Augusta och Sveriges första vattenskidåkare

Jag undrar om Augusta verkligen visste vem som trollade för henne på ångbåten Freja 1850. Löjtnant Höökenberg var en riktig kändis. Men hans trolleritrick under färden till Strömstad imponerade inte på Augusta. Tänk om han istället åkt vattenskidor, då kanske hon ägnat några fler rader i dagboken åt denna anmärkningsvärda mångsysslare och filantrop. För han månade om barnen, speciellt de som hade det svårt ekonomiskt.
Augustas dagbok juli 1850
En gammal narr i grått hår, en Capitain v. Döbeln  som var fritänkare i religionen för att ej rent af säga Atheist och som underhöll mig med lifliga discourser i det ämnet, jemte den renommerade Löjtnant Hökenberg  som trakterade oss med några af sina, föga genealiska trollkonster, bidrogo, hvar och en på sitt sätt, att göra tiden temligen dräglig.

Allkonstnär

När jag började söka på namnet Höökenberg på nätet, uppenbarade sig en helt otrolig personhistoria. Knut Erik Venne Höökenberg var lantmätare, uppfinnare, löjtnant, journalist, skorstensfejarmästare, författare, trollerikonstnär, festfixare, underhållare och anordnare av olympiska spel! Ja, och så uppfann han vattenskidåkningen och tog patent på de första vattenskidorna. Min första reflektion var hur 1850-talets båtar kunde dra en vattenskidåkare.

 

Jag hittade flera berättelser om Höökenberg och hans fantastiska barnbaler. Han kallade sig muntrationsråd och reste runt både i Sverige och Finland, där han underhöll både barn och vuxna. På Västkusten var Höökenberg mycket populär. Man kan i dagstidningarna läsa hans annonser som ”festfixare” och även ångbåtarna annonserar att han underhåller på deras turer. Det är alltså här vi hittar honom 1850 i juli när Augusta reser med ångfartyget Freja.

 

Jag fann en underbar skildring av hans besök i Åmål:
Då han första gången uppenbarade sig på Åmåls horisont 1849 beskrifves han i Åmålstidningen som en fyrtioårs man, något satt till växten och tämligen fetlagd samt med ett fylligt, rödlätt anlete.  

 

Barnbalen ägde rum på rådhussalongen och öppnades med ett ”presidentval”. Därefter anställdes ett stort ”riddarelag”, åtföljd af ett ”karnevals-, pepparkaks- och konfektbröllop”, med tio de allra små näpnaste brudar, utvalda bland stadens flickor, hvilka infördes uti en af ”artificiella flygande svanor dragen karusell”. En därefter anställd målskjutning med ”österländska luftrör” afslutades med arkebusering (!), hvarvid dock ingen led skada utom den stora pappersfigur, som föreställde ”den tappre landssoldat”.

 

Och barnen sedan! När han hof upp sin något beslöjade stämma och ropade: ”Alla barn i ring!” var det som om en elektrisk stöt träffat den stora barnflock, som skockades omkring honom och hans leksaker. I ett nu stodo de alla som tända ljus lystrande efter hvad komma skulle. Så skrek han: ”Ut med ringen!” Hvilket sprittande lif, hvilken stormande förtjusning blef det ej, då musikorkestern på samma gång lät sina toner ljuda.

 

Utan att göra sig skyldig till öfverdrift kan man påstå, att hela samhället befann sig i fullständig extas. Man härmade honom genom att ropa åt vänner och bekanta, som man mötte på gatorna ”ut med ringen!” och man log så godt, som om man ännu befunne sig på balen, då den anropade svarade: ”Alla barn i ringen!”

 

Dagen efter var han färdig med ett nytt trick, hvilket skulle ännu mer öka hans popularitet, om detta varit möjligt. Denna gång lät han inbjuda alla barn, hvilkas föräldrar icke ansett sig ha råd att köpa biljetter till den föregående aftonens föreställning att konsumera de pepparkakor, som blifvit öfver. Dessutom fingo de äfven dela sinsemellan inkomsten af de biljetter som såldes vid detta tillfälle. (Ur ”Strödda minnen” av Gustaf Björlin)

 

Alla barn i ring

Uttrycket ”Alla barn i ring, ut med ringen” blev hans signum. Alla hade hört talas om det och det räckte med uttrycket ”Ut med ringen” i annonserna för att folk skulle förstå att det vankades nya roligheter.

 

I tidningen Åbo Underrättelser kan man läsa i januari 1852:
Pappa Höökenberg, barnavännen, rolighetsministern – bjuder åter till i öfwermorgon, söndag, på en muntrationsbal för barn, barnens afskedsfest, hwilken såsom förra gången, anställdes i societetshusets stora sal. Wi tycka oss redan höra det dundrande ”Alla barn i ring, Ut med ringen” utsagt med en viss jovialitet som icke förfelar sin behöriga werkan. Hälften af nettobehållningen afstår Hr Höökenberg nog frikostigt för en behöfvande enskild man med talrik familj, till herwarande fruntimmersförening som icke kan annat än med största tacksamhet emottaga detta bevis på en fremlings deltagande för mensklighetens sak.

 

I John Arsenius minnesanteckningar som Sara skrev om nyligen, hittade vi en teckning av Hökenberg med tillhörande beskrivande vers

 

 

Höökenberg är egentligen värd en helt egen biografi, men han får i alla fall ett litet kapitel i Augustas historia. Han skrev ett dussintal böcker, kokböcker, levnadskonst och trolleriböcker. Han höll kurser… Ja listan över hans brokiga intressanta liv är lång.  Ändå dog han fattig efter att så frikostigt delat med sig av sina intäkter till mindre bemedlade. Fredrika Bremer stöttade honom ekonomiskt eftersom hon beundrade hans engagemang för barnen.

 

Ja hur var det då med vattenskidorna. De var alltså inte de skidor vi ser idag utan mer som pontoner man stod på och paddlade sig fram med en paddel, inte olika de paddle boards som börjar bli så populära 170 år senare.

 

Familjen på vattenskidor, Skämtteckning av Fritz von Dardel

 

Paddle board 2019

 

Hälsningar från Strömstad

Ångaren BohuslänSolen lyser in genom fönstret i vårt vandrarhemsrum i Strömstad. Idag ska vi vandra runt på stan och försöka få en bild av 1850 här i stan.

Vi kom hit igår kväll efter två helt fantastiska dagar på Ångaren Bohuslän. Den ena dagen i strålande solsken tuffade vi fram mellan vackra solbelysta öar och nästa dag var Bohuslänska skärgården insvept i vackert  sidengrått, där vi gled fram genom smala kanaler och mellan stora bulliga öar.

Ombord på Bohuslän har vi flanerat på promenaddäck och träffat så många trevliga passagerare, ätit underbara luncher, lyssnat på dragspel och fiol (och ukulele!) och dansat vals på akterdäck.  Ja, vi har blivit så väl omhändertagna av besättningen! Det var med sorg i hjärtat vi lämnade ångfartyget igår kväll efter flagghalning till kapten Ingmars ”Abide with me” på trumpet från akterdäck. Tack till er alla på Ångaren Bohuslän för två oförglömliga dagar som berikat vår Augustaresa och vi kan bara beklaga att Augusta inte hade samma tur utan fick resa med ångfartyget Freja ”en gammal smörjburk”.

Nu dyker vi vidare in i Strömstad och Augustas 1850-talsvärld.

”Följande dagen voro vi bjudna på middag af Kungl: Secter Lallerstedt  och dito på caffé, som serverades i den så kallade ”Kalfhagen”, badgästernas enda promenadplats, hvilken är belägen midt på stadens förnämsta torg och består af en tämligen stor gräsplan med 7 å 8 träd, omgifven af ett omålat trädskrank, utanför hvilket kor och andra fäkreatur helt ogenerat promenera bland stadens öfriga innevånare. Efter att ha badat qvarterade vi, alla samtliga, in oss i en båt och rodde ut åt det spegelklara hafvet. Det var en verkligt gudomlig afton och då vår båt åter gungade mot land, kunde vi omöjligt besluta oss att gå till sängs. Under skratt och prat marcherade vi uppåt bergen lysta af den vänliga Luna och der beramades att vi följande dagen skulle företaga ett kärrparti till Blomsholm  beläget en halfmil från staden.”

Kungshamn

Badsejouren i Gustafsberg 1845


Societetshuset i Gustafsberg

 

Ibland faller bitarna bara på plats i vårt Augustapussel, pusslet som handlar om att skapa en bild av Augustas liv. Pusselbitarna kommer från hennes dagboksanteckningar, brev och information som vi hittar i arkiv och på internet.

Jag sökte häromdagen efter information om Augustas medpassagerare på Göta kanal 1850. Brukspatron Camitz med fru nämnde hon i dagboken och refererade till Gustafsbergssejouren. Vi hade tidigare fastställt att Augusta varit i Gustafsberg i Uddevalla 1845. I arkivet finns ett tomt kuvert med hennes namn och adressen Gustafsbergs badinrättning, poststämplat 30 juni 1845.
Wi gingo ombord i Söderköping på ångbåten Götheborg – der vi träffade ett par gamla bekanta från Gustafsbergssejouren, Brukspatron Camitz och hans Fru. Det var ett möte som återkallade ganska angenäma minnen, och hvilket jag ansåg som en profetsia om en fortfarande angenäm resa.

 

Jag började söka efter vem denne Camitz kunde vara. I Södertälje fanns  Camitzka huset och Camitzka trädgården finns nu återskapad på Torekällbergets friluftsmuseum.  Vilhelm Camitz var född 1821 på Skagersholm i Finnerödja och hade, vad jag vet, ingenting med Södertälje att göra förrän efter försäljningen av Skagersholm till Alfred Nobel 1870. Då har den gamle brukspatronen, Vilhelms far Göran, dött och nu bygger sonen den eleganta sommarvillan i Södertälje.

 

Men vi tar oss tillbaka till sommaren 1845 då Vilhelm Camitz gifter sig med Appollonia Augusta Aimée af Cristiernin.
Det var ju sommaren 1845 Camitz träffade Augusta på badorten Gustafsberg.
Jag fortsatte läsa om Aimée. Hon var född på Kristinedal 1821. På Sverigekartan hittade jag Kristinedal i Uddevalla, närmare bestämt i den lilla badorten Gustafsberg. Hon bodde ju i princip på badanläggningen! Inte konstigt att Augusta träffade dem där. Kanske talade de om det stundande bröllopet som skulle ske den 16 augusti 1845.

I förra veckan köpte jag en bok om västkustens badorter, utgiven 1858. Tillsammans med Augustas dagbok ska den bli vår guidebok i sommar när vi gör vår västkustresa. Jag slår upp Gustafsberg och läser att det finns flera gårdar som tillhandahåller rum att hyra 1858.
På Christinedahl uthyres 2:ne större hus med omkring 19 rum. 
Det var en stor gård! Förmodligen hyrdes hela huset ut sommaren 1858, och Aimées föräldrar hade nog flyttat till nytt boende. Hennes pappa dör ett par år senare, men är begravd på en privat begravningsplats på gården Kristinedal. Gården och även begravningsplatsen finns fortfarande kvar. Idag är Kristinedal en veterinärpraktik.

Men 1845 bodde säkert familjen af Cristiernin på gården, de skulle ju ha bröllop där i augusti.

 

Nu blev Gustafsberg så mycket intressantare när vi kunde placera in Augustas vänner där också. Och jag är säker på att vi kommer hitta fler pusselbitar innan vi reser dit för vår egen sommarsejour.

 

Om ni inte tröttnat på alla Augustas bekanta kan jag nämna att Aimés storasyster gifte sig med Claes Engelke. Namnet gjorde att jag hajade till. Otto Engelke var hans bror och han anställdes först hos textilfabrikören Johan Jacob Schubert i Norrköping (gift med Augustas kusin) och startade sedan tillsammans med Oscar Wilhelm von Schmalensee (även han från Uddevalla) Norrköpings bomullsväveri. Det fanns alltså kopplingar mellan Uddevalla och Norrköping som förmodligen bidrog till att Norrköpingsborna valde badorten Gustafsberg framför andra badorter på Västkusten.

Ny halmhatt för sommarens ångbåtsresor

Loddby 16 april 1845,  Mitt älskade barn!
Så börjar mamma Annas brev till Augusta. Det är sista terminen i Mlle Frigells flickpension och till sommaren ska Augusta och mamma Anna resa till Gustafsbergs badinrättning i Uddevalla.
”Nu låter jag putsa upp din halmhatt att ha i vardagslag, jag skall sända den när han blir färdig. Jag har ej råd att köpa mer än en som får lof bli nogorlunda vacker.
Jag har grufligt brått beständigt, jemte 1000 utgifter för denna kostsamma resa, vi måste vara nere till midsommar afton…
… det är mycket rum tagna redan till den första så jag tror ej att det blir så litet fara. ”
I april i år, 174 år senare, bokar Sara och jag rum på Gustafsberg. Det gäller att vara ute i god tid om man ska få ett rum under semesterperioden, även 2019.

Ny halmhatt

Förra veckan funderade jag på om jag skulle fixa till min hatt med nya band och blommor inför sommarens utflykter. Men jag har ju några gamla halmhattar och skulle nog hinna göra en ny till midsommar. Det är roligt att kunna återanvända material. Historien liksom följer med från de gamla till de nya.

 

Halmhatten som i decennier använts mot myggen när vi plockat blåbär i Österbotten föll nästan i bitar när jag tog i den. Men den hade en fin kulle och istället för att repa upp hela hatten, armerade jag den på insidan med bokbinderilim och tyg. Så var det brättet som fick tas från en annan solhatt inköpt på Myrorna. Här måste remsorna av halm sprättas upp, stygn för stygn utan att den spröda halmen gick sönder. Nu var det daga att sy fast de långa halmremsorna så att brättet fick en lagom form.
En spets från en gammal duk från Erikshjälpen fick kanta brättet.
Jag hade tänkt att hatten skulle matcha mina blårutiga klänningar och började leta efter ett blått band att sy på som garnering. Jag hade inget passande, så När Sara och jag tog en tur runt stan hittade jag ett perfekt band på Stadsmissionen, en sidenslips från Hugo Boss!

 

Ikväll ska min nya bahytt av återbrukat material invigas! Vi ska åka ångbåt, med S/S Mariefred till Vaxholm. Idag är et skärgårdsbåtens dag.

 

Kanske kan jag även använda den när jag ska plocka blåbär i Österbotten i juli också.
Translate »