftigt regn fallit, och som gjorde väglaget för den följande dagen rätt svårt. Efter slutad måltid bortforo Hofmarskalken Ehrenström och Öfv: Tuné med fru. Pappa bjöd på afskedskål, som bestod af 5 bouteiller Champagne. På aftonen gaf Daubert en vacker Concert, på hvilken hela sällskapet bjöds af Fru Frierinnan Hermelin tillsammans utgörande ikring en 60 personer.
  4. Vackert väder. Om aftonen bjöds på Gouter af Frierinnan Berzelius, Fru Edholm och Grevinnan Virsén. Emellan danserna förevisades 6 Tableau vivant, som lyckades ganska väl. De voro följande. 1. Seine ur Lalla Rook. 2. Ljustycke efter Rembrandt. 3. Landtlig Concert efter Södermark. 4. Spådomseine efter Teniers. 5. Seine ur Piata af Vallter Scott. 6. Den helige Cecilia efter Carl Dolce. Den 6te med andlig sång bakom coulisserna.
  5. Bjudet på bal af Lifmedicus Retius, Häradshöfding Vretman och Grosshanlande i Norrköping Philipson. Sällskapets antal var 70. Muciken från Götheborg mycken tractering. Mamma var ej med ty Charlotte var sjuk. På aftonen hade Herr Åkerman med marescaller och tjärtunnor låtit illuminera vägen, ifrån Societetshuset ända ned till bron med omkringliggande ställen.
  6. Ångfartyget uteblef, så att General Möllerhjelms, Grefve Virséns, Frierinnan Berzelius, Fröken Poppius, Intendenten Lovén och Grefve Puke, med flera andra måste se till, att landvägen kunna komma till Götheborg. Klockan var 5, då de lemnade Särö med mycken saknad för de quarblifvande. Blodstörtning för Gr: Puke just vid afresan väckte mycket detagande för honom.
  7. Regn. Charlotte började att finna sig bättre.
  8. Mycket regn. Häradshöfding Vretman med fru och svägerska jemte Assessor Iggeström afreste kl:10.f:m:
  9. Passerat e:m: vid Skogshyddan. Pappa mådde ej bra. Regn.
  10. Regn och kallt. Om aftonen var det musik på Societetsalen.
  11. Ankom Lagman Tauvon. Jacobsons reste.
  12. Promenerades som vanligt. Ridt på morgonen regnigt.
  13. Reste Herrskapet Jacobsons och Magnussons i Skogshyddan till Götheborg, hvarest de bodde. Om aftonen bjöd Pappa å Societetsalen i anseende till Hermelins bortfarande antalet var 35.
  14. Då togs de sista baden och packades i anseende till att vi skulle fara onsdagen.
  15. Promenerade jag åt Munkekullen och red äfven för sista gången.

Sommaren på Särö 1841Varför reste de till just Särö? Kanske var det för att badorten var ny. Anders Åkerman etablerade badorten 1839 och detta var alltså den tredje säsongen. Och sedan ett år tillbaka kunde man tillhandahålla Gräfenbergerdusch. Vad jag förstår är Särö det första stället i Sverige som har denna nymodighet. Nu var vädret sommaren 1841 blåsigt och kallt. Kalla bad och ”duschar” gjorde inte vistelsen angenämare. Men det omväxlande kalla och varma baden skulle vara bra för hälsan. Men kanske gick man till överdrift.

Jacob Berzelius skriver om sin hustru Betty den 19 juli:

”…Betty hvarken får bättre matlust eller hull, samt har svårt att återfå värmen efter baden. Sedan hon, efter at hafva på eftermiddagen i 14 dagar låtit öfverskölja sig med en grov kall dusch…”

Ja, även Ernst Salomons pappa ”tog” Gräfenbergerduschen.

Gräfenberg-duschens historia

Detta kan man läsa i Wikipedia:

Hydroterapi är ett metodiskt bruk av kallt vatten till sjukdomars behandlande, något som var mycket utbrett under 1800-talet.

Även liknande behandlingar förekommit långt tidigare, härstammade den sentida vattenbehandlingen från lantmannen Vincenz Priessnitz (1799-1851) i Bad Gräfenberg, österrikiska Schlesien. Han hade själv råkat ut för revbensbrott och började behandla sig själv genom att stämma sin bröstkorg hårt emot en stolsrygg och därigenom föra de brutna revbenen i deras naturliga läge, varefter han behandlade sig med kompresser med kallt vatten och därigenom tillfrisknade fullständigt. Hans förtroende till vattenbehandlingen växte, och han började med stor framgång behandla människor härmed. Likaledes lärde honom tillfälligheten att inse nyttan att efter svettningar behandla sig med kyligt vatten och att uppfinna såväl sittbad som sköljningsduscher o.s.v. Han blev för kvacksalveri åtalad av domstolarna 1829 och 1830, och först 1831 erhöll han rättighet att behandla sjuka vid Gräfenberg.

Hans metod bestod i användandet av kallt vatten som dryck i ganska avsevärda kvantiteter, bad, diet och kroppsrörelser. Han uppställde för sig en teori lika enkel och lättfattlig, som hans behandlingssätt var energiskt och konsekvent. Kroppen måste rensas från främmande sjukdomsämnen genom grundlig utsvettning. Doktor Lagberg, en av Priessnitz efterföljare, skildrar som ett exempel på badbehandlingen vid Gräfenberg denna på följande sätt: Först ett lavemang av kallt vatten, kl. 6 å 7 på morgonen ett ”fullbad”, efter 2-3 timmars förutgående inpackning; kl. 11 ett 15-20 minuters sittbad eller 5-8 minuters strömbad, som förnyas på aftonen; kl. 5 några minuter under en dusch samt behandling med s.k. neptunigördel, två eller tre gånger om dagen omlagda. Utom dessa badformer begagnades avrivningar, halvbad, duschar i strål- eller regnform, allt med förutgående uppvärmning genom kraftig promenad eller kroppsarbete, genom svettning i torra eller fuktiga inpackningar. Priessnitz fick många efterföljare, men själva kallvattenkuren undergick under tidens lopp många modifikationer.

Kallvattenkuranstalter har funnits i många länder. Mest känd är Sebastian Kneipp som under 1800-talets senare del bedrev omfattande vattenterapi i Bad Wörishofen i Bayern. I Sverige var det doktor Johan Olof Lagberg, ”den svenska vattenterapins fader”, som först, i Söderköping, införde denna kurmetod, 1842; sedermera följde år 1843 Augustenbad vid Bie, 1849 Södertälje, 1852 Sundsvall, 1859 Uppsala, 1865 Mösseberg, 1870 Skövde och 1878 Hjo.

De missade Särö i Wikipedia, fast Särö förmodligen var först med sin dusch redan 1840. Jag har lagt till det nu i Wikipedia! Och 11 alnar blir ungefär 7 meter, som att stå i ett vattenfall!

Aftonbladet juli 1840

Berzelius ansåg att den unge badläkaren Åkerman inte blivit riktigt varm i kläderna och ordinerat en för tuff behandling. När livmedikus Gustaf Retzius anlände till Särö ändrade han badordningen. Nu blev det andra resultat och Betty och alla andra som varit missnöjda och velat resa hem, stannade kvar ytterligare några veckor.

Jacob Berzelius reste ifrån Särö till Stockholm i slutet av juli, men hans hustru Betty stannade alltså kvar på ännu ett par veckor. Tyvärr finns inte hennes brev med i boken. Men boken ger ändå en härlig beskrivning av det lekfulla livet på badorterna.

Men visst är det rörande att lille Ernst i sin berättelse beskriver att de är bjudna på supé med dans och charader hos Betty Berzelius! Ja, förresten verkar det som det var fest nästan varenda kväll i början av augusti. De familjer som nämns både i Ernsts reseberättelse och i Berzelius brev var nära vänner hemma i Stockholm: Edholm, Retzius, Poppius, Berzelius, Lovén och Virsén och säkert också Ernsts pappa, krigsrådet Carl Jacob Salomon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har fått brev från Augusta, avsänt 1850!


Nej, det är inte Postnord som tagit så lång tid. Brevet (eller breven) är inte ställda till mig utan till Augustas vän André Oscar Wallenberg, den hederlige Olle, som Augustas mamma kallar honom.

I somras gjorde Sara och jag en resa från Göteborg till Strömstad. Det var den resan Augusta gjorde 1850 tillsammans med sin bror August. Då visste vi inte att Strömstadsresan var ett sätt att fördriva tiden i Göteborg, i väntan på att August skulle mönstra på ett fartyg. Vi visste att han reste iväg med Briggen Mimer till Sydafrika.

Så i september i år fick jag ett mail från vår syssling som hittat en kopia av ett brev Augusta skrivit till André Oscar Wallenberg, där hon tackar honom för hans hjälp att ordna resan med Mimer. Hon berättar om deras resa på Göta Kanal och hur de blev fördröjda i Göteborg på grund av kapten Natt och Dags svägerskas frånfälle. Förutom brevkopian fick jag även en lista på brev som Augusta skrivit till Wallenberg. De var goda vänner, ja även brodern August och Augustas svåger Lejdenfrost umgicks med Wallenberg.

Dessa brev finns i Wallenbergsstiftelsens arkiv och är inte tillgängliga annat än för disputerade forskare inom ekonomisk forskning. Det är väldigt långt ifrån vad jag är och gör. (Fast jag jobbade ju på bank i 33 år…)

Men just idag anlände breven från 1850-talet i min epost. Arkivet hade gjort ett undantag och scannat av breven åt mig. Jag blev så glad!

Visst känns det märkligt att sitta här med brev från 23-åriga Augusta där hon kommenterar Wallenbergs yrkesval. Han lämnade sin officerstjänst i Flottan för att satsa på, ja de flesta känner säkert till vad Wallenberg ägnade sig åt sedan, starta bank.

Men bland breven fanns även ett brev jag inte väntat mig, ett brev från brodern August till Wallenberg, där han bönar och ber honom hjälpa till att ordna en fartygsplats åt honom sommaren 1850. Det var alltså så det började.

Så här skriver August med en handstil som är långt ifrån lika prydlig som hans lillasyster Augustas.

… saken är den att mitt bröst blir allt sämre och sämre, min doctor har sagt mig att det bästa botemedlet är varmare luft och sjön.

August frågar i brevet om Wallenberg känner någon trevlig kapten på ett skepp eller en brigg. Han har tänkt sig en resa på 1-2 år mellan olika hamnar.
Så avslutar han brevet med ännu än vädjan:

Om jag ej gör dig för mycket besvär, beder jag dig af allt mitt hjärta hjelpa mig att komma ut, ty jag är värkligt eländig.
Gör hvad du kan för din af hjärtat tillgifne vän
A W Söderholm

Och för att verkligen understryka behovet, skriver mamma Anna ytterligare några rader:

Hederlige Lieutenant Wallenberg
Af ovanstående epistel, ser ni den stackars Augusts önskan och lif”

Hon önskar att Wallenberg hittar ett skepp som gör resor på Medelhavet och att han ska vara borta i minst ett år.

Nu sitter jag här och tänker tillbaka på vår allra första Augustaresa på Göta kanal 2017. Det var den resan Augusta och brodern August gjorde för att August skulle mönstra på briggen Mimer i Göteborg. Vi fick alltså historien om Augusts sjöresa i omvänd ordning, med brevet till Wallenberg sist. Men nu har alla pusselbitarna fallit på plats. (Och nej, vi har inga planer på en Augustaresa till Sydafrika med segelfartyg, men kanske en tur med briggen Tre Kronor i Stockholms skärgård nästa sommar!)

Tyvärr hjälpte inte sjöluften August. Han fick göra en operation i Cap. Antagligen tog man bort en bit av lungan. Året efter kom han hem till Loddby igen.

August dog i TBC i december 1853.

Bilder:
Briggen Tre Kronor, foto: Kerstin Melin
André Oscar Wallenberg,  Uno Troili – Nationalmuseum
Kuvert till brev skrivet av Augusta Söderholm 1850

 

Badsejouren i Gustafsberg 1845


Societetshuset i Gustafsberg

 

Ibland faller bitarna bara på plats i vårt Augustapussel, pusslet som handlar om att skapa en bild av Augustas liv. Pusselbitarna kommer från hennes dagboksanteckningar, brev och information som vi hittar i arkiv och på internet.

Jag sökte häromdagen efter information om Augustas medpassagerare på Göta kanal 1850. Brukspatron Camitz med fru nämnde hon i dagboken och refererade till Gustafsbergssejouren. Vi hade tidigare fastställt att Augusta varit i Gustafsberg i Uddevalla 1845. I arkivet finns ett tomt kuvert med hennes namn och adressen Gustafsbergs badinrättning, poststämplat 30 juni 1845.
Wi gingo ombord i Söderköping på ångbåten Götheborg – der vi träffade ett par gamla bekanta från Gustafsbergssejouren, Brukspatron Camitz och hans Fru. Det var ett möte som återkallade ganska angenäma minnen, och hvilket jag ansåg som en profetsia om en fortfarande angenäm resa.

 

Jag började söka efter vem denne Camitz kunde vara. I Södertälje fanns  Camitzka huset och Camitzka trädgården finns nu återskapad på Torekällbergets friluftsmuseum.  Vilhelm Camitz var född 1821 på Skagersholm i Finnerödja och hade, vad jag vet, ingenting med Södertälje att göra förrän efter försäljningen av Skagersholm till Alfred Nobel 1870. Då har den gamle brukspatronen, Vilhelms far Göran, dött och nu bygger sonen den eleganta sommarvillan i Södertälje.

 

Men vi tar oss tillbaka till sommaren 1845 då Vilhelm Camitz gifter sig med Appollonia Augusta Aimée af Cristiernin.
Det var ju sommaren 1845 Camitz träffade Augusta på badorten Gustafsberg.
Jag fortsatte läsa om Aimée. Hon var född på Kristinedal 1821. På Sverigekartan hittade jag Kristinedal i Uddevalla, närmare bestämt i den lilla badorten Gustafsberg. Hon bodde ju i princip på badanläggningen! Inte konstigt att Augusta träffade dem där. Kanske talade de om det stundande bröllopet som skulle ske den 16 augusti 1845.

I förra veckan köpte jag en bok om västkustens badorter, utgiven 1858. Tillsammans med Augustas dagbok ska den bli vår guidebok i sommar när vi gör vår västkustresa. Jag slår upp Gustafsberg och läser att det finns flera gårdar som tillhandahåller rum att hyra 1858.
På Christinedahl uthyres 2:ne större hus med omkring 19 rum. 
Det var en stor gård! Förmodligen hyrdes hela huset ut sommaren 1858, och Aimées föräldrar hade nog flyttat till nytt boende. Hennes pappa dör ett par år senare, men är begravd på en privat begravningsplats på gården Kristinedal. Gården och även begravningsplatsen finns fortfarande kvar. Idag är Kristinedal en veterinärpraktik.

Men 1845 bodde säkert familjen af Cristiernin på gården, de skulle ju ha bröllop där i augusti.

 

Nu blev Gustafsberg så mycket intressantare när vi kunde placera in Augustas vänner där också. Och jag är säker på att vi kommer hitta fler pusselbitar innan vi reser dit för vår egen sommarsejour.

 

Om ni inte tröttnat på alla Augustas bekanta kan jag nämna att Aimés storasyster gifte sig med Claes Engelke. Namnet gjorde att jag hajade till. Otto Engelke var hans bror och han anställdes först hos textilfabrikören Johan Jacob Schubert i Norrköping (gift med Augustas kusin) och startade sedan tillsammans med Oscar Wilhelm von Schmalensee (även han från Uddevalla) Norrköpings bomullsväveri. Det fanns alltså kopplingar mellan Uddevalla och Norrköping som förmodligen bidrog till att Norrköpingsborna valde badorten Gustafsberg framför andra badorter på Västkusten.

Grannarna i Kvillinge – i fotspåren på Fru Brandt

I min förra blogg började jag berätta om min karta över Augustas hemtrakter runt Kvillinge. Idag tar jag mig några cm västerut från Kvillinge kyrka på min karta, och hamnar med fingret på Lida gård.

1850 bodde här handlanden Eric Österlind. Han var svärfar till Augustas väninna Mina Stafström.

Dagboken 1851:

Den 27 Februari reste jag på Mina Stafströms bröllop. Dylika tillställningar äro sig alla lika, alltid ytterst tråkiga och sömniga. Himlen vet hvad der var för folk, ty mig föreföll det som hade jag bevistat en maskerad. Idel obekanta och ledsamma fysionomier, hvaraf jag slöt att societeten bestod af Norrköpingsbor. Herrarna rotade sig tillsammans i ett hörn af salen der de förblefvo hela afton, och fruntimmerna klädde stillatigande väggarna i förmaken, alldeles på Norrköpingsfaçon. Bruden såg rätt söt ut och hennes man var den personifierade stumheten. Klockan half tu fingo vi en ypperlig soupe, och sedan kronan blifvit afdansad och brudtärnorna dermed begåfvade, blef det ett complimenterande till höger och venster och slutligen afresa.

 

Nu bosatte sig inte det unga paret på Lida utan på Fiskeby gård, där Gustaf drev Fiskeby pappersbruk. Men redan 1854 dog svärfar och Gustafs lillebror Per Vilhelm Österlind övertog Lida gård.

Lida säteri 1802

Vi gör ett tidshopp tillbaka till 1802 på Lida. Då bodde här den pensionerade översten Jakob Erik Gripenwaldt.

22 januari föds en liten flicka på Lida. Hon är dotter till kusken Olof Hanqvist och pigan Maria Belin och döps till Eva Catharina. På Lida växer hon upp tillsammans med fyra syskon. Ibland kallas hon Carin, ibland Catharina eller Eva. Vid konfirmationen 1816 i Kvillinge kallas hon Karin.

1806 dör överstens hustru och 1817 säljer han sedan gården till Grosshandlare Eric Österlind. I mars 1818 flyttar överste Gripenwald och även familjen Hanqvist in till Norrköping. De flyttar in i kvarteret Rosen där kusken Hanqvist och hans fru fortsätter arbeta hos Gripenwaldt. Här försvinner Eva Catharina ur rullorna. Förmodligen fick hon arbete som piga, men vi vet inte var.

Så dyker hon upp igen i vigselboken i St Olai församling.

19 oktober 1823 gifter sig jungfrun Eva Catharina Hanqvist med skomakargesällen Clas Gustaf Brandt. För de som läst Saras blogginlägg förra veckan är Eva Catharina Brandt eller Brantan, ingen ny bekantskap.

Paret Brandt tar sig nu an Clas Gustafs brorson som fosterbarn, förmodligen för att han är föräldralös men kanske också för att de inte får några egna barn. Clas Gustaf Brandt blir nu skomakaremästare. Det går bra för honom och han köper en egen gård i kvarteret Bakugnen, inte långt från kvarteret Rosen.

1832 säljs gården på auktion enligt Norrköpings tidningar. Gick inte affärerna tillräckligt bra? Hade de lånat till fastigheten och inte kunnat betala? Vi vet inte.

1833 dör Clas Gustaf plötsligt, dödsorsaken går inte att utläsa ur dödsboken, men i Norrköpings tidningar står det att det var vådligt. Eva Catharina blir änka vid 31års ålder.

Bouppteckningen visar att skulderna betydligt översteg tillgångarna.  Det fanns skulder till flera textilfabrikörer, bland annat Johan Jakob Schubert och Arosenius. Vad betydde det? Köpte Brandts material hos dem? Eller handlade det om lån?

Men bouppteckningen visar även på att vi förmodligen hittat vår sömmerska. På tillgångssidan fanns inte mycket. Ett fickur och två silverteskedar och så en utdragssoffa för två personer samt några andra möbler. Men så står det där på sidan:  Ett sybord och två mindre sybord.

För fostersonen går det inte så bra. Vid två tillfällen 1837 efterlyses den 12-åriga gossen som rymt från sitt uppfostringshem.

Norrköpings tidningar i augusti 1837:

Gossarne Pehr Gustaf Brandt och Berth Fredric Lagerwall, klädde i hwita tröjor och byxor, hafwa olofligen bortgått från härwarande uppfostrings-inrättning. Den, som om deras wistande har eller får nogon kunskap, anmodas att gifwa det tillkänna hos Fattigfogden Pettersson på Arbetshuset eller Polisgewaldiger Nystrand.

Som Sara skrev i sin blogg så försöker nu änkan Brandt att livnära sig på att sälja blomfröer. En viss ersättning från kommunen får hon också för att hon tar hand om fostersonen. Det redovisas noga i tidningen vilka som får understöd!

I slutet av 1840-talet dyker hon upp i Augustas värld

Hon är resande sömmerska i Kvillinge. Nu förstår vi bättre varför hon rör sig ledigt i trakten. Hon bodde ju i Kvillinge i 16 år och lärde säkert känna bygden och familjerna som bodde på de större gårdarna. Lida, Skärlöta, Gräslinge, Krusenhof, Loddby, Tåby. Det var ju främst där man hade råd att anställa en sömmerska. Vanliga bondhustrur, torparfruar, soldatfruar och backstugusittare hade varken råd eller användning för fina klänningar. Men Eva Catharina Brandt måste med tiden blivit väldigt skicklig som sömmerska. Hon är ju så efterfrågad så man måste boka in henne i förväg. Och Augusta får ju beröm för sina vackra klänningar!

Loddby d: 21 Augusti 1850

Sedan i går är fru Brandt här och ändrar mig ett par klädningar. Lejdenfrost geck åt staden på eftermiddagen och Christian Norstedt  kom en stund derefter hit och berättade det han hört omtalas att jag varit i Strömstad och att jag der haft en charmant toilette.

Säkert var det så att hon fick mat och husrum av sina kunder på gårdarna i Kvillinge. De blev hennes vänner. Hon ber Augustas mamma hälsa till Augusta i brevet hon skriver.

Och Branta blir kvar i Kvillinge ända till sin död, då hon enligt kyrkoboken dog av svaghet, 66 år gammal.

Själv undrar jag om det var hon som sydde Augustas vackra rosa sidenklänning jag provade på 1970-talet?

 

 

Bilder:

Huvudbild: Fishermans wife sewing, Anna Ancher
Lida gård 1940, Östergötlands arkivcentrum
Girl sewing, Hugo Salmson, Atheneum
 “Interior in Strandgade, Sunlight on the Floor”, Vilhelm Hammershoi’s, Statens Museum for Kunst, smk.dk.