Augustas resa

I fotspåren på vår farmors mormor
Studenternas Uppsala på 1840-talet

Studenternas Uppsala på 1840-talet

Förra veckan var vi i Uppsala för att leta spår efter Augustas man Adolf Nordvall. Det var en fantastisk vårdag, solen lyste och parkerna fylldes av studenter. En del låg i gräset och solade, andra firade en födelsedag med sång och tårta och några satt fördjupade i sina böcker. Kanhända såg det likadant ut på vårarna under 1840-talet då Adolf studerade där.

Prins Gustaf, statyn av Carl Eldh utanför Carolina

Ja, inte riktigt. Vi bestämde oss, som alltid när vi gör våra Agusta-utflykter, att skala bort allt som inte fanns i mitten av 1800-talet. Bort med alla moderna hus, alla bilar och cyklar och folk som stirrar i sina mobiltelefoner.

Vad återstår då? Alla de gamla byggnaderna, Universitetet, Slottet, Domkyrkan (men med kortare kyrktorn) och gatorna runtomkring.  samt några gator runt ån och bort mot Svartbäcksgatan och Linneträdgården. Helt andra ljud. Forsens brus utanför museet. Människors samtal. Slamret av porslin och glas på Domtrappkällaren. Men hästarnas hovklapper saknade vi. Och vi saknar de uppklädda studenterna i frack och höga hattar.

Vi började våra efterforskningar på biblioteket, Carolina Rediviva. I den allra innersta läsesalen fick vi hjälp att ta fram matriklar över studenter på 1800-talet. Men inget napp, mer än Adolfs avhandling från 1851, Om Kants deduction af de rena förståndsbegreppen. Men den har vi sett förr. Efter sin doktorspromovering 1851 blev Adolf docent i etik men flyttade sedan 1853 till Strängnäs och blev lektor, när han gift sig med Augusta.

Vi var inte ute efter hans filosofiska arbeten, utan vi ville veta hur hans liv i Uppsala såg ut, var han bodde och hur hans studentliv var. Vi hittade ingenting. Inte heller på museet. Sista försöket var Universitetets arkiv. Men de stängde tidigt. Det var ju så vackert väder 😉

Prins Gustaf och hans två bröder på föreläsning av Johan Christopher Lindblad i Theatrum Oeconomicum vid Uppsala universitet 1846.

Vi har ju läst Adolfs brev till Augusta. Där berättar han ingenting om sitt studentliv, bara hur mycket han längtar efter henne och hur han oroar sig för hennes hälsa och hur han hämtar och lämnar brev på postkontoret. Vi bestämde oss för att göra en liten rundvandring i de gamla kvarteren. Då skulle vi i alla fall kunna se hur husen såg ut. Uppsala var ju inte så stort på i mitten av 1800-talet. På många av husen finns plaketter som beskriver vilka som bott där och vad husen används till. Vi hittade flera hus som använts till studentrum, så möjligen var det så han bodde. Vi sökte efter Östgöta Nation och upptäckte då att nationen i mitten av 1800-talet låg i Linnéträdgårdens orangeri!

Sångarprinsen och vårsångerna

Vi avslutade vår stadsvandring vid statyn av Prins Gustaf, sångarprinsen. Imorgon är det Valborgsmässoafton och traditionen bjuder att vi sjunger vårsånger, och många av dem är skrivna av just prins Gustaf. Lustigt nog kommer nästan alla de traditionella vårsångerna samma tid, mitten av 1800-talet.

Prins Gustaf föddes 1827, samma år som Augusta, och studerade i Uppsala samtidigt som Adolf. Det var han som skrev Studentsången och Glad såsom fågeln och många andra sånger. Kanske sjöng Adolf dem för Augusta, eller så fick hon noterna av honom när han hälsade på i Stockholm. Det var ju hon som var sångfågeln.

En annan kompositör och sångare var Gunnar Wennerberg, som också studerade och undervisade i Uppsala under 1840-talet. Hans sångsamling Gluntarne som kom ut 1847-1850 och skildrar studentlivet i Uppsala. Här är gudagott att vara… är en av dem. Lustigt nog blev Gunnar Wennerberg expeditionssekreterare på Ecklesiastikdepartementet i början av 1860-talet. Då arbetade även Adolf Nordvall där som expeditionssekreterare. Jag undrar om de talade om studenttiden i Uppsala på fikarasterna?

Till sist måste jag även nämna min egen favorit-vårsång från samma tid,  Under hägg och syrén   (Blommande gröna dalar…) skriven av Zacharias Topelius. Nej, han studerade inte i Uppsala utan i Helsingfors. Denna finstämda sång skrev Zacharias på sin vackra lilla gård Kuddnäs i Nykarleby, där han gick under de blommande syrenerna vid Nykarlebyån. Den publicerades 21 juni 1855, ett par veckor innan Augusta dog i Varberg, så den fick hon aldrig höra.

Glad Valborgsmäss! 

(Översta bilden:  Ågatorna med Nybron. Litografi av Alexander Nay (1870).) Notera domkyrkans korta torn på den tiden!

 

Print Friendly, PDF & Email
Andra inlägg inom samma ämne

Leave comment

Your email address will not be published. Required fields are marked with *.

Translate »