Kategoriarkiv: Kungsholmen

Vinterstorm, lungsot och död – ett dramatiskt brev från Augusta

Augusta är 25 år och sjuk i tuberkulos. Hon har tre år kvar att leva. Men hon är ändå lycklig, hon ska få gifta sig med sin älskade Adolf och hon kommer att föda en liten dotter innan livet är slut. Döden var ett inte ovanligt inslag i vardagen i mitten av 1800-tal.
Adolf Menzel, Living Room With The Artist’s Sister 1847

Hu hvad det i går afton var för ett förtviflat väder. Nordanvinden rasade som en ursinnig, och for med jämrande läten omkring våra knutar. Den samlade de torra löfven, som finnas i rik mängd, in på sjukhusgården, och förde dem med hvirflande fart upp mot de svarta regndigra skyar som jagade hvarandra öfver våra hufven, och lade sig sedan en stund till ro för att liksom samla sina krafter till att åter påbörja samma arbete med ökat raseri. Då, man en sådan der mörk och stormig höstqväll är i sin egen varma kammare framför en skön brasa, omgifven af en atmosphere af vänlighet och trefnad sätter man dubbelt mera värde på lifvets goda, än man gör då naturen är leende och lugn. Visst sänder man kanske en och annan medlidsam suck till dem, som under en sådan afton äro tvungna att vada sig fram genom smuts, mörker och regn, men för att icke störa sitt eget välbefinnande, aktar man sig nog att med sina tankar stanna länge derute i kölden hos de stackars resenärerna.

Det här brevet från december 1852 är ett av mina favoritbrev. Hon beskriver stormen utanför sitt fönster på Hantverkargatan mycket målande, både ute och inne. Sedan går hon in på sin egen sjukdom och professor Malmstens besök samtidigt som en tragisk olycka inträffade på gatan utanför.
Professor Carl Henrik Malmsten, Maria Röhl 1843

Min Professor kom, oaktadt det gemena vädret hit – men han kom directe från en dödsbädd, der en ung maka sagt farväl åt en förtviflad make, som troligen gifter om sig om ett halft år igen, det brukar åtminstone sluta på det sättet med enklingsorgen. Emellertid var det för ögonblicket bedröfligt som man kan förstå och jag såg att min Professor hade egnat den unga döda några medlidsamma tårar.

Döden, så der sedd på litet närmre håll är allt hemsk ändå och Professorns underrättelse qvarlemnade hos oss alla en sorglig och obehaglig känsla.
Trefnaden och fröjden ville ej gerna komma tillbaka och det hade ej heller tjenat till mycket, ty straxt derpå hörde vi ett genomträngande skri – och då man feck reda på saken, så var det en karl som blifvit öfverkörd och nästan helt och hållet masakrerad. Jag grät så grundligen öfver den stackars marterade unga Frun och den arma sönderkrossade menniskan och jag jag hoppas slippa några tårar på ett helt år.
Vintern 1852-1853 bodde Augusta inackorderad hos familjen Hjort på Hantverkargatan i Stockholm. Huset låg mitt emot det då nybyggda Garnisonssjukhuset (idag Landstingshuset). Hon bodde i Stockholm för att få behandling för sin tuberkulos av professor Per Henrik Malmsten. Det var en privat uppgörelse som betalades av Augustas svåger. Sara har skrivit tidigare om vårt sökande i läkarjournaler utan att hitta henne. Men vi vet att han faktiskt hade henne som patient genom den brevväxling som finns mellan Augusta och hennes blivande make Adolf, som vid denna tid bodde och verkade i Uppsala.
Adolf Menzel, The Artist’s Sister Emilie, 1851
Huvudbild: Tall windows, Vilhelm Hammershöi

Grubbens trädgård

Fleminggatan österut, Grubbens trädgård till vänster.
I Augustas brev hösten 1852 beskriver hon för sin älskade Adolf hur långsamma dagarna är på Kungsholmen. Men hon gör promenader till ”Grubbiska Trädgården”.
Hon bor inackorderad hos familjen Hjort på Hantverkargatan för att få behandling för sin lungsot av professor Malmsten. Hon får inte göra något annat än vila.
12 oktober berättar hon:
Jag är alldeles intagen af professor Malmsten. Han är den mest vänliga, förståndiga och angenäma Doctor man kan påträffa, alltid glad och treflig, aldrig vresig och vårdslös som andra Esculapii söner. Hvad jag minst beundrar hos honom är hans gräsliga envishet att vilja truga i mig fiskolja, och han får nog sin vilja fram till slut, fastän jag strider emot i det längsta.
Och säkert hade fiskoljan ingen effekt alls på  hennes tuberkulos, man visste ju inte vad sjukdomen berodde på vid denna tid. Den kallades ibland för trånandesjuka.  Det kanman förstå av nästa stycke i brevet, där Augusta beskriver hur stadens societetsdamer bemöter henne.

Jag gör dagligen promenader bortåt Grubbiska trädgården, rumlar hvarenda middag af Bacchi safter, har dagligen en mängd feminina visiter som icke roa mig det ringaste. Alla mina eleganta salongsconnaissancer drifvas af nyfikenheten hit, för att se hur jag tar mig ut med en förstörd lunga. Det är alltid någonting att tala om på nästa aftons soirée. Man kan till och med få sätta ihop små intressanta historier om hur min beklagansvärda bröstsjukdom kommit af olycklig kärlek, hvars föremål hvar och en tror sig veta. 
Jag blev lite nyfiken på var Grubbiska trädgården låg. Kungsholmen var ju rena landet i mitten av 1800-talet, åtminstone den norra delen. Jag sökte på nätet och hittade en lång detaljrik historia om både trädgården och husen runt omkring. Eftersom det är copyright på den, lämnar jag bara länken, så kan var och en läsa den på orginalstället. Länk
Trädgården var i mitten på 1800-talet en ståtlig parkanläggning. Där hade tidigare också varit tivoli och nöjespark. I Nordiska museets samlingar finns ett program från en tillställning där 1843. Kanske fungerade trädgården som ett Skansen eller Gröna Lund långt innan dessa etablerades som nöjesparker i slutet av 1800-talet.
Jag ser för mig hur Augusta lägger sin stora yllesjal över de tunna axlarna, kanske tar hon på ytterligare en sjal, eftersom hon inte får bli kall. Hon snör sina kängor och tar på hatt och handskar och tar med en liten retikyl med näsduken i. Sedan går hon nerför trappan i huset kv Fikonträdet där familjen Hjort bor. Hon tar till vänster på Hantverkargatan och rundar hörnet där postkontoret ligger. Det är där hon brukar posta sina brev till Adolf i Uppsala. Hennes promenad fortsätter in på Trädgårdsgatan (nuvarande Scheelegatan). På höger sida har hon nu Piperska muren med sin fina barockträdgård. Hon fortsätter norrut ända fram till Reparebansgatan (nuvarande Fleminggatan). Där ligger porten in till Grubbens Trädgård. Den är säkert öppen så här mitt på dagen. Inne i parken finns små gångar med vackra planteringar mellan buskar och träd. Kanske sätter sig Augusta där på en bänk och pustar ut en stund, kanske hostar hon lite i sin näsduk.  Men säkert beundrar hon höstfärgerna i den vackra parken.  Det är ju mitten av oktober och den friska höstluften gör henne gott. Bara att få komma ut från det lilla rummet måste kännas som en lättnad.  Vågar hon hoppas att det ligger ett brev från Uppsala hemma och väntar, när hon kommer hem?

2019

Jag tog en promenad på Kungsholmen idag, utan vackra sjalar och utan hatt! Men mössa för den bitande kalla vinden. Jag hittade resterna av parken mellan TryggHansas kontor och St Eriks ögonsjukhus. Här ligger idag en blandning av arkitektritade höghus, sekelskiftesinspirerade lägre hus och några gamla hus från den tid Grubbens var
arbetsinrättning. Ett trevligt område med nytt och gammalt i en fin blandning.
Mitt i området ligger en fyrkantig grusplan med några äldre träd. Jag läser på skylten, jag har kommit till Grubbens trädgård anno 2019.
Huvudbild:

Fleminggatan österut från trakten av Kronoberget, 1868, av Hallberg, Carl Peter (1809-1879), Stockholms stadsmuseum

Närmast till vänster syns Lenmans gärde efter köpmannen Hans Lenman (1683-1739); därefter Grubbens trädgård som ligger i dagens S:Eriksområde. Här anlades år 1860 en försörjningsinrättning för invalidiserade och kroniskt sjuka personer som var i behov av vård, men inte togs emot på vanliga sjukhus. På Kvarnberget längst till vänster skymtar Grubbens kvarn. Grubbens syftar på de tidigare ägarna, handelsmannasläkten Grubb, adlad af Grubbens. Kyrktornet i bakgrunden är Sankta Klara och den stora byggnaden är Stockholms slott.