Kusin Matilda flyttade ihop med harpisten Pratté

Mamsell Mathilda Björkdahls musikintresse var inget någon tog notis om. Eller var det så att hon inte fick tillfälle eller ekonomi att utveckla sin talang? Att hennes kusin Augusta var en sångfågel som ombads sjunga på släktens kalas, det är omtalat. Men Mathildas liv var som en berg- och dalbana där inte musiksalongerna riktigt fick plats.

Familjen Björkdahl var välbärgad, ja inte förmögen, men hennes far Fältväbeln Svante Björkdahl köpte ut släkten ur släktgården Tomta där Mathilda föddes. Vad är en fältväbel? Ja, en titt i Wikipedia ger svaret att det är den högsta underofficersgraden. 

Augusta Mathilda Björkdahl född 1816, var yngsta dottern i familjen Björkdahl. Hennes mamma Charlotta (Augusta faster Lotta) hade fött fem barn. Två dog i späd ålder, den ena av koppor. Lilla sladdbarnet Mathilda var nog en gudagåva till föräldrarna. Hennes första nio år levde hon ett gott liv på den vackra gården Tomta. Hennes fars släkt hade bott i Ledberg i generationer. En del var kvarnägare.

Tomta, Ledbergs socken

Men vad det var som fick Svante Björkdahl att sälja Tomta och köpa säteriet Leddamålen i Torpa istället? Kanske den ”förmånliga trädgården” . De hann dock inte bo där så länge.

1831 är Mathilda 15 år. Då dör hennes pappa i vattusot. Och nu börjar det gå utför…

Man kan ju tro att familjen fick kapital om de sålde Leddamålen. Men gården var belånad upp till skorstenarna och den lilla summa som Faster Lotta och hennes barn fick dela var inget att leva på.  Mathilda flyttade nu med sin mamma till Skänninge. Och några år senare börjar hennes flyttande runt, från den ena släktingen till den andra. Hon bor hos kusiner och fastrar och får arbeta som jungfru. 

1841 flyttar hon in hos sin faster Brita Maria på Uggletorp. Jag gissar att den vistelsen var ganska bra. Faster Brita Maria tog hand om många kvinnor i släkten. Och på ålderns höst behövde hon nog själv hjälp. När Brita Maria går bort 1846 får Mathilda vara med och dela arvet tillsammans med sin mamma och sin moster.

Och det är under tiden på Uggletorp som vi första gången får kännedom om Augustas musik- och lyrikintresse. I ett brev 1845 berättar Augustas mamma om ett förlovningskalas där hon lovordar Mathildas kompositioner.

”På den 9e var en stor mängd folk bjudna på the, derefter gafs spektakel en gammal löjlig pjes Tanddoktorn, der uti synnerligast utmerkta sig Mathilda som Grefvinna och Blidberg som elev av Sir Guffar de Brun osalige tanddoktor. Oppkomna i salen draks i Champagne de förlovades skål var vid afsjöngs versar som Matilda componerat derefter Fru Schuberts med versar av Matilda som voro mycket bra, der äfter en skål för de nya slägtingarna som alla namngafs var uti nämndes mamsell Båt och hennes föräldrar.

Under många år arbetade Mathilda hos sin kusin Carolina Schubert i Norrköping, vilket inte alltid var så bra. Jag gissar att man som släkting inte hade lätt att få den lön man förtjänade. I brev januari 1853 beklagar Augustas mamma situationen för Augusta:

”Mathilda skulle säga ifrån att om hon ej får nogon lön kan hon ej bli qvar, hon sliter af sig alt vad hon har. Hon fick 1 Rdr av Erik av Carolin får hon, men otillräckligt. Erik var skyldig August 9 Rdr dem skängte han Mathilda som får ta ut dem.

Mathilda har också sin alltmer alkoholiserade mamma att ta hand om. 1851 bor hon hos mamma Lotta, förmodligen för att mamman är sjuk. Det vet vi genom det tackbrev Mathilda skrev till Augusta i maj 1851. Brevet innehåller flera sidor fyllda med utbroderade lovord av tacksamhet mot Augusta som skickat både pengar och förnödenheter till Lotta och Mathilda. Lotta har tydligen skadat sitt ben och hade inte kunnat betala hyra eller mat för dagen och både mor och dotter har legat sjuka under flera månader.

Och det blir bara värre.

Brev från Augustas mamma 1852

”Jag har idag haft ett för ömkligt  bref ifrån gumman Lotta. Hon är alldeles tröstlös och utarmad fattig. Hon riktigt tigger som eljest ej är hennes vana.”

1853

”Gumman Lotta är aldeles försupen. Det kom ett bref till Mathilda ifrån Öster. Nöden är stor och brefvet har gått ikring till slägten.”

1855 dör mamma Lotta och jag antar att det var en befrielse för Mathilda som nu ”bara” behöver ta hand om sig själv. 

Under dessa svåra år kan man undra varför inte Mathildas syster hörs av. Svaret är nog ganska enkelt. Hon hade 10 barn i livet, och ytterligare ett på väg. Just vintern 1853 hade hon skrivit till Augusta och bett om kläder. Så den familjen hade det också svårt.

Men nu vänder det uppåt på Mathildas berg- och dalbana. 1863 flyttar hon tillbaka till Ledberg, Övre Bossgården.

I Östergötland vistades sedan många år en välkänd harpist. Antoine Edouard Pratté kom från Böhmen och hade turnerat runt i Europa med sin far innan han rymde och stannade i Sverige.

Han hade också tillbringat tid i Stockholm med konserter med hovkapellet och utbildat flera välkända musiker och tonsättare. Han var själv kompositör och blev 1850 medlem av Musikaliska akademin. Under många år hade han även varit aktiv både i Linköpings och Norrköpings musikliv och rest runt i Östergötland, bott och musicerat på herrgårdar, bland annat på Godegård där akvarellen målades. Det antas att det är han själv som målat den 1844. Det finns en uppsats om akvarellen och Pratté ”Den högst äfventyrliga Promenaden vid Rian i maj 1844” skriven av Mårten Persson.

Ljuv musik

1866 dyker Edvard upp i kyrkböckerna såsom inneboende hos Mathilda!

Hur gick det till? Var träffades de? Frågor vi inte har svaret på.  Var det efter att han ”abröt” benet i Kristianstad som han var tvungen att vila?

Mathilda var 50 år och Edvard Pratté 70 år.  Jag kan tänka mig hur Mathilda levde upp igen, att få musiken in i sitt hem och  flytta ihop med en fantastisk musiker och kompositör. Undrar om han lärde henne spela harpa?

Pratté fortsätter sina konsertturnéer men kanske inte lika frekvent som tidigare. Han är ingen ungdom längre.

Sex år senare skriver paret ett inbördes testamente och året efter flyttar de till gården Odensnäs ett stenkast bort, i Vreta kloster socken.

I juli 1874 ger han konsert i Norrköping, kanske var det en av hans sista.

23 maj 1875, när försommaren är som vackrast i vid Svartån, dör Mathildas harpist. Han begravs på Ledbergs kyrkogård i graven bredvid hennes mamma, Charlotta Söderholm. Mathilda ärver enligt testamentet hans tillgångar. Det innebar att hon blev ägare till inte mindre än 4 harpor varav två är bristfälliga, samt en fiol! Dessutom får hon en dubbelbössa, två pistoler och en värja.

En av harporna ”ett mycket vackert instrument, förvaras sedan 1906 i Musikhistoriska muséet”  men om den finns kvar idag på Scenkonstmuseet vet jag inte.

Nu flyttar Mathilda till Söderköping. Här är hon hyresgäst både hos kusiner och kusinbarn och flyttar även med dem till Tåby i Mem under ett par år.

1895 dör hon i Söderköping i lunginfammation. 

Dödsbodelägarna bestod av hennes syskonbarn och syskonbarnbarn, närmare 20 personer, en del i Amerika. Bouppteckningen är som vanligt ett mycket intressant tidsdokument. I Mathildas fall kan man utläsa att hennes ”berg- och dalbana” slutade på ett berg. Hon var åter välbärgad med möbler, tavlor, fina kläder, porslin, glas och smycken. Sist i förteckningen står det ”värja” och det måste ju varit Prattés. Däremot hade hon inga harpor kvar. Drygt 4000 Rdr värderades hennes kvarlåtenskap till. Men det fanns även här ett testamente. 

”Att läsas efter min död.

Ett är visst och det är menniskan dö skall – och som jag hunnit ett godt stycke in på det lutande planet, vill jag medan ännu tid är nedskrifva min oåterkalleliga önskan. Utom tvenne minnen, skänkta af en döende vän (bestående uti ett guld-ankarur med vidhängande lång kedja, samt en fingerring med infattade rosenstenar), – skola mina bror- och systerbarn dela sinsemellan min lilla qvarlåtenskap (med som jag hoppas vid min död oskingra 2000, 500 kronor). Ofvannämnde minnen Klockan och Ringen deremot, böra försäljas af en sakkunnig Person, jag vill tro de böra gå till omkring 500 kr. Dessa penningar böra insättas i Ledbergs Kyrkokassa och Räntan tillfalla Kyrkovaktaren för vård och puttsning af Fyra Grafvar på Ledbergs Kyrkogård, nämligen Professor A. E. Prattès, Undertecknads inom betald plats, med planterad Häck, min moders Anna Charlotta Björkdahls samt Fanjunkaren J. P. Bergs Graf. – Desse båda sednare nämnda Grafvar, lefver nog alltid någon gammal vän eller annan opartisk Person som kan upplysa hvar de befinnes. Wid min transport till det inköpta hvilorummet, bör Pastor i Församlingen vänligen anmodas att när summan af Klockan och Ringen erhålles emottaga och plassera den tjenligt, samt när Räntan utfaller godhetsfullt öfverlemna de till Kyrkovaktaren och se till för Kyrkogårdens prydnad, att Arbetet blir ordentligt utfört. Alltid i Guds hand, – ske hans vilja när min sista stund är inne.

Mathilda Björkdahl ” 

Vi har alltså ytterligare en kyrkogård att besöka till sommaren och vi måste vara med på nästa harpfestival.

Under tiden kan vi glädja oss åt att lyssna på Prattés vackra variationer på en svensk folkvisa:

https://open.spotify.com/track/26rCIkiiiumIhvOM13efLS?si=b4cbd514257840a7

———————-

För ett par veckor sedan hade jag ingen aning om vem Pratté var och att han var sambo med Mathilda. Visst har jag läst kyrkböckerna och följt henne runt i socknarna. Men jag hade missat att det stod ett namn under Mathildas och hur detta namn kom att förändra hennes liv! 

Tack Bengt Eriksson för din noggranna forskning om Mathilda och Pratté! Hade jag inte landat på din hemsida hade jag aldrig stött på denna solskenshistoria.  

———————–

Är du intresserad av att veta mer om Pratté, som nyupptäcktes 2020, finns Pratté Society 

Invigningen av Eklundska teatern 4 december 1850

Hösten 1850 byggdes det febrilt på den Nya teatern i Norrköping. Skulle den hinna bli klar till den planerade invigningen på Oscarsdagen den 1 december? Nej, den blev inte klar förrän den 4 december, 170 år sedan.

Arbetet på nya teatern härstädes fortgår med ifwer och drift. En mängd kulisser äro redan uppställda. Ridåen – likasom de fleste öfrige dekorationerna, målade av Professor Müller – är äfwen på sin plats och föreställer en vüe af Norrköping, tagen från de s.k. Syltbergen. Teaterns machineri, hwars ändamålsenlighet och enkelhet blifwit witsordad af alla, som sett detsamma, är förfärdigadt under ledning af egaren till nya manègen på Kongl. Djurgården, Hr Motander.

Professor Georg Albert Müller föddes 1803 i Berlin och var en känd dekorationsmålare vid de kungliga teatrarna. 1845 blev han ledamot av Konstakademin. Vyn över Norrköping som han målade för teaterns ridå var denna, utsikten från Syltberget. Detta foto är taget 1868, alltså ett tjugotal år efteråt.

Man fick alltså skjuta på invigningen tre dagar medan man färdigställde bland annat dekoren.

Norrköpings tidningar var senhösten 1850 full av artiklar och annonser om den Nya teatern. Det var grosshandlaren Gustaf Eklund som finansierat bygget som skulle kunna ta emot resande teatersällskap. Gustaf Eklund var pappa till Augustas beundrare, även han hette Gustav Eklund. Denne Gustav skrev den vackra lilla valsen ”La belle du Nord” till henne, som jag skrivit om tidigare.

Ehuru den nya teatern härstädes är så fullbordad, att den kunnat öppnas i morgon, Oscarsdagen, har likwäl Direktör Hessler, i följd af oförutsedda hinder, funnit sig nödsakad uppskjuta densammas inauguration till nästa onsdag, den 4 Dec., då, på sätt af i dagens tidning införd annons inhemtad, jemte en för tillfället författad ”Prolog, ” uppföres: ”Systrarna på Kinnekulle.” Detta skådespel är wisserligen här förut gifvet af Direktör Andersson, men på den gamla teatern, hwaresst, i saknad af machineri, den sceniska effekten till största delen förfelades; och då piecen nu uppföres efter en annan bearbetning af Danska originalet, med nya lämpliga dekorationer och praktfulla kostymer samt, efter hwad wi hört sägas, med utmärkt wacker musik af den skicklige Finske tonsättaren Konrad Grewe,  så synes stycket wara lyckligt walt till inwigning af den nya teatern, helst dennas machineri kommer att deri spela en betydande role wid de många förwandlingar, som i stycket förekomma.(Norrköpings tidningar 30/11 1850)

På invigningskvällen var Norrköpingssocieten på plats. Under en ”präktig” ljuskrona med 30 lågor som spred sitt ljus, var det fullsatt i salongen. Efterfrågan på biljetter var så stor att man satte upp en föreställning två dagar senare, för de som inte fick plats den 4 december.

Naturligtvis var även Augusta med på invigningen. Som vanligt var hon allt annat än imponerad. Ingenting i Norrköping tycktes imponera på henne efter att hon några år tidigare rest runt i Europa och sett de kungliga operahusen och även bott i Stockholm där hon var flitig gäst på teatrarna.

Nya theatern i Norrköping är invigd. Wi hade biljetter till första representation och man trakterade med en tråkig piece och en så förtviflad musique att den hart när hade jagat alla spectateurerna på porten. Herr Eklund hade att glädja sig åt flera ironiska hurrarop, hvilka han mottog med synbar förtjusning men besvarade Norrköpingsdryga nickningar åt alla kanter. De värde åskådarne som, sans comparaison, kände sina svin på gången togo likväl als intet illa upp de nådiga hälsningarna. (Augustas dagbok 1850)

Vad tyckte tidningarna?

Norrköpings tidningars recencent var inte heller helt nöjd. ”Måhända hade publiken väntat sig mer av en prolog wid en så prydlig teaterinvigning” Prologen var skriven av teaterdirektören Carl Gustaf Hessler som även framförde den. Och pjäsen ”Systrarna på Kinnekulle” förblev lika torftig trots storartade dekorationer. Här finns hela recensionen: Norrköpings tidningar 7 dec 1850

Eklundska teatern som den kallades, var byggd i trä. Efter 53 år ansåg man den inte längre uppfylla kraven på brandsäkerhet. Där fanns till exempel endast en in- och utgång. 1903 revs teatern. Ridåer, kulisser och maskineri sparades i lagerutrymmen vid Händelö. Men inte ens där var de skyddade mot brand. 2016 brann de gamla handmålade kulisserna upp. På Östgötateaterns hemsida kan man läsa om branden och även se några av kulisserna som brann upp. Dessa var dock inte från 1850-talet utan förmodligen från sekelskiftet. Men förmodligen är ridån, huvudbilden ovan, mycket äldre, men inte den som omtalas vid invigningen.

https://www.ostgotateatern.se/om-ostgotateatern/aktuellt/teaterhistoria-forstordes-i-branden

Den dyra biljetten till Jenny Linds konsert 1850

I år är det 200 år sedan Jenny Lind föddes, en av våra mest kända svenskar utomlands. Det har redan publicerats så mycket med anledning av jubiléet, böcker, artiklar och filmer, så jag tänkte inte upprepa hennes hela askungehistoria här.

Jag undrade istället hur mycket Augusta kände till Jenny Lind. Augusta gick i flickpension i Stockholm 1841-1845 och vistades sedan till och från i huvudstaden under följande år. Under de åren gjorde Jenny Lind succé i Europa. Augusta nämner ingenting i sin dagbok om Jenny Lind. Det tycker jag är lite anmärkningsvärt. Augusta var ju själv en sångfågel om än inte en näktergal. Hon tog sånglektioner för operasångaren Isidor Dannström under sin tid i Stockholm.

I somras gick jag igenom material inför nästa bok om Augusta, bland annat om livet i Stockholm i början av 1850-talet. Jag höll på att jämföra Augustas kassabok med hennes dagboksanteckningar när jag plötligt längst ner under alla utgifter för klänningar och hattar i maj 1850 ser utgiften: ”Mamsell Linds Consert, 16:- ”.

Hur många mamseller Lind finns det att välja på i Stockholm, och som håller konsert? Och jämför jag priset med de andra konserterna Augusta bevistar denna vår, är priset väldigt högt. Det måste ju vara näktergalen själv. Raskt plockar jag fram datorn och loggar in på Kungliga bibliotekets dagstidningsarkiv. Var Jenny Lind i Stockholm då, var hon inte i USA från 1850?

Jag gick tillbaka till Augustas dagbok och letade i maj 1850. Inget om VAD hon såg eller lyssnade på. Hela våren skriver hon sammanfattad i ett par meningar, förmodligen i efterhand. Kanske var dagboken inte ens med till Stockholm.

1 Februari 1850 reste jag, åtföljd af Mamma och Lejdenfrost, åter till Stockholm. Jag var förbjuden att dansa och då jag ej passerade mina aftnar hos Ekströms eller Bohemans, hvilket ofta var fallet, så kunde man vara säker att träffa mig på någon concert i de la Croix salong, eller i någon loge på stora Operan. 

Lungsoten påverkade Augustas vardag. Och det skulle komma att bli värre än att inte få dansa.

Gustavianska operan vid Gustav Adolfs torg.

Mycket riktigt hittar jag flera artiklar om Jenny Lind och den konsertserie hon höll exklusivt under maj och juni 1850. Hon kom till Stockholm den 12 maj med hjulångaren Gauthiod från Travemünde och mottogs som den megastjärna hon var. När båten passerade Kalmar sköt man salut, men Gauthiod kunde inte besvara saluten då kronprinsens 16 hästar fanns ombord! I Stockholm mottogs hon av en stor skara på Skeppsbron.

Under sina sex veckor i Sverige skulle hon göra sex framträdanden på Kungliga Theatern. Det första var den 24 maj. Biljettpriset var det dubbla mot vad Operan normalt tog för en föreställning. Ändå var efterfrågan större än antalet platser, varpå man byggde upp extraläktare på själva scenen. Det tyckte jag lät lite oroväckande eftersom den Gustavianska operan senare revs bland annat för att den var brandfarlig. Fanns det ens några nödutgångar på den tiden?

Vad tyckte recensenterna?

27 juni avseglade Jenny Lind med ångfartyget Gauthiod mot Lübeck för vidare resa mot Liverpool och USA. Men veckan innan hade hon även hunnit medverka vid ett ”galaspectapel” under midsommarhelgen.

Den 15 juni hade blivande kronprinsessan Lovisa från Nederländerna med familj anlänt till Stockholm. (Sara har skrivit om det) Kronprinsbröllopet gick av stapeln den 19 juni (och kronprinsessans klänning är bland de vackraste 1850-talsklänningar som finns!)

Efter att ha blifvit alldeles genomvåt vid Biskopsudden den 15 Juni  och för öfrigt åskådat all grannlåten vid förmälningshögtidligheterna åtföljde jag en kulen, regnig morgon, Bohemans och Hildegard till ångbåten Linköping, på hvilken de afreste till Anneberg, tog der ett sorgligt farväl af dem och beredde mig derefter sjelf på min avfärd från hufvudstaden.

Jenny Lind 1850 (Daugerrotypi)

Nu under midsommarhelgen var hela entouraget kvar och deltog i det stora galaspectaplet. Jenny var med och fick hälsa på alla celebriteterna. Någon journalist ondgjorde sig över att man tvingade henne att sjunga på en söndag, när hon på grund av sin kristna tro helst ville sjunga psalmer i Clara kyrka. Kanske var det bara elakt skvaller.

5 juli reste Augusta med ångbåten hem till Norrköping.

 

 

(Detta blogginlägg är baserat på tidningsartiklar från maj och juni 1850. )

Det blir en bokrelease 6 maj, online!

Välkommen på bokrelease av boken Augustas resa av Kerstin Melin!

Vill du vara med om en annorlunda bokrelease, online, framför din datorskärm eller mobiltelefon?
6 maj kl 16.00 slår vi upp portarna till vår digitala salong.

Program:

  • Välkommen till 1840-talet och Augustas värld
  • Augustas resa – projektet
  • Presentation av boken
  • Mingel och boksignering
  • Chatta med oss online
  • Augustas resa fortsätter…

Medverkande:

Kerstin Melin, författare, fotograf och formgivare
Sara Azzam, medförfattare och fotograf
Företaget Digitala moderatorer, som modererar videomötet och hjälper till med chatten under releasen.

Vi kommer använda Zoom, som är ett videokonferenssystem. Du kan vara med från din dator eller din mobiltelefon och kommer att kunna chatta med oss.
Här är länken till videomötet på Zoom: https://zoom.us/j/158267293
Mötesrummet öppnas kl 15.50 (ca 10 min innan bokreleasen startar).
Du kommer att kunna beställa en signerad bok under releasedagen till priset 210 SEK + porto 79 SEK.
Vi har även en litet specialerbjudande till er som beställer bok under under bokreleasen. Saras akvarellmålning från Sachsiska Schweiz finns som serveringsbricka. Vi visar den under releasen! Men det finns endast 50 ex.

Är du ny på Zoom? Här kommer lite mer information:

För att delta behöver du ha laddat ner zoom (gratis). Du behöver inte ha något konto på zoom.
Det räcker med att du laddar ned programmet i din webbläsare (Safari, Chrome, Firefox eller Internet Explorer) på din dator eller gratis-appen zoom i din mobil (finns både på AppStore och Google Play). Du behöver ha en uppdaterad version av din webbläsare för att använda zoom.
Här laddar du ned zoom: https://zoom.us/download
Om du har dator använder du den här länken för att komma in på mötet: https://zoom.us/j/158267293
Om du går via mobilappen så skriver du in koden: 158-267-293 för att delta på mötet.
Om ni vill komma i kontakt med moderatorerna, maila till: hej@digitalamoderatorer.se
Välkommen!

 

En teaterresa till huvudstaden 1853

I Augustas arkiv finns en flera små häften som vid en första anblick verkar lite tråkiga. Maken Adolfs kassabok till exempel. Men börjar man läsa mellan raderna så blir det mer spännande. Jag har tidigare skrivit om Augustas julklapp 1853 som jag kunde lista ut genom att gå igenom kassaboken. Nu är jag tillbaka i december 1853. Jag minns nämligen att jag sett att Adolf och Augusta gick på operan i december. Ja, jag antar att Augusta följde med, det står att två personer gick på operan och åt supé för 3 shilling. De  reste till Stockholm från Strängnäs och gjorde allehanda ärenden i huvudstaden före jul.

Genast plockar jag fram Operans historiska arkiv på datorn. Vilka föreställningar gavs den 7 december 1853? Det var tre små skådespel, varav ett av August Blanche. Han var i ropet under denna tid. Sara skrev i förra veckan om Blanches roliga visit hos Augustas klasskamrat Lotten redan 1847.

Augusta såg förresten den enda föreställning som gavs av Doktor Tartaglia 24 mars 1851, där hennes sånglärare Isidor Dannström hade skrivit musiken och August Blanche texten.  Det var en riktig flopp. ”Doktor Tartaglia : operett med dans i två akter / bearbetning efter fransyska pjesen ”L’ eau merveilleuse”

I Måndags hade Lejdenfrost bjudit Ribbingarna och mig på spektaklet för att åhöra Dannströms nya pièce ”Doctor Tartaglia”. Hela den Kungliga familjen var der, och theatersalongen var för öfrigt fullproppad af menniskor. Alla sågo ut som den personifierade nyfikenheten då rideauen geck upp och då den föll, som det bedragna hoppet. Sällan har väl en pièce gjort ett så fullkomligt fiasco, och ganska nära var att den blifvit uthvisslad, också lär den i dag vara inställd, och jag tycker att Dannströms temligen stora egenkärlek väl nu måtte fått dödsstöten.

När vi nu är inne på Blanches verk så råkar det just nu spelas en av Blanches mest kända musikaliska lustspel, Ett resande teatersällskap, här i Kallhäll där jag bor. Vi var och såg uppsättningen av Teodok i förra veckan och den var riktigt trevlig och rolig med duktiga aktörer och sångare.

Pjäsen uruppfördes 17 maj 1848 på Kungliga teatern under titeln En tragedi i Vimmerby, blev utvisslad och omarbetades för att på nytt sättas upp 1853 under titeln Ett resande teatersällskap.

 

 

 

 

Translate »