Etikettarkiv: 1850

Kläder

Vore det inte kul att resa i tidstypiska kläder från 1850-talet?

Lämna en kommentar

Jag minns inte vem av oss som föreslog det, Sara eller jag. Det var förra sommaren och jag tänkte mig då att sy EN klänning att ta på vid fotografering någonstans i Tyskland. Inte mer än så. Ett halvår senare ser vår 1850-talsgarderob helt annorlunda ut.
Vårt projekt växte och den första ”provklänningen”, sydd av Ikealakanet ”Kustruta”, var klar. Sedan var det dags att sätta saxen i det inköpta tyget som skulle bli en resdräkt.
Så kom Göta Kanalresan på tal. Intresset från vännerna växte och även från folk som vi tidigare inte kände. Man började fråga om vi skulle vara klädda tidsenligt under hela den resan. Ja, varför inte?
Vackra klänningstyg hittade vi på loppisar och i second handaffärer. Gardiner och dukar innehåller många meter tyg och det behövs till 1800-talets vida kjolar. Spetsar hittade vi där också och nu började även vänner och släktingar ge oss vackra gamla spetsar.
Fyra dagar på Göta Kanal, ombyte till middagen…. Vi började räkna in klänningstygerna som låg i högar hemma.  Och bonetter, spetsmössor, underkjolar, korsetter.
En hel Kanalgarderob måste planeras. Och om det blir kallt? Cape? Sjal?
Och vilka skor kan passa och samtidigt vara bekväma att gå i.

Annikas klänning

Vår kusin Annika bestämde sig tidigt för att åka med på Kanalresan 30 maj.
– Jag skulle ju också vilja vara klädd som på 1850-talet, men mer som en enkel mamsell, sa Annika. Jag kan ju få bära era hattaskar.
Sagt och gjort. Jag sydde Annikas klänning och levererade den i Visby.
Annika i sin 1850-tals mamsellklänning
Nu har vi kommit en bit på väg med våra garderober. Det ser ut som ett teatersällskaps kostymer där de hänger på en klädställning som gång på gång rasar ihop av tyngden av kjolar.
Och nu har vi även börjat tänka på den ursprungliga idén: resan i Tyskland. Där måste vi både ha sidenklänningar att gå på operan i och klänningar som fungerar att vandra i bergen i Sachsiska Schweiz!
Nästa vecka ska vi ut och pröva Kanalgarderoben. Vi tänker åka till Djurgården och Skansen och se hur det går att vandra runt utan att snubbla i våra långa klänningar och underkjolar.
Brev och dagböcker, Om projektet, Resor och färdmedel

Res med oss i Augustas fotspår på Göta Kanal den 30 maj

Lämna en kommentar

Följ med oss på den Klassiska Kanalresan den 30 maj 2017!

Augusta skriver i dagboken om sin resa på Göta Kanal 1850; ”en av de vackraste man kan göra”  Augusta beskriver hur de vandrar till Vreta kloster, hur hon och resten av sällskapet sjunger Bellman på väg tillbaka till båten. Hon beskriver hur hon sitter och sover på däck eftersom det inte finns tillräckligt med hyttplatser.

Göta Kanal finns kvar precis som 1850 då Augusta reste där. Idag erbjuder Rederi AB Göta Kanal samma kanalresor. Under några försommardagar kommer vi att återuppleva Augustas kanalresa ombord på kanalbåten M/S Juno, byggd 1874 och världens äldsta registrerade passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.

 

Rabatt på kanalresan

Göta Kanal Rederi AB erbjuder alla som vill följa med oss på Klassiska kanalresan från Stockholm till Göteborg den 30 maj-2 juni en rabatt på 20% av ordinarie pris. Det gäller bara denna avgång och endast nya bokningar. Vi tycker det vore väldigt roligt om vi fick medresenärer som är intresserade av att återskapa en 1850-tals kanalresa.

Under resan kommer vi att berätta mer om Augusta och hennes liv i mitten på 1800-talet. Vi kommer att resa i tidstypiska kläder. Det vore väldigt roligt om flera tycker om att klä sig tidstypiskt! Vi kan guida er till webbplatser där man blir inspirerad!

Fundera, men inte för länge. Det finns inte så många hytter, och det går inte som Augusta, att sova på däck!

 

Läs mer om Klassiska Kanalresan

Boka din resa hosRederi AB Göta Kanal. För att få ”Augusta-rabatten” ska du uppge bokningskoden ”1850”. Den fungerar bara när du kontaktar rederiet per telefon eller epost.

 

Vårt syfte med kanalresan

Augustas korta levnadshistoria beskriven i hennes dagbok och brev var det material vi började med att läsa. Vår tanke var att använda dagboken som en reseguide för vår resa i Europa. Men ju mer vi läste desto fler blev frågorna; hur var egentligen hennes liv? Skulle vi bättre kunna förstå hennes liv genom att resa på ett sätt, så likt hennes som det är möjligt, 170 år senare?

Historiskt återskapande är en metod som använts av olika projekt för att leva sig in i en historisk händelse eller en tidsepok. Vi kan inte leva exakt så som Augusta levde, men med hjälp av böcker och skildringar från mitten av 1800-talet försöker vi hitta en del pusselbitar. Och genom att ta klä oss i tidstypiska kläder och tillbehör kan vi bättre leva oss in i 1850-talets Augustavärld.

 

Sara Azzam och Kerstin Melin

Brev och dagböcker

29 januari – gråmilt väder idag, till skillnad från 1850!

Lämna en kommentar

29 januari 1850 kallas även Yrväderstisdagen och nämns av SMHI som en av Sveriges största väderkatastrofer.

Jag tror att Augusta höll sig inne denna dag. Hon nämner inte något i dagboken, annat än att hon under årets tre första veckor låg till sängs med blodstörtning (Tuberkulos). Så hon hade förmodligen precis kommit på benen när snöstormen drog förbi deras gård utanför Norrköping. Som det verkar var Norrköpingstrakten bland de hårdast drabbade. 35 personer verkar ha frusit ihjäl bara där. Det finns många historier om folk som hittats ihjälfrusna upp till en vecka efter stormen. Ovädret kom väldigt plötsligt och folk som var ute på vägarna hade dåliga kläder. Snöröjningen var nog ingenting i jämförelse med idag.

Daniel Leonard Kinmansson, kyrkoherde i Stora Åby, Linköping skrev om Yrväderstisdagen:

År 1850, den 29. jan. tidigt på morgonen, började ett starkt töväder
med regn, men omkring kl. 10 sänkte sig temperaturen betydligt.
Regnet övergick till starkaste snöfall.
kl. 11 på dagen, då kölden yttermera ökat sig,
uppväxte därjämte en den rysligaste storm, vilken,
under fortfarande nederbörd, åstadkom ett yrväder, hårdare än någon, 
inom dessa trakter, sett eller ens hört omtalas.
Stormen som kom ifrån nordväst, var så häftig och snöyran så förfärlig,
nästan kvävande, att, efter kl. 1, man icke kunde färdas, åkdon kullkastades
och till och med i medväder såg man icke några alnar framför sig.
Likväl omkom ingen inom Lysings härad, fastän många förkylde 
ansikte och lemmar,
men på andra orter inom länet och än mer i nordligare landskap, 
blev hundratals människor beklagansvärda offer för detta oväder.
Det slutade omkring kl. 11 på natten, efterträddes utav stark, ihållande köld; 
och dagen kallas allmänt: 
”Onde Tisdagen”. 

Ur Norrköpings tidningar 2 februari 1850:

Lörd. 2 febr.
Sist förlidne tisdag, den 29 jan, var en fasans dag, som i mer än ett hjärta har inträdt smärtans och saknadens tagg…..Även tvenne andra drängar härifrån staden undergingo samma sorgliga öde, af vilka den ene, möjligen äfven den andre, efterlämna hustru och barn.
Tvenne personer från Kuddby, Anders Andersson i Tångestad och Skomakaren Sven Söderlund, hwilka begofwo sig härifrån kl. 2 em till hemmet, frös den senare ihjäl. 
Med hwar dag inlöpa dessutom berättelser om dylika olyckshändelser, timade samma olycksaliga tisdag.
På en sjö i norra delen af länet hafwa 5 Wingåkersbönder ihjelfrusit.
På Bråviken äro 7 lik funna tillhörande personer från Jonsbergs socken, och på wägarne häromkring sägas flera, antalet uppgifves till 10 eller 12 blifwit anträffade döda under drifworna.

Men våren kom tidigt 1850, 8 februari hördes lärkan. Och i februari var Augusta så bra så att hon kunde åka till Stockholm tillsammans med sin mamma.

 

Foto:  Approaching snowstorm, Trondheim By michael clarke stuff (01 Approaching snowstorm, Trondheim) [CC BY-SA 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)], via Wikimedia Commons

Brev och dagböcker

Skulle Augusta använt Facebook för sina nyårsfunderingar?

Lämna en kommentar

 

Om Augusta haft Facebook 1850, hur hade hennes logg sett ut? Vilka hade gillat och kommenterat hennes inlägg?

Statusuppdateringar på Facebook idag är ju som en slags dagboksnoteringar. Augusta gör ju en del tillbakablickar i sin dagbok, speciellt runt nyår. Som många av oss gör, funderar hon på de händelser som inträffat under det år som gått.

Augusta var nyåret 1850 22 år och hade insjuknat i TBC ett år tidigare. Hon funderade säkert på hur, och framför allt hur lång, hennes framtid skulle bli. Men visst kan man ändå ana hopp och tillförsikt i hennes nyårsanteckningar.

”Det är med saknad jag ser det sista sandkornet af det stora timglaset vi kalla år förrinna, ty det har för mig varit en lycklig tid, och vem vet hvad det tillkommande kan innebära?

Det är alltid på randen af evigheten man reflecterar öfver lifvet, och på samma sätt öfver tidskiften som, väl eller illa använda, ej mer kunna återfås, och då man kastar en blick tillbaka presenterar sig allt i en behaglig dager ehuru, då det var förhanden man fann idel besvärligheter att draga smed.”

Urklipp från en fiktiv Facebooksida
Urklipp från en fiktiv Facebooksida. Bilden ovan är gjord i Photoshop. Teckningen föreställer Riddarholmen 1850 av Per Wilhelm Cedergren 
Augustas familj

En grön jul, precis som 1850

Lämna en kommentar


Jag letar i Augustas dagbok efter skildringar av hur man firade jul. Men ingenting finns skrivet om det. Jag letar vidare  bland 1800-talslitteraturen och undrar om jag kan hitta något som någon annan skrivit om julfirande.

Hur mycket sanning finns det i Elsa Beskows beskrivning av Petter och Lottas jul, skriven i början av 1900-talet? Boken ska ju utspela sig på 1840-talet? Och hade Dickens A Christmas Carol utgiven 1843 nått Sverige?  Victor Rydberg var ju nästan årsbarn med Augusta, men Lille Viggs äfventyr på julafton publicerades inte förrän 1871 och Tomten först 1881. Lite magert alltså med julberättelser från 1840-1850.

 

Men kanske hade Augustas familj julgran i alla fall. Den tyska traditionen med julgranar började nå Sverige på 1800-talet. Och med tanke på Augustas svåger och välgörare som hade affärskontakter i Tyskland, kanske man tidigt tog till sig dessa moderna jultraditioner. Glögg och pepparkakor var i alla fall populärt. Och julgröt åt man.

 

Men idag, 23 december  2016 ser jag ut över vår gröna gräsmatta och kan konstatera att vädret är likadant som 1850, om det kan vara någon tröst.

 

”Julafton var en verklig vårdag, gården krattades och ingenting påminde om att vi befunno oss midt i vintern. Herr Lindgren åt Julgröten hos oss och julottan hörde vi en ledsam och långsam predikan af den gamle beskedlige prosten.”