Kategoriarkiv: 1800-talsbesök

1800-talsbesök, Gårdar och platser

”Morgonens dagg låg på lifvet qvar” – en tidig morgon på Krusenhov

Lämna en kommentar

Morgondaggen glimmar i det vildvuxna gräset. Himlen lyser lika blå som de små scillablommorna som invaderat den övergivna trädgården. De växer överallt mellan de höga träden, på igenvuxna trädgårdsgångar och runt de stora husen.

Ingen kommer ut på trappan och hälsar oss välkomna. Fönstren gapar tomma och blänger misstänksamt ned på oss.  Jag blundar i förhoppningen om att jag kan göra en tidsresa tillbaka till Krusenhovs glansperiod på 1800-talet.

Då hade vi just vandrat landsvägen från Loddby och gått genom grinden under de stora popplarna. Flickorna Hjort hade kommit ut på trappan i nysydda klänningar. Sömmerskan Brandt hade precis sytt klart deras klänningar inför flytten till Stockholm. Vi hade skrattat och frågat om vi inte kunde gå till det lilla lusthuset längst bort i trädgården. Det med alla vackra fåglar och blommor. Vi promenerade i de välskötta trädgårdsgångarna och beundrade de tidiga vårblommorna och äppelträdens knoppar. För att inte tala om bigarråträdets.

I lusthuset hade vi beundrat de vackra fåglarna som flyger runt taket. Tänk den som kunde måla så vackert! Vi hade berättat om allt spännande vi varit med om sedan sist vi sågs. Om våra nya klänningar och om balerna vi önskade att gå på när det blev säsong igen och vi kunde mötas i Stockholm. Sedan hade vi gått upp till stora huset och druckit saft sittandes på den lilla soffan i cabinettet.

Sedan hade vi sagt adjö.

Jag öppnar ögonen. Det är början av april 2017 och Krusenhov har stått tomt i flera år och väntat på ett bättre öde. Sara och jag vandrar genom den igenvuxna trädgården, hittar bulliga  röda rabarberknoppar bland riset. Sara skär av en äppelkvist från ett vildvuxet äppelträd för att ympa på sitt träd hemma.

Vi sitter i det fantastiska lilla lusthuset med de vackra målningarna och tittar ut över gården. Nu är det ju inte samma hus som Augusta besökte. Det revs och en ny mangårdsbyggnad uppfördes i början av 1900-talet.

I januari 2021 låg Krusenhof ute till försäljning. Vi hoppas nu att vi inte ska behöva blunda längre för att få se den vackra gården blomstra igen!

Augustas dagbok 2 september 1850

Wi ha i veckan varit på Krusenhof och sagt farväl åt Erik.

Wåra tourer åt detta, mitt andra barndomshem ha åter börjat sedan vännerna på nytt samlats i hemmet. Hvad den vägen är mig kär och hur väl jag der känner hvarenda sten, hvarenda buske, de äro alla mina bekanta från barndommen de kunna alla berätta mig händelser ur den gyllene tiden, då, som Tegnér säger ”morgonens dagg låg på lifvet qvar”. De stora poplarna vid grinden, de nicka ännu i dag lika vändligt sitt välkommen som då de för fjorton år sedan för första gången hälsade den 9åriga.

Ännu blir jag lika vändligt välkomnad vid mitt inträde i den stora salen med den gamla klockan i fonden som då, och samma hjertan klappa der ännu lika vänskapsfullt för mig.

Ingenting är förändrat om ej det, att de fordna barnen blifvit stora, att en och annan frostnatt gått öfver de rosor som för fjorton år sedan stodo i knoppning på deras lefnadsstig, att några af dem vissnat och fallit bort och att det ljusskimmer som den tiden omgaf det ”närvarande” och det ”tillkommande” för hvarje år allt mer och mer bleknat och försvunnit.

Men, i det hela är sig dock allt så likt! Det stora bigareauträdet erbjuder oss ännu, hvarje sommar, af sitt öfverflöd. De små bänkarna på berget erbjuder oss ännu skugga, svalka och hvila. Den lilla soffan i cabinettet, der vi i halfdunklet tillbringat så mången höstafton under prat och skratt, inbjuder ännu till samma nöje. Min Gud! hur länge får det förblifva så!

1800-talsbesök, Augustas familj

Badresa i fotspåren på Adolf Nordwall

1 kommentar

Som ni alla vet kan Sara och jag inte göra några Augustaresor i år. Vi skjuter upp dem till nästa år. Hela tiden hittar vi nya utflyktsmål som vi samlar på vår lista. Jag passade ändå på att göra en resa tillbaka till den tid då Augustas efterlämnade make Adolf levde. Jag och min dotter Amanda reste på badresa till prinsessan Eugenies sommarhem Fridhem söder om Visby.

Prinsessan Eugenie var jämngammal med Augusta, född 1830, och förmodligen hade hon precis som Augusta tuberkulos. (Kungabarnens informator hade tuberkulos kan ha smittat flera av kungabarnen) Eugenie hade i alla fall klena lungor och mådde bra av havsluften på Gotland. 1860 lät hon bygga en sommarvilla i Schweizerstil ovanför stenstranden nära Högklint. Fridhem blev så småningom en liten koloni som besöktes av både konstnärer och musiker. Eugenie ägnade sig både åt konst och musik. Det kan jag mycket väl förstå, ljuset här på stranden påminner mycket om ljuset i Skagen.

Det var här jag och min dotter tillbringade ett par varma augustidagar tillsammans med vänner från 1800-talssällskapet. Klädda i tidstypiska kläder från slutet av 1800-talet badade vi, utövade sporter i parken, sjöng psalmer i salongen och åt middag tillsammans medan solen sjönk i havet och färgade hela viken som en Kröyertavla.

Vad har nu Eugenie med Augusta att göra?

Augustas make Adolf Nordwall kom att bli 1800-talets största förespråkare för djurskydd. Eugenie var en stor filantrop och månade både om människors och djurs välbefinnande. Hon hade hört talas om Adolf och bad honom att bli ordförande i den organisation som hon grundade 1882, Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet . I vårt släktarkiv finns två brev från Eugenie där hon ber honom agera i djurrättsfrågan.

Förmodligen var Adolf aldrig på Fridhem eller ens på Gotland. Men hans barnbarn Eva Svinhufvud bosatte sig i Visby efter giftermålet med Sigurd Melin. Eva och Sigurd var vår farmor och farfar. Eva skrev dagbok i hela sitt liv! Vår kusin Annika Melin har med utgångspunkt från hennes dagbok och brev, skrivit en bok om farmor Evas intressanta liv Farmor och jag; en historia om 1900-talet.

1800-talsbesök

Vi gjorde en utflykt till systrarna Pagels – ljus och mörker i 1800-talets mitt

2 kommentarer
Det skymde sakta över Torekällberget när Sara och jag vandrade uppför backen mot det lilla torget. Regnnmolnen tyngde hela himlen och sakta började duggregnet och fukten smyga sig in i kjolens veck. Vi var ikväll inbjudna till systrarna Pagels i deras vackra 1700-talsgård.

Uppför den lilla trappan gick vi med ett tag om kjolarna, så de inte skulle bli för blöta och så klev vi in i förstugan, där inget ljus var tänt. Men i köket och kammaren brann ljus och värmen från eldstaden i köket kändes riktigt välkomnande. Så trivsamt att få komma på besök så här på kvällen där en av systrarna just skulle tillaga grönsakssoppa med klimp. Nu skars grönsaker i bitar och kokades till buljong i skenet av två stearinljus på köksbordet. Vi var ju på besök i mitten av 1800-talet och man slösar inte med de fina stearinljusen, speciellt inte när man har elden som lyser upp köket.

Så gick vi in i salen där vi välkomnades av de andra systrarna. På kalasbordet vid fönstret brann två ljus och lyste upp kaffebordet med kringlor och pappersblommor som systrarna själva tillverkat för sitt namnsdagskalas.

På soffan satt en av systrarna i sin fina rutiga yllekrinolin och sömmade på en svart sammetsjacka i skenet från fotogenlampan. Vi hälsade glatt och slog oss ner i salongsmöbeln. Så fint att få sitta här runt den nya fotogenlampan och tala om nutiden, alltså mitten av 1800-talet medan en av systrarna fick sitt hår behandlat med välgörande oljor inför kvällen, . Vi talade om litteratur och hur det är att vara kvinna i mitten av seklet. Så trivsamt det var att få sitta där i kretsen av systrarna.

Vi fick underhållning också, två mamseller spelade skuggteater för oss och spelade upp de hemskaste historier om ond bråd död. Om det inte hade varit så gemytligt runt fotogenlampan hade vi blivit riktigt skrämda inför hemresan i mörkret.

Så ropades från köket att soppan var klar och vi satte oss runt köksbordet. Vi serverades soppa med klimp och canapeer med oliver och ansjovis och till det, lite svagdricka. Ett utsökt kvällsmål. Runt bordet i skenet av stearinljuset diskuterade vi den nya järnvägen, om hur fort man åker och att järnvägen förmodligen inte skulle finnas kvar särskilt länge. Sara och jag kunde berätta om vår tågresa i Preussen. Där satt vi nu och njöt av det trevliga sällskapet och den goda soppan tills det började bli dags att bege sig hemåt. Vi var riktigt varma inombords av den trevliga kvällen hos systrarna Pagels. I spöregnet hördes inte frasandet av våra kjolar där vi vandrade hemåt i mörkret.