Kategoriarkiv: Brev och dagböcker

”Han har gjort allt här, Karl Friedrich Schinkel”

Första gången jag hörde namnet Karl Friedrich Schinkel var när namnet viskades fram av guiden på det lilla sommarslottet Charlottenhof i Potsdam.

– Han har gjort allt här, viskade hon med strålande ögon och pekade på möbler, tapeter och målningar i  det lilla rummet.  Inget har ändrats sedan 1840-talet!

Vi stod med sådana där tossor på fötterna som man måste hasa fram i för att inte tappa dem. Men samtidigt som vi låter bli att repa golven, polerar vi dem där vi glider fram i tossorna genom slottets vackra rum.

Guiden viskade, som om det var hennes alldeles egna hemlighet som hon ville dela med oss. Hon log nästan förälskat när hon visade oss allt var han skapat i detta lilla lustslott. Aha, han var alltså inredningsdesigner, tänkte jag där vi gick och tittade på de smakfullt färgsatta rummen. Jag hade aldrig hört namnet innan.

Hela det lilla slottet var så vackert och allt var väldigt enhetligt och väl genomtänkt. Varje rum hade sin egen stil och genomgående färgskala. Inget pråligt 1700-tal utan en dragning åt det klassiska och enkla. Salongen med utsikt över den engelska parken andades kontemplation. Det sista rummet vi såg var helt klätt i blå och vitrandigt tyg. Inspirationen kom från officerarnas tält under Napoleonkrigen. Det skulle alltså kännas som om man var på ”campingtur” i ett tält.

 

 

Det här slottet var Augustas favorit enligt dagboken. Det byggdes på 1820-talet och jag kan förstå att det var precis rätt i tiden för Augusta. Hon visste vad som var modernt, det märker vi på hennes kommentarer om de slott och byggnader hon och även vi besöker. Det är lustigt att mycket av det vi tycker är gammalt, var faktiskt nytt när Augusta såg det. Hon beskriver den nybyggda Furstinnan Liegniz villa som ligger ett stenkast från Charlottenhof, och det romerska badet, måste ju det vara fantastiskt modernt för en flicka som bodde på landet i en gammal herrgård. Så för Augusta måste SansSoucis varit en blandning mellan gammalt (1700-tal) och nytt (1800-tal). För oss var allt gammalt, och Villa Liegnitz var helt förfallen.

Ej långt från Sans Souci ligger Furstinnan Liegnitz villa, som är en af de älskligaste uppenbarelser i byggnadskonst och trädgårdsanläggningar, man kan få se. Tillsammans med det lilla förtjusande Charlottenhof bildar den otvifvelaktigt, på denna fläck af jorden, det skönaste smycket i Floras blomsterdrägt.

Den där viskande guideturen på Charlottenhof glömmer jag i alla fall aldrig och Schinkel blev en ny bekantskap. När man börjar läsa om honom finns ingen anledning att viska. Vilken produktion av byggnader han lyckades rita och uppföra under sin levnad. Det myllrar av slott i Tyskland, som han är pappa till. Och tydligen finns lika mycket som aldrig blev förverkligat. Han hade ibland lite för fantastiska planer. Men när det gäller lilla Charlottenhof, var han engagerad som inredningsarkitekt. Han var dessutom konstnär och målade teaterkulisser. Som här, Nattens drottningscenen i Trollflöjten.

Inne i Berlin finns en mängd byggnader som han ritat och byggt. ”Museum” som Augusta också såg, men även Neue Wache där den fantastiska skulpturen av modern med en döende soldat, av Käthe Kolwitz finns idag. Nä, inte riktigt, den är stängd för renovering upptäckte Sara och jag när vi passerade där på Unter den Linden i oktober.

Anna, superhjälten som överlevde dem alla

Vem var hon egentligen, Augustas mamma?
Hon är lite av ett mysterium, Anna Catharina Söderholm. Hon finns hela tiden med i bakgrunden. Det är hon som ser till att Augusta får utbildning, får resa på badorter, får lämpliga kläder uppsydda för ett liv i de rätta kretsarna. Vilka planer hade hon för sin dotter? Vad hade hon själv med i bagaget, eftersom hon visste vad en ung kvinna skulle veta och kunna för att lyckas i mitten av 1800-talet? Hon skriver sina brev på ett bildat sätt, men vi vet inget om hur hon fick sin bildning.

 

När Sara och jag gjorde vår resa i Augustas fotspår, var det lika mycket i mamma Annas. Anna var ju faktiskt jämnårig med oss när hon gjorde sin Tysklandsresa.

 

Anna Catharina Fagerström föddes 1788, året före franska revolutionen. Hennes far, sergeanten Gustaf Fagerström, var 70 år när hon föddes. Det var hans första barn trots att det var hans fjärde äktenskap. En tuff gubbe som blev 90 år. Han överlevde sin hustru med sju år, Anna Elisabeth Lilja från Snararp i Asby socken.
Slaget vid Leipzig 1813
Andra Livgrenadjärregementet

Vid 18 års ålders gifte sig Anna med den 13 år äldre Johan  Peter Söderholm och bosatte sig på Stora Gålstad i Slaka socken utanför Linköping. Johan Peter var kapten vid Andra lifgrenadjärregementet. När jag läser om var de höll hus, inser jag att Augustas pappa var frånvarande långa tider. Regementet var utomlands i krig under ganska många år. Kanske kom han hem mellan insatserna i Finland, Norrland, Skåne och så till sist, i Sveriges sista krig, i Tyskland under Karl XIV Johans befäl. Han måste varit med när Napoleon besegrades 1814.Det måste varit tufft för Anna (och alla andra soldathustrur) att ha sin man så långt borta och inte veta om han skulle överleva. Under tiden fick Anna sköta hus och hem hemma på Stora Gålstad. Och så kom barnen.
1806 föds Charlotta, 1808 Amalia, 1810 Emilia som dör vid ett års ålder. Sen är det ett hopp fram till 1817 då August föds. Kan det bero på att maken var utomlands i krigstjänst? Sen kommer ytterligare ett hopp på 10 år tills Augusta föds 1827.

Kapten Johan Peter Söderholm

Augusta är ett riktigt sladdbarn. Anna är nu 39 år och hennes två äldsta döttrar giftasvuxna. Som vi tidigare berättat, gifter sig Amalia med textilfabrikör Gustaf Lejdenfrost men dör i barnsäng. Sedan dör Annas make Johan Peter samma år som dottern Charlotta gifter sig med Gustaf Lejdenfrost. Och två år senare dör även Charlotta, i influensa.
 
Nu har mamma Anna två barn kvar i livet. August som visar tecken på alkoholism och som dessutom har Tuberkulos. Enligt dagböckerna är det bara bekymmer med honom. Det är nu mamma Anna satsar allt på sin yngsta dotter. Med stöd av sin svärson Lejdenfrosts pengar ser hon till att Augusta kommer till Stockholm och får gå i flickpension. Hon propsar på att Augusta förutom franska och tyska ska lära sig engelska, ett språk som på den tiden inte var ett av de största.Man kan undra varför? Vilka planer hade hon för sin dotter. Jag har tidigare även beskrivit hur hon skickar sidentyger till Stockholm för att Augusta ska sy upp lämpliga kläder för att smälta in i Stockholmssocieteten och hon förbereder Augustas garderob för den kommande badsejouren på västkusten.

 
Augusta 12 år

Och så 1847 gör de den fantastiska resan till Tyskland tillsammans. En riktig mamma-dotterresa! Och mamma Anna hänger med på allt, till och med vandringar i bergen. Det tror vi i alla fall. Det står inget om att Anna inte är med. Så 60-åriga Anna måste även hon ha haft bra kondition för att orka med turerna i Sachsiska Schweiz. En två månaders resa mitt i heta sommaren måste nog ha tagit på krafterna. Men så roligt det måste varit för dem båda att ha alla minnen att tala om hemma i Norrköping.

Jag undrar sedan vad Anna tyckte om de unga herrar som uppvaktade Augusta? Och hur tog hon beskedet att Augusta förälskade sig i en lektor utan förmögenhet och gods. Kanske uppskattade hon hans intellekt? De verkar ha kommit bra överens enligt den brevväxling som finns mellan dem.
Vi kan i alla fall i breven mellan Adolf Nordvall och Augusta läsa att Lejdenfrost inte gillade partiet. Kanske hade han egna planer, men det vet vi inget om.

 

Men nu börjar en period i mamma Annas liv som blir väldigt tung. Augusta skickas till Stockholm för att kurera sin tuberkulos. Det enda glädjeämnet är nog Augustas bröllop, men Anna skriver i breven till Augusta att hon borde åka till Varberg för att kurera sig. Augusta och Adolf flyttar till Strängnäs och sommaren 1854 föds lilla Gerda som ska bli Annas lilla skyddsling. Augusta blir allt sämre och som jag skrev tidigare i höstas så reser Adolf och Augusta till Varberg i juli 1855, Augustas sista resa. Och mamma Anna har hand om Gerda som skriker och har ont. I ett av breven beskriver Anna att hon till slut tar till gamla huskurer och trolldomsknep! Intressant, och de som var så religiösa!
Jag var aldeles rådlös, i min förtviflan sökte jag i mina gamla papper och fik rätt på ett medel för skrikiga barn bestående af bävergäll vitlök svavel och nogra andra örter som lades i en karmosinröd pose och hängde på bröstet. Om nu det onda har agerat ut, eller trollposen gjorde det, alltnog hon sof följande natt hela natten och har altsedan varit snäll.
Och medan mamma Anna pysslar om Gerda, dör Augusta endast 28 år gammal. Anna är 67 år och har förlorat hela sin familj. Inget av barnen blev över 30 år. Anna flyttar nu till Adolf i  Strängnäs där hon får ta hand om lilla moderslösa Gerda. Det är andra gången hon får flytta in och ta hand om de som är kvar. 1870 dör Anna 82 år gammal.

 

Under hennes levnad har mycket hänt och ändrats i Sverige och Europa. Länder och kungariken, revolutioner, krig, industrialisering, skolväsende, skråväsendets avskaffande, ståndsriksdagens avskaffande, ångfartyg, Göta kanal, järnväg… ja det finns hur mycket som helst att räkna upp. Och under alla dessa år fick hon kämpa för att hålla sin familj på fötter. Resultatet blev ett enda barnbarn, Gerda, som kom att bli en anmoder till sex barn, många barnbarn, ännu fler barnbarnsbarn varav Sara och jag är två och sen tappar vi räkningen på hur många som finns i nästa generation.

 

Vi har nog Anna, superhjälten, att tacka för mycket. Och visst ser hon ut lite som en superhjälte med sina lustiga spetsprydnader.  I släkten kallas hon för ”Gumman med ruskorna”
Anna Catharina Söderholm f Fagerström

Faster Agneta finns med i bakgrunden

Idag 21 januari är det Agnetadagen!
Själv heter jag Agneta som andranamn efter min faster Agneta. Fast hon kallades bara ”Faster” eftersom hon var vår pappas enda syster. Nej, jag har inte hamnat på ett sidospår, det leder faktiskt till Augusta. Det är mycket tack vare Faster som vi  håller på med vårt Augustaprojekt.

 

På sin födelsedag 1945 fick vår farmor en bok  av sin dotter, faster Agneta. Faster hade skrivit av hela Augustas dagbok på maskin och sedan bundit in den. Det var den boken som Sara och jag läste som tonåringar.

 

Faster var en kreativ själ. Hon sydde och gjorde applikationer, täljde ugglor av videgrenar och framför allt hade hon tid för alla sina syskonbarn. Hon var ogift och hade inga egna barn.
Istället hade hon sina beväringar på T1 i Linköping som hon både älskade och fnös åt. Faster var husmor och som kökschef fick hon alltså se till att alla unga soldater fick bra mat och inte längtade hem. Ja, Faster fnös åt mycket och var bra på att berätta historier, alltid med en cigarett mellan pek- och långfingret. Så minns jag henne, hon brukade luta sig mot de där fingrarna, som hon höll mot tinningen så att ögat drogs snett uppåt.

På somrarna på 60-talet i Sörmland brukade jag hämta hennes post och leverera till hennes stuga nere vid sjön. (Det var på den vinden jag tio år senare provade Augustas sidenklänning!)

Varje dag när jag kom med Fasters post, hade hon i en speciell liten låda på väggen lagt karameller till sin lilla postfröken.

 

När jag gick på Tillskärarakademin 1977 bestämde Faster att jag skulle få hennes gamla symaskin. Jag vet faktiskt inte, men den kanske hade varit min farmors symaskin. En Singer modell 66, svart med  jugendblommor. Jag läser att modellen tillverkades redan 1901. Sedan dog faster året efter. Symaskinen kom hem till mig. Ett arv som alltid påminner mig om Faster och hennes textila intresse. Nu har jag ju avverkat ett antal moderna symaskiner efter denna vackra, som bara kan sy raksöm. Men jag har den kvar och den är utan tvekan den vackraste!

 

Idag på Agnetadagen planerar jag för mitt sömnadsår 2018. Och det blir fler historiska modeller till minne av kvinnorna i släkten, modeller som de skulle kunnat ha vid den tiden.

 

Blå kattunklänning (Anna, Augustas mamma 1850)
Rutig oblekt bomullsklänning med förkläde och huvudduk, för tjänstefolk (1850)
Rutig cremefärgad sidenklänning (Augusta 1854),
Roströd balklänning (Augustas dotter Gerda 1880),
Klänning med överklänning i broderad tyll (Eva, min farmor 1912)

 

Nej, det blev ingen klänning till minne av Faster, men hade det blivit någon hade den varit smaragdgrön, hennes älsklingsfärg.

Mina sidentyger som väntar…

Augusta flyttar till Strängnäs – och idag har hon namnsdag!

Den första namnsdagen Augusta firade som gift, var i Strängnäs. Men 1853 var Augustadagen den 9 september. Namnet infördes i almanackan 1831 som en hedersbetygelse åt kronprins Oscar (I):s och kronprinsessan Josefinas nyfödda dotter Eugénie, som också fick namnet Augusta. Prinsessan Eugenie som senare på 1800-talet kom att samarbeta med ”vår” Augustas make Adolf i bildandet av den första svenska djurskyddsföreningen. Men det var långt efter Augustas död. Men i hennes dagbok beskriver Augusta faktiskt sitt möte med Eugenie i juni 1851 när hon besöker Djurgården för att se Tardinis luftballongfärd:
Anlända till ort och ställe valde vi en backe derifrån vi bäst skulle kunna se ballonen och råkade der i sällskap med Kronprinsessan, Prinsessan Eugenie, Prins August, hvilka till fots kommit från Rosendahl, Kronprinsen till häst och en hel mängd hofdamer och cavaljerer, alla inpackade bland den öfriga folkmassan och med ögonen följande den allt högre stigande luftseglarn. Sedan vi hos Davidsons intagit en kopp the och undvikit en störtskur åkte vi hem i Omnibus.

Åter till Strängnäs

Men var i Strängnäs bodde Adolf och Augusta? Jag antar att det blev ett fint firande av namnsdagen, nygifta sedan en månad tillbaka. Man firade ju faktiskt namnsdagar mer än födelsedagar.
Efter mycket letande i kyrkböcker, hittade jag så en angivelse i husförhörslängden. Jag hittade Adolf, Augusta och lilla dottern Gerda som bodde på gården no 105.
Utsnitt ur Strengnes stads gårdstomter från 1785

1853 hade de gift sig, Adolf och Augusta, i Kvillinge kyrka, Augustas hemförsamling utanför Norrköping. (Edit 2020, De gifte sig i Morups prästgård i Halland!)

Adolf hade fått arbete på Strängnäs högre allmänna läroverk och 1853 flyttade de nygifta paret så till Strängnäs. I Strängnäs stadsförsamling hittar jag dem under ”gården no 105” Men var låg den? Efter mycket sökande på nätet, där jag först hittade en karta från 1700-talet, där gården 105 låg alldeles utanför kyrkan. Lustigt nog är det precis där som Gustaf Lejdenfrosts grav ligger. (Gustaf var Augustas svåger) Nu blev jag väldigt förbryllad, varför begravdes han där?

Men jag fortsatte söka och hittade en fin sajt om Strängnäs och kartor. Jag kontaktade administratören och fick ett jättetrevligt svar med en karta från 1785 där 105 tydligt fanns markerat på ett helt annat ställe. Fantastiskt att det var just den gatan!
Husen här klarade sig från den stora branden 1871! Lillgatan är dessutom en gata som jag ganska nyligen vandrat tillsammans med min släktförening. Men då var vi där för att titta på Postmästaren Samuel Svinhufvuds hus. Han flyttade in där med sin familj 1858. Ett av barnen var Augusta (Widebeck), var en av Sveriges första kvinnliga telegrafister och blev känd för sitt stora engagemang för kvinnlig rösträtt och nykterhet.
Postmästargården i Strängnäs och längre bort till vänster ligger huset på Lillgatan 9.
Nu blir det lite spännande, (åtminstone för oss arkivnördar)
1854 födde Augusta sin enda dotter, Gerda Augusta. Augusta var då väldigt sjuk i tuberkulos och som vi tidigare berättat, dog hon mindre än ett år senare. Men lilla Gerda växte upp med sin pappa och mormor i Strängnäs, tvåhundra meter från postmästarbostaden. 1874 gifter sig Gerda med Pontus Svinhufvud, son till postmästaren på samma gata. Undrar var de träffades? Pontus friade i alla fall 25 januari på vinterisen! Bröllopet var ståtligt enligt Strängnäs tidning:
Kyrkans kor war rikt klädd med blommor och löf. Före wigseln, som förrättades af domprosten Th. Strömberg,
avsjöngs psalmen No 33 och efter wigseln ps. No 337 med orgelackompagnement. Under utgående från kyrkan spelades festmarsch på messingsinstrumenter och orgel. Brudskaran tågade sedan till bröllopsgården hos brudens fader herr expeditionssekreteraren Nordwall.
På aftonen war bal å stadens hotell. Dagen derpå avreste de nygifta jemte brudtärnor m. fl.
med ångaren Maria till Stockholm och skulle fest gifwas för dem å Hasselbacken.
De nygifta paret lämnade nu Strängnäs och flyttade till Schiringe i Lilla Mellösa. Men det är en annan historia!
Många Augustor blev det att gratulera idag!