Invigningen av Eklundska teatern 4 december 1850

Hösten 1850 byggdes det febrilt på den Nya teatern i Norrköping. Skulle den hinna bli klar till den planerade invigningen på Oscarsdagen den 1 december? Nej, den blev inte klar förrän den 4 december, 170 år sedan.

Arbetet på nya teatern härstädes fortgår med ifwer och drift. En mängd kulisser äro redan uppställda. Ridåen – likasom de fleste öfrige dekorationerna, målade av Professor Müller – är äfwen på sin plats och föreställer en vüe af Norrköping, tagen från de s.k. Syltbergen. Teaterns machineri, hwars ändamålsenlighet och enkelhet blifwit witsordad af alla, som sett detsamma, är förfärdigadt under ledning af egaren till nya manègen på Kongl. Djurgården, Hr Motander.

Professor Georg Albert Müller föddes 1803 i Berlin och var en känd dekorationsmålare vid de kungliga teatrarna. 1845 blev han ledamot av Konstakademin. Vyn över Norrköping som han målade för teaterns ridå var denna, utsikten från Syltberget. Detta foto är taget 1868, alltså ett tjugotal år efteråt.

Man fick alltså skjuta på invigningen tre dagar medan man färdigställde bland annat dekoren.

Norrköpings tidningar var senhösten 1850 full av artiklar och annonser om den Nya teatern. Det var grosshandlaren Gustaf Eklund som finansierat bygget som skulle kunna ta emot resande teatersällskap. Gustaf Eklund var pappa till Augustas beundrare, även han hette Gustav Eklund. Denne Gustav skrev den vackra lilla valsen ”La belle du Nord” till henne, som jag skrivit om tidigare.

Ehuru den nya teatern härstädes är så fullbordad, att den kunnat öppnas i morgon, Oscarsdagen, har likwäl Direktör Hessler, i följd af oförutsedda hinder, funnit sig nödsakad uppskjuta densammas inauguration till nästa onsdag, den 4 Dec., då, på sätt af i dagens tidning införd annons inhemtad, jemte en för tillfället författad ”Prolog, ” uppföres: ”Systrarna på Kinnekulle.” Detta skådespel är wisserligen här förut gifvet af Direktör Andersson, men på den gamla teatern, hwaresst, i saknad af machineri, den sceniska effekten till största delen förfelades; och då piecen nu uppföres efter en annan bearbetning af Danska originalet, med nya lämpliga dekorationer och praktfulla kostymer samt, efter hwad wi hört sägas, med utmärkt wacker musik af den skicklige Finske tonsättaren Konrad Grewe,  så synes stycket wara lyckligt walt till inwigning af den nya teatern, helst dennas machineri kommer att deri spela en betydande role wid de många förwandlingar, som i stycket förekomma.(Norrköpings tidningar 30/11 1850)

På invigningskvällen var Norrköpingssocieten på plats. Under en ”präktig” ljuskrona med 30 lågor som spred sitt ljus, var det fullsatt i salongen. Efterfrågan på biljetter var så stor att man satte upp en föreställning två dagar senare, för de som inte fick plats den 4 december.

Naturligtvis var även Augusta med på invigningen. Som vanligt var hon allt annat än imponerad. Ingenting i Norrköping tycktes imponera på henne efter att hon några år tidigare rest runt i Europa och sett de kungliga operahusen och även bott i Stockholm där hon var flitig gäst på teatrarna.

Nya theatern i Norrköping är invigd. Wi hade biljetter till första representation och man trakterade med en tråkig piece och en så förtviflad musique att den hart när hade jagat alla spectateurerna på porten. Herr Eklund hade att glädja sig åt flera ironiska hurrarop, hvilka han mottog med synbar förtjusning men besvarade Norrköpingsdryga nickningar åt alla kanter. De värde åskådarne som, sans comparaison, kände sina svin på gången togo likväl als intet illa upp de nådiga hälsningarna. (Augustas dagbok 1850)

Vad tyckte tidningarna?

Norrköpings tidningars recencent var inte heller helt nöjd. ”Måhända hade publiken väntat sig mer av en prolog wid en så prydlig teaterinvigning” Prologen var skriven av teaterdirektören Carl Gustaf Hessler som även framförde den. Och pjäsen ”Systrarna på Kinnekulle” förblev lika torftig trots storartade dekorationer. Här finns hela recensionen: Norrköpings tidningar 7 dec 1850

Eklundska teatern som den kallades, var byggd i trä. Efter 53 år ansåg man den inte längre uppfylla kraven på brandsäkerhet. Där fanns till exempel endast en in- och utgång. 1903 revs teatern. Ridåer, kulisser och maskineri sparades i lagerutrymmen vid Händelö. Men inte ens där var de skyddade mot brand. 2016 brann de gamla handmålade kulisserna upp. På Östgötateaterns hemsida kan man läsa om branden och även se några av kulisserna som brann upp. Dessa var dock inte från 1850-talet utan förmodligen från sekelskiftet. Men förmodligen är ridån, huvudbilden ovan, mycket äldre, men inte den som omtalas vid invigningen.

https://www.ostgotateatern.se/om-ostgotateatern/aktuellt/teaterhistoria-forstordes-i-branden

Den dyra biljetten till Jenny Linds konsert 1850

I år är det 200 år sedan Jenny Lind föddes, en av våra mest kända svenskar utomlands. Det har redan publicerats så mycket med anledning av jubiléet, böcker, artiklar och filmer, så jag tänkte inte upprepa hennes hela askungehistoria här.

Jag undrade istället hur mycket Augusta kände till Jenny Lind. Augusta gick i flickpension i Stockholm 1841-1845 och vistades sedan till och från i huvudstaden under följande år. Under de åren gjorde Jenny Lind succé i Europa. Augusta nämner ingenting i sin dagbok om Jenny Lind. Det tycker jag är lite anmärkningsvärt. Augusta var ju själv en sångfågel om än inte en näktergal. Hon tog sånglektioner för operasångaren Isidor Dannström under sin tid i Stockholm.

I somras gick jag igenom material inför nästa bok om Augusta, bland annat om livet i Stockholm i början av 1850-talet. Jag höll på att jämföra Augustas kassabok med hennes dagboksanteckningar när jag plötligt längst ner under alla utgifter för klänningar och hattar i maj 1850 ser utgiften: ”Mamsell Linds Consert, 16:- ”.

Hur många mamseller Lind finns det att välja på i Stockholm, och som håller konsert? Och jämför jag priset med de andra konserterna Augusta bevistar denna vår, är priset väldigt högt. Det måste ju vara näktergalen själv. Raskt plockar jag fram datorn och loggar in på Kungliga bibliotekets dagstidningsarkiv. Var Jenny Lind i Stockholm då, var hon inte i USA från 1850?

Jag gick tillbaka till Augustas dagbok och letade i maj 1850. Inget om VAD hon såg eller lyssnade på. Hela våren skriver hon sammanfattad i ett par meningar, förmodligen i efterhand. Kanske var dagboken inte ens med till Stockholm.

1 Februari 1850 reste jag, åtföljd af Mamma och Lejdenfrost, åter till Stockholm. Jag var förbjuden att dansa och då jag ej passerade mina aftnar hos Ekströms eller Bohemans, hvilket ofta var fallet, så kunde man vara säker att träffa mig på någon concert i de la Croix salong, eller i någon loge på stora Operan. 

Lungsoten påverkade Augustas vardag. Och det skulle komma att bli värre än att inte få dansa.

Gustavianska operan vid Gustav Adolfs torg.

Mycket riktigt hittar jag flera artiklar om Jenny Lind och den konsertserie hon höll exklusivt under maj och juni 1850. Hon kom till Stockholm den 12 maj med hjulångaren Gauthiod från Travemünde och mottogs som den megastjärna hon var. När båten passerade Kalmar sköt man salut, men Gauthiod kunde inte besvara saluten då kronprinsens 16 hästar fanns ombord! I Stockholm mottogs hon av en stor skara på Skeppsbron.

Under sina sex veckor i Sverige skulle hon göra sex framträdanden på Kungliga Theatern. Det första var den 24 maj. Biljettpriset var det dubbla mot vad Operan normalt tog för en föreställning. Ändå var efterfrågan större än antalet platser, varpå man byggde upp extraläktare på själva scenen. Det tyckte jag lät lite oroväckande eftersom den Gustavianska operan senare revs bland annat för att den var brandfarlig. Fanns det ens några nödutgångar på den tiden?

Vad tyckte recensenterna?

27 juni avseglade Jenny Lind med ångfartyget Gauthiod mot Lübeck för vidare resa mot Liverpool och USA. Men veckan innan hade hon även hunnit medverka vid ett ”galaspectapel” under midsommarhelgen.

Den 15 juni hade blivande kronprinsessan Lovisa från Nederländerna med familj anlänt till Stockholm. (Sara har skrivit om det) Kronprinsbröllopet gick av stapeln den 19 juni (och kronprinsessans klänning är bland de vackraste 1850-talsklänningar som finns!)

Efter att ha blifvit alldeles genomvåt vid Biskopsudden den 15 Juni  och för öfrigt åskådat all grannlåten vid förmälningshögtidligheterna åtföljde jag en kulen, regnig morgon, Bohemans och Hildegard till ångbåten Linköping, på hvilken de afreste till Anneberg, tog der ett sorgligt farväl af dem och beredde mig derefter sjelf på min avfärd från hufvudstaden.

Jenny Lind 1850 (Daugerrotypi)

Nu under midsommarhelgen var hela entouraget kvar och deltog i det stora galaspectaplet. Jenny var med och fick hälsa på alla celebriteterna. Någon journalist ondgjorde sig över att man tvingade henne att sjunga på en söndag, när hon på grund av sin kristna tro helst ville sjunga psalmer i Clara kyrka. Kanske var det bara elakt skvaller.

5 juli reste Augusta med ångbåten hem till Norrköping.

 

 

(Detta blogginlägg är baserat på tidningsartiklar från maj och juni 1850. )

En teaterresa till huvudstaden 1853

I Augustas arkiv finns en flera små häften som vid en första anblick verkar lite tråkiga. Maken Adolfs kassabok till exempel. Men börjar man läsa mellan raderna så blir det mer spännande. Jag har tidigare skrivit om Augustas julklapp 1853 som jag kunde lista ut genom att gå igenom kassaboken. Nu är jag tillbaka i december 1853. Jag minns nämligen att jag sett att Adolf och Augusta gick på operan i december. Ja, jag antar att Augusta följde med, det står att två personer gick på operan och åt supé för 3 shilling. De  reste till Stockholm från Strängnäs och gjorde allehanda ärenden i huvudstaden före jul.

Genast plockar jag fram Operans historiska arkiv på datorn. Vilka föreställningar gavs den 7 december 1853? Det var tre små skådespel, varav ett av August Blanche. Han var i ropet under denna tid. Sara skrev i förra veckan om Blanches roliga visit hos Augustas klasskamrat Lotten redan 1847.

Augusta såg förresten den enda föreställning som gavs av Doktor Tartaglia 24 mars 1851, där hennes sånglärare Isidor Dannström hade skrivit musiken och August Blanche texten.  Det var en riktig flopp. ”Doktor Tartaglia : operett med dans i två akter / bearbetning efter fransyska pjesen ”L’ eau merveilleuse”

I Måndags hade Lejdenfrost bjudit Ribbingarna och mig på spektaklet för att åhöra Dannströms nya pièce ”Doctor Tartaglia”. Hela den Kungliga familjen var der, och theatersalongen var för öfrigt fullproppad af menniskor. Alla sågo ut som den personifierade nyfikenheten då rideauen geck upp och då den föll, som det bedragna hoppet. Sällan har väl en pièce gjort ett så fullkomligt fiasco, och ganska nära var att den blifvit uthvisslad, också lär den i dag vara inställd, och jag tycker att Dannströms temligen stora egenkärlek väl nu måtte fått dödsstöten.

När vi nu är inne på Blanches verk så råkar det just nu spelas en av Blanches mest kända musikaliska lustspel, Ett resande teatersällskap, här i Kallhäll där jag bor. Vi var och såg uppsättningen av Teodok i förra veckan och den var riktigt trevlig och rolig med duktiga aktörer och sångare.

Pjäsen uruppfördes 17 maj 1848 på Kungliga teatern under titeln En tragedi i Vimmerby, blev utvisslad och omarbetades för att på nytt sättas upp 1853 under titeln Ett resande teatersällskap.

 

 

 

 

Translate »