I början av denna vecka inföll den 6 november tillika Gustav Adolfdagen. Sara och jag passade på att göra en liten Augustautflykt med anknytning till just trettioåriga kriget. Vi behövde kontrollera några uppgifter.
12 juli 1847 besökte Augusta Wallensteins palats i Prag.
Prag är en gammal, på minnesmärken rik stad och vi beredde oss att de dagar vi här stannade endast lefva i minnets verld, bland de scener af krig och förödelse som fordom här voro så vanliga och bland de store mäns skuggor som lefvat och tänkt inom Prags murar. Wi besökte först den så kallade ”lilla sidan”, den del af staden svenskarna fordom innehade och der Wallensteins hus är beläget. Slottskapellet är mycket vackert, och bönstolarna som begagnades af Hertigen och hans gemål, finnas der ännu. För öfrigt lära rummen och trädgården vara alldeles i samma skick som under den store Hertigens tid.
Nej, Augusta! När du var där i Wallensteins trädgård, såg det inte alls ut som på Wallensteins tid, det saknades något som du nog inte kände till.
Prag 2018
För ett par veckor sedan besökte jag och min man åter Wallensteins palats i Prag. Det var lördag och därför öppet för allmänheten. När Sara och jag var där förra året missade vi det eftersom det var vardag och palatset var stängt.
Vi gick in i den vackra muromgärdade barockträdgården och möttes av bronsskulpturer föreställande antika gudar. Längre in fanns fontäner med fler fantastiska skulpturer. Jag böjde mig ned för att läsa på den lilla plaketten. Skulpturerna var skapade en av Europas största skulptörer på 1600-talet, holländaren Adriaen de Vries.
Men under namnet såg jag till min stora förvåning och bestörtning att fontänerna och skulpturerna enbart var kopior uppmonterade 1914. Originalen hade ”svenska soldater” tagit med sig när de lämnade Prag 1648. De skulle nu finnas på Drottningholm.
Så när Augusta stod där i trädgården, vad fanns där då? Inte dessa skulpturer i alla fall, varken orginal eller kopior.
Kanske kan man förstå hur befolkningen såg på de svenska soldater som plundrade inte bara silverbibeln utan släpade med sig de enorma fontänerna och stora bronsskulpturerna. Vilket flyttlass! Hur lång tid tog det att släpa hem alla dessa skulpturer? Och vart tog de vägen?
Längre in i palatset hittade vi en tavla där det stod nämnt att originalen numera finns på ett museum på Drottningholm. När de slutligen kom till Sverige hamnade de i ett magasin ända till änkedrottningen Hedvig Eleonora ville skapa en skulpturpark på Drottningholm. Då, i slutet av 1680-talet plockades statyerna från ur magasinen och ställdes upp i parken.
Drottningholm 2018
Igår gjorde alltså Sara och jag en utflykt för att kolla hur det låg till. Det låg en Lützendimma över barockparken där vi vandrade i våra Augustakläder, jag i min nya vackra indiska Paisleysjal, en födelsedagspresent från Sara.
I parken finns mycket riktigt kopior av de Vries rövade skulpturer. Originalen finns numera i det tidigare Dragonhäststallet som byggts om till museum. Där finns världens största samling av de Vries skulpturer. Men museet har bara öppet en enda dag om året.
Augusta var förmodligen aldrig på Drottningholm och såg orginalstatyerna i parken. Under 1800-talet förföll Drottningholms slott och även parken. Hon hade därför ingen anledning att åka dit. Augusta hade nog ingen aning om statyerna och deras öde, vilket inte vi hade heller förrän vi besökte Prag i oktobger.
Augusta fortsätter i dagboken:
Jag går vidare framåt och står snart midt inne uti vår moderna verld bland vattenkonster byster och blommor, som alla logo åt min dröm om forntiden, och böjde sina små hufvuden till en välkomsthelsning hem från min utflygt i minnenas verld.
Ja, tydligen fanns där några andra skulpturer, byster och blommor i Augustas ”moderna värld” att titta på i Wallensteins palats i alla fall! Men de Vries missade hon!
Inför vår Tysklandsresa i Augustas fotspår förra hösten letade vi febrilt efter det hotell Augusta bodde på under sin vistelse i Prag juli 1847. Inget resultat. Vi sökte på nätet och läste reseguider och andras reseskildringar utan att hitta Hôtel de Saxe. Det finns visserligen ett nytt designhotell med det namnet men vi valde istället att bo på ett gammalt hotell som varit skräddarnas hus på 1800-talet, The Golden scissors.
Och så ett kort med lyckönskningar från hotelldirektionen i samband med en internationell mässa. Stämplat med Hotel de Saxe, Prag II, A Junger o Synove. Bilden med människor ser ut att vara 20-tal.
Nu visste jag att hotellet låg i Prags centrala delar och hur det såg ut.
