Första gången jag hörde namnet Karl Friedrich Schinkel var när namnet viskades fram av guiden på det lilla sommarslottet Charlottenhof i Potsdam.
– Han har gjort allt här, viskade hon med strålande ögon och pekade på möbler, tapeter och målningar i det lilla rummet. Inget har ändrats sedan 1840-talet!
Vi stod med sådana där tossor på fötterna som man måste hasa fram i för att inte tappa dem. Men samtidigt som vi låter bli att repa golven, polerar vi dem där vi glider fram i tossorna genom slottets vackra rum.
Guiden viskade, som om det var hennes alldeles egna hemlighet som hon ville dela med oss. Hon log nästan förälskat när hon visade oss allt var han skapat i detta lilla lustslott. Aha, han var alltså inredningsdesigner, tänkte jag där vi gick och tittade på de smakfullt färgsatta rummen. Jag hade aldrig hört namnet innan.
Hela det lilla slottet var så vackert och allt var väldigt enhetligt och väl genomtänkt. Varje rum hade sin egen stil och genomgående färgskala. Inget pråligt 1700-tal utan en dragning åt det klassiska och enkla. Salongen med utsikt över den engelska parken andades kontemplation. Det sista rummet vi såg var helt klätt i blå och vitrandigt tyg. Inspirationen kom från officerarnas tält under Napoleonkrigen. Det skulle alltså kännas som om man var på ”campingtur” i ett tält.
Det här slottet var Augustas favorit enligt dagboken. Det byggdes på 1820-talet och jag kan förstå att det var precis rätt i tiden för Augusta. Hon visste vad som var modernt, det märker vi på hennes kommentarer om de slott och byggnader hon och även vi besöker. Det är lustigt att mycket av det vi tycker är gammalt, var faktiskt nytt när Augusta såg det. Hon beskriver den nybyggda Furstinnan Liegniz villa som ligger ett stenkast från Charlottenhof, och det romerska badet, måste ju det vara fantastiskt modernt för en flicka som bodde på landet i en gammal herrgård. Så för Augusta måste SansSoucis varit en blandning mellan gammalt (1700-tal) och nytt (1800-tal). För oss var allt gammalt, och Villa Liegnitz var helt förfallen.
Ej långt från Sans Souci ligger Furstinnan Liegnitz villa, som är en af de älskligaste uppenbarelser i byggnadskonst och trädgårdsanläggningar, man kan få se. Tillsammans med det lilla förtjusande Charlottenhof bildar den otvifvelaktigt, på denna fläck af jorden, det skönaste smycket i Floras blomsterdrägt.
Den där viskande guideturen på Charlottenhof glömmer jag i alla fall aldrig och Schinkel blev en ny bekantskap. När man börjar läsa om honom finns ingen anledning att viska. Vilken produktion av byggnader han lyckades rita och uppföra under sin levnad. Det myllrar av slott i Tyskland, som han är pappa till. Och tydligen finns lika mycket som aldrig blev förverkligat. Han hade ibland lite för fantastiska planer. Men när det gäller lilla Charlottenhof, var han engagerad som inredningsarkitekt. Han var dessutom konstnär och målade teaterkulisser. Som här, Nattens drottningscenen i Trollflöjten.
Inne i Berlin finns en mängd byggnader som han ritat och byggt. ”Museum” som Augusta också såg, men även Neue Wache där den fantastiska skulpturen av modern med en döende soldat, av Käthe Kolwitz finns idag. Nä, inte riktigt, den är stängd för renovering upptäckte Sara och jag när vi passerade där på Unter den Linden i oktober.
Vem var hon egentligen, Augustas mamma?
Själv heter jag Agneta som andranamn efter min faster Agneta. Fast hon kallades bara ”Faster” eftersom hon var vår pappas enda syster. Nej, jag har inte hamnat på ett sidospår, det leder faktiskt till Augusta. Det är mycket tack vare Faster som vi håller på med vårt Augustaprojekt.
Den första namnsdagen Augusta firade som gift, var i Strängnäs. Men 1853 var Augustadagen den 9 september. Namnet infördes i almanackan 1831 som en hedersbetygelse åt kronprins Oscar (I):s och kronprinsessan Josefinas nyfödda dotter Eugénie, som också fick namnet Augusta. Prinsessan Eugenie som senare på 1800-talet kom att samarbeta med ”vår” Augustas make Adolf i bildandet av den första svenska djurskyddsföreningen. Men det var långt efter Augustas död. Men i hennes dagbok beskriver Augusta faktiskt sitt möte med Eugenie i juni 1851 när hon besöker Djurgården för att se Tardinis luftballongfärd:
